Hej!

Jag är 22 år, och har i flera års tid misstänkt att jag har någon form av Aspergers. Nu känner jag att det är dags att få ett svar.

Tar man kontakt med vårdcentralen för att få en remiss, eller funkar det på nåt annat sätt? Hur lång är väntetiden, och hur funkar själva utredningen?

Jag skulle kontakta psykiatrin.

Jag tog kontakt med vårdcentralen och fick remiss, ca 5 månader senare var utredningen klar och jag fick min diagnos!

Jag gick också till vårdcentralen och berättade att jag mådde dåligt. Fick en remiss till kurator och det var hon som misstänkte Aspergers och jag fick utredning.

Kontakta vårdgarantin om du bor i Stockholm eller konakta dit din remiss skickat till.

Öppenpsykiatriska vården ordnade det för mig.
Vilken väg du än får och tar, kan det ta tid.
Oftast kö, så börja så snabbt som möjligt.

Självremiss till psykiatrin, som en halv vecka senare skickade det till habiliteringen.
Fick sen vänta 3 månader för ett intromöte/intervju på habiliteringen och därefter sattes jag i kö. Fick vänta i kö i lite över ett år innan jag fick börja utredas. Fick sen diagnos 2 månader efter utredning (februari 2011). Detta var dock i Falun och jag misstänker att det hade gått snabbare om jag bott i en storstad.

Så 21 månader tog det ungefär

Deadly_Nightshade skrev:Självremiss till psykiatrin, som en halv vecka senare skickade det till habiliteringen.
Fick sen vänta 3 månader för ett intromöte/intervju på habiliteringen och därefter sattes jag i kö. Fick vänta i kö i lite över ett år innan jag fick börja utredas. Fick sen diagnos 2 månader efter utredning (februari 2011). Detta var dock i Falun och jag misstänker att det hade gått snabbare om jag bott i en storstad.

Så 21 månader tog det ungefär

Förlång tid att vänta. Om man får reda på att det tar mer en 3mån inana man får träffa en specilist så ska man ta kontakt med vårdgarantin om det finns bär man bor.

Fatzer skrev:Förlång tid att vänta. Om man får reda på att det tar mer en 3mån inana man får träffa en specilist så ska man ta kontakt med vårdgarantin om det finns bär man bor.

Jag står i kö till utredning och har så gjort i över 1 år nu och har ca 1 års väntan kvar. Jag frågade om detta med vårdgarantin och i mitt län så är det så att man betraktas vara under vård från och med det man placerats i kö - de har med andra ord uppfyllt vårdgarantin trots att jag inte träffat en specialist. Däremot så kan jag inte klaga, jag är inget akutfall (vilket är varför jag får vänta så länge) och de är väldigt hjälpsamma och tillmötesgående när jag söker hjälp för mina problem.

Banzai skrev:[...]i mitt län så är det så att man betraktas vara under vård från och med det man placerats i kö [...]

Vilka jävla fulingar!

Det är en jäkla röra och det skiljer från landsting till landsting. När jag gick i Orsa, så fick jag höra av läkaren att eventuell remiss fick samtalsterapeuten avgöra. Hon hade i sin tur ingen aning om hur man gjorde men rådfrågade sin chef och till sist fick jag skicka en egenremiss till Habiliteringen.
Men här i Gävleborg går det genom läkaren och Psykiatrin. Man kan kanske vända sig till Psykiatrin direkt, ingen aning. Man kan också skicka en egenremiss till Hab. Med fördel för någon som är bra på att skriva.
En viktig sak: Har du små barn, har du förtur.
Lycka till!

Miche skrev:

Banzai skrev:[...]i mitt län så är det så att man betraktas vara under vård från och med det man placerats i kö [...]

Vilka jävla fulingar!

Både och känner jag. Som det är nu så är de skyldiga att hjälpa mig med alla psykiska problem jag har, oavsett vad de beror på. Det jag tänker på är de inlägg jag läst där en del forumiter blir bollade mellan psyk och HAB etc., men eftersom jag ska betraktas vara under behandling så måste de ju behandla mig också. Detta innebär att jag fått samtalskontakt, jag får träffa läkare hyfsat snabbt - jag känner mig omhändertagen helt enkelt.

Banzai skrev:Som det är nu så är de skyldiga att hjälpa mig med alla psykiska problem jag har, oavsett vad de beror på.

Alltid något!

Jag har alltid varit inom psykiatrin så jag sökte inte efter en utredning, de gjorde den bara på mig. Eller ja jag sa ju ja med, men det var psyk och inte jag som kom upp med idén.
Jag behövde inte vänts nått, men valde själv att skjuta upp det lite då jag nyss hade flyttat då. Jag har haft otur under själva utredningen med massa ledigheter och personalbyten, vilket har gjort att min utredning tog 1,5 år ungefär.
Det som hände under min utredning var att jag fick fylla i massa frågeformulär och så var det samtal med både mig och mamma. Sen var det WAIS-test (ett mångsidigt intelligenstest), QB-test (fokus, koncentration, impulsivitet) och tester för de exekutiva funktionerna.
Jag tror det var allt jag gjorde under utredningen.