Jag har asperger, det medför en del problem men jag är ändå rätt funktionsduglig och social. Inga större problem för mig.

En kompis till mig har också asperger, men för henne så är det annorlunda, det är mycket mer problematiskt.
Hon har nästintill inga vänner. Upplevs antagligen ofta som helt blåst. Säger olämpliga saker.

Fråga
Finns det någon behandling/terapi/kurs som kan hjälpa henne?

Beskrivning
När man är flera stycken med henne så sitter hon ofta tyst. När hon är i en grupp, så sitter alla inom bubblan, men hon sitter utanför eller i en bubbla för sig. Man ser att hon är avskild från gruppen.
Hon är väldigt dålig på medveten närvaro. När man pratar med henne så undviker hon ögonkontakt och kollar ofta bort.
Hon verkar ha svårt med att förstå vad som är lämpligt och olämpligt att säga och hur man beter sig.

Hon har sagt privata saker om sig själv till mig som andra människor inte skulle dela med sig utav.
Hon har börjat diskutera ämnen med mig inför andra som är mer passande att diskutera privat när vi är ensamma.

Hon förstår inte sarkasm/ironi, och är dessutom väldigt godtrogen och barnsligt oskyldigt naiv. Det går att lura i henne nästan vad som helst. Hon är extremt ärlig och öppen.
Hon är väldigt dålig på att avgöra om en person är uppriktig/falsk, bra/dålig, och kan således lätt utnyttjas.

Hon frågade mig "uhm jag har en fråga, men det är pinsamt, jag vågar inte fråga... uhm... vad gillar du för musik?" det är ju inte ens pinsamt!
Hon frågade mig om hon nästa gång hon är ute på en klubb kanske skulle gå upp till någon hon tycker är attraktiv och säga "uhm hej, uhm vill du prata med mig?"

Hon mår dåligt över att hela tiden sitta hemma, aldrig ha något att göra, och inte ha några kompisar.
Men med hennes avsaknad av social talang så blir inte inte lätt att få några kompisar.

Hon kan säga saker utan att tänka sig för och säga saker som andra tar illa upp vid och upplevas som otrevlig utan att mena det eller förstå att andra blir ledsna.

Fråga
Jag har upplyst henne och även hennes föräldrar om möjligheten till kontaktperson.
Finns det någon behandling/terapi/kurs som kan hjälpa henne?

Jag påminner om din kompis, och påminde ännu mer om henne upp till ca. 25 års ålder. För mig har nedanstående punkter fungerat bra (eller åtminstone hyfsat), men minns att jag ganska snabbt har kunnat träna upp vissa färdigheter medan mer djupliggande beteenden (ensamvargmentaliteten, svårigheten att förstå omvärldens ologiska uppbyggnad och funktion etc.) aldrig försvinner, utan måste bearbetas dagligen och stundligen.

# Utsätta sig för svåra situationer i träningssyfte, t.ex. handla i en affär där man måste/har möjligheten att prata med en anställd, bjuda hem bästa kompisen med respektive på middag, börja spela en lagsport eller ta mod till sig och prata i en gruppsituation.
# KBT, t.ex. för att lära sig hantera och förstå egna automatiska negativa tankar eller beteenden som övriga världen kan tycka är obehagliga/konstiga.
# Arbetsterapeut, t.ex. för att lära sig schemaläggning, matlagning eller andra händighetsanknutna saker.
# "Vanlig" samtalsterapi, för att ta reda på vem man är och hur man fungerar.
# Boendestöd (om det behövs) alt. kontaktperson, för att få någon som ser till att man tränar på de här sakerna och för att få någon som man kan etablera ett slags professionellt kompisskap med.
# En gnutta egoism, för att kunna gå hem och vila när man faktiskt behöver det eller kunna säga nej till saker som man inte kommer att orka med.

Det finns säkert fler saker, men det här är de som har hjälpt mig mest under mitt vuxenliv (efter 25 års ålder).

Paprika skrev:Hon frågade mig "uhm jag har en fråga, men det är pinsamt, jag vågar inte fråga... uhm... vad gillar du för musik?" det är ju inte ens pinsamt!

Tydligen var det pinsamt för henne.

Paprika skrev:Hon frågade mig om hon nästa gång hon är ute på en klubb kanske skulle gå upp till någon hon tycker är attraktiv och säga "uhm hej, uhm vill du prata med mig?"

Kanske en något udda inledning.

HGJ skrev:Tydligen var det pinsamt för henne.

Men bara pinsamt för henne, ingen annan skulle tycka att en sådan fråga var pinsamt.
Sen har hon utan problem sagt saker om sig själv som de flesta nog skulle tycka vore verkligen pinsamma.

HGJ skrev:Kanske en något udda inledning.

Ja, väldigt. Bara en aspie eller något weirdo skulle säga så.

Jag är inte helt säker på att hon behöver någon kurs. För mig låter det som en ganska okonstlad människa som inte trasslat in sig i massa falsk social interaktion, utan istället verkar rak och ärlig och öppen

Varför är det hon som skall anpassa sig till massa ytliga sociala normer?

Vad är det nu Oprah brukar säga...???-...

jo: you go girl!

Ursäkta en rak fråga. Men jag undrar om det inte är DU som har de större problemen med hennes sätt att vara? Din kompis verkar vara en vanlig Aspergare.

Till Gerard och kullan:

Ni tycks ha missat att tjejen själv mår dåligt över att vara ensam och inte ha några kompisar. Och det är vad som brukar bli följden om man är alltför aspig. Det brukar inte vara majoriteten som anpssar sig efter minoritetens sätt att vara.

Paprika, har hon några aspergerbekanta, förutom dig alltså? På habiliteringen kan man ibland få gå i en samtalsgrupp med andra aspergare.

Gerard skrev:Varför är det hon som skall anpassa sig till massa ytliga sociala normer?

Är man socialt missanpassad så är det väldigt svårt att få vänner.

kullan skrev:Men jag undrar om det inte är DU som har de större problemen med hennes sätt att vara?

Tycks vara många som har problem med hennes sätt att vara då hon inte har vänner.

Alien skrev:Paprika, har hon några aspergerbekanta, förutom dig alltså? På habiliteringen kan man ibland få gå i en samtalsgrupp med andra aspergare.

Vet inte, hon går iaf på någon aspergergrej.