slackern skrev:

KaosPrinsessa skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Har ingen DV och skulle enbart gå på sådan om det gav en ekonomiskt stöd. Annars så ar jag samma åsikt som krigarsjäl

Jag får 6 kr i timmen Plus att jag får hålla på med något jag gillar och som jag anars inte skulle ha råd/plats att göra. Dessutom får jag träffa folk utan att behöva vara överdrivet social.

Det är ju lägre timpenning än vad fångarna får på Svenska fängelser. Men o andra sidan har dom arbetsplikt och får straffpåföljd om dom skiter i sitt arbete.

Ja, fast KaosPrinsessa har ju aktivitetsersättning på 7000kr också. Så det är ju inte enbart 6kr per timma hon får ut.

Hur fungerar egentligen DV och ekonomisk ersättning/lön osv.
Får man betalt för antalet timmar man är där, alltså en liten ersättning för timmarna + aktivitetsersättning?
Är det olika på olika ställen/kommuner?
Måste man ha aktivitetsersättning för att få ha DV eller kan man ha socialbidrag och vara på DV?
Får alla med DV aktivitetsersättning eller måste man ansöka om det?
Och hur är det med DV, måste man ansöka om det också eller får alla med AS automatiskt det genom LSS?

Uppriktigt nyfiken eftersom mitt arbete är uselt betalt.

Truly skrev:

slackern skrev:

KaosPrinsessa skrev:Jag får 6 kr i timmen Plus att jag får hålla på med något jag gillar och som jag anars inte skulle ha råd/plats att göra. Dessutom får jag träffa folk utan att behöva vara överdrivet social.

Det är ju lägre timpenning än vad fångarna får på Svenska fängelser. Men o andra sidan har dom arbetsplikt och får straffpåföljd om dom skiter i sitt arbete.

Ja, fast KaosPrinsessa har ju aktivitetsersättning på 7000kr också. Så det är ju inte enbart 6kr per timma hon får ut.

Aktivitetsersättningen får hon väl även om hon struntar i den dagliga verksamheten?

I Uppsala är habiliteringsersättningen 40 kr/dag om man är där på heltid. Är man där på deltid blir den lägre.

Alla arbetstagare får ekonomisk ersättning, så kallad habiliteringsersättning. Den baseras på arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen.

http://www.dagligverksamhet.uppsala.se/lasmer.htm

Som Skatteverket skriver:

Den dagliga verksamheten bedrivs utifrån deltagarnas stödbehov och ersättningarna är avsedda att uppmuntra deltagande oavsett aktiviteternas karaktär. Detta gäller även i de fall aktiviteterna omfattar arbetsträning och liknande som ska öka möjligheterna till senare förvärvsarbete. Ersättningen har således inte karaktär av ersättning för utfört arbete.

Deltagarna har sin försörjning tryggad genom aktivitets- el sjukersättning. Man ska alltså inte jämföra habiliteringsersättningen med lön (fast det gör man iaf, särskilt när man utför ett arbete på en vanlig arbetsplats).

Truly skrev:

slackern skrev:

KaosPrinsessa skrev:Jag får 6 kr i timmen Plus att jag får hålla på med något jag gillar och som jag anars inte skulle ha råd/plats att göra. Dessutom får jag träffa folk utan att behöva vara överdrivet social.

Det är ju lägre timpenning än vad fångarna får på Svenska fängelser. Men o andra sidan har dom arbetsplikt och får straffpåföljd om dom skiter i sitt arbete.

Ja, fast KaosPrinsessa har ju aktivitetsersättning på 7000kr också. Så det är ju inte enbart 6kr per timma hon får ut.

Sant och hon har det inte som straff utan för att ha en meningsfull sysselsättning.

KrigarSjäl skrev:Har ingen DV och kommer aldrig skaffa någon heller. Det är mycket möjligt att det finns bra ställen därute och att en del aspergare trivs mycket bra med det - men själv tål jag inte tanken på att vistas på ett ställe med personal som har betalt för att umgås med en.

Håller med.

HGJ skrev:Aktivitetsersättningen får hon väl även om hon struntar i den dagliga verksamheten?

Ja det får jag, fast nån aktivitet måste jag göra för att få ha kvar pengarna dock. Iaf säger FK det.

Alien skrev:I Uppsala är habiliteringsersättningen 40 kr/dag om man är där på heltid. Är man där på deltid blir den lägre.

Alla arbetstagare får ekonomisk ersättning, så kallad habiliteringsersättning. Den baseras på arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen.

http://www.dagligverksamhet.uppsala.se/lasmer.htm

Som Skatteverket skriver:

Den dagliga verksamheten bedrivs utifrån deltagarnas stödbehov och ersättningarna är avsedda att uppmuntra deltagande oavsett aktiviteternas karaktär. Detta gäller även i de fall aktiviteterna omfattar arbetsträning och liknande som ska öka möjligheterna till senare förvärvsarbete. Ersättningen har således inte karaktär av ersättning för utfört arbete.

Deltagarna har sin försörjning tryggad genom aktivitets- el sjukersättning. Man ska alltså inte jämföra habiliteringsersättningen med lön (fast det gör man iaf, särskilt när man utför ett arbete på en vanlig arbetsplats).

Tack för infon och länkarna Alien!
Jag är ofta så slut i skallen så jag orkar inte ens leta reda på info själv. Det blir för mycket både att först söka info, sen läsa den, sen göra en rimlig tolkning av den...
Så ett stort TACK!

Jag är ju på en praktikplats. Det är den tredje praktikplatsen jag varit på nu under ca 2 års tid. Jag går snart in i FAS 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Det innebär att jag för det första har jävligt dåligt betalt trots att jag utför ett riktigt arbete. För det andra så innebär det ju än mer skit snart då FAS 3 innebär andra typer av regler som mer eller mindre gör att jag inte kommer ta mig därifrån.
Vad tror du, baserat på dina kunskaper och erfarenheter, kan jag få en DV på samma ställe eller liknande? Eller är det alltid någon utbildad personal som ska finnas på arbetsplatsen som stödperson?

Flinta skrev:

tvilling99 skrev:Jag går sedan 2004 på en dagligverksamhet i Malmö.Vi har olika grupper såsom matlagnigsgrupp,sportgrupp,praktikgrupp och spelgrupp.
Vad händer på era dagliga verksamheter?

Hej Tvilling, kan du inte berätta mer detaljerat om hur en typisk dag på din DV kan se ut? Jag är intresserad o seriös!

I sportgruppen spelar vi mest badminton och detta gör vi i 1 timme,i praktikgruppen pratar vi om saker som är bra att tänka på när man har en praktikplats och gör studiebesök på olika arbetsplatser,i spelgruppen spelar vi antingen sällskapsspel eller Wii-spel.

Truly, jag har min DV på kommunen. Men min LSS-handläggare är inte samma som min handledare. LSS-handläggaren har kontakt med flera "arbetstagare/brukare" och letar DV-platser. Så det är väl hon som har särskild utbildning. Min handledare däremot tror jag inte har någon utbildning, däremot kan h-n ha erfarenhet att jobba med sådana som mig tidigare. Innan dess kan han ju ha fått information från LSS-handläggaren.

Jag finns på en vanlig arbetsplats, så det är inte så att folk får betalt för att "umgås" med mig. Däremot får väl arbetsplatsen en ersättning för jobbet med att handleda mig. Just jag behöver dock inte särskilt mycket handledning, så jag är övertygad om att jag går med vinst för arbetsplatsen.

Om du kan få DV på samma ställe beror alltså på företaget, om de är villiga att ställa upp som "DV-plats". De kan ju tycka att det räcker med att de ger praktik.

matgar skrev:Är det någon som fått DV på ett "riktigt" jobb? Eller är det alltid typ hobbyverksamheter?

Jag fick DV på ett äldreboende. Och detta utan att de på arbetsplatsen visste om mitt handikapp. De visste bara att jag varit borta länge, var sjukersatt och ville pröva arbete.

Och sedan fick jag beviljat så att jag får anse att jag har DV på församlingshemmet, om jag är där tillräckligt mycket. För att "få in en fot" och för att min "coach" vill att jag ska ha något att göra. Jag får alltså DV med 40 kr/dag utan att församlingshemmet vet att har det. Helt ok med chefen för DV och allt. Fast jag har inte varit där tillräckligt länge än för detta. 2 timmar en gång per vecka, och det är minst 3 h/gång som är kravet. Det finns en möjlighet att få enklare jobb med riktig lön där. Det är några som har det så. Städa, eller hjälpa till vid högtider/tillställningar, köra runt som "bud" och liknande.

Jag kan få min DV på vilket företag jag vill, och jag behöver inte säga "hej jag är XXX, jag har AS" utan det räcker med att jag säger att jag vill arbetspröva eller praktisera och att de som verkställer DV vet att det är planerat. Det med kyrkan är en särskild grej som inte är normal, och som min "coach" hjälpte mig med för att hon verkligen ställer upp och vill väl på ett bra sätt faktiskt.

Annars finns det ett ställe där de samlar DV:are, FAS3:are och "nysvenskar". Där är det rena dönickestället kan jag tycka. Lite beroende på vad man har för liv för övrigt. Men jag vill inte att hela mitt sociala liv ska ske ihop med folk som också är helt utanför och har diverse problem. Det drar ned mig i psykisk ohälsa och ger mig ångest. Bättre att då skaffa en pudel och gå en klippkurs med normala pudelägare (Allvarligt menat egentligen, alltså att man hellre skaffar en hobby och blandar sig med vanligt folk som har samma intresse.)

Jag var på det där DV-stället och satt och stickade ett tag. På rasten var jag i matsalen. Där träffade jag en kille och en gubbe som jag kände lite grann genom mitt veteranfordonsintresse. Båda jobbade där. En är lite raggartyp, den andra äldre som håller på med äldre veteranfordon. Tro på fan att min handläggare högt och tydligt deklarerar så hela jävla matsalen hör: "Ja XX, är det JOOOOBBIGT med lysrören?!?! Är det för högt ljuuuud här i matsalen? Hur känns det med alla intryck för dig med ditt handikapp?". Fy fan alltså vad fånigt det kändes när de där två männen satt och lyssnade. Den yngre hade jag träffat ute på någon rockabillyfest, åkt i samma bil o.s.v. Jag kände mig liksom avslöjad. Nu kan det ju sprida sig till alla att "XX YYs fru har ASPERGER! Ni vet, hon den där udda som hade ZZZZ och QQQ.". Men jag tror att han är en bra kille som inte sysslar med skvaller eller oacceptans. För att inte tala om då hur det känns när en människa som den där handledaren pratar med en som om man vore helt rubbad. När jag inte svarar på stört, så ropar hon till mitt namn liksom som för att "nå mig". Men för fan, jag måste väl få tänka några sekunder precis som alla andra. Ett sådant bemötande har jag endast råkat ut för av vissa som arbetar med "oss". Ofint som bara den.

Ibland tänker jag att det är bättre att bli behandlad som att man är en kuf, än de fördomar som följer med "hon har AS".

Jag "vägrar" (inte 100 %-igt) att göra DV som går ut på att jag ska arbeta gratis för folk som borde betala. Undantagen är att göra något för kyrkan i samband med att de gör aktiviteter för folk (alltså en typ av hjälparbete eller hur man ska säga), eller när man stickar kläder på DV, vilka sedan skickas till behövande. Kanske också sådan där pensionärshjälp. Men knappast sortera åt företag, eller göra gratisarbete som biltvätt eller trycksaker åt kommunen. De kan betala och anställa personerna i stället då. Ska jag göra sådana jobb, så är det ute på företag där det finns möjlighet att få anställning. Typ vanlig praktik.

Ska jag vara på vanlig DV, så får det vara mer av typen "greja med egna saker", social samvaro om man gillar det, något att fördriva dagarna med. Inga arbetstvång eller gratisarbeten. Tyvärr drog de alltså in den verksamheten av besparingsskäl.

Bror Duktig skrev: Tro på fan att min handläggare högt och tydligt deklarerar så hela jävla matsalen hör: "Ja XX, är det JOOOOBBIGT med lysrören?!?! Är det för högt ljuuuud här i matsalen? Hur känns det med alla intryck för dig med ditt handikapp?". Fy fan alltså vad fånigt det kändes när de där två männen satt och lyssnade. Den yngre hade jag träffat ute på någon rockabillyfest, åkt i samma bil o.s.v. Jag kände mig liksom avslöjad.

Såna där spöken och deras "stöd" klarar man sig väldigt bra utan. Väldigt många i omsorgsbranschen är ju på det här viset, de talar med aspergare på samma sätt som de talar till mongoloider och senildementa. De talar bara på normalt vis med kollegor, de de har till uppgift att hjälpa förhåller de sig till som om vi vore något slags hjon. Man blir degraderad till ett förvuxet barn i deras ögon - även om vi råkar vara mer intelligenta än de.
Och inte fan har de social kompetens eller ens hyfs nog för att förstå att de skämmer ut de de jobbar med om de är så indiskreta.

Sätt de här kärringarna på DV istället för att låta dem arbeta med människor.

Ja jag stör/störde mig extremt på den personen. Och jag har svårt att hantera situationen, så jag beter mig ännu mer aspigt tafatt när jag råkar ut för sådana. Hur fasen ska man tackla dem? Jag vinner ju inget på att trycka till henne, och ofta så blir man mer stämplad som irriterad och/eller aggressiv och/eller "taggig" om man reagerar och säger ifrån.

Det retar mig enormt att hon ropar mitt namn om jag inte svarar på nolltid. Oförskämt är vad det är. I stil med "hallå, någon hemma - hoo hoo, jag talar till dig".

Kanske ska förtydliga att min "coach" är en annan person. Coachen har varit ovanligt bra, beter sig naturligt mot alla, och aldrig nedvärderande. Behöver man något särskilt bemötande, så ordnar det sig, men hon tvingar det inte på någon. Ibland har man tur och träffar hjälpsamma personer som samtidigt år sådana där. Första intrycket var att hon nog är just "en sådan där jobbig", men jag fick en trevlig överraskning.

Bror Duktig skrev:Ja jag stör/störde mig extremt på den personen. Och jag har svårt att hantera situationen, så jag beter mig ännu mer aspigt tafatt när jag råkar ut för sådana. Hur fasen ska man tackla dem? Jag vinner ju inget på att trycka till henne, och ofta så blir man mer stämplad som irriterad och/eller aggressiv och/eller "taggig" om man reagerar och säger ifrån.

Om du måste stå ut med människan en längre tid kan det vara bra att sätta ner foten: jag accepterar inte att du talar till mig som till ett barn.
Att formulera sig så ska inte uppfattas som aggressivt.

Klart som fan att man blir taggig av ett sånt bemötande. Det tyder också på att hon är rätt inkompetent och inte kan ta människor på rätt sätt, kan man inte det har man valt fel bana om man valt att arbeta med människor.
Snacka med hennes chef, det kan också funka.

@KS: Jag är inte där längre, har bara kontakt med min coach ibland för att försöka reda ut hur jag kan gå vidare för att inte sitta ensam hela dagarna.

Den där jobbiga människan är dock en av cheferna. Jag vet inte riktigt vad man ska säga, som visar att jag inte vill bli behandlad så, utan att vara så hård eller otrevlig att det blir jobbigt efteråt. Jag har problem med sådant, och har "lyckats" bli ovän för långa tider med folk när jag har sagt ifrån, även om jag har full rätt att reagera mot vissa saker. Kanske fel sällskap ofta: de vill inte umgås med mig mer om jag säger ifrån och inte låter mig köras med.

Bror Duktig skrev:@KS: Jag är inte där längre, har bara kontakt med min coach ibland för att försöka reda ut hur jag kan gå vidare för att inte sitta ensam hela dagarna.

Den där jobbiga människan är dock en av cheferna. Jag vet inte riktigt vad man ska säga, som visar att jag inte vill bli behandlad så, utan att vara så hård eller otrevlig att det blir jobbigt efteråt. Jag har problem med sådant, och har "lyckats" bli ovän för långa tider med folk när jag har sagt ifrån, även om jag har full rätt att reagera mot vissa saker. Kanske fel sällskap ofta: de vill inte umgås med mig mer om jag säger ifrån och inte låter mig köras med.

Jag tycker du ska säga ifrån. Så som hon talar med dig är det både kränkande och förolämpande. Eftersom hon arbetar med människor tillhör det hennes arbetsbeskrivning att vara till för andra människor och hon ska banne mig göra skäl för sin chefslön.

Jag pysslar med lite allt möjligt, t.ex packar monteringssatser, spikar bikupor o just nu etiketterar o packar jag tejprullar. Trivs bra där. Får 6 kr i timmen.

Jag har nog tur att jag är arbetslös...

Jobba på DV och antingen göra ett riktigt jobb för skitpengar eller inte ens ha riktiga arbetsuppgifter skulle knäcka mig psykiskt, om jag råkar ut för idioter som behandlar mig som skit så ger jag skit tillbaka, jag är inte den som håller käft (om jag inte redan är psykiskt knäckt).

Har två riktiga jobb med riktig lön på G, hoppas att det blir något eller att jag kan fortsätta att vara arbetslös (om inte kommunhelvetet sätter igång och jävlas med mig, jag har lyckats stoppa sånt tidigare och tänker göra det igen om det behövs, det står nämligen i reglerna att verksamheten ska vara kompetenshöjande, vilket en kommun knappast kan erbjuda en person med 30 års arbetslivserfarenhet inom IT).

@KS och andra: Har ni något bra tips eller exempel på exakt hur ni skulle säga ifrån om ni blir tilltalade så som jag beskrivit ovan? Alltså säga ifrån utan att man effektivt förstör framtida kommunikation genom att man var för hård eller för arg o.s.v.

Kanske är det bara jag som är för mesig, man kanske bara ska säga "du kan väl sluta att prata med mig på det viset". Tyvärr har jag dåliga erfarenheter av att säga ifrån. Min talan har aldrig varit något värd. Antingen blivit tilltryckt och fått veta att jag inte bestämmer, eller så har folk struntat i mig helt om jag inte gjort som de sagt. Och så har jag en tendens att inte vara världens mest diplomatiska person om jag ska säga ifrån.

Jag har nog aldrig sagt till sådant här folk att de ska behandla mig som en vuxen person (när de är så där töntiga och überpedagogiska), men jag har sagt till när de försökt få mig att göra saker jag inte vill. Och då ser de på mig som "omöjlig".

Jag tar gärna emot konkreta tips, med exempel på hur man kan säga utan att göra sig totalt omöjlig och bli "utkastad".

Jag har en spontanitet och humor som jag har svårt att hålla tillbaka så oftast kan jag ge svar på tal.

Jag har tyvärr svårt att ge konkreta råd.

Bror Duktig skrev:Har ni något bra tips eller exempel på exakt hur ni skulle säga ifrån om ni blir tilltalade så som jag beskrivit ovan? Alltså säga ifrån utan att man effektivt förstör framtida kommunikation genom att man var för hård eller för arg o.s.v.

Prata med henne lugnt och sansat, och förklara hur du känner, dvs att du tycker det är jobbigt när hon pratar på det där tillgjorda sättet, att du behöver få tid på dig innan du svarar och blir störd när hon då ropar ditt namn, osv. Om du säger det vänligt borde det inte bli nåt problem.

Fast jag skulle nog argt ha sagt "Varför pratar du så konstigt? Prata normalt! Jag är inte dum i huvudet, om det är det du tror..."

Kimmelie skrev:Fast jag skulle nog argt ha sagt "Varför pratar du så konstigt? Prata normalt! Jag är inte dum i huvudet, om det är det du tror..."

"Jag gissar att det är mig du pratar med, men varför kan du inte tilltala mig som du tilltalar alla andra?" kan vara en variant.

Jag funderar på att avsäga mig min DV. Den ger mig ingenting.

Miche skrev:Jobba på DV och antingen göra ett riktigt jobb för skitpengar eller inte ens ha riktiga arbetsuppgifter skulle knäcka mig psykiskt, om jag råkar ut för idioter som behandlar mig som skit så ger jag skit tillbaka, jag är inte den som håller käft (om jag inte redan är psykiskt knäckt).

Men man går ju inte dit för pengarna. Om jag vill så kan jag få lösa korsord, måla eller surfa på internet istället för att jobba. Jag går dit för att han en daglig rutin o vara lite social. Jag har gått hemma som längst i 5 år. Det är inte kul i längden...