- Og ellers da....?

- .... Tja, du vet ......?


Ikke det at dette svaret fører samtalen fremover, men det er i alle fall et svar. Jeg tror at nøkkelen ligger i å ha akkurat passe med pauser i svaret, før og etter "tja, du vet". Men jeg har ikke forsøkt det selv. Tror jeg da...

ufo skrev:

Arkimedes skrev:Annars då?

- Jo tack bra. Själv då?

"Tack det är bara bra" ---> tystnad. Dessa fraser leder nästan alltid till en tystnad eftersom de omöjligen kan leda någon annanstans.

Jag har även svårt att förstå "Är det bra eller?"
(Är VAD bra????)

Jag har svårt för det där. Hur snabbt ska man fråga hur det står till med den andra personen? Är det oartigt att säga någonting mer än "ja, det är bra" när man får sådana frågor (menar lite, i stil med "jo, det är bra, lite mycket att göra, men...", att man inte ska börja babbla om hur man egentligen har det vet jag att man oftast inte ska).

En sak jag har märkt är att det ibland verkar uppfattas som mer uppriktigt när jag frågar tillbaka en stund senare (vilket brukar bli när jag ska gå därifrån och kommer på att jag borde ha frågat det). Eller ler de och nickar för att vara artiga eftersom de märkte att jag hade glömt det?

Hirnsäge skrev: Är det oartigt att säga någonting mer än "ja, det är bra" när man får sådana frågor (menar lite, i stil med "jo, det är bra, lite mycket att göra, men...", att man inte ska börja babbla om hur man egentligen har det vet jag att man oftast inte ska).

Personligen tycker jag inte att det är oartigt! Den andra har ju frågat, och om han/hon i sin tur frågade trots att han/hon inte är intresserad av svaret så är det hans/hennes problem!

Jag har genom åren lärt mig att det kan vara bra att ha en liten repertoar av fraser som man säger, så att man åtminståne ger sken av att hålla konversationen i gång , trots att det står stilla i huvudet och jag inte har något vettigt att säga.

"Åh, vad trevligt" om det är något som är positivt.

"Men gud vad hemskt" när jag hör något som uppenbart är förskräckligt för den som berättar.

"Vad intressant, det där kännde jag inte till" När jag försöker vara lite artig och finkänslig då någon berättar något som jag egentligen inte är engagerad i.

Sedan går det bra att ju skuta in små insticksord i konversationen typ: jaha, jasså, mm, jo, nähä osv.

Konsten är dock att inte blanda ihop fraserna så att man säger fel vid fel tillfälle.

nisse skrev:
Konsten är dock att inte blanda ihop fraserna så att man säger fel vid fel tillfälle.

Jag svarar ofta "ja" när det vore lämpligare att svara "nej". Exempel:

-"Idag är det inte så kallt."
-"Ja."

(Jag svarar ja för att jag menar "Ja, jag håller med." Men det blir fel.)

Jag säger ofta jaha när jag ska säga tack. Exempel (Jag lagar ofta mat):
- Fantastiskt gott! som vanligt. hehe
- Jaha, ok. [Vad ville hon/han säga med det? Just det ja jag ska säga tack och nu har jag slösat bort 5 sekunder. Nästan larvigt att säga något nu. Tillfället har liksom passerat. Aja] Öh tack.

Det bottnar i att jag uppfattar beröm som meningslöst. Jag föredrar konstruktiva kommentarer framför beröm. Jag har svårt med hela bekräftelsebiten.

Därmed kommer denna slutsats:
Få fungerar som jag gör så ge massor av beröm och folk blir glada och bemöter dig väl.

Exempel:
"Snygg frisyr"
"Vad snygg du är idag"
"Bra jobbat!"
"Vad gott det var"
mm

Jag använder dessa ytterst sparsamt. Även om jag vet att jag borde vara flitigare med att berömma så finns inte riktigt den kopplingen naturligt för mig.

Fenren skrev:fast de funkar nog bara norr om Hudiksvall...

Fyfan va jag HATAR hudiksvall, jävla bondehåla... -.-
(inget illa mot dom som bor där, min förredetta bästa kompis som bestämde att vår vänskap var meningslös bor där, därifrån hatet kommer..)

Krake skrev:Jag säger ofta jaha när jag ska säga tack.


Det bottnar i att jag uppfattar beröm som meningslöst. Jag föredrar konstruktiva kommentarer framför beröm. Jag har svårt med hela bekräftelsebiten.

Jag tror jag förstår vad du menar. Om någon säger till mig, t ex "Snygg tröja!" Då blir svaret ofta ett "Jaha" eller "Okej". Jag vet att man borde svara "tack" men jag har svårt för det. Om jag svarar "tack" så uttrycker jag min tacksamhet över att personen i fråga tycker att min tröja är snygg. Det är i min mening inget att vara tacksam över. Alla definierar snyggt och fult på sitt eget sätt.

Jag föredrar att någon säger "Jag gillar din tröja" eller "Vi har samma klädsmak". Då kan man svara "Jaha, okej."

Det tog mig mycket lång tid innan jag fattade att jag av artighet borde tacka för komplemanger.

Deadly_Nightshade skrev:

Sheyen skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Något man tyvärr först börjat göra i vuxen ålder ^^
Och även då är jag mycket dålig på det. Jag måste medvetet fråga folk, och ibland glömmer jag helt enkelt bort det.

Så där är jag också! Jag är proffs på att döda samtal. Brukar föredra ifall de inte ens frågar mig, så slipper man ju oroa sig för det.

Men nu handlade det ju om att komma på sätt för att hålla igång en konversation, inte ignorera den. Så där håller jag med. Man bör ställa motfrågor.

Ja och det är ju inte frågorna i sig som är hela grejen utan man måste ju visa ett förfalskat intryck av att vara intresserad utav den andra personen. Det är sällan jag är intresserade av andra personers liv.

jag ÄR intresserad av andra men glömmer bort att fråga bara hehe forfarande lättare att prata om sitt egna... även om det är ointressant.

Jag har kommit på ett sätt att säga det jag vill utan att skrämma människor. Enligt min erfarenhet beror det inte enbart på var man säger utan hur det sägs. Om jag tex. på standardfrågan:
"Hur är det?" vill svara
"Tack, det är riktigt jävligt" så gör jag det.
Hela tricket med att få personen att orka gå vidare i samtalet är att säga det på ett sådant sätt att motparten förstår att det inte krävs någon speciell insats bara för att jag mår dåligt. Man behöver inte le när man säger det utan snarare sända ut känslan av att man själv tar ansvar för sitt jävliga mående.
Ibland medför detta att man snabbt kommer nära människor - för alla har ju negativa känslor ibland och när de träffar någon som vågar visa det kan det vara förlösande.
Med den metoden går det till och med bra att svara
"Jag orkar/kan inte svara på det just nu. Vi får prata en annan gång"

Skulle man som omväxling må riktigt toppen så är det förstås viktigt att förmedla det också
"Just nu är det jättebra!" fungerar fint och lämnar en liten öppning mot att det läget kan förändras tills nästa gång man ses.

På frågan hur läget är,
svar jag ofta "rent åt helvete annars är det ganska bra" eller något liknande i den stilen.

Dags att återuppleva tråden, tycker jag Fler förslag?