Henkkalexi skrev:

Sheyen skrev:Jag minns inte riktigt. Jag har för mig att vi pratade lite om det, men det samtalsämnet fick i så fall inget stort fokus. Varför vet jag inte.

Du kanske kan ta upp det igen.

Det kan jag. Jag ska göra det. Jag ska fixa så att jag får genomgå en utredning för Tourettes Syndrom.

Jag har tvångstankar. Det handlar om siffror/nummer. Jag måste göra vissa saker, inte en gång, utan tex 9 gånger.

När jag mediterade mycket, år 2009/2010 så minskade tvångstankarna drastiskt. Jag blev lugnare och mer harmonsik på alla sätt. Ångesten minskade också.

Med meditation menar jag att "vara utan tankar och bli ett med sitt innersta".

treeman skrev:Jag har tvångstankar. Det handlar om siffror/nummer. Jag måste göra vissa saker, inte en gång, utan tex 9 gånger.

När jag mediterade mycket, år 2009/2010 så minskade tvångstankarna drastiskt. Jag blev lugnare och mer harmonsik på alla sätt. Ångesten minskade också.

Med meditation menar jag att "vara utan tankar och bli ett med sitt innersta".

Fascinerande det där med meditation... sist jag lyckades stänga av tankarna sådär, så gjorde jag det med hjälp av min skärmsläckare på x-boxen. Ni vet när man spelar musik, så kan man få upp en "bakgrundsbild" som ser ut som en rymd med en massa sjuka former och färger på. Jag brukar kalla dem nebulosor av någon jävla anledning.

Stirrar jag på dem tillräckligt längre, gärna med musiken från Braveheart i bakgrunden, så lyckas jag faktiskt tömma mig på tankar ett tag - fast det slutar alltid med att jag blir illamående av "färden".

Henkkalexi skrev:Fascinerande det där med meditation... sist jag lyckades stänga av tankarna sådär, så gjorde jag det med hjälp av min skärmsläckare på x-boxen. Ni vet när man spelar musik, så kan man få upp en "bakgrundsbild" som ser ut som en rymd med en massa sjuka former och färger på. Jag brukar kalla dem nebulosor av någon jävla anledning.

Stirrar jag på dem tillräckligt längre, gärna med musiken från Braveheart i bakgrunden, så lyckas jag faktiskt tömma mig på tankar ett tag - fast det slutar alltid med att jag blir illamående av "färden".

Hehe. Don't puke dude!

Under meditationen så tänker jag knappt nåt, jag släpper de tankar som kommer och låter dom passera bara. Jag får också en djup självdistans. Självdistansen gör att ångest och oro försvinner.

treeman skrev:

Henkkalexi skrev:Fascinerande det där med meditation... sist jag lyckades stänga av tankarna sådär, så gjorde jag det med hjälp av min skärmsläckare på x-boxen. Ni vet när man spelar musik, så kan man få upp en "bakgrundsbild" som ser ut som en rymd med en massa sjuka former och färger på. Jag brukar kalla dem nebulosor av någon jävla anledning.

Stirrar jag på dem tillräckligt längre, gärna med musiken från Braveheart i bakgrunden, så lyckas jag faktiskt tömma mig på tankar ett tag - fast det slutar alltid med att jag blir illamående av "färden".

Hehe. Don't puke dude!

Under meditationen så tänker jag knappt nåt, jag släpper de tankar som kommer och låter dom passera bara. Jag får också en djup självdistans. Självdistansen gör att ångest och oro försvinner.

Det är ju det som kan ställa till det... jag blir yr som en full alika efteråt, så det har vissa bieffekter. Självdistansen, ja... den borde man träna upp, men främst borde alla andra träna upp sin självdistans till min nivå först!

Blir det inte väldigt dyrt om du tvångstankar varje gång du ser en mack?

Lakrits skrev:Blir det inte väldigt dyrt om du tvångstankar varje gång du ser en mack?

*skrattar på riktigt så att jag frustar kexchokladsmulor*

Lakrits skrev:Blir det inte väldigt dyrt om du tvångstankar varje gång du ser en mack?

***ROTFL***

- EN MACK!!!!!

- (uppgivet) Men snälla Birgitta, det var ju bara fem kilometer sen sist...!

jag har tics och vissa tvångstankar. och ts-diagnos.

när jag handlar frukt och andra grejer i lösvikt måste det vara ett jämnt antal, till exempel.
ett tag hade jag issues med folk som "grävde" i smörpaketet, jag ville ha en jämn yta, liksom bara stryka av ett tunt lager varje gång. detta var i samband med att jag bodde kollektivt, så det var ganska opraktiskt. fick fixa till hela tiden efter att någon barbarisk medboende gjort fula kratrar i bregotten
jag räknar mycket, tyst i huvudet och ibland mumlandes för mig själv (perfekt sätt att framstå som ett riktigt ufo bland främmande människor!). oftast är det ingen logik i sifferföljden utan jag kan liksom "hoppa" till siffror som känns rätt, typ passar till takten jag går i, om det låter begripligt?

i alla fall... jag känner inte på något sätt att det här begränsar mitt liv, snarare är det nästan positivt för mig - lugnande! det där lite rituella som du är inne på, ger en trygghet när man kanske är överbelastad och inte orkar sortera nya intryck.
men jag känner inte direkt ångest för att något farligt eller hemskt skulle hända om jag låter bli att tvånga, jag upplever mig ändå ha ett slags "val". det är bara obehagligt att låta bli, och göttigt att ge efter.

känner du att det "ger" dig något att göra din ritual? eller är det liksom mer besvärligt/ångestfyllt än lugnande/tillfredsställande/etc?

Henkkalexi skrev:Farliga är de ju inte, men ganska störande, eftersom jag måste börja om så fort jag råkar säga fel, osv. Och vänta törs jag inte. jag vågar inte påbörja mina berättelsetankar utan "skyddsformeln" först och det är riktigt störande.

Vad är dessa berättelsetankar du skriver om?

Är de ett narrativ du använder för att ligga och slappna av till tills du ska somna. Jag har en lång rad med narrativ att välja ur för något måste jag ha att tänka på för att kunna slappna av. Det är både realistiska såväl som helt orealistiska berättelser jag låter ske i tanken.

Men tvångstankar/ritualer har jag nog inga i sömnnära sammanhang; måste läsa innan jag släcker lampan - men det känns inte allvarligt nog att beteckna som tvångsmässigt.

LostInAForest skrev:känner du att det "ger" dig något att göra din ritual? eller är det liksom mer besvärligt/ångestfyllt än lugnande/tillfredsställande/etc?

Jag lider mest av att jag inte kan släppa föreställningen att andra människor kan höra vad jag tänker. Det absurda är att jag inte tänker så i något annat sammanhang än när jag har det som jag kallar berättelsetankar.

atoms skrev:
Vad är dessa berättelsetankar du skriver om?

Är de ett narrativ du använder för att ligga och slappna av till tills du ska somna. Jag har en lång rad med narrativ att välja ur för något måste jag ha att tänka på för att kunna slappna av. Det är både realistiska såväl som helt orealistiska berättelser jag låter ske i tanken.

De är berättelser i huvudet, helt enkelt. Berättelser som inte skrivs ner, utan som jag måste ha för att kunna somna på kvällen. Man kan säga att de är ett mellanting mellan sömn och vaka, nästan. Jag kan inte somna utan dem, om jag inte är riktigt full eller utmattad av ex. en förlorad natts sömn dessförinnan.

Mina tvångstankar angående berättelsetankarna är att jag måste uttala en "skyddsformel" i huvudet innan jag ens kan börja tänka på dem, en ritual sprungen från min barndom. Jag var helt enkelt rädd för att andra människor skulle kunna höra de där tankarna, eller märka på mig på något sätt, att jag hade dem.

Eftersom mina berättelsetankar alltid har utgått ifrån verkliga personer i min omgivning och böcker jag läst, på grund av min dåliga förmåga att föreställa mig människor och händelser fritt, så har jag ibland oroat mig för att en person i ex. skolan, vars ansikte och stil jag har använt som mall för en person i mina berättelsetankar, ska kunna höra vad jag tänker när jag har en berättelsetanke som jag använt henom i.

Tvångstanken/tvångsritualen som jag i perioder har lidit av ganska mycket, ibland mindre, är just föreställningen att om jag inte uttalar min "skyddsformel", så kommer andra att kunna läsa just mina berättelsetankar, och förr kunde det vara så utmattande att skyddsformlerna tog längre tid än berättelsetankarna, så att jag blev helt slut av dem.

dina berättelser kanske är så spännande att någon verkligen är sugen på att stjäla dem rätt från huvudet på dig, publicera dem och tjäna massor med miljoner!

jag brukar ibland få såna tankar också, nu när jag tänkt efter. alltså att andra kan höra vad jag tänker. men mest när jag är bland folk, och nån kanske tittar lite konstigt på mig eller så. den där känslan av att vara så blottad att man inte ens har sina tankar ifred är hemsk, och svår att skaka av sig. även om man, som du säger logiskt sett "vet" att det är omöjligt, så är själva känslan så himla verklig!

-

den intressanta frågan är väl om du tycker att det är såpass jobbigt att det är värt att försöka göra något åt ditt tvång?

LostInAForest skrev:dina berättelser kanske är så spännande att någon verkligen är sugen på att stjäla dem rätt från huvudet på dig, publicera dem och tjäna massor med miljoner!

jag brukar ibland få såna tankar också, nu när jag tänkt efter. alltså att andra kan höra vad jag tänker. men mest när jag är bland folk, och nån kanske tittar lite konstigt på mig eller så. den där känslan av att vara så blottad att man inte ens har sina tankar ifred är hemsk, och svår att skaka av sig. även om man, som du säger logiskt sett "vet" att det är omöjligt, så är själva känslan så himla verklig!

-

den intressanta frågan är väl om du tycker att det är såpass jobbigt att det är värt att försöka göra något åt ditt tvång?

Jag skulle vilja försöka, men det är alldeles för pinsamt att berätta om det för läkare... så jag funderar över andra sätt att komma åt problemet.

LostInAForest skrev:dina berättelser kanske är så spännande att någon verkligen är sugen på att stjäla dem rätt från huvudet på dig, publicera dem och tjäna massor med miljoner!

Henkkalexi
Behöver du en manager som fixar kontrakt och sånt så smacka iväg ett pm till mig!

treeman skrev:

LostInAForest skrev:dina berättelser kanske är så spännande att någon verkligen är sugen på att stjäla dem rätt från huvudet på dig, publicera dem och tjäna massor med miljoner!

Henkkalexi
Behöver du en manager som fixar kontrakt och sånt så smacka iväg ett pm till mig!

Oh my, Treeman... sicken ära! Men nu är mina små tvångstankar ej till salu - och jag har redan blivit publicerad ett par gånger

Men tack för visad vänlighet

Henkkalexi skrev:Oh my, Treeman... sicken ära! Men nu är mina små tvångstankar ej till salu - och jag har redan blivit publicerad ett par gånger

Men tack för visad vänlighet

Tvångstankar = $$$

Damn!

Jag vet inte om det är tvångstankar detta men när jag äter tex. kakor så måste jag äta ett antal som är jämnt delbart med två. Typ 2, 4 ,6 ,8,10. Det blir kaos om det blir 1, 3, 5, 7, 9. Det funkar inte alls.

Blir extremt (o)lyckat om det är amerikanska cookies, enorma kakor där bara en ofta är för mycket...

Det tillhör nog tvångstankarna.

@Henkkalexi

Tvångstankar och handlingar är extremt vanligt vid autismspektrumtillstånd vilket bottnar i ett behov av att skaffa kontroll kring en helhet man annars har svårt att skaffa sig. Detta medför ju naturligtvis andra komplikationer ex. vid utredningar då man ofta misstar AS för tvång/ocd i början, när det kan vara både och eller bara det ena. Se länk nedan för lite information:

Vanliga 'tvångssymtom' som är förknippade med AS är samlartvång, berörelsetvång, och självskadebeteende.

http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... yndrom.pdf

En slutsats man följer inom psykiatrin är att tvång är mycket svårbehandlat om ens möjligt vid en underliggande AS. Finns inga studier som lyckats visa på effekt på sån behandling vid förekommande autism. Bättre att fokusera på miljförändringar och annat stöd.

Sheyen skrev:Ville absolut inte gå på "sträcken" om man gick på gatsten (tror jag att det heter). Menar inte de allra minsta gatstenarna, utan de som är ganska stora. Där fötterna får plats (utan att man rör sträcken).

så gör jag.
övergångsställen är jobbiga, för det är lite för långt mellan sträcken för att vara bekvämt.

jag vet inte om det klassas som tvångstankar, då jag kan bryta mot dem om jag måste... men jag vill inte och det är inte utan inre smärta jag gör det.

Fenren skrev:jag vet inte om det klassas som tvångstankar, då jag kan bryta mot dem om jag måste... men jag vill inte och det är inte utan inre smärta jag gör det.

Min psykolog sade en gång att om man är som du och jag, d.v.s. kan byta ut tvångssaker mot nya tvång eller faktiskt bryta mot dem, så kvalificerar man sig inte riktigt för OCD. Det är snarare mer eller mindre svåra tics. Men de kan övergå i "beroendeliknande" tvång om det vill sig illa och om man har en sådan personlighet..

kullan skrev:Jag vet inte om det är tvångstankar detta men när jag äter tex. kakor så måste jag äta ett antal som är jämnt delbart med två. Typ 2, 4 ,6 ,8,10. Det blir kaos om det blir 1, 3, 5, 7, 9. Det funkar inte alls.

Du, det där känner jag igen!!!
När jag var liten och köpte lördagsgodis, så radade jag upp alla i par och efter färg. Ojämnt antal betydde att jag var tvungen att sortera bort dem så långt ifrån de jämna antalen som möjligt.
Två av samma färg bredvid varandra var oerhört störande.