Någon mer som har varit utomlands i somras och har ”insiderinformation” från andra länder, kanske sådant många inte tänkt på? Att läsa är en sak, att resa en annan...

Jag har varit i SKOTTLAND och cirkulerat kring Loch Lomond:

http://www.youtube.com/watch?v=eDee-mHMdwY

Ja, till sist kom jag faktiskt iväg, fast jag knappt trodde det och hade väl inte läst på ordentligt. T ex hade jag missat KLIMATET. Allt snack om de vackra gröna kullarna, de höga bergen, the Highlands, de vackra sångerna etc hade fått mig att uppfatta Skottland som Paradiset. Så många vill dit, men ingen jag känner har varit där.

Jag tänkte att vi i Norden har det värsta klimatet. Överallt annars är det varmare, förutom på Nordpolen typ. Medan jag packade ned mina vita högsommarkläder talade en vän om för mig att väderutsikterna för mina 2 veckor var: ca 14-15 grader och regn! Dessutom fick jag veta att det regnar 270 dagar per år eller är tät dimma. "Oh no shit!" Här föll jag alltså på mina egna fördomar om Sverige och t o m västkusten. Vi har inte världsrekordet i regn och rå kyla!

Slängde ned det varmaste jag hade bland sommarkläderna och fick sedan använda just de få plaggen hela tiden i Skottland.

Väl framkommen frågade jag folk i Helensburgh hur somrarna brukade se ut? De svarade att det kunde bli hyfsat varmt - 18 grader (?!) och ibland t o m 20 !!!
Alla jag såg var kritvita. Det var solsken EN av mina 14 dagar där. Stränderna var tomma på folk, men det fanns skyltar lite var stans: VARNING! BADA INTE HÄR!
Jag fråga en skotte varför: Jo för att sjöarna (Loch) är iskalla. Man drabbas snart av kramper och sjunker som en sten. Hmm...Undrade om Lochnessodjuret är djupfryst och bara flyter upp ibland.

Vännen jag bodde hos hade det kallt inomhus och det fanns fler som hade det. Och ute var det extremt hög luftfuktighet med en råhet som fick mina leder att rasa som ett korthus. Skottland är klart olämpligt för reumatiker. Så de bästa var för mig att glida omkring på olika pubar och restauranger och avnjuta den feta, olämpliga men väldigt goda och BILLIGA MATEN.

Jag åt ute varje dag för ca 75 kr: brakmiddag med ett glas vin. Familjerna fyllde restaurangerna på helgerna. Mat och alkohol var ju superbilligt.

Kommunikationerna var mycket bra och billiga. 60-åringar åker gratis på bussar i hela Storbritannien! Tåg: rabatt. Gott om billig taxi. Bussarna handikappanpassade på riktigt med rejäla skyltar som säger: ”PRIORITY TO ELDERLY AND DISABLED!” Stor platt plats i början av bussen för rullstol eller rullatorer (dessa var hopfällbara).

I de mindre samhällen jag besökte fanns det inga som helst hemlösa, enligt min guide. A-lagare såg jag inga, men B-lagarna fanns förstås på de rikligt förekommande pubarna, som nu kallar ”bar”. Ensamma gamlingar kunde komma in mitt på dagen för en stunds ”chat with the bartender”. De flesta kunde övergå till standardengelska om jag bad dem om det.

Min väns 95-åriga pappa var helt dement och döv med ett tandlöst, soligt leende i ansiktet. Han promenerade omkring i ”sin” by Garelochhead flera ggr per dag och om han skulle hamna utanför sitt ”revir” hjälpte byinnevånarna honom hem. Frun ville inte skicka honom till ett hem. Det gör man verkligen inte i första taget där. Folk håller ihop.

Den dagen solen sken och vi åkte runt Loch Lomond var förstås magisk. Pälsklädda kor eller vita får promenerade obesvärat över den lilla vägen som slingrade sig uppåt bergen medan säckpips-musiken från min nya skotska skiva fyllde bilen. Om du är frisk och inte frusen och ev kan klättra i berg så visst är detta ett speciellt land med billig mat, vänliga människor, välfärd och Skönhet! Edinburgh bjöd på säckpipor, artister och spektakel av alla de slag.
Jag blev helt förälskad i husen i den gamla staden Luss. Besök den!
http://www.google.se/imgres?q=skottland ... 80&bih=545

Fint värmande skrivet, straight from the heart by you.


Gör inlägget trots att jag ej varit utomlands i sommar.

Skottland är verkligen vackert, det var länge sedan (1978 närmare bestämt) som jag var där några dagar på tågluff och jag längtar tillbaka. Det var hyfsat svalt och skönt (har för mig att det var i Juni).

Jag har inget emot det kalla fuktiga klimatet, hellre det än värmebölja (som jag råkade ut för på bilresa i Wales någon gång på 80-talet).

Jag åker gärna bil genom Storbritannien igen då jag får några veckor över och har råd.

Gör inlägget trots att jag ej varit utomlands i sommar.

Skrev Debbido att det måste vara ett semesterminne från denna sommar???

Miche skrev:Skrev Debbido att det måste vara ett semesterminne från denna sommar???

Nej, inte efter närmare eftertanke.

Var i Scotland för omkring 20 år sedan, men hade betydligt bättre tur med vädret. Scottarna var för det mesta vänliga och vädret bra. Men barnen då 8 och 10 tyckte vattnet var för kallt.
På den tiden fick barn och kvinnor inte vistas i PUBLIC room. Vi blev hänvisade till Ladis room. Synd att du hade otur med vädret, det är annars ett väldigt vackert land.
Vi Bohuslänningar får väll ordna en utflykt under hösten, jag har ju bil så transporten ordnar sig alltid. Det fins ju flera Göteborgare och Bohuslänningar så vi kan säkert få ihop några stycken.
De närmaste veckorna är jag ganska upptagen, men senare under hösten har jag nog tid.

treeman skrev:Fint värmande skrivet, straight from the heart by you.

Ja, det var den livsbejakande Debbido i ett av världens reumatikerolämpligaste länder. (Att där var så kallt sommartid hade inte jag heller en aning om.) Känns nästan som om man hade varit där. Ett reumatikerlämpligt land hade man väl teleporterats till. Roligt att höra att det gav behållning.

Zombie skrev:

treeman skrev:Fint värmande skrivet, straight from the heart by you.

Ja, det var den livsbejakande Debbido i ett av världens reumatikerolämpligaste länder. (Att där var så kallt sommartid hade inte jag heller en aning om.) Känns nästan som om man hade varit där. Ett reumatikerlämpligt land hade man väl teleporterats till. Roligt att höra att det gav behållning.

Hej! Och tack för de berömmande orden.

Jag såg ut som en igelkott häromadagen med nålar i en mängd leder, där min reumatolog sprutade in cortison. Det brukar inte behövas. Jag klarar mig annars på cellgift och TNF-sprutor i magen.

Sprutor i lederna gör det mer än djävligt ont. Jag bad om en träspatel som jag bet i varje spruta i stället för att skrika. Dessemellan skrattade jag - åt livet - åt situationen - åt mitt liv som igelkott.

Läkaren var sjukskriven men åkte in för att spruta mig och några andra stackare. Han är så oerhört snäll och det tycks sammanhänga med att han inte är svensk och ser sitt yrke som ett Kall.

Har man Atlanten och Nordsjön som närmaste grannar samt höga berg som tvingar upp molnen så att nederbörd utfälls - ja - då blir det väl ungefär som i Skottland eller Bergen, Norge...När jag insjuknade 1976 bodde jag i närheten av österrikiska Alperna. Får nog se upp med höga berg i fortsättningen, fast de är så snygga. Men Bohusbergen är lagom höga.

Det är inte så lätt att välja resmål: Tänk på fransmannen och engelskmannen som valde att snorkla på Seychellerna och blev uppätna av en haj! Då föredrar jag att svepa en whisky på en skotsk pub! Lite mindre farligt. och trevligt värmande.

Om man inte blir uppäten eller så...då lär man sig väldigt mycket på att resa, kanske för mycket. Det jag såg av Skottland var Välfärd. Det är alltså inte så att Sverige har monopol på den, eller rättare sagt har den brakat här, men inte i Skottland.

Jag njöt varje dag av att inte sa vinglande A-lagare utan bostad.

Jag gladde mig över det skotska systemet med ett statligt bolag som förvaltar HYRESRADHUS, utan insats, med bra hyror åt folk, så att de få bo på marken.
Det gamla par jag besökte hade bott hela livet i sitt hus med utsikt över Gaerloch, vatten och höga berg. Nu betalade de ingen hyra alls längre. Huset räknades som betalt!

http://www.google.se/imgres?q=garelochhead&um=1&hl=sv&sa=N&tbm=isch&tbnid=1nvwlaBKdI7zKM:&imgrefurl=http://www.rampantscotland.com/colour/supplement071006.htm&docid=HKCC1swtcDUjbM&w=492&h=378&ei=iMVjTtDYHsPesgaY1d2cCg&zoom=1&biw=1280&bih=545&iact=rc&dur=188&page=1&tbnh=127&tbnw=165&start=0&ndsp=18&ved=1t:429,r:4,s:0&tx=91&ty=79

Varför måste svenskarna staplas på varandra i höga betonghus när vi har så stora landytor? Jag föredrar de mängder av låghus som finns i övriga EU.

treeman skrev:

Miche skrev:Skrev Debbido att det måste vara ett semesterminne från denna sommar???

Nej, inte efter närmare eftertanke.

Det går bra med erfarenheter från de senaste 5-10 åren, kanske inte äldre för man vill ju veta hur det är IDAG i andra länder. Jag visste t ex inte att maten ute i Skottland var hälften av vad vi betalar i Sverige.

Min son sa att det var lika dyrt att äta ute i Grekland som i Sverige! Hoppsan - allt förändrar sig hela tiden.

Låt se. Mina resor...

År 2003 var jag och några kompisar på fylleresa på Mallorca. Staden vi bodde i hette Palma Nova. Det är visst huvudstaden på Mallorca. På flygresan dit började de flesta i gänget att supa. När vi steg av planet var en av dem så full att vi andra fick hjälpha honom att gå, annars hade han fallit framstupa.

Det var nära att vi missade bussarna som gick från terminalen, men vi hann med. Hotellet var riktigt flott och vi bodde i ett lyxigt rum som var designat för 6 personer (vi var fem stycken). Stranden var nära men vi var inte där så ofta. Det häftigaste på hotellet var en tiger som man kunde klappa. Mannen som hade tigern bodde på Mallorca så han var nog ingen turist.

Tigern låg alltid på en stor betongbänk i foajen mellan 11 på förmiddagen till ca 18 på kvällen. För en billig penning kunde man både klappa tigern och fotografera sig tillsammans med den. Jag valde att göra det näst sista dagen. Det var häftigt att klappa tigern. Efteråt har jag tänkt det kanske inte var så sjysst mot djuret.

Vi sov relativt länge på dagarna medan på kvällarna var vi värsta supgänget. Frukosten ingick och som tur var serverades det frukost fram till 12 tiden och kvällsmat vid 19 tiden. På kvällarna drack jag många paraply drinkar. Jag tyckte vi hade kul.

Sista kvällen bestämde vi oss för att vara nyktra. Då plankade vi in på en biograf. Vi blev aldrig upptäckta men filmen var dubbad till spanska. Kul

Hemresan gick bra, även om flyget var 3 timmar försenat.

Förra året (2010) var jag och pappa i Berlin. Jag hade kollat på internet vilka hotell som var närmast Berlin zoo, eftersom jag hört att biljetten ingick på vissa hotell nära zooet.

Vi hittade ett 5 stjärnigt hotell som var jättefint. Lite dyrt såklart men absolut ett av de bästa jag varit på. Zooet låg rätt över gatan och vi hade privatingång till zooet också. Dessutom fick vi ett häfte med kuponger till bussturer, båtturer, museum m.m

Första dagen åtgick till zooet. Vi såg många djur. På kvällen åt vi ute och kollade på fotbollsmatch på storbilds tv. Dagen efter åkte vi några buss och båt turer.

Jag tyckte det var häftigt att nästan höra historiens vingslag genom Berlin. Alla skjutskadade hus från kriget till exempel. Jag tyckte Berlin var en väldigt trevlig stad och tidigare i år var jag där igen. Det var tillsammans med en kompis. Vi åkte nattåget från Köpenhamn.

Denna gången utspelades en tragedi på berlin zoo. Isbjörnen Knut dog. Jag var där och såg när det hände. Extremt sorgligt och säkert svårt för föräldrarna till barnen att förklara vad som just hände.

Om tillfälle ges åker jag gärna till Berlin igen.

Tack för dina reseskildringar Fredriksam!

Jag förstår att jag är olik de flesta för jag försöker så fort jag kommer till ett land att få kontakt med folk där och ev försöka tala deras språk. Jag ställer en del frågor och försöker få folk att prata om sitt land och sin syn på t ex EU.

Jag har bara testat en enda charterresa, med en vän. Vi orkade inte sola och bada varje dag så vi tog tåget till Rom. Där vart det snabbt spännande, för spännande...

Jag och min sambo var på Island (2 veckor) och Färöarna (1 vecka). Lite insiderinformation? Hm.

Ja, nu vet jag! Många kan prata "skandinaviska" och särskilt på Färöarna, även om många färöbor ser engelska ut. Don't let it fool ya!

Debbido skrev:Frun ville inte skicka honom till ett hem. Det gör man verkligen inte i första taget där.

Genomsnittsavgiften är över 35000 pund per år (=ca 1000 kr/dag). Och om man är "rik" nog att t ex äga ett hus får man ingen hjälp med den.

Semesterminne från i år? ...surkål är en "fransk" maträtt.

Tack för de fina reseskildringarna.

Tyvärr har jag inte kunnat resa längre än till Helsingborg de sista 20 åren, och där var det så dött att det inte ens var någon ide (min apostrofknapp strejkar fortfarande) att gå ur bilen. Men de hade en rejäl backe med vacker stenmur som såg ut att vara från sekelskiftet eller äldre, det var enda behållningen.

Le_inimitable skrev:

Debbido skrev:Frun ville inte skicka honom till ett hem. Det gör man verkligen inte i första taget där.

Genomsnittsavgiften är över 35000 pund per år (=ca 1000 kr/dag). Och om man är "rik" nog att t ex äga ett hus får man ingen hjälp med den.

Semesterminne från i år? ...surkål är en "fransk" maträtt.

I Alsace är det det men kan bero på att det har tillhört Tyskland och majoriteten pratar Tyska. Men surkål finns i en massa andra länder med så jag tror mer att det är en CentralEuropesk matträtt än något specefikt lands maträtt.

Jag tänkte berätta om min resa till London 2009.

Jag har hållt på fotbollslaget Tottenham sedan 1998 och ofta drömt om att resa till London och kolla på en match men inte haft råd. På sommaren 2009 ansökte jag om sjukersättning medan jag gick på soc och det tog 3 månader för ansökan att bli beviljad. Jag fick retroaktivt pengar för 3 månader tillbaka och soc märkte inget så jag hade över 20 tusen att bränna på vad som helst, jag funderade ett tag och bestämde mig för att resa till London.

Jag valde matchen Tottenham - Stoke lördag den 24 Oktober på grund av att jag ville att min första match på White Hart Lane (vår arena) skulle sluta i vinst och Stoke var då ett bottenlag. Beställde flygresan genom Ryanair som var billigast och matchbiljett plus hotell genom BEResor på internet, nån sportresebyrå från Jönköping (jag bor i Göteborg). Flyget gick på runt 2000 kr och hotell för 4 nätter plus matchbiljett på 6500 tror jag. Jag flög torsdag den 22 Oktober och flög hem måndag 26 Oktober.

Jag kollade i förväg upp allt som skulle hända så jag inte skulle råka ut för överraskningar då jag inte gillar sådana. Jag skulle landa på Stansted och inte Heathrow och kollade upp att jag skulle ta "Stansted express" till Liverpool Street Station i centrala London och därifrån var det en kort 10 minuters promenad till Old Street 275 där mitt hotell låg.

Jag var helt upprymd i flera veckor innan jag åkte men inte så nervös, jag hade koll på allt som skulle hända och hade gott om pengar om det skulle hända något oförutsett.

Flyget gick runt 14.00 tiden på Torsdagen och jag ringde efter taxi redan klockan 10.00 för jag var så otålig. Taxichauffören visade sig vara en gubbe som jag kände så vi hade jättetrevligt på resan och han berättade att hans son håller på Liverpool och han skulle köpa en fotbollsresa till honom i födelsedagspresent. Precis innan vi ska svänga av till Landvetter flygplats frågar han mig vilket bolag jag ska flyga med "Ryanair" svarar jag, då säger han att dom flyger från Säve flygplats på andra sidan stan. Jag fick nästan panik men han lugnade ner mig och förklarade att vi har gott om tid. Jag visste fan inte ens att Säve flygplats existerade, på flygbiljetterna stod det "Gothenburg City Airport", om det stått Säve så hade jag nog reagerat men men. Eftersom jag kände chauffören och han var schyst så bjöd han mig på resan tillbaka från Landvetter till Göteborg men jag fick betala för resan därifrån till Säve, circa 500 spänn extra gick det på. Men jag var så tät med mina 20 tusen så jag brydde mig inte, om man har så kan man lika gärna bränna dom är mitt motto.

Jag är nykter alkoholist och hade inte druckit på 6-7 månader men jag tänkte att "what happens in London stays in London" och drack 3 starköl på flygplatsen. Flygresan gick bra. När jag landade på Stansted var jag hungrig som fan och efter jag hade växlat mina pengar till brittiska pund så gick jag in på Burger King. En double cheeseburger meny som jag brukar köpa i Sverige gick på 4 eller 5 pund, ungefär som hemma i Sverige. Men hamburgaren jag fick var ungefär dubbelt så stor som hemma, inte undra på att britterna är ett ganska tjockt folk.

Jag köpte en tur och retur resa till Stansted express och ett travel card för zon 1 och 2 (2:an behövdes för att ta sig till Tottenham som är lite utanför centrala London) och började leta efter tåget. Resan till London tog en evighet kändes det som men till slut var jag framme på Liverpool street station, en ganska stor tågstation. Jag frågade mig fram och var på hotellet efter circa 20 minuter.

Jag köpte 4 stycken flaskor Smirnoff Ice i hotellbaren efter att jag lämnat min väska i rummet och tog dom med upp till rummet och drack mig lite småberusad och somnade tidigt för jag var helt slut efter den långa (för mig) resan.

Vaknade runt 06.00 på fredag morgon och drack en rejäl kopp kaffe men åt ingen frukost för jag förväntade mig en klassisk engelsk frukost med ägg och bacon och det som serverades på hotellet till min besvikelse var "continental breakfast" dvs flingor med mjölk, bröd, juice och annan skit. Jag satte mig på rummet och funderade en stund och gav mig iväg runt 08.30.

Promenerade till Old Streets tunnelbanestation och tog Northern line till stationen Euston och därifrån Victoria line till stationen Tottenham Hale. Jag hade i förväg kollat på en karta över området på nätet och hittade lätt till vägen Monument way som ledde till High Road, gatan där Tottenhams hemmaarena ligger på. Matchen var inte förrän på lördag men jag tänkte shoppa loss på Tottenham Mega Store, affären som ligger brevid arenan. High Road upp kändes som den aldrig skulle sluta, efter circa 10 minuters gående frågade jag en man på gatan efter White hart lane och han sa att det var fortfarande en bit upp på vägen. En stor klubb som Tottenham borde ha en egen tunnelbanehållplats tycker man ju, jag vågade inte ta bussen för dom var så många och det kunde lätt blivit fel så jag promenerade på.

Äntligen såg jag arenan, jag fick rysningar i armarna för jag hade längtat efter att få besöka denna plats i över 10 år och äntligen var jag där. Jag handlade för över 1000 kr på Mega Store, bland annat en handduk (har aldrig använt en annan handduk efter jag duschat sen dess), 2 dvd boxar med samtliga Tottenhams cup finaler (har sett dom flera gånger sen dess och kan finalen 1991 mot Nottingham Forest nästan utantill), en kattmatskål till min katt Shabo, en kaffemugg till farsan där det stod "SPURS DAD" (Spurs är en förkortning på Hotspur), min katt puttade ner muggen på golvet och den gick sönder första veckan jag kom hem från London, 2 t shirtar, 1 munkjacka och säkert nåt annat som jag glömt bort.

Jag lämnade butiken nöjd och gick in på ett kafe på High Road för att äta frukost, ägg och bacon den här gången. Det kändes mäktigt att vara i stadsdelen Tottenham, i London och äta det mest klassiska brittiska som finns så jag sms:ade syrran och skrev "jag är i TOTTENHAM och äter ägg och bacon!!!". Det kändes fint.

Jag tog Victoria line tillbaka till Euston och därifrån Northern till Old street och gick tillbaka till hotellet och lämnade mina påsar med Tottenham grejer på rummet. Satt där en stund och funderade och stack sen för att handla åt en kompis och äta.

En god vän till mig håller på laget Chelsea (vilka jag avskyr) och jag hade lovat henne att köpa något från deras affär så jag tog mig igen ut i tunnelbanevärlden och tog Northern line från Old street till Kings Cross/St Pancras och därifrån Circle line till Paddington och där bytte jag till District line till Fulham broadway. Därifrån var det bara 3-4 minuters gångväg till Stamford bridge, Chelseas hemmaarena. Jag köpte lite smågrejer från deras affär till min kompis (kylskåpsmagneter, pins och en påse Chelsea godis) och stack tillbaka. Nu var jag hungrig så jag tog District line och hoppade av på den stationen som lät bäst (det blev Earls Court) och försökte hitta närmaste pizzeria. Det låg en äkta Italiensk pizzeria bara några meter från stationen så jag åt där. Pizzan var ganska smaklös och pizzerian hemma i Hjällbo i Angered där jag bor har mycket godare pizzor. Araber är ibland bättre än till och med äkta Italienare på att baka pizzor. Tog mig sedan hem till hotellet och köpte en stor flaska vodka och en Fanta citron på vägen hem. Drack mig full själv på hotellrummet och tittade på engelsk tv, det kom inget intressant på tv:n, bara skit.

Vaknade tidigt igen på lördag och åt denna gången frukost på hotellet. Det var så mycket folk som åt att jag mådde dåligt av alla röster som pratade samtidigt att jag tog mina mackor med mig till rummet. När jag gick förbi receptionen trodde dom att jag var en hemlös som stal mat så dom frågade mig vad jag hette, vilket rum jag bodde på osv. Jag lyckades övertyga dom om att jag bodde där och hade AS och svårt för mycket ljud så dom lät mig ta min mat till rummet.

Matchen började 15.00 engelsk tid och jag åkte till Tottenham Hale tidigt. Jag såg på fredagen att dom hade en Kentucky Fried Chicken restaurang utanför stationen och jag som älskar snabbmat men som aldrig ätit där var tvungen att prova det. KFC var gott, kycklingvingar som var utmärkt kryddade och pommes till. Var på arenan redan 13.30 och det började regna (det var Oktober och jag hade förväntat mig regn och blåst som det ska vara i England tror man ju men under hela min tid där var det runt 15-18 grader och behagligt, detta var enda gången det regnade) så jag köpte en Tottenham regnjacka i Mega Store och väntade tills dom släppte in mig på arenan.

Min plats var högt upp på läktaren så jag fick gå en bra bit i trappor tills jag hittade dit och stället var makalöst. Det kändes litet och kompakt trots att det fick plats med 36,000 på arenan. Man såg spelet utmärkt från där jag satt.

Det jag kommer ihåg från matchen var att det var ganska tråkigt och chansfattigt, Jonathan Woodgate blev skadad för oss i första halvlek och i slutet av andra stod det 0-0, vi hade gjort alla våra byten redan och runt den 80:e minuten blev våran Aaron Lennon skadad så vi fick spela med 10 man resten av matchen. Givetvis gjorde Stoke 0-1 och vann matchen. Så mycket för den enkla trepoängaren som jag hade valt matchen för. Men det gjorde mig inget för jag var på den bästa platsen på jorden och stämningen var magisk och jag brydde mig inte om att vi förlorade. Jag åkte tillbaka till hotellet (men drack inget denna kvällen). Blev hungrig på kvällen så jag tog mig till ett kebabställe som låg i samma hus som hotellet. Jag sa specifikt "no tomatoes" till gubben som gjorde kebaben och han sa "yeah yeah yeah" men jag fick tomat ändå (jag åt på samma ställe söndag kväll också och sa samma sak men fick tomat IGEN). Ringde en kompis från hotellrummet och tittade på kass brittisk tv och somnade ganska tidigt.

På söndagen tog jag mig till Adidas store som ligger på Oxford street, jag älskar Adidas (dom säger Ädidäs i england) och var tvungen att handla en träningsoverall. Hittade en helsvart med röda ränder i 100% polyester som var störtskön och köpte den. Jag hade druckit vodka och var lite halvfull och tjejen i kassan sa "good day sir, how are you today?", jag svarade "drunk" och hon sa inget mer.

Lämnade adidas påsen på hotellrummet och tog sedan Northern line från Old street till Elephant & Castle och därifrån tänkte jag gå till Toys r us affären på Old Kent Road men den var så långt borta enligt dom jag frågade att jag tog en taxi. Köpte ett Monopol spel med Londons gator till syrran som fyllde år, hon blev jätteglad och vi har spelat det många gånger sen dess, vi pratar alltid engelska med varann när vi spelar och försöker låta som britter, det är kul.

Lämnade monopolspelet på hotellrummet och tog sedan återigen tunnelbanan. Denna gång Northern från Old street till Kings Cross, därifrån Hammersmith & City linjen till Baker street och där tog jag Bakerloo linjen till Kensal green.

Jag hade varit i London en gång tidigare, 1997 med en gammal kompis, och då bodde vi på ett bed & breakfast i just Kensal Green. Ville återuppleva området och tänka på alla gamla minnen och det var skönt. Det såg ut som jag mindes det som med långa gator med klassiska brittiska radhus och pubar och kafeer. Puben vi drack på 1997 hette Masons arms (frimurarens händer), jag undrade om riktiga frimurare (dom verkar skumma) druckit där men det var nog bara ett namn som lät bra.

På måndag morgon lämnade jag hotellet vid 11.00 tiden och åkte återigen till Tottenham Hale och åt på KFC igen. Så gott, dom borde öppna en i Göteborg! Tog mig sen med Stansted express till flygplatsen och fick snällt sitta där i flera timmar innan flyget åkte. Tror det gick 18.40 på kvällen. Drack inget på måndagen för morsan skulle hämta mig på flyget och hon skulle inte få reda på att jag druckit (hon blir så ledsen då). Flyget hem gick bra och det kändes SÅ skönt att komma hem. Min katt Shabo var alldeles till sig när jag kom hem och vägrade sluta kela med mig.

En resa jag aldrig kommer att glömma. Om jag någon gång i framtiden kan ha ett arbete så kommer jag spara pengar varje månad och åka en gång om året till London, det är min dröm.

Respekt och ett tack till alla som orkat läsa igenom denna reseskildring!

Jag var i Kenya och Tanzania för några år sedan. Jag valde ett sjukhus på vår "praktikdag".

I operationssalen låg blodiga gummihandskar på hög, de skulle tvättas och återanvändas. Jag fick se tvättmaskinen: ott vattenfylld oljetunna som de eldade under.

Hälsade på i rum med spetälska. Dam kallade mig "shikamo", ett ord som bara används mot äldre och folk som står högre än en själv. Jag bidde ställd, men gick och tog hennes hand och sa "shikamo" tillbaka. Hon såg så himla glad ut, det var en konstig varm känsla...