kullan skrev:Jag funderar på att avsäga mig min DV. Den ger mig ingenting.

Har du rätt till det så gör det, men säg samtidigt varför. Det du gör där kan du lika gärna göra hemma och eftersom DV uppenbarligen inte heller ger dig sociala kontakter så är det ju totalt jävla värdelöst!

Tack för tipsen. Inte lätt det där. Om jag får motfrågor och det inte går enligt planen, så kan jag bli helt ställd och så blir allting fel.

Men jag ska nog åtminstone kunna säga till om jag träffar henne eller någon annan som ropar mitt namn uppfordrande om jag inte svarar direkt. När de börjar ropa som om man hade försvunnit in i en bubbla, när man bara vill ha mer än en sekund för att tänka. Och då menar jag verkligen att hon började ropa mitt namn nästan direkt. Och jag borde ju kunna be henne att inte gasta så att alla hör vad hon TROR att jag har för problem. Det "lustiga" är att jag inte alls har problem med lysrör eller ljudet i den lilla matsalen. Men hon kunde aldrig släppa de tankarna (alla aspergare måste ha problem med detta tydligen enligt henne) och det kulminerade när hon gastade ut det som om jag verkligen har problem med det, inför alla i matsalen.

Hela mitt liv har jag faktiskt direkt upptäckt och tagit avstånd från (och ogillat) sådana där spelat überpedagogiska människor. Ofta så anser andra att "de är så bra med barn" och liknande. Förstår inte varför. För mig känns de falska och något man ska akta sig för.

kullan skrev:Jag funderar på att avsäga mig min DV. Den ger mig ingenting.

Är du där för att få sociala kontakter, så kanske en kontaktperson vore bättre. Jag själv, och vad jag förstår är vanligt bland aspergare, är att man trivs mer på tu man hand med folk. Och att inte byta folk hela tiden. Då kanske en kontaktperson kan ge mer i social väg, än att vara på ett ställe med mer ytliga kontakter och fler kontakter, och kanske där ingen direkt ser som sin uppgift att du ska få sociala kontakter. Kanske är det omsättning på folk också.

Jag saknar vissa av de kontakter jag hade på vuxendagiset jag var på förr. Det var inte DV, utan alla möjliga samlades. Handikappade, långtidssjuka (inte bara psykiskt), arbetslösa o.s.v. På så sätt blev det inte det destruktiva samvaron som jag upplever att det blir när alla har rätt till LSS (de flesta var psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda), nysvenskar som man inte kan prata med för de kan inte svenska, och engelska fick de inte tala eftersom "de ska lära sig svenska" samt ett gäng FAS3:are som var mer än sura och ändå inte arbetade ihop med oss andra.

På vuxendagiset var det också mer betoning på att den enskilda skulle göra lite vad den ville, så det var inte stenhårda arbetsuppgifter med raster och annat som var lika hårt som på en vanlig arbetsplats. Så är det på DV-stället. Ska jag ha hårda krav på mig, så ska jag ha lön. Annars vill jag sitta och sticka på min egen tröja och liknande.

Synd att snål-Sverige lägger ned bra verksamheter.

En idé för dig kullan, skulle kunna vara om du fick vara ute på något ställe. T.ex. som jag får med kyrkan. Om man är med på kyrkans aktiviteter, så kan man få en trevlig sysselsättning som alltiallo utan krav, och få DV där. Men det gäller ju då att man som minst gillar det kyrkan gör. Helst vara religiös kanske (jag är tvivlare vad gäller att tro alls, men går ändå på kyrkans grejer, är t.o.m. med på en bibelstudie för att lära mig lite samt diskutera).

Annars finns andra hjälpverksamheter där man skulle kunna få DV, stadsmissionen kanske eller liknande. Jag kan inte så mycket om det, men det är ju klart meningsfullare än att hunsas av kommunen eller sitta och glo bort tiden.

Miche skrev:

kullan skrev:Jag funderar på att avsäga mig min DV. Den ger mig ingenting.

Har du rätt till det så gör det, men säg samtidigt varför. Det du gör där kan du lika gärna göra hemma och eftersom DV uppenbarligen inte heller ger dig sociala kontakter så är det ju totalt jävla värdelöst!

Det som kommer att hända är att jag blir av med min LSS-handläggare då jag inte kommer va under någon åtgärd. Så det är väl det som gör att jag funderar några gånger extra på det. Jag lär ju behöva henne inför flytten till Norrköping.

Låter inget vidare, går det inte att få någon annan insats istället?

Miche skrev:Låter inget vidare, går det inte att få någon annan insats istället?

Det ska va om jag krångla med att ansöka om kontaktperson då. Men hur lång tid tar det att få ett beslut om nån sån? Jag hinner kanske flytta innan jag får nån.

kullan skrev:

Miche skrev:Låter inget vidare, går det inte att få någon annan insats istället?

Det ska va om jag krångla med att ansöka om kontaktperson då. Men hur lång tid tar det att få ett beslut om nån sån? Jag hinner kanske flytta innan jag får nån.

Det kanske räcker att ansöka för att få behålla LSS-handläggaren...

Miche skrev:Det kanske räcker att ansöka för att få behålla LSS-handläggaren...

Kanske. Ska nog höra mig för.

Jag går på DV tre gånger i veckan. På tisdagar går vi en lång promenad på circa 1-2 timmar. På torsdagar promenad om personalen hinner och på fredagar lagar vi mat.

Började på DV för två veckor sen bara men det har varit positivt, har mest varit hemma isolerad i flera år nu så det känns skönt men lite konstigt att göra saker. Det känns konstigt att prata med nya människor, folk är så underliga. I fredags t ex var det en kille som åt upp sin mat väldigt sakta, det tyckte jag var konstigt och störde mig lite.

KrigarSjäl skrev:

Bror Duktig skrev:@KS: Jag är inte där längre, har bara kontakt med min coach ibland för att försöka reda ut hur jag kan gå vidare för att inte sitta ensam hela dagarna.

Den där jobbiga människan är dock en av cheferna. Jag vet inte riktigt vad man ska säga, som visar att jag inte vill bli behandlad så, utan att vara så hård eller otrevlig att det blir jobbigt efteråt. Jag har problem med sådant, och har "lyckats" bli ovän för långa tider med folk när jag har sagt ifrån, även om jag har full rätt att reagera mot vissa saker. Kanske fel sällskap ofta: de vill inte umgås med mig mer om jag säger ifrån och inte låter mig köras med.

Jag tycker du ska säga ifrån. Så som hon talar med dig är det både kränkande och förolämpande. Eftersom hon arbetar med människor tillhör det hennes arbetsbeskrivning att vara till för andra människor och hon ska banne mig göra skäl för sin chefslön.

Prata på ett vänligt sätt med lugn, mild ton så behöver inte folk bli stötta eller ta avstånd!!

Boendestöd borde ej få vara unga killar. Jag blev ju själv kär i en. As jobbigt när han var med på en resa. Lite svårt att sluta kolla!