För ca 1 år sedan började jag min utredning, först lite mer allmän och sedan npf. Det är ännu inte klart. Min psykolog sa när hon träffat mig några gånger att hon tror jag har någon form utav autismspektrumstörning. Själv blev jag rädd, eller är fortfarande rädd... det är lite svårt att förklara varför. Nu är alla tester klara och har varit det ett tag, snart 2 månader, och ännu inget svar. Men men nu mer till saken.

När vi gick igenom QB test resultatet och WAIS resultaten sa hon att jag visade tecken på koncentrationsproblematik och impulivitet på QB testet och att mitt WAIS resultat var ojämt men att min IQ var hög. Hon sa även då att jag förmodligen har både någon form utav ADHD och någon autismspektrumstörning. Strax efter det fick jag träffa en läkare för att få ett intyg till Försäkringskassan och den läkaren var specialiserad på npf och han sa att han såg direkt på mig att jag har ADD (dock med problem med impulsivitet) och med största sannolikhet AS. Han var den första inom psykiatrin som förstått mig väldigt bra.

En vecka senare skulle jag träffa min psykolog igen och fick då veta att min läkare hade slutat och ingen visste varför. Hon var dessutom ovanligt otrevlig mot mig och då denna "nyhet" gjorde mig väldigt upprörd så ville hon lägga in mig så att jag inte skulle skada mig, men hon vet att det bara blir värre av inläggning och jag har sagt att jag inte skadar mig av de anledningarna. Hon sa dessutom då att hon INTE tror att jag har varken ADHD eller autism för jag är för känslomässig för AS och för koncentrerad och smart för ADHD. Det var massa andra saker med och hon gick på väldigt hårt och jag var helt förstörd efteråt. Vi har i och för sig aldrig kommit riktigt bra överens och hon har ofta missförstått mig och jag missförstår säkert henne med. Jag klarar inte av att be om en ny psykolog och jag får ingen hjälp från kommunen med PO eller liknande. Allt känns väldigt mkt kaos.

Min aktivitetsersättning går ut sista mars med m3en förhoppningsvis löser det sig och jag får det förlängt och soc under tiden. Har fått hjälp med en kurator med det. Men mitt största problem är mitt boende. Jag är inneboende ch han jag br hos är inte det minsta förstående alls och jag får inte tag på nytt boende. Kommunen/socialen kan inte hjälpa mig och psykiatrin säger att det inte är deras område.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Allt är kaos och jag är slutkörd. Jag kan inte ordna nått mer. Jag behöver hjälp men nekas den överallt och har ingen nära som kan hjälpa. Jag vet inte vad jag ska göra och vet inte hur länge till jag orkar.

Förlåt för långt inlägg. Om någon har någon idé så är ni välkomna att skriva den. Jag ska försöka att inte vara "motvals". Men jag har svårt med att säga ifrån, ta plats och kontakta ställen så allt blir liksom exta rörigt och svårt för mig. Där jag bodde förut hade jag både dagvård, boendestöd och PO, här får jag inget.

KaosPrinsessa skrev:Hon sa dessutom då att hon INTE tror att jag har varken ADHD eller autism för jag är för känslomässig för AS och för koncentrerad och smart för ADHD.

Jävla dumheter, tyder på ren jävla ignorans från kärringens sida.

ADHD har ingenting med intelligens att göra och AS har ingenting med känslomässighet att göra!

Om jag vore dig skulle jag vägra träffa människan igen med hänvisning till att du saknar totalt förtroende för henne (vilket är ett fullt giltigt skäl till att få byta läkare)!

Miche skrev:

KaosPrinsessa skrev:Hon sa dessutom då att hon INTE tror att jag har varken ADHD eller autism för jag är för känslomässig för AS och för koncentrerad och smart för ADHD.

Jävla dumheter, tyder på ren jävla ignorans från kärringens sida.

ADHD har ingenting med intelligens att göra och AS har ingenting med känslomässighet att göra!

Om jag vore dig skulle jag vägra träffa människan igen med hänvisning till att du saknar totalt förtroende för henne (vilket är ett fullt giltigt skäl till att få byta läkare)!

Jag försökte med det en gång och då sa hon att jag var ignorant och visade ointresse och att jag kanske skulle läggas in för mitt eget bästa. Det känns som jag bara står och stampar och inget kan göra. Jag har försökt med det jag klarar och försökt pressa mig till sånt jag normalt sett inte klarar, men hittills har inget hjälp.

KaosPrinsessa skrev:

Miche skrev:Jävla dumheter, tyder på ren jävla ignorans från kärringens sida.

[...]

Om jag vore dig skulle jag vägra träffa människan igen med hänvisning till att du saknar totalt förtroende för henne (vilket är ett fullt giltigt skäl till att få byta läkare)!

Jag försökte med det en gång och då sa hon att jag var ignorant och visade ointresse och att jag kanske skulle läggas in för mitt eget bästa. Det känns som jag bara står och stampar och inget kan göra. Jag har försökt med det jag klarar och försökt pressa mig till sånt jag normalt sett inte klarar, men hittills har inget hjälp.

Ytterligare ett bevis för att personen är inkompetent och ignorant. Hon borde anmälas till socialstyrelsen.

Ha, så fånigt! Såväl jag som mina döttrar har hög IQ och har ADHD-diagnos. Samma sak med flera andra jag känner. Gud så dumt, vad är det för sopa som säger sånt??

Det andra var lika dumt det. Som aspie kan man vara så väl ganska "känslolös", som känslosam men kanske ha svårt att förmedla det, eller förmedla det på "rätt" sätt. Sen kan man t o m vara väldigt känslosam och reaktiv. I synnerhet om man har ADHD!

Så prata med Patientnämnden eller be nån prata med dem. Kanske prata med damens chef först? Hoppas du får nåt annat bra tips eller erbjudande om hjälp av nån annan här. Lycka till!

KaosPrinsessa skrev:

Miche skrev:

KaosPrinsessa skrev:Hon sa dessutom då att hon INTE tror att jag har varken ADHD eller autism för jag är för känslomässig för AS och för koncentrerad och smart för ADHD.

Jävla dumheter, tyder på ren jävla ignorans från kärringens sida.

ADHD har ingenting med intelligens att göra och AS har ingenting med känslomässighet att göra!

Om jag vore dig skulle jag vägra träffa människan igen med hänvisning till att du saknar totalt förtroende för henne (vilket är ett fullt giltigt skäl till att få byta läkare)!

Jag försökte med det en gång och då sa hon att jag var ignorant och visade ointresse och att jag kanske skulle läggas in för mitt eget bästa.

"Läggas in?" E hon go eller?? Håller med de andra. Försök slippa henne.

* har inte läst hela tråden *

KaosPrinsessa skrev:

Miche skrev:

KaosPrinsessa skrev:Hon sa dessutom då att hon INTE tror att jag har varken ADHD eller autism för jag är för känslomässig för AS och för koncentrerad och smart för ADHD.

Jävla dumheter, tyder på ren jävla ignorans från kärringens sida.

ADHD har ingenting med intelligens att göra och AS har ingenting med känslomässighet att göra!

Om jag vore dig skulle jag vägra träffa människan igen med hänvisning till att du saknar totalt förtroende för henne (vilket är ett fullt giltigt skäl till att få byta läkare)!

Jag försökte med det en gång och då sa hon att jag var ignorant och visade ointresse och att jag kanske skulle läggas in för mitt eget bästa. Det känns som jag bara står och stampar och inget kan göra. Jag har försökt med det jag klarar och försökt pressa mig till sånt jag normalt sett inte klarar, men hittills har inget hjälp.

Säg det inte till henne något mer. Det är självklart och allmän vårdetik att man inte ska behöva gå till den man vill byta från för att få byta! Det ska ställets ledning ordna genom att man talar med typ sin kurator, stödkontakt eller dem i receptionen. "Vet" de inte det på hela stället, då ska de anmälas.

Dessutom borde hon i vilket fall som helst inte jobba med NPF-problematik om hon är så okunnig. Sådan stor okunnighet leder till felbehandling.

Ett sidospår men man kan visst koncentrera sig om man har ADHD. Hyperfokus på det man är intresserad av, blåst när det blir tråkigt. Min psykiater säger t o m att folk med ADHD egentligen inte har koncentrationssvårigheter utan motivationssvårigheter. Dessutom hävdar han att många med AS+ADHD i kombination är högbegåvade, men de har svårt att realisera det.

Angelic Fruitcake skrev:Ett sidospår men man kan visst koncentrera sig om man har ADHD. Hyperfokus på det man är intresserad av, blåst när det blir tråkigt. Min psykiater säger t o m att folk med ADHD egentligen inte har koncentrationssvårigheter utan motivationssvårigheter. Dessutom hävdar han att många med AS+ADHD i kombination är högbegåvade, men de har svårt att realisera det.

Din psykiater verkar väldigt vettig. Ligger mycket i både de sista meningarna. Känner igen mig extremt mycket.

Miche och alfapetmamma: anmäla och sånt vet jag inte om jag vågar och orkar. jag är väldigt feg av mig på det sättet och har väldigt svårt för att säga ifrån och ta plats.

Zombie: jag vågar inte säga nått sånt i receptionen för då kan andra höra det. någon stödperson har jag inte och jag har bara träffat min kurator en gång, får se om jag vågar säga nått nästa gång. fast min psykolog sa att jag var tvungen att göra om allt om jag ska byta utredningspsykolog.
Hon jobbar inte enbart med NPF-problematik, min utredning gör på en vanlig öppenpsykiatrisk enhet, hos Carema.

Angelic Fruitcake: jo jag har hört det med, om hyperfokusering alltså. jag blir dessutom mer fokuserad vid tävlingsinriktade grejer vilket QB-testet kändes som plus att miljön runt om var tyst och lugn.. det gör en hel del.. fast jag visade ju koncentrationssvårigheter och impulsivitet på testet ändå.

Gunnar Jakobsson på Cereb FTW

KaosPrinsessa skrev:jag vågar inte säga nått sånt i receptionen för då kan andra höra det.

Kan inte reglerna, men nog bör man kunna ta sådant skriftligt. Man kan ju vara bättre att förankra hos kuratorn först om det går.

KaosPrinsessa skrev:fast min psykolog sa att jag var tvungen att göra om allt om jag ska byta utredningspsykolog.

Så hon drar sig inte ens för hot? Det vet väl inte hon något om. Rätta mig om jag har fel, någon som vet, men nog ska den gamla lämna ifrån sig sitt material om man byter? Sedan får väl den nya bedöma vad som går att använda.

Kan man inte begära ut journalkopior om man träffar en psykolog?

Kaosprinsessa, försök be nån du känner och som känner dig att hjälpa dig vidare med att klaga, be om en second opinion osv. Det där som Angelic Fruitcake tog upp här är välkänt, att vissa som gör QB tar det som en tävling (många med ADHD är tävlingsmänniskor och kapabla till otroliga satsningar). Tänk på Phelps, Usain Bolt och andra som är idrottsstjärnor och har ADHD!

Du ska inte gå utan vettig utredning, diagnos, hjälp osv för att du träffat nån tycks missförstått dig och sakna tillräckliga kunskaper, och så för att du själv är blyg eller rädd att ta plats. Det måste du ju få vara och få hjälp ändå!

Lite OT (ursäkta Kaosprinsessa), men har någon tips på hur man kan "stänga av" tävlingsinstinkten? Jag ska göra qb-test på torsdag och jag vill att det ska vara rättvisande...

Zombie: Jag vet inte, men ska till kuratorn i morgon och hon är trevlig. Hon lät mig tom prata på om katter utan att sucka uttråkat eller avbryta mig och hon sa inget om att jag gungade när jag var där, vilket alla gärna vill påpeka. Jag väljer ju inte att uppföra mig "retard" det är ju nått som bara händer, det är så skönt att gunga.

Bjäbbmonstret: Kan man det? Det visste jag inte.

alfapetmamman: Det är ju ett problem. Känner bara min pojkvän här och sen ett par stycken men de är yngre än mig och kan inte ta sånt ansvar (de har själv npf diagnoser, träffat de via Attentions Testpiloterna <3 Underbar grupp som är en av de saker att jag fortfarande kämpar. Ingen ser ner på mig där.)
Jag har ju bara bott här i ca 1 år och det är inte så lätt att knyta kontakter för mig, särskilt inte med vuxna... eller ja jag är ju vuxen själv... iaf i biologisk ålder men ser mig inte som vuxen riktigt, har liksom inget gemensamt med de.

Jo när det gäller tankemässiga saker/tävlingar så är jag oerhört tävlingsinriktad (typ frågesport, schack, korsord), för jag vet att jag har sån kunskap, en av de få sakerna jag kan.. fast använda de rätt är jag inget vidare på, när man behöver infon är den borta.

Jo det är väll så, men jag har blivit van att bli behandlad som skit att det känns naturligt att bli det. Det är först de senaste 1,5 åren jag har insett att livet kanske inte ska vara så, att det inte är så för alla. Det tar tid att lära sig att man kanske inte är ett totalt missfoster och äckel... fast det tror jag oftast ändå.. men jag har bättre stunder också så det går framåt.

Angelic Fruitcake: Ingen fara alls ^^



Vill säga tack också till alla som försöker hjälpa mig <3 Blir alltid förvånad att folk svarar på mina tråder

Jag FÅR inte involvera mig i mer, för jag har så vansinnigt mycket med mina egna barn - båda med diagnoser och mycket meck omkring sig- och min egen ohälsa (PTSD som jag går på tung behandling för), så jag FÅR inte ta på mig några såna uppdrag, ville jag säga. Så du förstår varför jag inte säger att jag kan träffa dig och sen ringa.

Hoppas du ska hitta nån som kan göra det. KRAM (fast du inte tröstas av såna, som jag läste i en annan tråd...)

alfapetsmamma skrev:Jag FÅR inte involvera mig i mer, för jag har så vansinnigt mycket med mina egna barn - båda med diagnoser och mycket meck omkring sig- och min egen ohälsa (PTSD som jag går på tung behandling för), så jag FÅR inte ta på mig några såna uppdrag, ville jag säga. Så du förstår varför jag inte säger att jag kan träffa dig och sen ringa.

Hoppas du ska hitta nån som kan göra det. KRAM (fast du inte tröstas av såna, som jag läste i en annan tråd...)

Jag hade faktiskt inte ens tänkt den tanken, men tack för att du säger det ändå. Brukar inte tänka på att andra ska hjälpa mig. Jag förstår mkt väl att du har mkt att göra.

Tack, hoppas jag med, men det ser mörkt ut på den fronten. Hoppas att kuratorn kan hjälpa mig iaf.

KaosPrinsessa skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag FÅR inte involvera mig i mer, för jag har så vansinnigt mycket med mina egna barn - båda med diagnoser och mycket meck omkring sig- och min egen ohälsa (PTSD som jag går på tung behandling för), så jag FÅR inte ta på mig några såna uppdrag, ville jag säga. Så du förstår varför jag inte säger att jag kan träffa dig och sen ringa.

Hoppas du ska hitta nån som kan göra det. KRAM (fast du inte tröstas av såna, som jag läste i en annan tråd...)

Jag hade faktiskt inte ens tänkt den tanken, men tack för att du säger det ändå. Brukar inte tänka på att andra ska hjälpa mig. Jag förstår mkt väl att du har mkt att göra.

Tack, hoppas jag med, men det ser mörkt ut på den fronten. Hoppas att kuratorn kan hjälpa mig iaf.

Jag hade inte tänkt att du tänkt den tanken, jag sa det ändå. Eftersom jag talat om att du borde få hjälp och jag i teorin borde kunna hjälpa dig. Jag har ju gjort det här och liknande saker och är inte rädd för att tala med myndigheter.

Men i praktiken kan jag inte, inte nu, som sagt. Jag kan bara tipsa lite här på forumet, och egentligen borde jag kanske hålla mig från nätet helt också, men det klarar jag inte.

Kan du kanske skriva till Patientnämnden och berätta samma sak som du sagt här? Du har ju inte svårt för att uttrycka dig? Det är kanske lättare om du inte behöver prata med nån lajv?

KaosPrinsessa skrev:
Bjäbbmonstret: Kan man det? Det visste jag inte.

Jag har ingen aning. Jag har inte haft med psykologer att göra sedan jag i skolan men hos vanliga läkare kan man ju det.

Alfapetmamman: Hmm jo det skulle nog kunna funka, men jag är rädd att de inte ska tro mig. Det har varit jag mot personal förut och utan att bli trodd :/

Bjäbbmonstret: Aha, det visste jag inte det heller.

KaosPrinsessa skrev:Alfapetmamman: Hmm jo det skulle nog kunna funka, men jag är rädd att de inte ska tro mig. Det har varit jag mot personal förut och utan att bli trodd.

Försök!

Skriv rätt upp och ner som du gjort här, du var väldigt tydlig och saklig här tyckte jag. Jag vet att de och andra säger att man ska tala med klinikens chef först, men ofta har man en känsla av att folk på samma ställe håller ihop och håller en fasad mot andra, så jag skulle kanske tala med Patientnämnden direkt.

Du kan ju säga att du har dåliga erfarenheter av missförstånd inom vården och inte vågar vända dig till chefen på avdelningen av den anledningen. Det värsta som kan hända är att ingenting händer. Men det kan också bli nåt bra. Ta chansen!

Var hos kuratorn igår men det blev inget sagt. Jag kom liksom inte till det. Hon började ställa frågor om min uppväxt och jag visste inte hur jag skulle vända det hela.
Jag har dock kommit fram till att ge psykologen en chans att förklara sig genom att klart och tydligt skriva ner hur jag känner och hur jag tycker att det hela är mellan henne och mig i ett brev. Jag har skrivit brev till henne förut. Om hon inte förklarar sig efter det och att det inte hjälper på något sätt får jag försöka ta det hela vidare.

En annan sak som var lite "rolig" som hände igår var att när jag åkt hem till min pojkvän efteråt hade hans mamma lagt fram en bok som hon trodde jag skulle finna intressant. Boken var en gammal avhandling om DAMP (en diagnos jag inte känner till så mkt om bara att den verkar luddig).
Jag läste i alla fall lite i den och fastnade och läste lite mer. Skrämmande nog beskrev boken mig i princip perfekt. Så jag kollade upp vad det "egentligen" är, dvs ADHD + DCD/dyspraxi. Det sistnämnda hade jag aldrig hört talas om så jag kollade såklart upp det och där blev jag ännu mer förvånad,m för det där är ju jag. Eller i alla fall mina större grundproblem, de som jag alltid dragits med. Men men, jag ska inte varva upp mig för mkt över det. Jag kan ha fel. Faktum är att jag nu känner mig så förvirrad att jag har ingen aning om jag har nån diagnos eller ej. Kanske är jag egentligen helt frisk och bara inbillar mig allt.

Sist men inte minst har wordpress stängt ner min blogg för jag har brutit mot nån regel och jag har ingen aning om vilken. Dock stod det att det hela kan vara ett misstag så jag har skrivit till de och "klagat". Jag vill ha tillbaka min blogg.

Jaha. Detta är faktiskt jättebra och jag är glad... men också avundsjuk och arg. Min pojkvän har gått hos sin skolkurator ett tag och hon har velat skicka honom vidare till psykiatrin men han har inte velat. Men för ett tag sedan så sa han ja och idag har han träffat en psyk-ssk och hon har nu gett honom en tid till en psykiater som ev- ska ge honom medicin och så ska han få göra en npf utredning. Han får allt jag har kämpat för och fortfarande kämpar för. Visst det är jätte bra, men jag då? När ska någon bry sig om mig?
Jag vet att jag skadar honom och har därför mer och mer börjat spela och ljuga för honom och tom det blir för mycket för honom.
Jag kan aldrig slappna av, jag kan aldrig vara mig.
Jag har inga krafter kvar och jag får ingen hjälp.
Jag orkar inte och jag vet inte vad jag ska göra längre.