Jag vet inte riktigt vilken slags elev jag har varit genom grundskolan och gymnasiet. Jag har läst ämnen som jag absolut inte kunde någonting om, som t.ex. matte. Har alltid haft svårt för matte även om jag konstant får höra att jag är en väldigt logisk tänkare. Däremot i engelska och historia har jag varit en superb elev. Mobbad och utstött, ja det där vanliga för oss Aspies. Efter ca 4 års terapi (för mycket annat än asperger och mobbning) där vi hade testat alla möjliga pedagogiska lösningar, fick jag antidepressiva samt fortsatt terapi som hjälpte mig igenom gymnasiet, och att bryta mitt självdestruktiva beteende.

Flyttade till Lund i september för att läsa arkeologi som har varit mitt specialintresse sen jag var barn. Jag var fast besluten att bli en så bra student jag bara kunde, men den mattan drogs undan för mig snabbt. Jag hade inte sökt någon psykiatrisk hjälp i Lund när jag flyttade, och inte heller fick jag någon rekommendation av min gamla terapeut. Jag var hemsk på att förbereda mig inför tentor, glömde ta mina mediciner pga. stressen, och nu är dom slut. Den fortsatta stressen har gjort att jag inte har ringt efter en läkare och nu har jag inte tillräckligt med poäng för ett nytt CSN lån. Har inte fått svar från de 7 jobben jag har sökt, och jag kommer förlora lägenheten. Denna stress har lett mig tillbaka till ett självdestruktivt beteende.

Någon annan med asperger som har varit ny i universitetsvärlden och varit med om ungefär samma sak?

Ja helt borta kommer du knappast bli, det finns en tråkig men ändå en utväg.
Socialtjänsten, dessbättre behöver man inte lämna bort sina barn som man tydligen behövde på 50 talet.

Får lite vibbar av dig som om du tror du snart kommer att stå utan bostad.
Så länge du tar kontakt med socialtjänsten och informerar om ditt läge innan det uppkommer skulder till din hyresvärd så ska det inte vara möjligt att förlora sin lägenhet på grund av sin ekonomi.
Har en släkting som är socialssekreterare och fått höra en del

De lär undersöka din ekonomi noga men de kan aldrig låta bli att hjälpa till, bara rikta kritik och ställa krav om hur du ska göra medans du får pengar av dem.

Som jag fattat det så har de ett avsevärt mycket större ansvar för folk med AS diagnos och en bunt andra diagnoser.
Fast jag tror att det också innebär att man förväntas kunna göra det man klarar av men att socialtjänsten ska finnas där och kunna fallas tillbaka på på väldigt lösa boliner.

Finns inga krav på att ta emot deras hjälp heller såvitt jag vet.

Okej, tack : ) tror dock det är för sent nu. 10 januari idag, ska betala hyra i slutet av månaden. Blir svårt.

RedQueen skrev:Okej, tack : ) tror dock det är för sent nu. 10 januari idag, ska betala hyra i slutet av månaden. Blir svårt.

Ring idag och be om en tid så snart som möjligt. Det brukar inte vara en katastrof att vara lite sen med hyran. Ring din hyresvärd och förklara din situation, dom brukar inte vara helt omöjliga.

Soc brukar ta typ 3 arbetsdagar på sig att betala ut pengar när de fått in ansökan så det är inte alls för sent. Är det första gången är det ju dock en massa extra som behöver göras så då är det inte så smart att vara ute i sista minuten. Man måste ha kopia på deklaration, hyreskontrakt, CSNs utbetalningsplan etc. Det bästa är väl att boka ett besök så snart som möjligt. Och se till att skriva in dig på arbetsförmedlingen fort som fan om du inte är sjukskriven!

Xzirie skrev:Soc brukar ta typ 3 arbetsdagar på sig att betala ut pengar när de fått in ansökan så det är inte alls för sent. Är det första gången är det ju dock en massa extra som behöver göras så då är det inte så smart att vara ute i sista minuten. Man måste ha kopia på deklaration, hyreskontrakt, CSNs utbetalningsplan etc. Det bästa är väl att boka ett besök så snart som möjligt. Och se till att skriva in dig på arbetsförmedlingen fort som fan om du inte är sjukskriven!

Du har helt rätt i det du skriver, men det saknas något. Jag har själv tidigare haft problem med det här och kände att det var i det närmaste oöverkomligt att göra allt du beskriver för att få hjälp. Självdestruktivt beteende och kraven soc ställer på ett första försök går inte så bra ihop.

Men hur man kan få hjälp med den biten vet jag inte, ifall inte du (RedQueen) har någon släkting eller nära vän som är beredd att hjälpa dig med att göra det som Xzirie beskrev. Har någon annan koll på det?

Om du har AS-diagnos kan du söka LSS (om du inte redan har det förstås), prata med soc-människorna, de har skyldighet att hjälpa dig.

Är man officiellt handikappad ska man hamna hos andra socialsekreterare än de vanliga och de ska vara mer tålmodiga och hjälpsamma tror jag. Jag har ingen erfarenhet av dem än eftersom jag inte fick diagnos förrän i höst.
Jag ska själv skyfflas över från stöd och försörjning till funktionshinder snart och byta socialsekreterare. Lite nervöst för jag har haft samma (som är väldigt bra) i fem år nu.

Xzirie skrev:Är man officiellt handikappad ska man hamna hos andra socialsekreterare än de vanliga och de ska vara mer tålmodiga och hjälpsamma tror jag.

Det är nog inte möjligt i alla kommuner, en del är väldigt små och har resurser därefter.

Om TS (Tråd Skaparen) har diagnos så är det väl bara o berätta om den om soc börjar ställa större krav än man orkar.
De torde veta att det blir dyrare för soc om TS hinner bli vräkt.
Dessutom tror jag de åker på att ta förseningsavgifter med.

TS du får gärna berätta vad som händer så är vi nog flera som ger våra kunskaper som support till dig

Det har mer eller mindre löst sig. har flyttat tillbaka till min far. Talade med vuxenpsykiatrin här i hemkommunen idag, och bemöttes på ett högst oprofessionellt sätt. Kvinnan som ringde upp mig skulle samla information om min problematik innan de utsåg en terapeut åt mig. Jag förklarade efter många diffusa frågor från hennes sida (ex. 'hur mår du?' 'hur känner du?') att jag har asperger så jag skulle uppskatta om hon kunde ställa mer raka frågor för jag förstår inte vad jag ska berätta. "Ja" sa hon men fortsatte på samma vis.

Berättade att jag inte har ätit antidepressiva på flera månader, utan läkares rekommendation, utan att det bara blev så för att jag var för deprimerad för att förnya receptet. men att jag nu vill få hjälp igen. Hon tänkte minsann inte göra någonting åt medicinen. Nu får jag vänta tills minst måndag om namnet på min terapeut och tid för när jag ska vara där ...

Kanske hon inte förstod vad raka frågor är.
Möjligen försöker hon sortera ut de som hon tror fungerar bra men på ett sätt som iaf inte jag gillar, dvs att pressa med obesvarbara frågor för o se om personen verkligen är det den säger att den är.
Fast frågan är om det alls ska sorteras ut något öht.

Eller så var hon en som administrerade olika sorters hjälp och inte hade full koll på alla sorters diagnoser som finns, kan tänka mig att det finns fler diagnoser än vår.