Jag brukar vara bland de första på min arbetsplats om morgnarna, och kollegan jag jobbar mest med - och som sitter en bit bort - kommer ca en timme efter mig. Är jag inte fokuserad på jobb så brukar jag hälsa på folk som kommer in på kontoret. Säger "tjena" eller "hej", och har jag inget speciellt annat att säga så får det vara. Jag kan visst skoja och samtala, men det gör jag helst på mina egna villkor. Om den som kommer in börjar prata med någon annan så struntar jag i att hälsa och gör kanske det vid kaffemaskinen senare. Känns helt ok för mig.

Men han har börjat kommentera mig högt och tydligt, t.ex. "hej ca, sitter du där borta och trycker" eller "hallå ca, du är så tyst så jag märkte dig inte". Han kan också droppa liknande kommentarer under dagen... det börjar irritera mig. Han är nästan min motsats... gapig och tar mycket plats i de flesta sammanhang.

Jag tror inte han är ute efter att vara dryg eller att mobba, snarare anser han att jag borde tuffa till mig och att jag är som jag är därför att jag känner mig utanför. Genom att hojta sådär åt mig tror jag han vill pressa/pusha mig att ta mer plats.

Han är dock fel ute. Jag känner mig inte utanför, inte så det stör mig i alla fall... däremot har jag ofta huvudet fullt av jobb och annat. Vid de här tillfällena kommer jag inte på något bra att svara honom, så det brukar bli att jag mumlar fram något lamt...

Det är egentligen inget allvarligt. Har dock en känsla av att det kan eskalera, och om han inte kan acceptera hur jag är och beter mig så har vi ett problem. Jag står ju ut med hans babblande under dagarna, så jag vet inte varför min tystnad skulle trigga honom att kommentera den upprepade gånger.

Hur hanterar man sånt här?

Förslag (gärna högljutt):
- Ursäkta, jag arbetar och har inte tid med kallprat!

Gå in för att på ett ganska mjukt sätt, så att han inte tar det som kritik, förklara att du anser att han inte behöver göra detta och att du tycker att det kan bli lite jobbigt sådär på morgonen.

ca skrev:Jag brukar vara bland de första på min arbetsplats om morgnarna, och kollegan jag jobbar mest med - och som sitter en bit bort - kommer ca en timme efter mig. Är jag inte fokuserad på jobb så brukar jag hälsa på folk som kommer in på kontoret. Säger "tjena" eller "hej", och har jag inget speciellt annat att säga så får det vara. Jag kan visst skoja och samtala, men det gör jag helst på mina egna villkor. Om den som kommer in börjar prata med någon annan så struntar jag i att hälsa och gör kanske det vid kaffemaskinen senare. Känns helt ok för mig.

Men han har börjat kommentera mig högt och tydligt, t.ex. "hej ca, sitter du där borta och trycker" eller "hallå ca, du är så tyst så jag märkte dig inte". Han kan också droppa liknande kommentarer under dagen... det börjar irritera mig. Han är nästan min motsats... gapig och tar mycket plats i de flesta sammanhang.

Jag tror inte han är ute efter att vara dryg eller att mobba, snarare anser han att jag borde tuffa till mig och att jag är som jag är därför att jag känner mig utanför. Genom att hojta sådär åt mig tror jag han vill pressa/pusha mig att ta mer plats.

Han är dock fel ute. Jag känner mig inte utanför, inte så det stör mig i alla fall... däremot har jag ofta huvudet fullt av jobb och annat. Vid de här tillfällena kommer jag inte på något bra att svara honom, så det brukar bli att jag mumlar fram något lamt...

Det är egentligen inget allvarligt. Har dock en känsla av att det kan eskalera, och om han inte kan acceptera hur jag är och beter mig så har vi ett problem. Jag står ju ut med hans babblande under dagarna, så jag vet inte varför min tystnad skulle trigga honom att kommentera den upprepade gånger.

Hur hanterar man sånt här?

Lite pikigt kanske men låter inte som nåt att bry sig om. Låtsas som ingenting. Le bara och säg japp! Förklara inte för honom att du tycker det är jobbigt då kan det plötsligt bli roligare. Bara låt det rinn av dig. Han är ju en gaphals som du säger och de drygar sig ofta lite med allt och alla. Han menar inte att vara särskilt taskig mot dig tror jag. Bara igga .

Att ta ett allvarligt snack med honom om det här verkar lite "overkill". Han menar förmodligen ingenting speciellt med det. Kanske är han en sådan som bara vill att käften ska gå hela tiden, och därför kommenterar han allt han observerar. Oavsett vad han kan tänkas mena ska du inte ta åt dig. Det är inte oartigt att vart tystlåten. Det är oartigt att inte hälsa och att inte svara på tilltal och att inte bolla tillbaka frågor som "vad har du gjort i helgen?", men jag får inte intrycket att det är så du gör. Jag får snarare intrycket av att du är tyst för att du sitter och jobbar. Det borde man få göra på en arbetsplats.

Tack för tipsen. Kommer nog göra som kakmonstret och Laika föreslår, det känns dessutom mer "jag".
Så länge jag jobbar har han väl inget att bry sig om. Annars kan han ta upp det på fikan eller lunchen.

Känt mig mer instabil på sistone... hoppas jag kan hitta flow i jobbet igen. Då orkar jag vara lite mer social emellanåt.

Du kan ju alltid säga att du inte är så pratglad på mornarna, typ morgonsur. Om han säger något när du är upptagen kan du alltid svara i stil med att du tappar fokus om du måste prata när du jobbar. Men bli inte otrevlig, för chansen är rätt stor att han bara vill dig väl. Han kanske saknar lite social kompetens själv och egentligen bara är intresserad av att lära känna dig, men vet inte hur han ska lyckas eftersom du är så tyst.

ca skrev:Känt mig mer instabil på sistone... hoppas jag kan hitta flow i jobbet igen. Då orkar jag vara lite mer social emellanåt.

Bra!

Jag tänkte ju ge råd men tror jag skippar det. "Showdown in the sunset on the mountain...".
Så jag håller tyst.

Bra råd av er andra.

Det är jobbigt sånt där, jag har fått höra liknande saker många gånger, "och du säger ingenting", "du gör inte mycket väsen av dig" etc. Tidigare tog jag åt mig och tyckte det var något fel på mig, men jag har långsamt lärt mig att inte bry mig om det, särskilt inte om det är på en arbetsplats, för man är ju där för att jobba, eller hur? Du kanske gör mycket mer nytta på arbetsplatsen än vad han gör, som går runt och snackar?

Om jag var du skulle jag försöka att inte bry mig, det är hans problem om han tycker att du är för tyst.

Solitaria skrev:Det är jobbigt sånt där, jag har fått höra liknande saker många gånger, "och du säger ingenting", "du gör inte mycket väsen av dig" etc. Tidigare tog jag åt mig och tyckte det var något fel på mig, men jag har långsamt lärt mig att inte bry mig om det, särskilt inte om det är på en arbetsplats, för man är ju där för att jobba, eller hur? Du kanske gör mycket mer nytta på arbetsplatsen än vad han gör, som går runt och snackar?

Om jag var du skulle jag försöka att inte bry mig, det är hans problem om han tycker att du är för tyst.

1+

Angelic Fruitcake skrev:Men bli inte otrevlig, för chansen är rätt stor att han bara vill dig väl.

Får samma känsla. Vissa är något burdusa i sin framtoning utan att mena att vara illvillig för det. De förutsätter nästan ibland att alla är med på deras kör och godtar jargongen. Att det finns folk som kan vara känsliga och ta åt sig verkar inte som något de reflekterar över. Att jobba i tystnad är verkligen inget klandervärt och det känner nog även gaphalsarna. Det som ska spela roll i slutänden är väl vilka resultat man presenterar av sitt arbete. Tror du har förmåga att känna de vesäntliga sociala koderna och hälsar man och svarar på tilltal är det gott nog! Tala är silver och tiga är guld . Att de alltid ska stämma de där gamla klyshorna *L*

kakmonstret skrev:Låtsas som ingenting. Le bara och säg japp!

Bästa förslaget tycker jag.

Vad skönt... för så gör jag ungefär. Tack.

Tror du har blivit utvald till rekvisita i hans gapighet. Eftersom han vet att du är tyst och beskedlig är det säkert för honom att leka med dig eftersom han vet att det är osannolikt att du kommer ge svar på tal. Du kan nog enkelt desarmera honom genom att säga något dräpande typ "jag jobbar, något som du också kanske skulle testa nångång" Då slutar han garanterat.

Inger skrev:

kakmonstret skrev:Låtsas som ingenting. Le bara och säg japp!

Bästa förslaget tycker jag.

Haha instämmer det, kan ju bli lite komiskt. Om jag ska anylsera personen tror ,jag att han inte har så mkt vettigt att säga själv. Och för att göra sig av med den osäkerheten ska han käfta me alla...Oavsett om det är intressant lr inte=)