http://www.svd.se/nyheter/inrikes/henne ... 391009.svd

"Men i stället för att stoppa kränkningarna påstod skolan – felaktigt – att Elizabeth led av autism. Därmed sänder hon ­enligt en lärare ut signaler till andra barn som gör att hon blir slagen."



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13473759.ab

"han råkade ut för icke-acceptabel behandling på grund av sitt eget beteende." Så beskriver en Västeråsskola situationen när en pojke i fyran dagligen kallades cp-unge, damp-unge och psykopat av två andra pojkar i sin klass."

Barn med autism löper 10 gånger högre risk att bli slagna och mobbade av NT barn och det är tyvärr pga. hur autistiska barn är (de ger aldrig eller sällan igen) MEN jag anser att det inte är de autistiska barnen det är fel på utan det är NT barnen som är de mest störda. Dvs. de som ger sej på barn som "faller utanför det "normala" " De är mycket störda individer och bör genomgå hård granskning (vilket inte sker). I min värld är de NT-barn som mobbar, slår, psykopatungar och det STÖR mej å det grövsta att NT-världen anser att det är normalt att barn ger sej på andra barn, jag anser att barn som gör så, de är få i jämförelse med de som inte mobbar, slår etc. , bör genomgå undersökningar på BUP och stå under strikt övervakning i skolan (vilket inte sker). Inte för inte att dessa barn växer upp till hustrumisshandlare, misshandlare på stan och/eller huliganer i största allmänhet.

Min mamma lärde mej en regel: slår någon dej, slå dubbelt tillbaka, knuffar någon dej, knuffa dubbelt så hårt tillbaka. Det gjorde att jag undgick mobbing, andra barn var för rädda för mej för att ge sej på mej. Samma regle lär jag till mina egna barn och även de har ungått mobbing. Fel väg anser säker någon MEN det är den enda väg sjuka NT-barn förstår, rädsla för att själv bli slagna, de ger sej enbart på svaga som de vet inte ger igen.

Det är så sjukt att man blir illamående. Jag trodde i min enfald att något ändrats sedan jag gick i skolan. Numera talar man ju om mobbing men det gäller kanske bara den enklare mobbingen där NT barn är elaka mot andra NT barn.
Fick en liten chock för några månder sedan då jag fick reda på att en av mobbarna från högstadiet är polis. Undrar om hon glömde säga hur hon hanterade sina "kamrater" tidigare eller om man såg genom fingrarna med det.

Mobbarna mår ofta dåligt hemifrån och får en skittaskig uppfostring, vilket gör att de är de som behöver hjälp och borde utredas av BUP och i många fall omplaceras, men de s.k. pedagogerna i skolorna har ingen utbildning för att begripa sådant och handlar därför totalt fel.

Jag har sett skolor som gynnar lokala ungdomar (och för att räknas till dem ska de vara minst tredje generationen på orten av en fin familj), de ungarna har rätt att bete sig hur fan som helst och ingen vågar säga åt dem. Jag har sett ungar från nyrika familjer som kastas ut på stan med gott om pengar på fickan då föräldrarna ska ha fyllefest, osv.

Utred de ungarna tidigt så att de får hjälp och inte blir mobbare, men det är svårare att se problemet om man inte är utbildad för att upptäcka det. Istället ger sig pedagogerna på elever som blir mobbade för att det måste vara något fel på de som inte klarar det sociala grupptrycket och inte faller in i de konstiga regler som upprättas av en dominant unge på skolgården, för de syns då pedagogutbildningen numera är inriktad på att hitta dessa barn.

Jakaranda skrev:Det är så sjukt att man blir illamående. Jag trodde i min enfald att något ändrats sedan jag gick i skolan. Numera talar man ju om mobbing men det gäller kanske bara den enklare mobbingen där NT barn är elaka mot andra NT barn.
Fick en liten chock för några månder sedan då jag fick reda på att en av mobbarna från högstadiet är polis. Undrar om hon glömde säga hur hon hanterade sina "kamrater" tidigare eller om man såg genom fingrarna med det.

Usch. Jag hade en "vän" under en lång period i tonåren. Nu i efterhand inser jag att där var MYCKET starka indikationer på borderline och psykopati. En typisk person som man ska HÅLLA SIG UNDAN från.

Det är endast jag och hennes ex som tycker så här, resten tycker att hon är trevlig(!?) Kanske om hon fått någon ny nära vän att dessa tycker liknande, det vet jag inte eftersom det är länge sedan vi umgicks.

Fy fan vad hon har lurat mig, utnyttjat mig, använt mig som slagpåse när hon inte fått som hon velat (av mig eller av andra) o.s.v. En gång när hon blev rädd att jag inför övriga i klassen skulle avslöja att hon fuskade på proven i skolan, drog hon snabbt fram allt hon kunde om min ätstörning för klassen, varpå fokus förstås flyttades från henne (hon märkte att jag blev kraftigt störd av hur hon glatt tog emot beröm för hur bra det gick på proven - jag som visste att hon fuskade som det allra värsta man kan tänka sig).

Fick kontakt med henne nyligen via FB. Där berättade hon att: "jag är polis nu!"

Vad ÄR det för folk som är poliser egentligen? Har de inga bra tester alls?

Det på tiden att tidningarna äntligen uppmärksammar problemet, nu får man hoppas att det även ger resultat.

Mobbarna mår ofta dåligt hemifrån och får en skittaskig uppfostring

DET är en vanlig och seglivad MYT. De har kontrollerat detta och de är INTE så majoriteten av mobbare har det, det som mobbar är barn och ungdommar med helt normal uppväxtmiljö.
Detta med att de ska ha det dåligt hemma gör att mobbare får någon sorts "offeroll" vilket de inte ska ha. Fler och fler psykologer höjer sina röster över denna missuppfattning om mobbare, att de ska ha det dåligt. De har gång på gång slagit fast att mobbare får ett rus av sin makt och att det inte har något att göra med hur de har det hemma utan det är en viss typ av personer som hänfaller åt att plåga andra.

Jag anser inte att det är någon myt, problemet är att de har säkerligen en uppväxtmiljö som enligt "pedagoger" kan vara helt rätt, men ändå saknas det något hemifrån som gör att de söker något annat, något de inte vet vad det är eftersom de inte har det.

Jag vill inte att de ska ha någon offerroll, men något måste göras! Har du några förslag som du tror fungerar i längden?

Emma skrev:[...] hänfaller åt att plåga andra.

Typiskt beteende för psykopater, men det är knappast så att varenda en som mobbar är psykopat för i så fall skulle de översvämma landet när de lämnade skolmiljön!

Usch igen. Det är rent förjävligt att skolorna och lärarna försvara mobbare med dessa argument (att den mobbade betett sig fel).

Ska inte ungdomar LÄRA SIG att inte särbehandla? Det är väl självklart, och kullkastar ALLTING som sätter minsta skuld hos den mobbade. Om de mobbar en tydligt handikappad person, så inte fan skyddas eller försvaras mobbarna med "ja men hon sitter ju i rullstol, och det ser ju lustigt ut, hon får skylla sig själv". Samma måste gälla allting.

Sedan vet jag inte om det finns extremfall där den mobbade har börjat (före den blev mobbat) och sedan fortsatt, att kalla andra för kuksugare, fula, tjockisar, jävla idiotiska byfånar om "de lokala ungarna", skickar anmälningar till diverse saker i klasskamraters namn, lurar i alla andra en massa saker för att göra bort dem o.s.v. Det kanske finns enstaka fall, jag vet inte. Där kanske man kan tala om att mobbaren har egen skuld och faktiskt har problem av något slag.

Det är svårt att förstå att skolor väljer att fortsätta skylla på de mobbade, och dessutom väljer att göra bort sig själva offentligt genom att yttra detta för media. Har de verkligen inte alls insett något av hur det fungerar?

På vår närmaste skola är det även där så att man avdramatiserar mobbing genom att visa hur den mobbade har betett sig udda på något sätt. Eller om ett barn gör något elakt, så gapar de på denne, men ringer ej några föräldrar, vare sig den drabbades eller den som gjort det elaka. Kommer det upp till vidare diskussion, så avdramatiseras det ("ja, pust, han har mycket på sin lista" typ som om det bara är så, pust-pust), skylls på den mobbade o.s.v.

Jag håller med er som skriver att den som mobbas bör utredas och hållas koll på. Jag ser på de som mobbades i min klass, att de fortfarande har kvar den sidan av sig, eller har utvecklats ogynnsamt. Jag tror att det är en stark varningssignal om vad som kan komma.

Jag talade med en person som gått i parallellklass till John Hrons mördare, och hon berättade att han var elak och konstig hela skoltiden. Och en mobbare. En obehaglig person som man blev rädd för, och som kunde göra lite vad som helst mot sina offer. Och det vet man ju senare hur det gick (Kode-mordet på John Hron).

Jag har träffat på barn som ger obehagliga vibbar, men där inget görs (mer än att jag fick veta att så säger man inte om fyraåringar). De har senare börjat mobbas och bete sig allmänt illa mot svaga (vilket de hade tendenser till redan som 3-4-åringar - det syns på dagis när någon upprepade gånger lägger krokben eller liknande, och sedan ler med hopknipna ögon). Det är obegripligt att vuxna missar både dessa vibbar, OCH sedan missar att agera även när barnet börjar göra saker, mobbas o.s.v. Det man odlar, förstärks, därför gäller det att bryta innan personen är helt inbanad i sitt beteende. Lika mycket för den själv som för de som drabbas av den.

Jag vet inte om det är för att jag själv blivit mobbad, eller för att jag inte broderar ut rena beteenden till något annat än vad de är, men jag har i allmänhet lätt att upptäcka om en person är av mobbartyp. NT:ar verkar INTE ha det.

En pojke kan på bussen hem få höra "du är onormal" upprepas på ett papegojsätt. Men skolan "har inget ansvar på bussen" och skiter helt i om elever beter sig illa utanför skolplan. Det visar effektivt barnen att det inte finns någon helhetssyn i samhället, och att man lätt manipulerar sig mellan olika instanser. Lärare kan dessutom säga att den som blir retad för att vara onormal, faktiskt beter sig onormalt.

Bror Duktig skrev:Ska inte ungdomar LÄRA SIG att inte särbehandla?

Exakt det jag syftar på, det brister hemifrån, föräldrarna ger inte barnen en jämlik syn på människor, utan en syn på att människor har inte samma värde. Det är de barnen som lätt börjar med mobbing.

De potentiella mobbarnas syn på människor har fått sig en törn och den blir värre när de utsätts för gruppmentaliteten på dagis och i skolan om inte pedagogerna kan sitt värv ordentligt.

@miche: det måste gå igen i skolan OCH hemmet. Och samhället i stort bör verka som en helhet. T.ex. så bör skolan prata och samarbeta med föräldrar till både mobbade och mobbare. Det görs sällan nu för tiden, mer än när det går så långt att de bara upplyser om att de har anmält eller liknande.

Tyvärr träffar jag ibland folk där många har barn och MÅNGA har och förmedlar jävligt konstiga och obehagliga åsikter till sina barn, om handikappade, invandrare och liknande utsatta grupper. Inte de som bor där jag bor dock, som tur är.

Jag undrar hur det står till när en person inför sina två yngre barn kan säga "fy fan, inte pizza, vet ni inte att det är blattejävlar som har tagit i det ni ska äta". Vad är det här för människa liksom? Sådana här uttalande kan poppa ur folk man inte hade väntat det sig av. Denna typ av personer pratar ofta nedvärderande om handikappade också, särskilt NPF:are. Ofta inför sina barn.

Autism kan förstås vara en orsak till att någon blir mobbad. Men oavsett vad, så är det mobbarna som ska ändra sig. Men de är flera, mobboffret är ett, mycket enklare att skylla på mobboffret och säga att den behöver specialundervisning, dvs flyttas bort.

I höstas blev Elizabeths mamma Anette kallad till ett möte med rektorn och en specialpedagog i matematik. De sa att de ville att Elizabeth skulle utredas för autismspektrumstörningar eftersom matteläraren hade läst om autism på nätet och sade sig se tydliga tecken på diagnosen hos Elizabeth.

På mötet, dit Anette tagit med sig en vän som bekräftar för SvD vad som sades, påstod specialpedagogen också att barn med autism blir slagna eftersom de sänder ut fel sociala signaler. Rektorn sa också att Elizabeth skulle byta skola på grund av störningen.

Om man mobbas pga man är annorlunda, sänder inte mobbarna ut fel signaler? För att inte tala om de vuxna i skolan.

Är det månne en sorts biologism som ligger bakom? Även i djurvärlden förekommer mobbning; alltså är mobbning naturligt; alltså finns inget att göra.

Blir man mobbad så har man "sociala problem":

Utredningen klargjorde att Elizabeth inte visade några spår av diagnosen. Omdömena som samlats in från skolan var också de enda som pekade på att Elizabeth hade problem i sociala kontakter. Både en lärare från Elizabeths gamla skola och hennes idrottsledare vittnade om att de inte såg några problem.

Man behöver inte ha "sociala problem" för att bli mobbad men det underlättar förstås. Och har man inga förut kan man få av mobbningen.

Jaha, så ser man än en gång att lärarna tar mobbarnas parti...vilket i ärlighetens namn inte är något nytt.

Jag pissar på lärarnas så kallade "kompetens" och anser att de för det mesta är totalt blinda vad gäller mobbing och inte sällan så korkade att de i sin enfald faktiskt sanktionerar snarare än stoppar mobbing.

De där var som att läsa om sig själv riktigt tragiskt
sen jag gick i låg och mellan stadiet har ingen förrändring skett, skam på skolor...

Jag var slagen och mobbad. Sen lärde jag mig att mobba andra, dock bara folk som mobbades tillbaka. Så efter det har jag fått en nån knuff max. Som försvar så orkade jag helt enkelt inte med skit mer så jag övade upp ett stenhårt alter ego som kan skrämma skiten ur de flesta. Så knäpp e jag.


Jag hämnas om det måste ske och gör jag det så sker det stenhårt med reservation för att den som jag hämnas på kan bli skräckslagen då. Om så sker så taggar jag ner mer eller mindre. Vid såna hämndaktioner så är jag ofta redo att själv dö, beroende på hur stor hämnd som nu behövs. Jag försätter mig i ett sånt sinnestillstånd, "redo att dö nu". Jag äcklar mig på rädsla hos mig själv (inte hos andra).

Önskar jag hade haft föräldrar som pratat med mig så jag kunnat förstå mig på folk vid lite tidigare ålder.

Allt man har i denna unkna värld är sig själv när det kommer till kritan.

EDIT:
Jag var "mobbad" i 2,5 år på högstadiet.

Och ja jag är rätt knäpp. Erkänner.

Jag har i 11 år blivit verbalt mobbad. Dom ärren går aldrig bort.

jag kom "lindrigt" undan, det började i trean men med en klasskompis hjälp så fick vi slut på det i åttan...

När jag gick på dagis (förlåt, "förskola") sade de andra barnen till de nya barn som kom att det inte var någon idé att slå mig eftersom jag inte gav igen. Det gällde även under skolåren. Det är möjligt att jag mobbades, mestadels verbalt, men jag var väldigt långt efter socialt och förstod oftast inte när någon trakasserade mig (jag kommer på vad det hela handlade om idag istället, i vuxen ålder; "jaha, så det var därför de sade så"). Men eftersom jag aldrig slog någon, så var de andra barnen av någon anledning snabba med att försvara mig om någon ville puckla på mig. Oftast har jag kunnat prata mig ur hotfulla situationer.