Jag föreslår en tävling om sämste forskare eller sämsta forskningsresultat relaterat till vårt syndrom. Som pris kan jag tänka mig ett par läsglasögon, eller något annat symboliskt.
Jag kan ge en kandidat till priset. Det var meningen att jag skulle vara fallhistoria i Eve Mandres doktorsavhandling men efter att ha läst vad hon skrivit om mig så vägrade jag deltaga. Efter att hennes avhandling publicerats så upptäckte jag något remarkabelt. Av källorna i den löpande texten saknas ungefär 1/5 i källförteckningen. Omvänt, av källorna i källförteckningen saknas nästan 1/2 i den löpande texten. Jag har även haft kontakt med en av hennes fallhistorier. Personen kände ej igen sig i hennes beskrivning. På följande hemsida finns länk till pdf-fil av avhandlingen.
http://www.arkiv.certec.lth.se/dok/franvardmiljotill/
Jag kontaktade givetvis ledningen för Lunds universitet, men de har vägrat att göra något. Däremot så avstod man från att översätta avhandlingen till engelska sedan jag påtalat hur otillförlitlig källförteckningen är.
Rent generellt, ska forskning kring vårt syndrom bli bättre så bör vi själva påtala fall av undermålig forskning. Och ju fler som gemensamt påtalar sådana här fall, desto större är sannolikheten att fallen åtgärdas.

Bra gjort.

Bror Duktig skrev:Bra gjort.

Ja, verkligen.

Sådant jag aldrig har torts — försöker inspirera andra istället, för det behövs ju...

Hur i hela friden kunde betygskommittén släppa igenom en avhandling som uppenbarligen är undermåligt redigerad?

Den kontrollerades väl inte om det nu är som TS skriver.

Nu har jag läst några sidor och de sidor jag läst, sid 17-23 stämmer bra med min egen uppfattning av psykiatrin efter att ha besökt en person på en låst avdelning ett antal gånger och haft nära kontakt med denne, till psykiatrins försvar vill jag också påpeka att jag besökt en annan person på annan låst avdelning där jag inte fick några direkta intryck av någonting direkt felaktigt, där det mest gick ut på att vänta.

Av det jag nu läst så tycker jag denna doktorsavhandling verkar vara gjord av en person med goda ideer och god observationsförmåga.

Min egen kontakt med psykiatri har varit god och har bestått av psykologsamtal och har träffat kloka psykologer.
Jag har fått KBT behandling hittils.

Då ingen av er andra hittat fler exempel på undermålig forskning så lägger jag själv till ett fall.
American Journal of Occupational Therapy, volym 56, sidorna 97-102, år 2002
Winnie Dunn, Brenda Smith Myles, Stephany Orr
De gjorde en undersökning och fann skillnader mellan barn med respektive utan Asperger syndrom. Skillnaderna var sisådär 10 standardavvikelser. Skillnaderna är så otroligt stora att den enklaste förklaringen är att de placerade decimalkommat fel när de räknade. De av er andra som har triviala kunskaper i statistik förstår nog vad jag menar.

Har tyvärr inte kunskper i statistik men jag har en vän som läst och läser statistik och hon kan säkert, hoppas jag minns att fråga henne vad standardavvikelser är.

nano skrev:Nu har jag läst några sidor och de sidor jag läst, sid 17-23 stämmer bra med min egen uppfattning av psykiatrin efter att ha besökt en person på en låst avdelning ett antal gånger och haft nära kontakt med denne, till psykiatrins försvar vill jag också påpeka att jag besökt en annan person på annan låst avdelning där jag inte fick några direkta intryck av någonting direkt felaktigt, där det mest gick ut på att vänta.

Av det jag nu läst så tycker jag denna doktorsavhandling verkar vara gjord av en person med goda ideer och god observationsförmåga.

Min egen kontakt med psykiatri har varit god och har bestått av psykologsamtal och har träffat kloka psykologer.
Jag har fått KBT behandling hittils.

Jag orkade inte läsa mer än några sidor men blev positivt överraskad av det lilla jag läste.
Ska försöka läsa hela senare.

Väldigt synd om nödvändig och otrolig viktig forskning går i stöpet pga. felaktigheter av detta slag.

Hittade just den engelska översättningen

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1048572