Well hur jag ser på de där med med min diagnos :S

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Well hur jag ser på de där med med min diagnos :S

Inläggav Lord_Dagorahz » 2008-01-04 3:09:55

helt ärligt
så har jag hamnat i det stadiet
att jag slutat bry mig i att jag har en diagnos
eller flera isf XD :) plus disylexi som jag fick 2002

men jag tycker re e trevligt att veta att re finns fler som har diagnos
som tänker lite mer som en själv
och som inte särbehandlar en :)
sen har jag lärt mig mycket av er här
så det tycker jag e bra
thanx till eder alla :)

well för att fortsätta rå
så har jag haft problem med familjen och utomstående,arbeten,skolor
tjejer m,m

innan jag fick diagnosen och visst sure
så undra jag ibland mycket varför re hela tiden gick åt helvete

så hade jag en period i mitt liv som va fri och den gick åt till ett konstant alkohol missbruk som vara i typ 7 till 10 år
och sure re va rett gött att gå och va full och snurrig så rå
men detta gjorde jag mest för att jag inte
orka inte bry mig om familjen och skolor och jobb
sen för att orka stå ut med min tjej som bara gnata och bråka med mig hela tiden

sen för jag va trött på att bara misslyckas hela tiden med sociala komunikationer och för att orka med allt bråk med min familj åsså
med faders och faders kärring jävel som hela tiden psyka mig
med sitt skällande och en massa jävla krav

och när man va full va re jätte lätt att vara i ett sånt här koas
för då vart man mest bara trött på att höra allt gnaj och tjat
sen så somna man bara när re vart för mycket
och när man vakna nästa morgon så tog man lite påfyllning så man orka med en ny jävla dag :)

well efter ett tag fader tyckte
att jag skulle söka upp en psykolog
så well re gjorde jag
och då efter jag pratat med psykologen så tyckte jag att vad va det här igentligen

men sen sa psykologen att jag visa sympom på en diagnos som hette aspergers syndrom
och ville låta testa mig om jag hade re problemet
så då sa jag ok

han sa att jag skulle få re lättare åsså med samhället i övrigt och slippa
bli utslängd från en massa jobb och skolor åsså
så jag sa sure
why not

och sen va jag på testen och då framgick re att jag hade aspergers
så jag sa ok
har inte förstått mycket av detta inte ens i dag
har inte så stort socialt umgänge enda personer jag träffar
E en kille som E svartrockare och åsså har AS
annars umgås jag mest med kravlöst folk som metalheads,punkare,gothare,pentionärer

så vad re gäller diagnosen så har jag typ slutat bry mig om den
jag ser den som att den kan vara bra att ha när jag umgås med myndigheter
men till skolor och jobb så e den bara ett problem
den ger mig istället problem att kunna söka nånstans

jag har börjat tro på re gamla systemet att
börja arbets träna inom typ vaktmesteri arbeten
och sen försöka fixa mig ett jobb den vägen
för att va på utbildningar,skolor och verkstads golvet m,m social jobb funkar inte
för mig
får bara problem av arbetsgivare och anstälda m,m jobbigt folk
så re rär med diagnosen tar jag med en nypa salt
jag anser mig va helt normal
jag har bara lite anpassnings problem
samt svårigheter i att förstå socialt samspel

well kan inte låta bli att gapskratta när jag läser allt detta elände jag skrivit det va ju i alla fall komiskt på någe vis
och e man depp nån gång kan man ju använda detta att skratta åt
så blir man dlad igen
men jag antar att re måste ha med diagnosen att göra

men jag vill endå förneka att jag har den
tycker bara att jag haft lite otur med lite sociala komunikations problem
well ha re gött iaf mvh Lord_Dagorahz
Lord_Dagorahz
 
Inlägg: 87
Anslöt: 2007-12-20
Ort: karlstad

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in