Hur ska jag då lättast förklara att jag inte jobbar.
Träffat en mamma som inte ens vet jag är sjukskriven..o nu är jag ju hemma för livet nästan kan man ju säga..
Vet inte vad jag ska svara..
Sjukskriven så tar de ju o tror jag har ont i kroppen..men ser jag rör mig och blir misstänksamma om man ljuger ju..
Äh vet inte va ja ska säga med detta..
Hur säger ni att ni är....??

Jag förstår inte vad du menar.

Jag känner igen problemet, fast det var värre innan jag fick diagnos och inte hade ord för vad som var "fel" på mig. Fast jag förstår att alla kanske inte är lika bekväma med att presentera sig som aspergare som jag är.
Du kan väl säga att du är sjukskriven och antyda att du är utbränd tills du lärt känna henne bättre? Det är något de flesta fattar och det är ju faktiskt sant för många av oss.

Hur träffades ni och var? Du kanske bara behöver byta ämne så fort hon frågar om arbete eller liknande.

Eller så berättar du bara att du har aspergers, dock är det upp till dig hur du vill göra, men byta ämne går också bra det hade jag gjort alternativt så kan du säga att du är arbetssökande trots att du är sjukskriven så att hon slutar fråga om just det.

Du får väl ljuga lite lätt och skylla på ex att du "gått in i väggen" vilket är ett uttryck som de flesta NT's förstår...

Fibromyalgi är även det en "populär" sjukdom för att inte jobba...

man kan också kort och gott säga att man inte jobbar, då tolkar de flesta det som om man är arbetslös och sen undviker man följdfrågorna som kan dyka upp.

Jag tycker att det är meningslöst att ha kompisar som man inte kan säga sanningen till.

Jag brukar säga att jag är sinnessjuk. Folk brukar småskratta och säga:
- Det har jag då in't märkt nå av.

sugrövmanövern skrev:Jag tycker att det är meningslöst att ha kompisar som man inte kan säga sanningen till.

Jag brukar säga att jag är sinnessjuk. Folk brukar småskratta och säga:
- Det har jag då in't märkt nå av.

+1

Jo ja brukar också säga jag e störd o hissen inte går ända upp etc...
Har inga vänner... TRäffat henne på en lekplats men så ledsen för jag undvek henne idag igen.. Hon messa fråga om vi ville komma på lunch o ja svarade inte ens på messet
bara för ja kommer inte iväg,avskyr äta me folk, och nervös över huvudtaget umgås...

Tack iaf

sugrövmanövern skrev:Jag tycker att det är meningslöst att ha kompisar som man inte kan säga sanningen till.

Jag brukar säga att jag är sinnessjuk. Folk brukar småskratta och säga:
- Det har jag då in't märkt nå av.

Håller med Sugis. Varför ha kompisar om man inte kan vara ärlig med dem? Det blir ju bara värsta ångestmomentet då.

Jag tycker du ska ansöka om kontaktperson. Min är jättebra. Vi umgås en gång i veckan. Nu på måndag ska vi till stallet. Hon har tystnadsplikt. Men jag har inget behov av att ha en vän så det är kanske annorlunda för dig.

vallesmamma skrev:Jag tycker du ska ansöka om kontaktperson. Min är jättebra. Vi umgås en gång i veckan. Nu på måndag ska vi till stallet. Hon har tystnadsplikt. Men jag har inget behov av att ha en vän så det är kanske annorlunda för dig.

Alla människor vill dock inte ha en kontaktperson, kan vara för att man inte är säker om man får en som passar en själv.

Skruttibangbang försök bestäm dig, vill du ha en kompis eller inte, sluta vela fram och tillbaka, antingen så träffar du henne igen eller så lägger du ner din verksamhet.

Ledsen om jag låter lite otrevlig men velande leder ingen vart. Säg bara att du är arbetslös om frågan kommer upp.

Jag skulle säga att jag var sjukskriven för depression ( vilket jag är), att jag ev. har AS (vilket depressionen är ett resultat av) hade jag nog hållt för mig själv tills jag lärde känna personen bättre.

Undantag om personen själv hade något slags neuro. handikapp som den var öppen med.

Det verkar finnas så mycket fördomar mot AS att jag tror att det nog kan bidra till onödiga problem att vara för öppen.