Ursäkta om en liknande tråd redan finns, sökte lite men hittade ingen..

Jag ska eventuellt få SNRI-preperat. Läkaren kan dock inte bestämma sig riktigt. Problemet är att jag ofta får många och starka biverkningar, men väldigt liten verkan (detta har varit fallet när jag provat olika sorters p-piller, sömnmediciner och SSRI-preperat (fluoxetin och citalopram)).

Läkaren ska ringa till en aspergerspecialist och fråga om det finns nån anti-depressiva som brukar fungera, eller om jag överhuvudtaget borde få medicin (med tanke på att jag brukar få så mycket biverkningar).

Min fråga är, som rubriken lyder, vilken/vilka anti-depressiva fungerar bäst?

Tror egentligen att det inte finns någon speciell som fungerar extra bra på aspergare, men att fråga kan väl inte skada.

Cipralex i maxdos 20mg (SSRI) fungerar på mig vad gäller den depressiva delen

Valdoxan (agomelatin) ska ha väldigt få biverkningar. Jag har inte använt den själv men min morbror har gjort så i flera år.

För mig har jag endast märkt effekt av Efexor/Venlafaxin. Men allt är individuellt hur man reagerar på medicinerna. Har provat Paroxetin, Fluoxetin, Moclobemid, Mianserin o Mirtazapin utan effekt, när det gäller de antidepressiva.

Jag tog mirtazapin i 2-3 år och mådde bra, men nu på senare tid har jag fått lägga av då jag blir alldeles för trött av den, så ska inom dagarna påbörja Etrinax(?). Bra medicin?

Cipralex 20 mg har jag, plus Lamictal 100 mg (som egentligen är en epilepsimedicin, men stabiliserar humörsvängningar också). Det har fungerat rätt bra för mig i några år nu.

Jag har haft Zoloft och Efexor tidigare, men de slutade ha någon effekt efter något år.

Venlafaxin + Iktorivil är det enda som har fungerat för mig, och jag har fått så jävla många mediciner att jag inte ens kan alla i huvudet längre.
Dock var Iktorivilen väldigt viktig i sammanhanget; bara Venlafaxin blir jag jättedålig på.

Den enda biverkningen jag egentligen fick av detta var att det blev förbannat svårt att få orgasm (dock fungerade sexdriften precis som den skulle), samt att jag blev väldigt trött då. ...Men med 2mg Iktorivil om dagen känns det ganska logiskt att bli trött, och det kunde på dagen avhjälpas med energidryck.

Jag har bla Lamictal (epilepsimedicin) och litium vilka båda är stämningsstabiliserande. Vid svårbehandlad depression använder man ibland litium, trots att de är primärt för bipolär. Jag har ingen erfarenhet personligen av SNRI.

Ingen har i längden funkat på mig.Men äter Voxra nu som skall vara just för detta ändamål.Dock så äter jag den på prov för att få ro i min adhd hjärna och inte mot depp.

Firkraag skrev:Jag tog mirtazapin i 2-3 år och mådde bra, men nu på senare tid har jag fått lägga av då jag blir alldeles för trött av den, så ska inom dagarna påbörja Etrinax(?). Bra medicin?

Edronax hette medicinen, jävla myrkryp det första jag får, men men. Någon som tar denna och har några kommentarer?

Firkraag skrev:

Firkraag skrev:Jag tog mirtazapin i 2-3 år och mådde bra, men nu på senare tid har jag fått lägga av då jag blir alldeles för trött av den, så ska inom dagarna påbörja Etrinax(?). Bra medicin?

Edronax hette medicinen, jävla myrkryp det första jag får, men men. Någon som tar denna och har några kommentarer?

Har aldrig haft den själv, men en kollega hade den periodvis. O han tyckte den hjälpte iaf. Tror den mest påverkar noradrenalinet.

För min del mår jag som bäst helt utan mediciner. Naturvistelser och meditationer är för mig givande aktiviteter ur antidepressiv synvinkel.

Min läkare skrev ut Cymbalta till mig vilket är en antidepressiv medicin som ska fungera bättre än andra på personer med Aspergers syndrom.
Detta därför att de verksamma ämnena i medicinen verkar höjande på Dopamin och Noradrenalin. Detta är två ämnen som AS-personer ofta har för lite av i hjärnan vilket kan leda till depression!

På mig har den fungerat väldigt bra och den enda biverkningen jag råkat ut för är muntorrhet! Något jag kan leva med utan några större svårigheter!

Jag står idag på en dos på 90mg vilket varken är särskilt högt eller lågt och jag känner mig mer som vanligt liksom. Känner mig inte alls avtrubbad eller något sådant utan kan känna glädje och kreativitet.
Vad jag inte blir hjälp med av Cymbalta är stressen i de sociala situationerna men den kommer man ju inte ifrån med någon annan medicin heller, vad jag vet!

Tyvärr är det någon idiot i maktposition som har bestämt att eftersom Cymbalta är så dyrt så måste patienten pröva några andra först och bara om de inte hjälper ska man tillåtas få Cymbalta!

Jag lyckades få min precis innan denna helidiotiska regel infördes!
Jag menar, om man nu vet att AS-personer ofta svarar bra på denna medicin borde det vara självklart att pröva den först eftersom det är väldigt krävande att byta medicin för vem som helst och eftersom en deprimerad AS-person ska få slippa sådana saker i onödan!!

Men om du vill pröva Cymbalta är mitt bästa råd att stå på dig inför läkaren!!!

Elysium skrev:För min del mår jag som bäst helt utan mediciner. Naturvistelser och meditationer är för mig givande aktiviteter ur antidepressiv synvinkel.

Jag håller helt med dig att det är allra bäst helt utan mediciner!
Jag var själv väldigt emot det förut men jag kom till en punkt då jag övervägde självmord och inte såg någon annan utväg.
Allt kändes hopplöst och jag kände mig totalt misslyckad.
Nu i efterhand vet jag att det rörde sig om en utmattningsdepression då jag var ett s.k. "skolboks-exempel" om man läser om vilka symtom som karaktäriserar detta tillstånd.

I det läget valde jag att tacka ja till medicin eftersom jag tyckte att jag hade prövat allt annat.

Men jag tycker inte man ska ta mediciner utan en allvarlig anledning och utan att ha prövat andra utvägar först!
Medicinen har hjälpt mig att ta mig ur den mentala svackan så jag fick kraft att ta tag i vardagen och livet!

Väl mött!
Emelie-Lucia

Emelie_Lucia skrev:Edronax

Emelie_Lucia skrev:Min läkare skrev ut Cymbalta till mig vilket är en antidepressiv medicin som ska fungera bättre än andra på personer med Aspergers syndrom.
Detta därför att de verksamma ämnena i medicinen verkar höjande på Dopamin och Noradrenalin. Detta är två ämnen som AS-personer ofta har för lite av i hjärnan vilket kan leda till depression!

På mig har den fungerat väldigt bra och den enda biverkningen jag råkat ut för är muntorrhet! Något jag kan leva med utan några större svårigheter!

Jag står idag på en dos på 90mg vilket varken är särskilt högt eller lågt och jag känner mig mer som vanligt liksom. Känner mig inte alls avtrubbad eller något sådant utan kan känna glädje och kreativitet.
Vad jag inte blir hjälp med av Cymbalta är stressen i de sociala situationerna men den kommer man ju inte ifrån med någon annan medicin heller, vad jag vet!

Tyvärr är det någon idiot i maktposition som har bestämt att eftersom Cymbalta är så dyrt så måste patienten pröva några andra först och bara om de inte hjälper ska man tillåtas få Cymbalta!

Jag lyckades få min precis innan denna helidiotiska regel infördes!
Jag menar, om man nu vet att AS-personer ofta svarar bra på denna medicin borde det vara självklart att pröva den först eftersom det är väldigt krävande att byta medicin för vem som helst och eftersom en deprimerad AS-person ska få slippa sådana saker i onödan!!

Men om du vill pröva Cymbalta är mitt bästa råd att stå på dig inför läkaren!!!

Stress i sociala situationer elimineras mycket effektivt av bensodiazepiner som tex Xanor, Stesolid, Sobril mfl, dock är dessa mediciner vanebildande och bör användas med försiktighet

Firkraag skrev:Edronax hette medicinen, jävla myrkryp det första jag får, men men. Någon som tar denna och har några kommentarer?

Jag hade den i ett halvår-år eller så, den fungerade rätt bra till en början men jag kände mig allt mer stressad ju längre tiden gick, och grinigare blev jag med. Och den "uppväckande" (i brist på bättre ord) effekten på morgonen försvann – tyvärr, eftersom jag startar mycket. Mycket. Långsamt. – efter några månader. Till slut fick jag sluta med den, noradrenalin är inte min kopp te. Svettningarna var inte heller kul.

Närmaste släkting till den heter Strattera (atomoxetin) men är endast indicerad vid ADHD, även om den gör "samma sak" i hjärnan och är väldigt lik Edronax rent kemiskt. Tydligen fick den inte så bra "betyg" vid depressioner så den indikationen fick aldrig Strattera.

Lite samma sak fast med extra plusplus på ångestsidan fick jag när jag tog Aurorix, enda godkända MAO-hämmaren i Sverige (som är rätt tam och därför mest rör serotonin och noradrenalin).

De andra skrev:en massa bra, men:

Rent generellt gäller att alla reagerar olika på mediciner. Jag vet att Cipramil inte funkar på mig, fast Zoloft gör det, trots att bägge är "samma klass" (SSRI). Individuella skillnader, som dina gener, epigenetik (gener kan slås på och av i olika sammanhang, en rätt ny vetenskap), din allmäna kemi, vad andra mediciner du tar, t.o.m. om du röker eller hur du äter kan påverka. Dessutom kan mediciner i samma klass (som Cipramil och Zoloft) ändå inte jämställas rakt av enligt "har jag provat en så har jag provat alla i gruppen", eftersom det finns subtila skillnader i hur och var de binder till sina måltavlor, vad andra effekter de kan tänkas ha (Zoloft höjer t.ex. dopaminet en pytteskvätt), vilken halveringstid de har – vilket i sin tur beror på faktorer på individnivå, för att göra en härlig liten rundgång av det hela.

Men för mig har Zoloft + Remeron (mirtazapin) hitintills varit det minst olyckliga, eller vad man ska säga. Jag får ju mina psykbryt ändå titt som tätt. Men biverkningar har jag inte mycket av av dessa, vad jag kan komma på.

PS: Jäkla tur man kan redigera inläggen under en kvart iaf, så som jag stavar och så noggrann som jag vill vara. Säkert sjunde redigeringen…

Emelie_Lucia skrev:

Elysium skrev:För min del mår jag som bäst helt utan mediciner. Naturvistelser och meditationer är för mig givande aktiviteter ur antidepressiv synvinkel.

Men jag tycker inte man ska ta mediciner utan en allvarlig anledning och utan att ha prövat andra utvägar först!
Medicinen har hjälpt mig att ta mig ur den mentala svackan så jag fick kraft att ta tag i vardagen och livet!

Riktigt att man kan göra massor mot mycket helt utan medicin, men jag tror inte man ska vara rädd för de flesta typerna av medicin. Annars är jag en stark förespråkare av motion (finns nu att få på recept, FaR kallas det och vet inte om det medför någon rabatt på t.ex. simhallar eller så, men värt att kolla upp?), medveten närvaro/mindfulness (som man kan öva själv utan terapeut om man vill), samtal med vettigt folk – fast man kanske inte ska "dumpa" allt på sina vänner utan det är nog bra att ha en "proffskontakt" som man känner förtroende för också, skriva, dansa, sjunga, whatever floats your boat.

Emelie_Lucia skrev:Min läkare skrev ut Cymbalta till mig vilket är en antidepressiv medicin som ska fungera bättre än andra på personer med Aspergers syndrom.
Detta därför att de verksamma ämnena i medicinen verkar höjande på Dopamin och Noradrenalin.

Trodde den var en mer balanserad hämmare av återupptaget av noradrenalin och serotonin än föregångaren Efexor, som först går på serotonin, sedan noradrenalin, och i maxdos dopamin?

Emelie_Lucia skrev:Vad jag inte blir hjälp med av Cymbalta är stressen i de sociala situationerna men den kommer man ju inte ifrån med någon annan medicin heller, vad jag vet!

Nu vet jag inte vad du menar med stress i sociala situationer, om du menar AS-stress eller om du menar mer åt social fobi, men är det det senare är det ganska många antidepressiva som är godkända eller används för just det. Oftast då medel som verkar på (minst) serotonin. Sedan att AS-stressen inte påverkas så mycket kanske, det är nog så att den är svårare att komma åt med piller, utan man får hitta någon "praktik" att utöva istället kanske.

Emelie_Lucia skrev:Jag menar, om man nu vet att AS-personer ofta svarar bra på denna medicin borde det vara självklart att pröva den först eftersom det är väldigt krävande att byta medicin för vem som helst och eftersom en deprimerad AS-person ska få slippa sådana saker i onödan!!

Hm, visste inte att man visste det. Var det läkaren som sa det?

Emelie_Lucia skrev:Min läkare skrev ut Cymbalta till mig vilket är en antidepressiv medicin som ska fungera bättre än andra på personer med Aspergers syndrom.
Detta därför att de verksamma ämnena i medicinen verkar höjande på Dopamin och Noradrenalin. Detta är två ämnen som AS-personer ofta har för lite av i hjärnan vilket kan leda till depression!

Detta stämmer inte helt; den verkar höjande på serotonin och noradrenalin. Jag använder också Cymbalta, maxdosen, och det är nog det som funkar bäst i relation till mängden biverkningar för mig. Jag kompletterar med maxdosen av EyeQ dagligen (kosttillskott med framför allt Omega 3). Utan det räcker inte medicinen.

Jag har provat en hel del olika preparat:

Cipramil och varianter på det: Mådde toppen men var oförmögen att få orgasm (även om lusten fanns där; oerhört frustrerande).

Sertralin: I tillräckligt verksam dos samma biverkning och dessutom en känsla av overklighet.

Mirtazapin: Mådde bra men fick enormt sömnbehov. Första tiden var jag helt groggy, men det gick över. Gick upp i vikt 20 kg p.g.a. en kombination av ökad aptit (Jeez så gott allting blev!) och vätskeansamling. Inga sexuella biverkningar.

Kombination av Mirtazapin (lägre dos) och Cymbalta (60 mg): Fick ordning på dygnrytmen - kvällstrött och morgonpigg - och ökad energi. Viktproblemen kvarstod dock.

Bara Cymbalta: Många biverkningar i början (en stor del av dem som finns listade i bipackseddeln), och under lång tid, men märkbart ökad energi. Ingen viktökning, men ingen viktnedgång att tala om heller. Sexuella biverkningar men inte lika illa som vid selektiva serotoninåterupptagningshämmare. Vissa vägar till orgasm länge helt avstängda, senare bara försvårade, men å andra sidan upptäckte jag andra vägar --> definitivt inget problem. Kombineras med fördel med rosenrot för att motverka den formen av biverkningar. Sexuella biverkningar var ändå de som fanns kvar längst. De andra biverkningarna gick nog över efter ett par månader eller så.

Cymbalta + Edronax: Ett helvete! Redan efter ett par dagar sjönk jag ner i avgrundsdjup depression, kunde inte förmå mig att kliva upp ur sängen. Jag hade ingen aptit alls och saknade helt hungerkänslor, vilket gjorde att jag mådde jättedåligt (jag är usel på rutiner och äter när jag känner mig hungrig - och jag är överkänslig för blodsockerfall). Svårt illamående. Allting luktade illa, särskilt jag själv (som tabletterna i burken: grisbajs). Blev helt avskärmad och viljelös, apatisk. Dödskallevarning!

sirap skrev: Emelie_Lucia skrev:Vad jag inte blir hjälp med av Cymbalta är stressen i de sociala situationerna men den kommer man ju inte ifrån med någon annan medicin heller, vad jag vet!


Nu vet jag inte vad du menar med stress i sociala situationer, om du menar AS-stress eller om du menar mer åt social fobi, men är det det senare är det ganska många antidepressiva som är godkända eller används för just det. Oftast då medel som verkar på (minst) serotonin. Sedan att AS-stressen inte påverkas så mycket kanske, det är nog så att den är svårare att komma åt med piller, utan man får hitta någon "praktik" att utöva istället kanske.

Det jag menar är förmodligen det du kallar för AS-stress. D.v.s. Vilken medicin jag än tar så blir jag inte bättre på att tolka vad människor menar när de beter sig, för mig, otydligt/tvetydigt o.s.v. Denna svårighet att tolka människor skapar enorm stress hos mig och jag tror den är svår, för att inte säga omöjlig, att medicinera bort.

sirap skrev: Emelie_Lucia skrev:Jag menar, om man nu vet att AS-personer ofta svarar bra på denna medicin borde det vara självklart att pröva den först eftersom det är väldigt krävande att byta medicin för vem som helst och eftersom en deprimerad AS-person ska få slippa sådana saker i onödan!!


Hm, visste inte att man visste det. Var det läkaren som sa det?

Det var absolut läkaren som sa det!! Hon sa, redan innan jag fått diagnoserna Aspergers syndrom och ADD att, hon föreslog att vi skulle prova just Cymbalta med tanke på misstanke om nevropsykiatrisk diagnos eftersom man visste att just den brukar ge bra resultat på personer inom den gruppen!

Vad är egentligen skillnaden mellan Cymbalta och Venlafaxin (Efexor), jag har hört att de är likvärdiga men att Efexor är mycket effektivare mot depression

Emelie_Lucia skrev:Det jag menar är förmodligen det du kallar för AS-stress. D.v.s. Vilken medicin jag än tar så blir jag inte bättre på att tolka vad människor menar när de beter sig, för mig, otydligt/tvetydigt o.s.v. Denna svårighet att tolka människor skapar enorm stress hos mig och jag tror den är svår, för att inte säga omöjlig, att medicinera bort.

Nej, det är svårt att "komma runt" rent medicinskt, tyvärr. En del äter bensodiazepiner, andra betablockerare (egentligen blodtrycksmedel, men flera av dem påverkar även hjärnan), åter andra neuroleptika för sådana symptom. Men det är inte alls säkert att det hjälper eller att "kostnaden" blir större än "vinsten", så att säga.

Emelie_Lucia skrev:Det var absolut läkaren som sa det!! Hon sa, redan innan jag fått diagnoserna Aspergers syndrom och ADD att, hon föreslog att vi skulle prova just Cymbalta med tanke på misstanke om nevropsykiatrisk diagnos eftersom man visste att just den brukar ge bra resultat på personer inom den gruppen!

Aha, då har det kanske kommit lite forskning på det området. Jag får googla på det någon dag. Det är ingen officiellt erkänd indikation, men din läkare kan ha helt rätt ändå.

marcooleo skrev:Vad är egentligen skillnaden mellan Cymbalta och Venlafaxin (Efexor), jag har hört att de är likvärdiga men att Efexor är mycket effektivare mot depression

De är lika men inte likvärdiga. De gör ungefär samma sak (höjer halterna av serotonin och noradrenalin), men de gör på lite olika sätt:

Efexor börjar med att höja serotoninet, höjer man dosen lite så börjar den på noradrenalinet, och slår man i maxtaket så påverkar den även dopaminet något litet.

Cymbalta "skiljer" inte på serotonin och noradrenalin på samma sätt, utan den jobbar liksom proportionerligt på bägge oavsett dos. Har för mig att förhållandena är att den ökar 4:1 men jag minns inte om det var noradrenalinet eller serotoninet som stod för fyran.

Sedan, vad gäller depression, så är det väldigt individuellt och man kan hitta studier kors och tvärs som säger lite olika. En metaanalys (man tar flera studier i klump och ser det totala resultatet) fann t.ex. att sertralin och escitalopram var de numerärt överlägsna preparaten, men som sagt, det är både individuellt och forskningsmässigt lite diffust.