eller är det ständigt närvarande som ett känslomässigt hav som färgar er i vardagen osv? Och är det undermedvetna påträngande och upplevs som jobbigt, eller nåt som grundar er i livet, erfarenheter som definierar vem ni är, vad ni gjort, och hur livet lett er fram till där ni är idag?

Själv känns det just nu i tanken, att mitt undermedvetna mest närvarar när jag är väldigt avslappnad, när jag liksom glömmer bort mig själv, och bara existerar. Och det är en tillstånd jag behöver vara i om jag verkligen ska gilla livet, kunna vara kreativ osv.

Ofta känner jag nästan som att mina känslor är bortkopplade från den jag är. Eller nåt sånt. Det är som jag lever för mycket i den fysiska teoretiska världen kanske, och för lite i den känslomässiga. Kanske för att jag har en massa olösta känslor från tidigare händelser i mitt liv, som färgar mina känslor negativt.

Eller så kanske jag bara inte kan hantera mina känslor rätt. Har ofta varit med om att inse att en sak jag sett som ett problem, egentligen inte varit ett problem, men blivit det för att jag t.ex. haft en massa känslomässiga försvarsmurar, istället för att bara känna.

Blir lite osäker på vad du menar med undermedvetna. Det är såvitt jag förstått ett populärt ord för psykoanalysens omedvetna, vilket är precis vad det låter som, mämligen omedvetet - ända tills vi blir medvetna om det.

För dig låter det som du å ena sidan menar känslor och å andra sidan en sorts flow?

Jag varken förtrycker eller badar i mina känslor; det händer helt enkelt inte så mycket där om det inte triggas av någonting i kontakt med andra, eller t ex på TV.

I synnerhet inte när jag är kreativ, då är det som att min vanliga personlighet (med ev tankar och känslor) är lite offline så att jag får vara ifred och jobba. Detta är ett välkänt fenomen, särskilt hos kreativa personer, men jag tror alla kan uppleva det ibland.

Sådana positiva och lätt förändrade medvetandetillstånd brukar dock vara ganska ömtåliga och därför vara svåra att kombinera med normalt vardagsliv, förvärvsarbete och sociala aktiviteter. Detta är helt naturligt. Ett dilemma som konstnärer, uppfinnare, poeter, kompositörer och filosofer säkert fått bråttas med genom hela historien.

Sedan finns det personer som av naturen är mer intellektuellt eller sensoriskt lagda och har lättare att identifiera sig med sina tankar eller med kroppens sinnen än med sina känslor; man har helt enkelt det temperamentet och konstitutionen.

Detta är något helt annat än att undertrycka sina känslor.

Vilket inte betyder att det inte kan röra sig om en kombination. Har man jobbiga känslor eller minnen som man inte vet hur man ska hantera så kanske man hellre gör något annat än att känna efter hur man egentligen mår.

Mitt undermedvetna vandrar runt.
Ibland är hon närvarande, ibland gömmer hon sig... men oftast finns hon där hon behövs. ^.^

(Kryptiskt svar på kryptisk fråga)

Förlåt jag kan inte svara idag, mår jävligt skumt. Orkar inte med att tänka på nåt. Har typ grävt ner mig utan att jag riktigt vet vad som är fel. Tycker bara att mitt liv inte blev nå bra.

Ingen fara kära du.

Om det är du på bilden så har du nog en stor portion av livet kvar.

Återkom till tråden om du vill, annars är det helt lugnt.

Hoppas du mår bättre en annan dag.