Alltså, hur i all världen vet man vad som är normalt? T.ex. läser man överallt att personer med AS kan ha "annorlunda" upplevelser när det gäller hörselintryck, synintryck osv. Men hur vet man vad som är normalt då?

På jobbet verkar de flesta av mina kollegor ogilla när städerskan dammsuger i korridoren. Jag tycker om det ljudet. Jag gillar saker som surrar, allra helst ska de varva upp som en tvättmaskin som centrifugerar eller en F1-bil. Men är det "annorlunda" eller normalt? Eller att jag liksom inte kan se illrosa och röda saker samtidigt (det blir som två synintryck som inte går ihop), är det "annorlunda" eller normalt? Det går ju inte att fråga folk, oavsett svaret så är ju frågan "annorlunda" och jag vill helst inte verka knäppare än nödvändigt!

Jag tycker att det här är jättesvårt och inte blir det lättare när man ska försöka fylla i screeningformulär... ofta handlar frågorna om hur andra uppfattar en. Hur ska jag kunna veta det om problemet antas bottna i bristande mentaliseringsförmåga? T.ex. hur ska jag kunna veta hur andra människor uppfattar min röst, eller om de tycker att jag pratar för länge om ointressanta saker? Då måste man väl fråga de andra människorna och inte mig, eller hur?

(om någon vill svara på det här så är det jättebra, annars är det helt OK att betrakta det som retoriskt gnäll)

Det finns ingenting som är normalt och icke-normalt. Däremot finns det saker som är mer eller mindre vanliga beroende på vem man frågar.

Att gilla ljudet från en dammsugare är ovanligt. Om man frågar mig.

@Gafsan.

Jag kan tyvärr inte ge dig något svar på frågan, kan bara säga att jag undrar samma sak. Man har ju aldrig varit i någon annans huvud, så hur ska man kunna veta hur andra tycker, känner och reagerar? De flesta är väl också så funtade att de inte talar om ifall de tycker man har konstig röst, pratar om "fel" saker osv, så det kan man inte med säkerhet veta, om man inte kan utläsa det av deras beteende.

Däremot exemplet med dammsugarljudet, jag vet de som somnar av det. En del föräldrar till spädbarn använder dammsugarljudet till att få ungen att somna.

Man vet inte vad som är normalt. Det enda man kan göra är att fråga "normala" människor, och se hur de upplever det.

Känner igen mig en hel del i vad du skriver. Jag har gjort och känt saker under min uppväxt som jag upplevt som helt normalt, men som tydligen var väldigt annorlunda. Kunde tex inte använda tajta kläder förrän i mitten av 8:an, eftersom jag tyckte det kändes så otroligt obehagligt. Så jag gick stora delar av högstadiet i alldeles förstora kläder. Tror nog andra tyckte det var lite konstigt

Ja, det där med normalt är jobbigt. Och de där screeningformulären är riktigt kluriga att fylla i, speciellt om man faktiskt är aspig. Vadå "stämmer till viss del"? Vad är skillnaden mot "stämmer ganska bra"? Jag blev sjukt frustrerad och kände det som jag ljög om jag "graderade upp" mina svar. Men screening-testerna är just bara screening-tester. De riktiga testerna och intervjuerna är mycket mer konkreta och uttömmande. Min utredande psykolog tog Baron-Cohens empatitest och gick igenom det fråga för fråga med mig medan han såg till att jag förstod varje fråga korrekt och tolkade sedan mina utförliga svar till något av alternativet. Det testet litar jag därför mer på än AQ, som jag fyllde i själv.

Jag har funderat på det där med sinnesintryck också, men det är ju omöjligt att veta. Jag vet att jag reagerar med obehag på saker som folk vanligtvis inte reagerar på, eller i så fall bara med lätt irritation. Parfymer gör mig snurrig och illamående, plötsliga ljud skrämmer och/eller gör ont och jag hör inte när folk pratar med mig om de inte fångar min uppmärksamhet först. Avskyr lysrör, klipper fortfarande bort etiketter i kläder (men jag är ju atopiker å andra sidan) och får starka obehagskänslor om håret ligger konstigt eller en nagel är för lång i strumpan. Men onormalt? Det mest onormala är nog att jag är så medveten om alltihop och det skyller jag på utredningen.

"Normalt" är de egenskaper som hör till normen för ett specifikt objekt.
Dvs "majoriteten".

Det blandas ofta ihop med vad som "bör" vara. Vad som "bör" vara går inte veta, förens man vet vad meningen med existens är. Något som än inte har någon officiell förklaring.

P.S. oroa er inte, jag arbetar på det...

dotxthree skrev:"Normalt" är de egenskaper som hör till normen för ett specifikt objekt.
Dvs "majoriteten".

Det blandas ofta ihop med vad som "bör" vara.

Och i finspråk kallas den typen av påståenden för normativa, medan den statistiska frågan om vad som är normalt är deskriptiv.

Vad som "bör" vara går inte veta, förens man vet vad meningen med existens är. Något som än inte har någon officiell förklaring.

Det är förstås predikerat på att det finns en mening.

dotxthree skrev:"Normalt" är de egenskaper som hör till normen för ett specifikt objekt.
Dvs "majoriteten".

Hur man nu ska begripa vad majoriteten tycker och tänker...

Det blir bara mer och mer komplicerat...

Trolsk skrev:

Vad som "bör" vara går inte veta, förens man vet vad meningen med existens är. Något som än inte har någon officiell förklaring.

Det är förstås predikerat på att det finns en mening.

Precis.

Miche skrev:

dotxthree skrev:"Normalt" är de egenskaper som hör till normen för ett specifikt objekt.
Dvs "majoriteten".

Hur man nu ska begripa vad majoriteten tycker och tänker...

Det blir bara mer och mer komplicerat...

Det går bara att fastställa specifikt och går därför inte att diskutera generellt.

Ganska glad att jag inte är ensam om att ha problem med det här. Det känns som jag övertolkar varje fråga, och vänder och vrider på betydelser och formuleringar. Till slut vet jag inte riktigt var jag själv står.

Kanske är detta "aspigt", att tråden ö.h.t. existerar?

ca skrev:Ganska glad att jag inte är ensam om att ha problem med det här. Det känns som jag övertolkar varje fråga, och vänder och vrider på betydelser och formuleringar. Till slut vet jag inte riktigt var jag själv står.

Kanske är detta "aspigt", att tråden ö.h.t. existerar?

Det går generellt inte att analysera för mycket. Dock kan man prioritera fel frågor vid fel tillfällen. Forum är dock till för analysering och inget är därför "fel fråga vid fel tillfälle", så länge det går efter forumets specifika regler. Se det inte som ett problem. Det finns ingen finare egenskap än sökandet efter sanning.

väldigt bra fråga
jag har också undrat det särskilt som mycket av screeningen inför en aspergerdiagnos bygger på frågor som "tycker andra att du pratar för mycket om samma sak?" men då har testarna insett problemet med den frågan och ersatt den med frågor som "säger andra ofta åt dig att du pratar för mycket om samma sak?"
men nu dealar de ju med aspergare som mer ofta än sällan har en väldigt liten bekantskapskrets av människor som är vana vid dig och allt för finkänsliga och överseende för att säga nåt om du börjar ditt tunnelbabblande.
jag hade det problemet med min sambo när han var på screening-han hade verkligen ingen aning om att han gjorde det ELLER att andra tyckte så.

Frågorna känns då som om de är mer inriktade till barn som fortfarande säger allt de tänker och inte har en tanke på att skona någon annans känslor ännu.

jag vet nu att mycket som jag gör och säger uppfattas som annorlunda av andra-men det hade jag tidigare ingen som helst aning om-jag tyckte bara att alla andra var märkliga och framför allt så kunde jag inte förstå varför de behandlade varandra så illa. Och sen är det jag som har "felet" och inte de som verkar tycka att det är ok att bete sig precis hur som helst.

jag kommer nog aldrig att förstå detta men lyckligtvis så trivs jag väldigt bra med att vara "annorlunda"

viealive skrev:väldigt bra fråga
jag har också undrat det särskilt som mycket av screeningen inför en aspergerdiagnos bygger på frågor som "tycker andra att du pratar för mycket om samma sak?" men då har testarna insett problemet med den frågan och ersatt den med frågor som "säger andra ofta åt dig att du pratar för mycket om samma sak?"
men nu dealar de ju med aspergare som mer ofta än sällan har en väldigt liten bekantskapskrets av människor som är vana vid dig och allt för finkänsliga och överseende för att säga nåt om du börjar ditt tunnelbabblande.

Jag håller fullständigt med. Folk brukar väl inte säga något när de tycker andra beter sig konstigt, däremot kan de prata bakom ryggen men det får ju oftast inte personen ifråga veta.

Ett annat problem är relativa begrepp som t ex "ofta" och "sällan" i formulär, vad är "ofta"? Ofta eller sällan för mig kan vara något helt annat för någon annan.