NPF:are mellan stolarna? (Barn som inte får gå i skolan)

av **Kristofer** » 2008-01-23 12:42:01

http://www.aftonbladet.se/debatt/article1679523.ab

av **weasley** » 2008-01-23 16:04:57

OBS!!! FULLSTÄNDIGT OT!

Kristofer: Vilken HYSTERISKT rolig avatar!!! *asg*

av **vetej** » 2008-01-23 18:38:38

Äh, låt han slippa skolan och sätt honom i distanskomvux när han är 18. Det går lika bra.

av **sugrövmanövern** » 2008-01-23 21:14:09

vetej skrev:Äh, låt han slippa skolan och sätt honom i distanskomvux när han är 18. Det går lika bra.

Ja! Skolrunkeriet måste få ett slut. Det pratas alltid på som om skolan vore det allra viktigaste i varje barns liv. Jisses, 9 år av gympa, flum och mobbing och grupptjoller. Det finns viktigare saker i livet. Den som inte kan läsa när den börjar skolan lär sig det senare eller så är den obildbar.

av **ford** » 2008-01-23 21:47:15

Nej, skolan måste han gå i, för utan grundläggande bildning klarar man sig inte självständigt i samhället (det gäller inte bara arbetsmarknaden).
Däremot måste skolsituationen vara anpassad för barnets behov, och inte tvärtom.
Funkar det inte i en vanlig skola p.g.a. mobbning, intolerans o.s.v. borde det finnas specialskolor (eller om möjligt specialklasser, för att i största möjliga mån motverka seregrering, så länge det inte leder till mobbing och/eller allvarliga konflikter med barnen i NT-klasserna) för barn med NPF.

Däremot vill jag inte se (vilket dessvärre är vanligt förekommande) att de hamnar på särskolor, där de mixas med förståndshandikappade/utvecklingsstörda, vilket jag tycker är ett hån mot normal- eller högbegåvade npf:are, med en mognadsnivå, som någotsånär motsvarar den fysiska åldern.

av **vetej** » 2008-01-23 22:23:01

sugrövmanövern skrev:
vetej skrev:Äh, låt han slippa skolan och sätt honom i distanskomvux när han är 18. Det går lika bra.
Ja! Skolrunkeriet måste få ett slut. Det pratas alltid på som om skolan vore det allra viktigaste i varje barns liv. Jisses, 9 år av gympa, flum och mobbing och grupptjoller. Det finns viktigare saker i livet. Den som inte kan läsa när den börjar skolan lär sig det senare eller så är den obildbar.

Om en människa kan ta åt sig all information (lära sig saker) vid skolstarten, men hoppar över den och börjar sin bildning vid 18 års ålder, skulle det inte funka tror du?

av **Kristofer** » 2008-01-23 22:31:13

sugrövmanövern skrev:Ja! Skolrunkeriet måste få ett slut.

Javisst det är säkert bättre att leva på socialen och samtidigt sitta outbildad, arbeslös och glo på TV-shop hela dagarna.

Den dagen då NPF:are inte omfattas av samma skolplikt som NT:s så kommer vi börja betraktas som obildbara och begåvningshandikappade.

av **sugrövmanövern** » 2008-01-23 23:12:29

Vetej: Ja, jag tror det skulle gå vägen, är man begåvad så är man. Det kan man helt enkelt bevisa utan att visa upp betyg från hopp och lek. Det ska inte behöva väntas till 18 års ålder heller, den som vill påbörja en vettig utbildning tidigare borde få göra det. Den som inte vill bör inte tvingas.

Kristofer:
Utbildning ja, men grundskolan är ingen utbildning tycker jag, det är hopp och lek. Man hamnar inte på socialen bara för att man inte gått grundskolan ordentligt. Skolplikten är hemsk, så många bedrövade föräldrar och barn som får lida. Skolan är hemsk, det vore bättre om de som ville kunde tillskansa sig en utbildning genom typ motsvarande komvux och slippa hopp och lektjollret. På så sätt skulle man kunna komma snabbare dit man vill. Istället för kassa gymnasieutbildningar kunde folk gå yrkesutblidningar och slippa slösa bort flera år på ytterligare socialiserings-hopp-och lek.

Aspergerdiagnosen är nog inte en merit för någons cv.

av **MsTibbs** » 2008-01-24 0:51:48

vetej skrev:Om en människa kan ta åt sig all information (lära sig saker) vid skolstarten, men hoppar över den och börjar sin bildning vid 18 års ålder, skulle det inte funka tror du?

Nej, då ett barn är mycket mer lättlärt än en person som är 18 år och uppåt. Försök lära en invandrad vuxen tala svenska: fullkomligt jättesvårt och de flesta har tydlig brytning. Barn däremot som flyttar till Sverige, brukar snabbt lära sig tala bra svenska utan brytning. Detta gäller även andra ämnen.

Komvux är bra om man missat några saker/ämnen, inte om man missat hela fem års grundskola! Jag läste tex in en hösttermin av gymnasiet, samtidigt som jag fortsatte programmet på nivån jag "borde" varit på om jag inte fått problem (jag missade i praktiken en hösttermin pga depressioner/panikångest). Detta var mycket slitsamt även om jag varit relativt lättlärd jämfört med de andra i min klass.

av **Kristofer** » 2008-01-24 2:05:16

Det är inte särskitl vettigt att börja sin skolgång vid 18 års ålder. Dessutom är inte en dålig skola skäl för att skippa skolgång. Man kan ju ta och se till att skolan blir bättre eller byta skola...

Förresten komemr inte de flesta barn enbart ägna sig åt hopp och lek om de inte får gå i skolan. Tänk bara på sommarlovslediga ungar.

av **vetej** » 2008-01-24 12:03:21

MsTibbs skrev:Komvux är bra om man missat några saker/ämnen, inte om man missat hela fem års grundskola! Jag läste tex in en hösttermin av gymnasiet, samtidigt som jag fortsatte programmet på nivån jag "borde" varit på om jag inte fått problem (jag missade i praktiken en hösttermin pga depressioner/panikångest). Detta var mycket slitsamt även om jag varit relativt lättlärd jämfört med de andra i min klass.

Det viktiga som man lär sig i skolan finns i ungefär 10 böcker, och det kan man lära sig väldigt snabbt om man ligger i. Jag förstår då inte varför det är så svårt.

av pH » 2008-01-24 13:40:03

vetej skrev:
MsTibbs skrev:Komvux är bra om man missat några saker/ämnen, inte om man missat hela fem års grundskola! Jag läste tex in en hösttermin av gymnasiet, samtidigt som jag fortsatte programmet på nivån jag "borde" varit på om jag inte fått problem (jag missade i praktiken en hösttermin pga depressioner/panikångest). Detta var mycket slitsamt även om jag varit relativt lättlärd jämfört med de andra i min klass.

Det viktiga som man lär sig i skolan finns i ungefär 10 böcker, och det kan man lära sig väldigt snabbt om man ligger i. Jag förstår då inte varför det är så svårt.

Och hur skall man kunna läsa de böckerna? :-)220

Dessutom vill han ju gå i skola, då är det väl samhällets skyldighet att hjälpa honom lyckas nu när vi har allmän skolplikt och allt...

av **Ganesh** » 2008-01-24 13:45:34

Detso mer man kan, desto snabbare och bättre och lättare kan man lära sig ännu mer. Vad är det för konstig idé att det finns nån gräns för vad och hur mycket man behöver veta? Vad har det för värde att vara okunnig? Berätta!

av **Zombie** » 2008-01-24 14:11:41

Sugrövmanövern: kanske bra idéer i grunden till det du skriver; men då måste revolutionen komma först så att det är lika för alla. Som det är nu är vi tillräckligt konkurrenshandikappade ändå.

Om själva ämnet vet jag inte vad jag ska säga. Känner ju mer för att lägga en bomb någonstans, det måste jag medge*. Det gamla vanliga: kommun med orimlig sparpress från ansvarslös stat, okunniga och inskränkta tjänstemän, skolfolk som skiter i ungarna, allmän vägran att erkänna osynliga handikapp av både spar-, okunnighets-, rädslo- (konstig i huvudet kan smitta m.m.) och kanske EvaKärfve-skäl... en förälder som kan bli straffad för allt detta, av de skyldiga, när hon inte längre orkar ta hand om sitt barn (dessutom egenföretagare utan offentligt skyddsnät mitt i allt det andra), och ett barn som får sin framtid förstörd mitt framför allas ögon.

Vad nytt jag nu har sagt med det...

*(Om någon skulle ta det bokstavligt så var det inte så jag menade.)

av **ford** » 2008-01-24 18:18:29

Sugrövmanövern

Nästan inga barn eller tonåringar tycker om att gå i skolan, del flesta barn vill inte heller tvätta sig, städa sina rum, lägga sig i tid eller äta grönsaker...

Det är mycket vanligt att tonåringar hamnar på glid och gör ett kort gästspel i den kriminella världen, börjar dricka aldeles för tidigt (och för mycket), testar droger o.s.v. Trots det så växer de allra flesta tonåringar upp till rejäla och skötsamma vuxna, just därför att de som varit vuxna under deras tonårstid blandat sig i....

-Det finns skäl till att barn/tonåringar inte är myndiga, tro mig!

av **vetej** » 2008-01-25 1:14:36

Självklart ska ungen gå i skolan, men ibland krävs det att man provocerar för att få fram åsikterna. Jag undrade hur ni såg på saken bara.

av **sugrövmanövern** » 2008-01-25 2:05:06

ford skrev:Nästan inga barn eller tonåringar tycker om att gå i skolan, del flesta barn vill inte heller tvätta sig, städa sina rum, lägga sig i tid eller äta grönsaker...

Tja, fast hur mycket tvång ska man ha, hur viktig ska skolan anses vara?

Själv tvingades jag till skolan fastän jag kräktes rätt ut vid blotta tanken på det. Skolsköterskan var hemma hos oss, och sade:
- Du måste gå till skolan!

Jag kräktes. Men det hjälpte inte, det var bara marsch pannkaka till skolan, kräkas på vägen dit. Lärde mig hyperventilera för att hålla tillbaka kräkningar i klassrummet.

Barn tas inte på allvar. Varför gillar de inte grönsaker tror du? Smakar det månne illa, varför är det ofta broccoli? Beskt? Har barn känsligare smaksinnen än vuxna? Ska man då köra ner broccolin och brysselkålen i halsen med en mortel?

Skola, visst, men så världsviktig är den inte. Det är inte hela världen om man skippar några år av grundskolans hopp och lek. Är det så ohyggligt att vara i skolan för att nervsystemet kollapsar, då vet inte jag hur stor vikt man ska lägga vid skolan, och hur mycket man ska pränta i barnet att den missar viktiga delar av att vara som alla andra. Kan de inte åka med ungen på någon aktivitet istället? Någonstans där är det finns barn. Eller gå ut med ungen på gården på eftermiddagarna och se om där finns kamrater. Ha specialtant i lugn miljö, de kan sitta och läsa böcker i ett dunkelt mysrum.

Varför krångla med resurstanter i skolmiljö, det blir ju lika mycket utanförskap på det sättet om inte mer.

"Kålla, där e ungen med Asspärgärs, han har specialtant, höhö, hörru, Einstein, har du syndrom???" "Näe, han har MDB, hjärnskada, han slåss, akta mongot!" Och så vidare. Sedan blir hans nervsystem förstört av all stress, och så är han tillbaka på ruta ett i värsta fall.

av **Alien** » 2008-01-25 15:35:56

SRM, i detta fall är det inte så att pojken vägrar gå till skolan utan att han inte får gå i skolan. Först fick han inte behålla sin assistent, när det sen blev problem blev han avstängd. Undrar om det ens kan vara lagligt.

I USA är hemskolning inte ovanligt. Men det förutsätter att en förälder (vanligen mamman) klarar av att vara lärare åt sitt eget barn + en förälder (vanligen pappan) som tjänar tillräckligt för att ensam försörja familjen. Att lämna barnet ensamt hemma med datorn är inget alternativ.

Fram till femte klass var det en självklarhet att min son skulle ha en assistent och ett litet rum för möjligheten att dra sig undan, men från och med sjätte klass placerades han i en resursklass.

Där blandar man ihop barn med olika speciella behov, således en icke homogen grupp. Sedan dess har man tagit väldigt liten hänsyn till hans speciella behov av assistans. Åtskilliga är de gånger då bristen på assistans mynnat ut i misslyckande, besvikelse och ilska!

---

Sedan min son slutade femte klass har han fått vara utan assistans och möjlighet att gå undan. I tre år har jag kämpat och försökt att få skolan att förstå att hans dolda funktionshinder, som han har svårt att styra över, leder till besvikelse över att inte lyckas. En besvikelse som är uppenbar och mynnar ut i frustration. Han vill vara som alla andra, men han är inte det. Han är klipsk men långsam – en långsamhet som gör honom frustrerad.

Han är en mjuk och känslosam människa men har en överkänslighet (dolda funktionshinder) för beröring och ljud som spelar honom spratt som han inte kan råda över – en överkänslighet som leder till att han överreagerar. En överkänslighet som kräver speciellt bemötande och leder till speciella behov – oavsett diagnos eller inte.

I väntan på en neuropsykiatrisk utredning (för att skolan skall slippa betala?), vilken dessutom kan dröja mycket länge eftersom det under 85 procent av året inte finns någon barnpsykiater i tjänst, stängs han nu av från skolan. Vi i familjen utsätts för orimliga krav på tålighet och acceptans vad gäller utredning, sänkt inkomst p.g.a. kundbortfall (jag är egen företagare) samt därutöver mycken ledsamhet, väntan och ovisshet.

Jag skulle gissa att sonen har ADHD el AS el bägge två.

av **sugrövmanövern** » 2008-01-25 21:19:45

Alien skrev:SRM, i detta fall är det inte så att pojken vägrar gå till skolan utan att han inte får gå i skolan. Först fick han inte behålla sin assistent, när det sen blev problem blev han avstängd. Undrar om det ens kan vara lagligt.

Jo, men det finns ju en anledning till att han inte kan vara i skolan, det blir väl jobbigt för de andra, lärare och elever. Jag undrar lite över nyttan med att med våld ha en dysfunktionell elev i skolan, jag tycker det systemet är lite knepigt. I detta specifika fall har ju någon myndighet gjort in i helsike fel, för det ska vara lika för alla, absolut. Ingen ska behöva hamna mellan stolarna för pengars skull, det är idiotiskt.

Man undrar ju tusan vad det sitter i (inte är det en stol iaf!) när sådant där händer, på något sätt borde ju situationen kunna redas upp. Det ska banne mig inte behöva ta flera år.

av **Titti** » 2008-01-26 1:04:16

Jag satt igår på en elevvårdskonferens angående min son i första klass i skolan. Han har AS och ADHD. Fröken säger - lite uppgivet - att det inte verkar som om han har någon som helst idé om varför han skall gå i skolan, vad som är meningen med det hela.

Då börjar jag fundera. Hur tänker de andra barnen? Hur tänkte jag själv? Om man saknar tillräcklig flockkänsla för att utan att reflektera närmare över det göra som alla andra gör fordras det naturligtvis en motivering så stark att den går in hos honom.

Lära sig saker? Javisst. Han är oerhört vetgirig. Har ett fenomenalt minne, speciellt för detaljer. Men om man inte lyckas väcka hans intresse för något så hamnar det i teflonminnet, dvs det faller bara av. Om det ens kommer dit. Hans motivation till att göra fylleriuppgifter i Äppel/Päppelböcker i skolan saknas helt. Men han kan utan vidare lyssna på ett långt föredrag om ostindiefararen Götheborg med historia och utvikningar, spendera timmar på ett museum eller höra mig läsa och berätta om stenåldern. Han kan både läsa och skriva men det tar emot, uthålligheten är låg.

Men den centrala frågan hans fröken ställde var alltså - det verkar inte som om han alls har förstått varför han ska gå i skolan (och jag kom på mig själv med att undra vilket hennes svar på frågan är?)

av **Alien** » 2008-01-26 2:59:10

Titti skrev:Jag satt igår på en elevvårdskonferens angående min son i första klass i skolan. Han har AS och ADHD. Fröken säger - lite uppgivet - att det inte verkar som om han har någon som helst idé om varför han skall gå i skolan, vad som är meningen med det hela.

Då börjar jag fundera. Hur tänker de andra barnen? Hur tänkte jag själv? Om man saknar tillräcklig flockkänsla för att utan att reflektera närmare över det göra som alla andra gör fordras det naturligtvis en motivering så stark att den går in hos honom.

Men den centrala frågan hans fröken ställde var alltså - det verkar inte som om han alls har förstått varför han ska gå i skolan (och jag kom på mig själv med att undra vilket hennes svar på frågan är?)

Han verkar behöva en privatlärare. Han behöver dels mera krävande undervisning, dels intressantare. I en klass blir det mera "one size fits all".

Jag undrade nog aldrig varför jag skulle gå i skolan. Mina föräldrar bestämde. Dessutom gick ju alla barn i skolan både i verkligheten och i mina älskade böcker. Så jag kom aldrig på tanken att ifrågasätta det.

Sen när jag blev äldre var det ju självklart att man måste utbilda sig för att sen kunna arbeta och försörja sig i framtiden. Jag tänkte mig aldrig en framtid som förtidspensionär.

Min dotter ifrågasatte heller aldrig varför hon skulle gå i skolan. Dels fick hon ju vänner där, som hon ville träffa. Dels drabbades hon senare av "ambitionsdjävulen" och ville bli bäst i klassen. Hon ville aldrig stanna hemma från skolan. Själv minns jag att jag kände det som en lättnad när jag blev förkyld och kunde stanna hemma och läsa (annat än läxböcker) i lugn och ro.

av **Kvasir** » 2008-01-26 9:16:10

Lite löst relaterat till tråden:

Östgöta Correspondenten hade igår en ledare om just skolor och NPF. Det nämns dels att Boxholms kommun planerar särskilda klasser för barn med NPF, men också att Landstinget Östergötland har gått ut med riktlinjer om vad barn med NPF behöver. Ledaren disktuterar sedan vidare i andan av att den moderna skolans arbetssätt passar väldigt illa för barn med NPF, som då inte får chansen att prestera så bra som de kan, men man menar också att även många barn utan NPF skulle må bra av samma arbtetsmiljö och arbetsformer och föreslår att alla barn borde få välja mellan undervisningsformer.

av **weasley** » 2008-01-26 13:09:32

Jag håller med sugis i ganska mycket, åtminstone vad gäller vad som hade varit bäst för -mej-. Det kan ju vara helt annorlunda för andra småttingar!

Personligen hade jag kunnat lära mej på sex år det som nu tog tolv år (grundskola+gymnasium) att tråka sej igenom. Det var så otroligt mycket upprepningar. Först läste vi historia i mellanstadiet. Sen läste vi samma historia igen i högstadiet, för att ta det tredje gången i gymnasiet. Gissa om motivationen att ta sej till lektionerna var minst sagt liten! Språk, naturvetenskap och matematik gick ju iallafall framåt, man fick lära sej nya saker. Jag är nog den enda jag känner till som har skolkat sej till 4,3 i snitt. Ibland blir jag lite ledsen över det... det hade liksom varit roligt att se vad jag hade haft om jag faktiskt brytt mej om skolan, gått på några lektioner mer än de absolut nödvändiga, etc...

Dessutom ÄR det en jävla massa hopp-och-lek. Jag tyckte inte om det, men jag vet att det fanns många andra som gjorde det.

Nåväl. Vad jag än tyckte om skolan och vilka betyg jag än har, så sitter jag här med sjukskrivning och meningslöshet. De andra i min klass, de som hade anständigheten att kämpa för sina betyg och medelmåttighet, de är långt mer lyckosamma i sina liv, säkerligen inte bara yrkeslivet utan privat också.

av **sugrövmanövern** » 2008-01-26 14:40:22

weasley skrev: Jag är nog den enda jag känner till som har skolkat sej till 4,3 i snitt.

Min sambo skolkade sig till vg i snitt. Högstadiet. Motsvarande ca 3.9 typ. Skolans mest frånvarande elev , men smartast i klassen. Mvg i fysik, kemi , engelska, utan att knappt vistas i skolan. Han är odiagnosticerad, men misstanke om bla ADD finns.

Jag är skeptisk till huruvida det är vanligt att npf-barnen blir hjälpta av att vara i skolan lika mycket som andra barn...

Jag som var i skolan för det mesta, förutom månadslånga perioder av psykbryt och immunförsvar som kraschade - jag tyckte det var mest upprepningar precis som Weasley säger. Mitt snitt var väl 2.1 i högstadiet. 2.9 i gymnasiet. Inte den klarast lysande stjärnan i klassrummet. Satt mest och dagdrömde och försökte blockera ljus och ljud genom att sitta och rita.

Jag var efterbliven då. I dag skulle jag klara det med bravur, jag har ju förstått vad plugga är för någonting och min hjärna är mer utvecklad och mindre autistisk.

NPF:are mellan stolarna? (Barn som inte får gå i skolan)

NPF:are mellan stolarna? (Barn som inte får gå i skolan)

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in