För ca 1,5 år sedan drabbades min idag 13-åriga dotter av svår ångest och depression med bl a självskadebeteende och upproriskhet, det var rent ut sagt ett helvete för hela familjen i flera månader (hennes egen pappa bor 100 mil ifrån och har aldrig kunnat acceptera att han blev dumpar och att jag har en ny man, så förutom eviga helvetet med exet hade dottern nu tagit oss ett steg längre in i ”värmen”).

Efter att hon fick igång sin menstruation för 1 år sedan har det gått bättre, det är fortfarande en del konflikter men i det stora hela mår hon mycket bättre än förut.

Hon har gått på BUP-samtal i någon månad nu. Samtalen har flytit bra och socionomen hon träffar tyckte att dotterns depression/ångest inte var så allvarlig att NPF-utredning inte kunde påbörjas.

För några veckor sedan startades utredningen men psykologen tyckte att hennes egen bedömning om sitt mående visade alarmerade siffror så han stoppade utredningen och hon skickades tillbaka till läkaren för utvärdering.

Saken är att min dotter blir "medryckt" om man pratar om negativa saker och när hon frågas hur hon mår verkar hon ha fastnat i att alltid svara ”dåligt” fast hon kanske egentligen inte gjorde det före förfrågan. Psykologen som aldrig träffat henne förut gick så klart på hennes egen (skriftliga) beskrivning men för mig börjar det bli panik. Jag ifrågasatte psykologens beslut eftersom t ex Asperger kan ha depression/ångest som symptom och detta blir därmed ett oändligt ekorrhjul om hon inte utreds pga ångesten (då denna kan påverka utredningsresultatet) och om ingen utredning görs får hon inte den rätta hjälpen, varken i hemmet eller i skolan.

Läkaren vi träffade igår ville proppa henne med mediciner (Fluoxetin) men jag är tveksam till medicinering, speciellt eftersom diagnosen inte är ställd ännu. Vad har ni för åsikter/erfarenheter av antidepressiva (t ex Fluoxetin) för ungdomar?

Min, nu 13-åriga, dotter drabbades av svår ångest och depression i slutet av HT i 4:e klass. Hennes utredning var i princip klar ungefär samtidigt som detta inträffade, tack gode gud, så vi slapp den cirkusen du nu befinner dig i (hon fick en solklar AS-diagnos).
Men.. antidepressiva skrevs ut till henne efter en lång tvekan från min sida. Jag har själv tagit SSRI och den hade en negativ effekt på mig, om någon alls - därav min tvekan. Vi kom dock till punkten där tjejen mådde så dåligt att något måste göras, så jag godkände behandlingen med tanken att om jag noterade att hon svarade negativt på medicineringen så kunde jag själv avbryta den närhelst det behövdes.

Resultatet var fantastiskt. Ett år senare kunde medicinen sättas ut och flickan börja bryta sig loss och stå på egna ben. Hon gick från att ha svår ångest, svåra sömnproblem och att vara oförmögen att åka någonstans öht till att börja träffa läraren på biblioteket, hälsa på en kompis hon saknade samt lugna kvällar utan stressande panik.

Min flicka fick dock inte Fluoxetin utan Sertralin. Jag tänker dock understryka att alla människor reagerar olika på mediciner, så det finns tyvärr inget sätt att vara säker innan man försöker. Dock finns du i hennes närhet och kan hålla ett öga på henne så om du känner att hon kan komma att tjäna på medicinering så tycker jag ni kan prova. Man kan alltid avbryta, som sagt.

Jag tycker själv inte att hon mår så dåligt som hon säger till andra när hon blir tillfrågad. Hennes mående kan vända på tvärhanden, frågar jag henne något hon inte vill prata om (det är inte mkt hon vill prata med mig om, t ex om det hänt nåt på skolan eller med kompisarna) blir hon tvär men så fort jag byter ämne är hon helt förbytt igen.

När läkaren igår också frågade hur hon mår, om hon känner att hon kanske inte vill leva längre, om hon tänker på att skada sig själv eller t o m ta livet av sig - det är väl klart att hon börjar tänka på sånt och får ångest av bara frågorna. Jag tyckte det lät klantigt av läkaren och jag sa t o m att dottern dras "ner" när man pratar om negativa saker, men läkaren kanske hade ett syfte med det, vad vet jag ... men dottern var allt annat än glad när vi for därifrån. Inte förrän senare på kvällen släppte deppigheten.

Sen gör ju hennes pappa inte saken bättre, han träffar henne någon gång per år i ca 1 vecka, på sommaren ca 2 v. Han tycker att det "är inget fel på flickan" och ville först inte att hon alls skulle gå på BUP men gav sig efter att tingsrättens rådman ifrågasatte hans inställning (ja, han har stämt mig för dotterns boende, till råga på allt). Trots att han träffar henne så lite som han gör, sedan hon var 2 år, tror han att han känner henne bättre än jag och att det är hemmiljön som gör att hon mår så dåligt ... (är det ens lagligt att vara så korkad?)

Jag kanske ger klartecken till läkaren för medicineringen och kan sen, som du säger, avbryta om den inte ger önskad verkan... om nu exet går med på det (delad vårdnad är ett helsike). Medicineringen kanske påskyndar utredningen också så hon äntligen börjar få den hjälpen hon borde ha fått redan för flera år sedan.

Tack för din åsikt.

Ah... kan säga att du har min fulla förståelse och medkänsla. Din situation påminner om min, även om din är än mer extrem.
Vill önska dig lycka till med både dottern, sjukvården och exet. Vi är antagligen många här som känner igen oss i det du berättar.

Tack för stödet.

När jag gjorde min utredning hade jag haft depression + ångest i fem år, men ingen sa något om att det kunde påverka resultaten.. Men sen kan det ju också bero på att jag varit i kontakt med bup så länge, och provat olika saker (mediciner, samtalsterapi, gruppterapi) utan resultat, att man då kunde UTESLUTA tex social fobi osv.

De sa däremot att jag inte kunde börja med någon medicin under utredningens gång, eftersom det kunde påverka resultatet. Så jag vet inte om din dotters utredare vill skjuta upp utredningen tills medicinen kan sättas ut igen, eller om det tycker att hon ska utredas medan hon medicineras? Tycker isåfall det är lite märkvärdigt.

Jag fick Fluoxetin när jag var sexton år gammal och det är inget jag vill att nån ska använda. Det jag minns är känslan av att ta den tabletten. Det kändes så jäkla fel. Hela mitt inre skrek i protest och den känslan svalde jag hårt med tabletten då jag gick med på en verklighet som inte var min och den verkligheten var att det var fel på mig, att det var fel på mina känslor och att det var fel på mitt beteende.
Jag minns att i ett möte med min psykolog och min mamma en tid efter jag använt Fluoxetin, så frågade han oss hur det gick. Jag svarade att det inte hjälpte (vilket min inre verklighet verkligen sa). Min mamma svarade att hon märkt att jag inte bråkade så mycket med min lillasyster längre och att hon tyckte att det hjälpte med medicinen.
Jag tog sen en överdos med dessa tabletter och alkohol.


Jag rekomenderar dig varmt, verkligen varmt, att kontakta den kvinna jag vet faktiskt har en förmåga att hjälpa. För hon har hjälpt mig. Från självskadebeteende och få bukt med självmordstankar. Hon har hjälpt mig att växa upp på sätt jag inte trodde var möjligt. Jag är själv mamma. Hon har verkligen hjälpt mig med min dotter.
Hon har hjälpt ungdomar, varit med och utvecklat "hemma hossare" på socialen, jobbat och hjälp massor av människor i sitt liv.
Hon har skrivit en del böcker. Iris Johansson är namnet.

Det är vad jag kan bidra med. Jag önskar dig verkligen all lycka och rätt hjälp, vilken form den hjälpen än må ta.

Tack för era synpunkter. Läkaren skulle prata med psykologen så jag ska kolla vad dom kommit fram till. Jag vill ju inte att utredningen ger "fel" resultat eftersom det är viktigt att min dotter får rätt diagnos och hjälp därefter.
Jag ska kolla litteraturen av Iris Johansson också.
Stort tack.

Har prövat fluoxitin, jag har ingen diagnos på pappret, men jag fick skrämmande självmordstankar. Min son som har AS och SM (selektiv mutism), har prövat och han blev aggressiv.

Jag har läst om Johannesört och har nu börjat ge henne det istället för att proppa i henne antidepressiva mediciner ... örten skulle verka snabbare och sakna bieffekterna som Fluoxetin har så nu håller jag tummarna att hon börjar må lite bättre. Jag inbillar mig redan se effekt efter 3-4 dagars användning men det kanske är bara önsketänkande

Jag förstår inte varför Fluoxetin skrivs ut överhuvudtaget nuförtiden, det är den minst effektiva av SSRI och den har jobbigast biverkningar. Sertralin eller Cipralex hade jag skrivit ut om jag vore läkare

InaJ skrev:Jag har läst om Johannesört och har nu börjat ge henne det istället för att proppa i henne antidepressiva mediciner ... örten skulle verka snabbare och sakna bieffekterna som Fluoxetin har så nu håller jag tummarna att hon börjar må lite bättre. Jag inbillar mig redan se effekt efter 3-4 dagars användning men det kanske är bara önsketänkande

Johannesört fungerar bra, det skriver läkarna i tyskland ut vid depression

Jag har haft ångest sedan jag var tio år gammal. Jag är nu en bit över 30, AS-diagnosen fick jag för två år sedan. Jag har även bipolär sjukdom.
Det handlar inte om att "proppa" barn fulla med antidepressiva mediciner. SSRI dämpar inte ner någon till zombie. det kan göra så att man kommer upp ovanför vattenytan och kan börja bearbeta saker.

Barnet har ångest med självskadebeteende. Är det inte tillräckligt för att konstatera att flickan med all sannolikhet inte fejkar för att få uppmärksamhet (som i att överdriva hur hon mår). Jag sa aldrig ett dugg om hur jag mådde till mina föräldrar. Det fanns tecken men ingen visste att tolka dem.

Johannesört kan ha samma bieffekter som vanliga mediciner. Naturläkemedel är inte lika med ofarligt.

marcooleo skrev:Jag förstår inte varför Fluoxetin skrivs ut överhuvudtaget nuförtiden, det är den minst effektiva av SSRI och den har jobbigast biverkningar. Sertralin eller Cipralex hade jag skrivit ut om jag vore läkare

Jag fick inga biverkningar av Prozac. Så du ljuger ju helt enkelt. Rakt upp i ansiktet på folk. Fy fan. (Finn fem fel med den här tråden.)

Till trådskaparen: Sök på pubmed.

InaJ skrev:Jag har läst om Johannesört och har nu börjat ge henne det istället för att proppa i henne antidepressiva mediciner ... örten skulle verka snabbare och sakna bieffekterna som Fluoxetin har så nu håller jag tummarna att hon börjar må lite bättre.

Johannesört kan ge hudskador om man solar (solarium eller naturligt). Det kan även motverka p-piller (är väl inte aktuellt för din dotter kanske men skriver det ändå för finns kanske andra som vill veta).

Johannesört kan väl fucka upp en väldans massa mediciner, inte bara p-piller. Därför har jag aldrig vågat testa det. Däremot har jag käkat fluoxetin i 7 år mot tvångssyndrom utan att ha märkt av några biverkningar (förutom möjligen synproblem men det kan vara åldern också). Jag tycker det lindrar känslan av överhängande katastrof rätt bra.
Nu är jag ju mycket äldre än 13 och jag vet att man ska vara försiktig med antidepressiva till ungdomar, men jag tycker folk är lite väl negativa mot fluoxetin här.

Min dotter har ätit johannesört i några veckor nu och jag märker en stor förändring, hon är mycket jämnare i humöret, inga vredesutbrott, ingen deppighet som förut. Hon verkar inte ha några biverkningar heller så denna ört verkar fungera för henne iaf.
Med tanke på risken för solskador kanske hon får vara utan dom under sommaren, sommarlov är annars också en period då hon mår bättre utan skolstressen.

Ha en trevlig sommar allihopa!

Hej
Jag har ätit olika anti depp mediciner nu i snart 20 år o har testat fluoxetin. Den gjorde mig sämre så varning där med sen e vi alla olika o ditt barn kanske reagerar bättre på det.
Jag fick medicin första ggn när jag var 13 år, cipramil, Den bästa medicinen av de jag testat, tyvärr slutade den funka efter några år men den tiden den funkade så mådde jag bra. Dock slutar alla mediciner fungera efter några år så man får byta. Vet inte om det varit så för alla men den erfarenheten har jag. Lycka till!

Vet inte vad jag skulle gjort utan Fluoxetinet. För mig är det en underbar medecin i kombo med concertan

soul boy II skrev:

marcooleo skrev:Jag förstår inte varför Fluoxetin skrivs ut överhuvudtaget nuförtiden, det är den minst effektiva av SSRI och den har jobbigast biverkningar. Sertralin eller Cipralex hade jag skrivit ut om jag vore läkare

Jag fick inga biverkningar av Prozac. Så du ljuger ju helt enkelt. Rakt upp i ansiktet på folk. Fy fan. (Finn fem fel med den här tråden.)

Till trådskaparen: Sök på pubmed.

Finns ingen anledning till att anklaga en annan forumist för att ljuga bara för att den har andra erfarenheter än du.

InaJ skrev:Min dotter har ätit johannesört i några veckor nu och jag märker en stor förändring, hon är mycket jämnare i humöret, inga vredesutbrott, ingen deppighet som förut. Hon verkar inte ha några biverkningar heller så denna ört verkar fungera för henne iaf.
Med tanke på risken för solskador kanske hon får vara utan dom under sommaren, sommarlov är annars också en period då hon mår bättre utan skolstressen.

Ha en trevlig sommar allihopa!

Se upp bara för johannesört tar bort effekten av p-piller.

Angelic Fruitcake skrev:
Se upp bara för johannesört tar bort effekten av p-piller.

Det kan ju resultera i en del oönskade och tämligen krångliga situationer. Bra där dock, funderade på att prova Johannesört i mitt frenetiska sökande efter något som hjälper - nu vet jag att jag bör avstå.