Hej. Jag är ny här. Innan jag börjar skriva vill jag påpeka att jag inte är så bra på att formulera det jag tänker i ord så det kan bli konstigt skrivet, sorry . Jag har läst om aspergers i ungefär 3 månader nu, efter att jag fick reda på att jag hade liknande personlighets drag av en vän (hon skämtade mest om det).

Jag blev glad när jag märkte att jag 99.9% har aspergers på grund av att jag kände mig ensam och konstig, men märkte att jag nu tillhör en "grupp". Men än så länge har jag inte fått diagnos av en läkare (lack of better words), vilket jag gärna vill. Men jag undrar hur?

Jag har också inte sagt till någon att jag har aspergers troligtvis och vill inte heller det. Jag vet dock att jag måste om jag vill få diagnos. Jag undrar om någon har tips på hur jag kan säga till mamma? Hon har märkt att jag är konstig men vill ofta få mig "social" och så. Därför tror jag att hon kanske blir arg (?).

Tacksam för svar!

Mina föräldrar upptäckte det ganska tidigt eftersom jag inte hade några vänner och att jag var ensam ofta.

Problemet är att min mamma inte är bra på sånt och bara har nämnt autism några gånger för att hon inte vet om aspergers.

För egen del så hade jag redan med psykiatrin att göra, så en läkare tog sig tid och undersökte saker och ting. Inte bara depression, aspergers as well!

Du kanske kan berätta för din mamma om Asperger Syndrom? Lite i stora drag. Sen efter det kan du säga att du tror att du har Asperger?

När jag fick min diagnos var min mamma förberedd på att jag kunde ha nåt Så hon tog det bra då. Nu verkar det som att hon inte riktigt fattar hur det är att ha AS.

Vi har börjat få kommunikationssvårigheter. ibland måste man nog inse att alla kan inte förstå.

Hej
Jag är i exakt samma situation som dig. Har läst på om Asperger i flera månader och känner verkligen igen mig. Nu är jag bara orolig för hur jag ska ta upp det med föräldrarna...

Nu har jag berättat. Gick till väga såhär: Bad att min pappa och jag skulle ta en promenad sedan tog jag helt enkelt ett djupt andetag och och sa att jag misstänkte att jag har Aspergers och vill ha mina föräldrars hjälp att kolla upp det. Det gick bra, och även om det var lite känslosamt är jag glad att ha berättat det

Jag har inte berättat alls för mina föräldrar o har inga planer på att berätta det heller.
De har iofs märkt en hel del saker som har med AS o göra men de vet inte att det skulle kunna vara AS tror jag.
Syrran frågade iofs en gång, hon kan typ mycket om allt.

Säg som det är bara... Varför dramatisera?