Psykologen frågade mig om jag fejkat mitt su-försök för att snabbare få Concerta, att jag kan ha gjort det omedvetet, hur vet man det?

Vilken idiot. Om du hade fejkat ditt suicidförsök så hade du väl vetat om det? Sådär kan man ju inte säga som psykolog.

Jovisst kan man det...
Vad var dina tankar när du försökte? Tog du alldeles för lite för att verkligen lyckas?

MsTibbs skrev:Psykologen frågade mig om jag fejkat mitt su-försök för att snabbare få Concerta, att jag kan ha gjort det omedvetet, hur vet man det?

Brukar du misslyckas med saker du bestämt dig för?

Tex. om du ska gå och handla. Sätter du dig och målar en tavla istället?

Flia skrev:Jovisst kan man det...
Vad var dina tankar när du försökte? Tog du alldeles för lite för att verkligen lyckas?

Nej, jag tog alla tabletter jag hade i skåpet (olämpligt att skriva här vilka och hur många/mycket). Har i efterhand fått reda på att åtminstone SSRI är relativt odödliga, men det visste jag inte då. Jag visste inte heller att man fick träffa en konsultpsykiater som standard. Däremot hade jag varit på psykakuten en eller två gånger någon dag innan för su-tankar/planer och skickats hem.

Jag var i ett slags lyckligt ångestrus, alla känslor på en gång, kanske det bipolära kallar mixad? Jag tog en och en med lång tid emellan, trots att jag varit på psykakuten dagar innan skrev psykiatern "impulshandling".

Parvlon skrev:Brukar du misslyckas med saker du bestämt dig för? Tex. om du ska gå och handla. Sätter du dig och målar en tavla istället.

Det beror på hur jag mår, för det mesta har jag igångsättningssvårigheter. Måla tavla kräver igångssättning, oftast hamnar jag isf framför datorn.

Om något är omedvetet så vet man inte.
Det borde en psykolog vara medveten om.

MsTibbs skrev:Psykologen frågade mig om jag fejkat mitt su-försök för att snabbare få Concerta, att jag kan ha gjort det omedvetet, hur vet man det?

Fråga psykologen om han är omedvetet blåst i huvudet!

Flawed skrev:Om något är omedvetet så vet man inte.
Det borde en psykolog vara medveten om.

+1

Jag gillar den psykologen, men mig veterligen så har jag inte gjort nått, men jag kan fortfarande inte fundera, hen måste ju i alla fall anse att det finns sådana fall?

I och för sig... när psykiatern kom in på mitt rum på MAVA och presentarade sig, sa jag "Dig har jag hört om, det är du som ger folk Concerta!", men det var ju bara för att jag faktiskt från två olika håll fått höra det namnet... hen är känd för att ge ut mediciner snabbt.

Min enda gissning är att han undrade om försöket mer var ett rop på hjälp, än ett försök att faktiskt ta livet av sig, om det låter begripligt? Alltså att han menade att det "fejkade" var att du egentligen inte ville dö, utan ville ha/behövde hjälp fortare?

Men det är ju bara min gissning, som sagt. Men oavsett vad han menade var det klumpigt uttryckt..

Kanske. När jag låg halvväck på bordet på akuten ropade de "vill du dö??" allihopa och slog mig på kinderna. Jag sa "vet inte" för jag visste inte. Som den där boken heter "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".

Vilken knäpp fråga.
Det är iofs vanligt att ett rop på hjälp kan se ut som självmordsförsök. Kan det vara det han menade?
Då kan nog svaret vara betydelsefullt för utformningen på fortsatt vård.

Kanske menade hen så, detta var före påsk 2008, undrar varför hen frågar det nu? Detta var sista mötet. Men iofs, hen skulle prata med utredningspsykologen för borderline, det var nog därför. Hen undrade också om jag rispade/skar mig för att verka sjukare. Det gör jag ju även när jag inte ska träffa folk, så det kan väl inte vara hela sanningen åtminstone? Jag har ju medvetet köpt långärmade tröjor och armvärmare samt besväras av frågor om ämnet för det mesta.

Låter puckat av psykologen. Väldigt puckat t o m.
Jag har en gång haft en sådan kraftig ångest att jag inte orkade vänta på att den ångestdämpande medicinen skulle börja verka. Så jag tog en till och en till och en till. Sedan sov jag i två dagar. Den sortens överdoseringar brukar gå under namnet automatism.
Jag bara hatar ångest, och det i att hamna i ett tillstånd av att inte stå ut.

Jag hatar den där boken av Heberlein, Jag vill inte dö, bara inte leva, men titeln är väldigt bra för så känns det ofta.

Om du blev bättre av concerta så fanns det väl all anledning att ge dig den, kort tid eller inte kort tid.

Jag hatar också boken, tycker den bara mal, ingen röd tråd bara hit och dit-tankar. Har hört den inte skrevs för att läsas av andra, skulle förklara saken.

MsTibbs skrev:Jag hatar också boken, tycker den bara mal, ingen röd tråd bara hit och dit-tankar. Har hört den inte skrevs för att läsas av andra, skulle förklara saken.

Och så blir jag så irriterad över hela planerandet hela tiden. Och bristen på någon sorts självinsikt. Du har bipolär sjukdom människa, ta dig samman och gå till en psykiater för adekvat behandling snarare än sätt dig på psykakuten och sedan fortsätta trava runt i planerandet av kommande självmord.

Det finns en del populära vanföreställningar hos en del personal inom psykiatrin och det är att man gör saker för att få "droger" eller för att bli uppmärksammad eller tyckt synd om.
Och då ställer de såna frågor som till MsTibbs.
Jag tycker att i de fall jag fått kännedom om att personer fått såna frågor så har det gjorts på ett sätt som jag betraktar som oseriöst och fördomsfullt.
Sen finns det ju de som är goda manipulatörer men de är inte så många som man föreställer sig. De flesta är ärligt desperata i sitt hjälpsökande o tar inte till "dödliga" metoder för att få fördelar av något slag.

MsTibbs skrev:Kanske menade hen så, detta var före påsk 2008, undrar varför hen frågar det nu? Detta var sista mötet. Men iofs, hen skulle prata med utredningspsykologen för borderline, det var nog därför. Hen undrade också om jag rispade/skar mig för att verka sjukare. Det gör jag ju även när jag inte ska träffa folk, så det kan väl inte vara hela sanningen åtminstone? Jag har ju medvetet köpt långärmade tröjor och armvärmare samt besväras av frågor om ämnet för det mesta.

Fast du lägger ju upp en del bilder på tex bilddagboken när du har rispat dig? Så även om du inte träffar folk eller döljer det med långärmat så "visar du upp det".

Jag blir nyfiken på det du skriver i början, att psykologen trodde att du gjorde det för att få ut concerta? Har du inte ätit den medicinen sedan innan? Förstår inte hur du menar.

Jag känner tyvärr igen det där. Jag har också fått höra att jag egentligen inte vill dö bara för att jag misslyckats med suicideförsök. Men jag har också tagit allt jag haft alla gånger och mer än det kan man ju knappast inte ta. Dessutom har jag 3 gånger varit väldigt nära att dö och om det inte varit för ambulansvårdarna så hade jag gjort det men ändå säger psykfolket att jag egentligen inte ville dö då.
De är skumma helt enekelt. Men när jag skär mig då tror de att jag vill dö. De verkar ha fått allt om bakfoten.

MinusMirakel skrev:

MsTibbs skrev:Kanske menade hen så, detta var före påsk 2008, undrar varför hen frågar det nu? Detta var sista mötet. Men iofs, hen skulle prata med utredningspsykologen för borderline, det var nog därför. Hen undrade också om jag rispade/skar mig för att verka sjukare. Det gör jag ju även när jag inte ska träffa folk, så det kan väl inte vara hela sanningen åtminstone? Jag har ju medvetet köpt långärmade tröjor och armvärmare samt besväras av frågor om ämnet för det mesta.

Fast du lägger ju upp en del bilder på tex bilddagboken när du har rispat dig? Så även om du inte träffar folk eller döljer det med långärmat så "visar du upp det".

Jepp, på bilddagboken lägger jag upp det jag tänker på, detta är en del. Men jag gör det inte "för att kunna lägga upp på bdb", det är skillnaden. Alternativet vore att lägga upp långärmade tröjor på bdb och det tycker jag inte vore ärligt. Där får man stöttning av likasinnade, något som är ovanligt i världen. Stöttning utan tycka-synd-om.

MinusMirakel skrev:Jag blir nyfiken på det du skriver i början, att psykologen trodde att du gjorde det för att få ut concerta? Har du inte ätit den medicinen sedan innan? Förstår inte hur du menar.

Självskadebeteendet hade jag sedan innan, hade redan Zoloft då. Det var su-försöket hon undrade om var fejk så jag skulle få Concerta snabbare.

Tänker inte verka otrevligt på något sätt utan tänker berätta precis vad jag fick för tankar. Borderline är väl kännetecknat för att vara experter på att manipulera? Är man välkänd inom psykiatrin tror jag att de får alla möjliga förutfattade meningar.

shibedibato skrev:Tänker inte verka otrevligt på något sätt utan tänker berätta precis vad jag fick för tankar. Borderline är väl kännetecknat för att vara experter på att manipulera? Är man välkänd inom psykiatrin tror jag att de får alla möjliga förutfattade meningar.

Fast jag har inte borderline och psykiatrin har haft alla möjliga förutfattade meningar om mig med.

Om det var ett oseriöst suicidförsök hade du nog vetat det..

KaosPrinsessa skrev:

shibedibato skrev: Är man välkänd inom psykiatrin tror jag att de får alla möjliga förutfattade meningar.

Fast jag har inte borderline och psykiatrin har haft alla möjliga förutfattade meningar om mig med.

Vi skriver så, för det var så jag menade.