Jag kan ibland inte förstå lycka riktigt? Jag känner när jag tar lite vin att jag slappnar av &_ känner mig gladare men... Vissa känner lycka av en promenad liksom... Däremot har jag lättare att känna mig nere, låg , lite håglös (Ska utredas för as)

mumsisen skrev:Jag kan ibland inte förstå lycka riktigt? Jag känner när jag tar lite vin att jag slappnar av &_ känner mig gladare men... Vissa känner lycka av en promenad liksom... Däremot har jag lättare att känna mig nere, låg , lite håglös (Ska utredas för as)

klart jag kan vara glad med om barnen gör nåt bra & är glada osv inte bara vin men känner ändå att jag inte riktigt förstår mig på lycka utan måste i frågasätta varför & då förstör jag ju lite av andras lycka...

känner t.ex att när det blir sommar & semester, att nu ska man vara jävligt lycklig & grilla & skratta och ut på massa aktiviteter...

Jag pendlar mycket under dagen. Men när jag inte är deprimerad känner jag mig ofta lycklig, och då alltid även hyper. Jag är rätt intensiv när jag är glad .

Men jag har hört att dystymi är ganska vanligt vid AS.

Angelic Fruitcake skrev:Jag pendlar mycket under dagen. Men när jag inte är deprimerad känner jag mig ofta lycklig, och då alltid även hyper. Jag är rätt intensiv när jag är glad .

Men jag har hört att dystymi är ganska vanligt vid AS.

ok dystymi måste jag kolla upp

Hej mumsisen!

När jag sökte på "motion och endorfin" hittade jag detta, om att när man motionerar så frisätts "lyckohormonet" endorfin i hjärnan:

http://web4health.info/sv/answers/life- ... itness.htm

Själv har jag börjat motionsgå varje dag, tillsammans med Lilla Gumman och med en vän till oss. "Rundan" vi går är 2,5 kilometer, och dessutom har jag börjat gå till stan när jag har ärenden att göra, istället för att cykla. Målet är att gå minst en mil dagligen. Och när snön är borta och värmen är tillbaka ska jag komplettera gångträningen med 2 mils cykling dagligen.

Lycka till med as-utredningen!

geocache skrev:Hej mumsisen!

När jag sökte på "motion och endorfin" hittade jag detta, om att när man motionerar så frisätts "lyckohormonet" endorfin i hjärnan:

http://web4health.info/sv/answers/life- ... itness.htm

Själv har jag börjat motionsgå varje dag, tillsammans med Lilla Gumman och med en vän till oss. "Rundan" vi går är 2,5 kilometer, och dessutom har jag börjat gå till stan när jag har ärenden att göra, istället för att cykla. Målet är att gå minst en mil dagligen. Och när snön är borta och värmen är tillbaka ska jag komplettera gångträningen med 2 mils cykling dagligen.

Lycka till med as-utredningen!

tack snälla jag går en liten runda varje dag & 2 km en gång i veckan känns som jag inte orkar mer... Går med min boendestödjare

Jag har svårt för lycka. Ofta finner jag att jag befinner mig i en situation där jag är lycklig, men jag kan inte känna det. Oerhört frustrerande.

Jag kan känna stark lycka ibland, fast oftast över små saker som ingen annan skulle bry sig om.
Motion däremot har aldrig fått mig att känna något annat än smärta och misär.

Funderar på om detta med Lycka skulle skilja så stort mellan entie och aspie.
För mig är det nog lite bredare än så. Individuellt.
Jag har ingen diagnos och tror mig veterligen inte ha några funktionsnedsättningar.
Lycka kan jag känna ibland, kan vara som Xzirie påtalar, ett starkt lyckorus ibland över småsaker som andra inte skulle bry sig om eller ens tänka på. Men oftast känner jag som Tahlia. Att jag är nog lycklig men kan inte känna den och ta till mig den. Mer som ett tillstånd av att man är okej, inte olycklig men inte heller sprudlande lycklig. Vakuumaktigt.

Om jag ska drista mig till att svara för min man, med AS, så kan jag lätt både se, höra och förnimma när han är lycklig. Det är väldigt tydligt.

Men jag tror att vi alla pendlar lite i våra lyckotillstånd. Konstant lycka och glädje tror jag ingen människa känner.

Ibland får man leta efter saker som gör en lycklig. Har man varit med om en händelse där man kände en lyckokänsla så försöker jag gärna upprepa denna. Det behöver inte vara stora saker för mig. Jag kan bli lycklig av att gå ut på Espresso House och beställa en stor Latte Macciato och sätta mig och "titta på folk" och bara vara.

mumsisen skrev:tack snälla jag går en liten runda varje dag & 2 km en gång i veckan känns som jag inte orkar mer... Går med min boendestödjare

Varsågod så mycket!

Ja, det är ju bra att gå den sträcka man känner är lagom. Bra också att du har din boendestödjare att gå tillsammans med ("byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå" är ett talesätt jag tänker på ibland när jag "går bort" mina kilon). Och idag fick magen dessutom en omgång med magtränaren.



Fem minuter två gånger om dagen, nu i början. Om en vecka blir det fem minuter till. Morgon, middag och kväll. Så snart ser jag nog ut som Marcus Schenkenberg .



Den vännen jag och Lilla Gumman går tillsammans med är från början min kontaktperson som sedan blev som en vanlig kompis till oss .

tahlia skrev:Jag har svårt för lycka. Ofta finner jag att jag befinner mig i en situation där jag är lycklig, men jag kan inte känna det. Oerhört frustrerande.

ja känner likadant

Lycka är ett rus som cirkulerar som små fragment i kroppen under några få sekunder. Det är glädjen - eller lättnaden om ni vill - efteråt, när ruset stillsamt avtar, som är mest behagligt. När man säger att man är lycklig är man förmodligen väldigt glad; i ett sinnestillstånd av temporärt, men starkt, välbehag och hoppfullhet. Det är vad jag anser ur ett högst filosofiskt betonat perspektiv som mall för det psykologiska jidderi-dabberi-dot.

Lite så här ser jag på olika grader av glädje, rent enkelt strukturerat (man får betona och specificera lite här och där för att få fram ett mer komplext system):
Att känna glädje är att känna sig tillfredställd.
Att känna lycka är att känna otrolig glädje.
Att befinna sig i ett sinnestillstånd av eufori är känna sig överlycklig.

Jag känner mig inte lycklig, bara tillfreds.

geocache skrev:Den vännen jag och Lilla Gumman går tillsammans med är från början min kontaktperson som sedan blev som en vanlig kompis till oss .

Lycka är nya vänner!

Miche skrev:

geocache skrev:Den vännen jag och Lilla Gumman går tillsammans med är från början min kontaktperson som sedan blev som en vanlig kompis till oss .

Lycka är nya vänner!

ja lycka är vänner om de accepterar att man vill vara ifred ibland läs ofta enligt mig

Lycka, det är något litet och inhägnat va? En bit åker ute i skogen eller så, finns nog inte idag.

Jag har svårt för att känna lycka, men jag vet hur det känns (tror jag). Verkar hur som helst vara sällsynt. Tycker att jag sällan kan vara glad utan att känna ångest samtidigt. Blir alltid orolig över att min lilla lycka ska bli förstörd (vilket den alltid tycks bli).

Zombie skrev:Lycka, det är något litet och inhägnat va? En bit åker ute i skogen eller så, finns nog inte idag.

Jodå, det finns, ute i skogen (långt ifrån stan) och uppåt Norrland eller i Småland kan det vara ganska billigt med.

tahlia skrev:Jag har svårt för lycka. Ofta finner jag att jag befinner mig i en situation där jag är lycklig, men jag kan inte känna det. Oerhört frustrerande.

Stor igenkänning där, tahlia

Jag känner mig varken lycklig eller tillfreds. Har inte gjort det på länge för mitt liv är smått kaotiskt och har varit det ett bra tag nu med utredning och allmän depression. Jag är bipolär och när jag börjar känna mig lycklig och tillfreds sammanfaller det tyvärr ofta med att en uppvarvning är på gång och därför har jag svårt att våga landa i den känslan och lita på att den är "sann" och inte mina humörsvängningar som spelar mig ett spratt. Det är tråkigt som fan.

Xzirie skrev:Motion däremot har aldrig fått mig att känna något annat än smärta och misär.

Känner jag igen...

Så länge de inte handlar om bowling, de är kul. De kan jag spela 3, 4 timmar i rad. Då är jag lycklig faktiskt.

Miche skrev:

geocache skrev:Den vännen jag och Lilla Gumman går tillsammans med är från början min kontaktperson som sedan blev som en vanlig kompis till oss .

Lycka är nya vänner!

Lycka är något genombrott i ett specialintresse, och inte NTs sociala aktiviteter. De senare gör man bara för att göra NTs tillfreds, inte för att uppnå egen lycka. Samma sak känner jag inför NTs typiska semesterintreesen som påstås ge dem lycka och avslappning, medan de för mig mer verkar handla om saker man inte vill utsätta sig för frivilligt.

Möjligen att vissa typiska NT-intressen oxå skulle kunna ge lyckokänsla, men då av helt andra skäl än för NTs. Man kan t.ex. uppleva lycka / tillfredställelse över att lyckats snurra en hel snoalåt i ett sträck, medan NTs dansar för social samvaro.