Jag är så glad att jag hittat det här forumet.Har nyss fått reda på att jag har As och Adhd så jag tänker ju ganska mycket på det nu.Är så skönt och roligt att kunna lära känna nya människor här och kunna ventilera om olika saker.

Mycket av det man funderar på är ju sånt som en NT inte alls begriper sej på. De har inte alls samma erfarenheter som jag.

Nu vill jag helst vara inloggad en stund varje dag och ja lite beroende har jag nog blivit.

Folk utan problem är tråkiga.

Grattis.

Forumberoende tillhör riskerna. Kul om ens eget kan vara till glädje för någon annan.

Jag känner mig hemma.

Folk är ungefär så knäppa som jag, eller mer.

Sen är många väldígt roliga. Särskilt Hellgren.

Lennart Frimodig

Jag har tyvärr blivit beroende av forumet Jag har tusen saker o göra jämt, men fastnar här för att det är kul o snacka med folk, läsa o kommentera trådarna och för att jag e bekväm. Enklare att vara här än att ta tag i saker!

Nog fan är internet beroendeframkallande om det sedan är forum, chatt, information, fildelning, datorspel etc låter jag vara osagt.
Lite mer frihet och kontroll än det verkliga livet helt enkelt

Ja när det är krångligt med det sociala så måste man ju vända sig någonstans för att få kontakt med folk. Jag sitter helt ensam i mina 64 kvadrat och ser oftast inte en själ på dagarna. Klart man blir beroende av det mesta inom dom sociala medierna då.

Sorry.
Hellgren heter naturligtvis Nordgren.

Lennart Frimodig

Ja man kan nog bli beroende av det mesta på nätet.Det är enkelt lättsamt och bra.
Man kan prata med människor fast ingen ser en.

I dag till exempel ser jag inte klok ut.Håller på och henna färgar mitt hår rött idag.Sitter med plastfolie på huvudet.Så jag får hålla mej inne ett tag

Är det din tatuering? Ovanligt vacker.

Iridia skrev:Är det din tatuering? Ovanligt vacker.

Nej tyvär inte.Men det är den tatueringen jag funderar på att göra.Jag tycker ochså att den är fin.Funderar på att göra den fast över hela axelpartiet.Vänster till höger axel och lite större.

Har inte gjort den än för jag är orolig att det ska göra ont.Men borde klara det har ju fött tre barn och någonting mer smärtsamt än det finns nog inte.

kullan skrev:Ja när det är krångligt med det sociala så måste man ju vända sig någonstans för att få kontakt med folk. Jag sitter helt ensam i mina 64 kvadrat och ser oftast inte en själ på dagarna. Klart man blir beroende av det mesta inom dom sociala medierna då.

Låter inte alls roligt.Inte kul att vara ensam när man inte vill.Men jag är ochså glad att det finns forum som detta de dagar när man känner sej ensam men ändå inte orkar umgås med någon.

Moderator: Reparerade citatet.

På grund av mitt forumberoende är jag nog tvungen att dra mig undan...

kullan skrev:Ja när det är krångligt med det sociala så måste man ju vända sig någonstans för att få kontakt med folk. Jag sitter helt ensam i mina 64 kvadrat och ser oftast inte en själ på dagarna. Klart man blir beroende av det mesta inom dom sociala medierna då.

Är ju så. En fara är att man kan bli för beroende av andra människors närhet när man är ensam. Och det kan vara väldigt påfrestande för ens relationer. I alla fall tror jag att det hänt mig ibland. Det blir liksom bara lite för mycket krav över det hela och man kommer lite för nära varandra för tidigt ibland. Men det är ju själva känslan, för det det är ju så olika. Men det fascinerande är att om lyckas förändra sin inställning och sina känslor så märker folk detta! Frågan är hur det kan påverka så mycket när det bara handlar om text. Men för mig är det det som blir det värsta också och som gör att jag inte alltid orkar svara folk: allting blir bara text, text, text och man förlorar den naturliga kontakten med människor.

Jag har inte varit den mest aktiva på forumet....beroende på att jag klarade inte av att acceptera min diagnos...
Nu har jag gjort det och kan äntligen vara med och delta i alla härliga diskussioner.