Shit, hela min text försvann och jag har inte ork!
Instämmer med mar0der, Zombie, Lakrits och nu senast Abbriveation!

Bali skrev:Abbriveation!

Det ska förstås vara Abbreviation och inget annat, sorry.

KrigarSjäl skrev:Hos en psykolog noterade jag att flera hyllor var fyllda av just psykodynamik och liknande så jag avfärdade honom rätt snabbt.

Förmodligen skulle du trivas med min psykolog. Han säger inget om inget behövs sägas, han är ärlig och mycket saklig. På hans skrivbord finns bl a böcker om existentialism.

barracuber skrev:
På det vill jag svara med min favorithistoria från Östtimor:

En undersökning i Östtimor efter kriget där visade att över 30 % av befolkningen led av PTSD. Vilket lär vara en normal siffra bland befolkningar generellt som befunnit sig i krigssituationer. Nu kommer det intressanta. Efter ett år undersökte man på nytt befolkningen i Östtimor och deras mående. Resultatet blev att fallen av PTSD hade sjunkit till under 1 %. Varför undrade forskarna? Svaret var att befolkningen var fullt upptagen med att bygga upp sitt land, sin demokrati, sitt modersland. Bostäder, avlopp, vägar, skolor, kyrkor, bibliotek, bagerier.

Är det inte så att PTSD i många fall lindras inom ett år Vill minnas att jag läst det nånstans...jo! Hittade på internetmedicin.se:

Av patienter med ett färskt PTSD-tillstånd blir 30% återställda inom ett år, medan >30% drabbas av kroniska symtom.

Vad det handlar om är väl tillämpning?

Om det är psykoanalys man vill ha är det psykoanalys man vill ha.

Om man har akuta problem med sömn behövs det medikamenter och inte resonemang om 'bakomliggande orsaker'. Den diskussionen kan man återkomma till först när klienten har sovit.

Om man har NPF eller dyskalkyli som i ToratAndets exempel är det idiotiskt att förklara saken med psykodynamiska teorier.

Lakrits skrev:

KrigarSjäl skrev:Om en människa har panikångest, sömnproblem eller depression blir inte problemet avhjälpt av att börja snacka barndom.

Nej, men för många kan det vara en del av hjälpen. Det var det för mig, bl.a.

+1
Sedan tog det stopp

Henkkalexi skrev:Min psykodynamiska terapeut slog nästan aggressivt bort mina försiktiga funderingar på om jag kunde ha AS, med ett "självklart har du inte AS och diagnoser löser ingenting". Det var vårt sista samtal, och även om hon var otroligt bra på att lära mig hantera panikångest, så blev jag besviken på hur lättvindigt hon slog bort det jag undrade över.

När jag gick i terapi (bl.a. grupp - 2 x 12 veckor), fanns NPF inte med på kartan. Vilken jävla tidsförlust för många av oss

KrigarSjäl skrev:Vad det handlar om är väl tillämpning?

Det är vad jag har försökt att förklara för dig.

KrigarSjäl skrev:Om det är psykoanalys man vill ha är det psykoanalys man vill ha.

Det finns lika många sätt att utföra samtalsterapi som det finns psykologer. Psykoterapi kan vara bra även om man inte tror det själv. Till en viss gräns naturligtvis, men alla förbättringar är välkomna när man som jag är suicidal alla dagar hela året.

KrigarSjäl skrev:Om man har akuta problem med sömn behövs det medikamenter och inte resonemang om 'bakomliggande orsaker'. Den diskussionen kan man återkomma till först när klienten har sovit.

Ja, men innan en läkare skriver ut sömnmedicin vill hon försäkra sig om, att det faktiskt är sömnmedicin du skall ha. Om alla som knallade in och sade att de måste ha starka, ibland vanebildande, mediciner skulle få det, så hade vi andra typer av problem istället.

KrigarSjäl skrev:Om man har NPF eller dyskalkyli som i ToratAndets exempel är det idiotiskt att förklara saken med psykodynamiska teorier.

Ja, men det är det hittills ingen i vårdsvängen som har försökt att göra i mitt fall. Och i trådskaparens exempel gör författaren inte det heller; han verkar snarare inte ens känna till dyskalkyli eller NPF-problematik. Som han ser det är problemen i skolan bara ett symptom, orsakat av hemförhållandena. Att han är helt ute och cyklar i en slags 1910-talsverklighet är irrelevant, det är hans okunskap som ställer till det.

Du borde verkligen ta itu med din oförmåga att skilja på sak och person, Krigis.

KrigarSjäl skrev:Om man har akuta problem med sömn behövs det medikamenter och inte resonemang om 'bakomliggande orsaker'. Den diskussionen kan man återkomma till först när klienten har sovit.

Vid akuta problem, dvs. så akuta att man inte kan föra ett samtal med patienten på grund av ex. extrem sömnbrist med ångest och/eller hallucinationer som följd, så brukar man inte sätta sig ner för en terapisession, utan - om man nu är en bra psykoterapeut - se till att få iväg patienten till akutpsyk för att utesluta psykos.

Hittills har jag aldrig träffat på vare sig psykiater, psykolog eller psykoterapeut inom en enda vårdinstans jag varit i kontakt med som dragit igång terapeutiska samtal som första åtgärd vid akut sömnbrist.

Det finns dock en väldigt god orsak till varför man är, och ska vara, restriktiv med just sömnmedicin: det är ofta extremt beroendeframkallande.

Läkaren måste också ha koll på om patienten är drog- eller alkoholpåverkad, om han/hon tar mediciner eller har sjukdomar som kan påverkas av sömnmedicin, ex. epilepsi. Hellre ytterligare en eller två timmars sömnbrist, än felmedicinering.

Lakrits skrev:

KrigarSjäl skrev:Vad det handlar om är väl tillämpning?

Det är vad jag har försökt att förklara för dig.

KrigarSjäl skrev:Om det är psykoanalys man vill ha är det psykoanalys man vill ha.

Det finns lika många sätt att utföra samtalsterapi som det finns psykologer. Psykoterapi kan vara bra även om man inte tror det själv. Till en viss gräns naturligtvis, men alla förbättringar är välkomna när man som jag är suicidal alla dagar hela året.

KrigarSjäl skrev:Om man har akuta problem med sömn behövs det medikamenter och inte resonemang om 'bakomliggande orsaker'. Den diskussionen kan man återkomma till först när klienten har sovit.

Ja, men innan en läkare skriver ut sömnmedicin vill hon försäkra sig om, att det faktiskt är sömnmedicin du skall ha. Om alla som knallade in och sade att de måste ha starka, ibland vanebildande, mediciner skulle få det, så hade vi andra typer av problem istället.

KrigarSjäl skrev:Om man har NPF eller dyskalkyli som i ToratAndets exempel är det idiotiskt att förklara saken med psykodynamiska teorier.

Ja, men det är det hittills ingen i vårdsvängen som har försökt att göra i mitt fall. Och i trådskaparens exempel gör författaren inte det heller; han verkar snarare inte ens känna till dyskalkyli eller NPF-problematik. Som han ser det är problemen i skolan bara ett symptom, orsakat av hemförhållandena. Att han är helt ute och cyklar i en slags 1910-talsverklighet är irrelevant, det är hans okunskap som ställer till det.

Du borde verkligen ta itu med din oförmåga att skilja på sak och person, Krigis.

Den förmågan finns redan, men tackar som frågar.

KrigarSjäl skrev:

Lakrits skrev:Du borde verkligen ta itu med din oförmåga att skilja på sak och person, Krigis.

Den förmågan finns redan, men tackar som frågar.

Då föreslår jag att du börjar använda dig av den …

Bah, gå och skär en mistel.

Här följer ett skräckexempel till (inget typexempel). Observera att jag hänger ut psykodynamisk teori, inte psykodynamisk samtalsterapimetod. Sen hänger de samman ibland, men den kopplingen är inte så entydig.
Det är ett utdrag från en fallbeskrivning och analys som inte på något ställe nämner Tourette eller NPF, men nämner mycket annat ...
Inga Sylvander. (1983). Psykologiskt arbete med barn.
Även denna bok är ännu nu 2011 kurslitteratur på Psykologprogrammet vid Göteborgs universitet!
(http://www.psy.gu.se/digitalAssets/1339 ... ividen.pdf)

"Stefan, 10 år, lider sedan länge av generella och lokala tics, som är starkt invalidiserande och ger honom en särställning" ... (s. 172)
"(Uppfattningen om etiologin bakom tics skiftar med olika medicinska och psykologiska teorier.)" (s. 172)
"Stefans symtom är mycket uttalade, det rycker i hela kroppen på honom, han slänger med armar och ben, och han har också blink- och gaptics." (s. 174)
... "tyder på en fixering i den analaggressiva fasen. Underlägsenhetskänslor mot fadersfigurer liksom hans avståndstagande från libidinösa relationer till modersfigurer (även om relationerna är av genomgående infantil karaktär) tyder på också en olöst oidipalproblematik. Kastrationsproblematik antyds och hans känsla av mindervärde kan tänkas emanera från otillräcklighetsupplevelser från både den anala, falliska och oidipala utvecklingsfasen." (s. 176)

Ja herregud...!

Oh my... vad kommer efter den anala fasen? Månens mörka fas?

Den banala fasan förstås.

*fniss*

Nåväl, jag är tydligen inte störd i den orala fasen i alla fall. Alltid något.

/Tintouretto

(som trots fnisset har goda erfarenheter av psykodynamisk terapi)

P.S. Analaggressiv??? "Akta er, era jävlar - annars fiser jag på er!"

TORatANDET skrev:... "tyder på en fixering i den analaggressiva fasen. Underlägsenhetskänslor mot fadersfigurer liksom hans avståndstagande från libidinösa relationer till modersfigurer (även om relationerna är av genomgående infantil karaktär) tyder på också en olöst oidipalproblematik. Kastrationsproblematik antyds och hans känsla av mindervärde kan tänkas emanera från otillräcklighetsupplevelser från både den anala, falliska och oidipala utvecklingsfasen." (s. 176)

Omg nu behöver jag bara en översättning till engelska av det här och jag har en perfekt förolämpning att slänga ur mig mot skitungarna i World of Warcraft!

Jag har ett förslag till översättning (Google translate hjälpte till men lyckades inte hela vägen så jag har kompletterat lite)

Google translate skrev:suggests a fixation in the anal aggressive phase. Inferiority feelings towards father figures as well as his rejection of libidinous relationships with parent figures (although the relationship is consistently infantile character), suggesting also an unresolved Oedipal problem. Problems suggested castration and his feeling of inferiority may emanate from the inadequacy of experiences from both the anal, phallic and Oedipal development

Jag har precis lånat en bok med kritik mot NPF av bland andra Eva Kärfve som heter Diagnosens makt - om kunskap, pengar och lidande. Risken är stor att jag kommer vara apförbannad redan i förordet.

Hallå Henkkalexi.

Förbannad över vad? Berätta om du vill.

Henkkalexi skrev:Jag har precis lånat en bok med kritik mot NPF av bland andra Eva Kärfve som heter Diagnosens makt - om kunskap, pengar och lidande. Risken är stor att jag kommer vara apförbannad redan i förordet.

geocache skrev:Hallå Henkkalexi.

Förbannad över vad? Berätta om du vill.

Eva Kärfve anser att NPF är "hjärnspöken", och inte existerar, så jag misstänker på goda grunder att jag kommer bli riktigt arg.

Aha, det... ja då förstår jag. Och jag skulle bli arg av att börja läsa den boken, jag med.

Edit: när jag sökte på "Eva Kärfve" på google hittade jag detta:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/hjarnkampen

Debatten lär gå vidare... men kan ju fråga sig hur det går för alla de människor vars vardagliga situation den uppkomna debatten egentligen handlar om...

/geocache

Henkkalexi skrev:Eva Kärfve anser att NPF är "hjärnspöken", och inte existerar, så jag misstänker på goda grunder att jag kommer bli riktigt arg.

mar0der skrev:

KrigarSjäl skrev:Om en människa har panikångest, sömnproblem eller depression blir inte problemet avhjälpt av att börja snacka barndom.

Ditt påstående stämmer tyvärr inte. Jag menar iofs inte att all orsaksförklaring ligger i barndomen, men om man vänder på det hela och ser panikångest, sömnproblem och depressiva symtom så är dessa SYMTOM/syndrom som uppstått som konsekvenser av en underliggande problematik FÖR EN DEL personer. Om man vet varför vi får panikångest så förstår man att det inte är en sjukdom i sig som influensa, utan ett resultat av inre spänningar som triggats av yttre omständigheter och där man saknar insikt och medvetenhet om vad dessa spänningar handlar om. Det kognitiva kan fånga detta väl, men även i KBT går en duktig kliniker tillbaka till barndomen för att leta sk. grundvärderingar/grundantaganden eftersom de skapas där. Så måla helst inte upp en svart vit bild av psykisk ohälsa tack genom att ställa pdt och kbt mot varandra.

Vad gör du nuförtiden...