Jag undrar över era förmågor att hänga med i samtal, där det är flera än du och den andra?

Jag själv har länge trott att jag måste vara självupptagen, eftersom jag bara kunnat hänga med i konversationer, när meningarna riktats till mig, och så fort de andra fortsätter samtala i ämnet, börjar jag tänka på annat och kan helt plötsligt hoppa in med någon helt ny tanke som jag fann intressant och avbryta deras konversation.
Min förmåga att hänga med, när det inte riktas mot mig, kan sägas vara helt kass, om inte ämnet förefaller extremt intressant dvs.

Jag börjar misstänka att detta har med AS att göra.

Brukar ni avbryta folk av misstag? Gå in i egna världar (drömma/tänka), även om det är bara en person som pratar med er, bara att ämnet den talar om inte är intressant?
Eller för att du är för intryckspackad?

Jag har haft det så här så långt jag kan minnas.
Det tråkiga är att det händer, när min dotter som snart blir fem vill dela med mig. Jag är ärligt talat helt knäckt idag av att inte ha kunnat lyssna på henne, hur mycket jag än försöker så försvinner jag iväg i någon tanke eller syssla. Knäckt av att som mamma, inte kunna finnas där och höra.
Jag har det i och för sig mycket svårare att lyssna på henne när det är mycket runt omkring mig, vilket det verkligen är nu.

Känner nån igen sig?

Trollslända skrev:Jag undrar över era förmågor att hänga med i samtal, där det är flera än du och den andra?

Jag har svårt för det. Det blir liksom för mycket intryck eller nåt.

Tex en grupp med 5 personer och 2 olika pågående samtal om olika saker så havererar jag
oftast totalt och försvinner iväg in i mitt huvud automatiskt.

När bara en person pratar med mig har jag det lätt att hänga med och lyssna om jag inte
mentalt slutkörd då.

Ooooooh ja.... På pricken. Orkar bara inte utveckla det precis nu, eftersom jag måste jobba jobba jobba... (ligger efter som s-tan).

Haha, ja! Känner igen det till 100%. Om någon pratar om ytliga saker som jag inte är intresserad av (t.ex. kändisar, nya kläder eller om någon har gått ned i vikt), så förlorar jag omedelbart fokus och sitter bara tyst. Likaså om någon pratar om ett ämne som i mina ögon är ”självklart” (varför då bemöda sig med att prata om det?). Istället flyr jag in i min egen hjärna, zonar ut, och skärmar av mig från omvärlden.
I en konversation, där ett visst samtalsämne hinner bytas ut till något annat och jag inte hinner säga det som jag vill ha sagt om ämnet i fråga, fortsätter jag den gamla tråden så fort det blir en lucka i samtalet, vilket kan irritera/förbrylla folk.

Fascineras av andra människors konversationer och det sociala samspelet. Kan sitta och lyssna på när två personer talar, och ”bryta” mig in genom att plötsligt säga någonting som jag tycker skulle passa bra i konversationen – även om jag inte är en del av den! Jag avbryter ofta människor, och har en tendens till att ”ta över” en konversation (så att det blir en monolog), trots att jag vet att jag inte borde.

Jag byter ofta samtalsämne, vilket kan förvirra den som jag talar med. Han/hon ser inte den logiska kopplingen mellan ämnena. Jag tänker helt enkelt i ”för många steg”, vilket gör att andra nog ser det som att jag bara säger det jag tänker på för stunden.

biologic

Känner igen mig nästan helt i det du skriver. Jodå.

Jo, nog är det så. För det mesta lyckas jag hänga med i ungarnas samtal, om det inte är något som inte intresserar mig för fem öre.

Trollslända skrev:Det tråkiga är att det händer, när min dotter som snart blir fem vill dela med mig. Jag är ärligt talat helt knäckt idag av att inte ha kunnat lyssna på henne, hur mycket jag än försöker så försvinner jag iväg i någon tanke eller syssla. Knäckt av att som mamma, inte kunna finnas där och höra.
Jag har det i och för sig mycket svårare att lyssna på henne när det är mycket runt omkring mig, vilket det verkligen är nu.

Jag har tyvärr ingen bra lösning på detta, mer än att försöka se till att ni pratar i en lugn miljö kanske? Säkerligen svårt, då hon kanske vill berätta om någonting redan i bilen på väg hem från dagis, men... bättre att lyssna någon gång än att inte lyssna alls.

Jag har ett antal gånger skapat pinsamma situationer när jag varit i en grupp med NT:S som småpratat. För jag börjar lätt gapskratta. Ingen brukar fatta nåt. NT-småprat kan ibland va vansinnigt underhållande att lyssna till Så länge jag bara inte måste delta själv så.

Flinta skrev:Jag har ett antal gånger skapat pinsamma situationer när jag varit i en grupp med NT:S som småpratat. För jag börjar lätt gapskratta. Ingen brukar fatta nåt. NT-småprat kan ibland va vansinnigt underhållande att lyssna till Så länge jag bara inte måste delta själv så.

+1

Jag ogillar oftast stora folksamlingar.då blir det för surrigt och man hör inte vad folk säger.då brukar jag gå in i mig själv och försvinna i nåt tillstånd mellan dröm och att va vaken.Sen blir man så trött i skallen av allt surr.

Trollslända skrev:Brukar ni avbryta folk av misstag? Gå in i egna världar (drömma/tänka), även om det är bara en person som pratar med er, bara att ämnet den talar om inte är intressant?

Haha, precis detta hände mig idag. Jag var på ett gruppseminarium för min C-uppsats/examensarbete. I slutet så hade en av grupperna en fråga som inte rörde mig eller mitt arbete och jag lyckades (ofrivilligt) försätta mig i min egen värld en liten stund tills jag märker att att alla tittar på mig och jag hör frågor som är riktade mot mitt håll.
Overklighetskänslan jag upplevde när jag vaknade upp ur min dröm och förstod att seminariet inte var över än var ... intressant, ungefär som när man märker att en bra dröm är på väg att bli en mardröm, något oroligt. Som tur var lyckades jag snappa upp ett två ord i bakgrunden för att förstå att frågan hade något med mitt arbete att göra.
- "Va?", frågade jag förmodligen aningen chockerad och fick frågan omformulerad.
Svaret jag gav var något tvetydigt, ett "Nja..ja, typ"-svar, men det accepterades tydligen. Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade, men jag är nöjd över att det gick så smärtfritt. =P

För mig är problemet det omvända, jag tycker folk pratar för långsamt och uppehåller sig vid oväsentligheter istället för att gå rakt på sak samt att den intellektuella nivån oftast är för låg.
Vilket får till följd att jag lätt blir uttråkad eller får huvudvärk.