Är det typiskt asperger att säga allt man tänker på. Jag är lite så, även om det varierar lite i styrka, att jag säger allt, eller vill säga allt jag tänker på. Även fast det kan vara pinsamt etc (tänker inte på elaka saker här).

Är i likadana?

Jag har insett ibland när jag rökt cannabis att jag inte behöver säga allt jag tänker på eller känner, att jag faktiskt kan hålla saker för mig själv. Men ibland blir jag så uppskruvad och lite nipprig att jag typ babblar som fan, irrigt hoppandes från ämne till ämne, med tusentals infallsvinklar och en långsökt röd tråd.

Eller är det mer Addn som spökar? Tror jag har det, men min utredning har inte kommmit dit, de har än så länge bara konstaterat asperger.

en av anledningarna till att jag la ner fejjan...

Idag så var jag t.ex. tvungen att säga att jag helst inte ville prata med min utredande psykolog, utan att jag helst skulle vilja ha en kram Det satt långt inne att klämma fram, vet inte vart det kom ifrån heller. Mer än att jag tycker att hon är väldigt vacker och så mjuk till sättet. Var väldigt disträ, nipprig, rastlös och skruvade på mig själv som fan inombords och kunde inte koncentrera mig just då. Brukar bli lugn av kroppskontakt, kan ha varit det jag ville få sagt, tanken var inte att hon skulle krama mig, eller fan, jag kanske sa det för att jag kände mig dum som kände så. Vettefan, har ganska svårt att förstå mig på mig själv ibland. Svårt att tolka mina egna känslor och behov.

happysad skrev:en av anledningarna till att jag la ner fejjan...

Hehe brukar du göra bort dig?

Nej det vet jag inte..men jag sa ofta vad jag tyckte o tänkte....plus att det va massa annat skit..näää huvva inge fejjan mer här inte..

I mina svackor, dvs när jag är aningen mer trött kan jag plöstligt verka som den mest sociala inkompetenta på planeten för jag är rak och diplomati existerar inte.

Mina ord blir då lätt färre och direkta, inte nödvändigtvis korrekta.
Exempel är att jag kansek vill säga "det där passar inte dig" så kan det komma ut "du är ful".
eller man går till doktorn för man har ont i örat och jag kläcker ur mig "snälla skär av mig örat".

Det får mig blir frustrerad för min hjärna vill verkligen inte kommunicera med munnen. Jag hör jag säger något konstigt men det kommer inte till något "filter". Det är dom tillfällen jag känner mig som retarterad, kanske jag är..

När jag blir lite speedad, vilket händer när jag är väldigt glad eller väldigt trött, så kommer allt jag tänker ut ur munnen som en slags stream of consciousness. Jag försöker stoppa mig själv, men det går inte. Jag gör vilda associationer och byter ämne på ett utifrån helt ologiskt sätt, pratar vilt om alla möjliga saker, i högt tempo, med mycket snabba analyser och kommentarer. Ibland är jag omöjlig att ha i möblerade rum. Lyckligtvis brukar min pojkvän helt enkelt säga åt mig att jag pratar för mycket och att nu är det dags att vara tyst. Sen kanske jag inte lyckas på en gång, men då vet jag iaf att jag gått över gränsen.

Det där speedade sättet att prata har fått mig att tänka att jag kanske har ADHD iaf. Men sen fick jag höra att det kan ha med Tourette's att göra istället.

Angelic Fruitcake skrev:När jag blir lite speedad, vilket händer när jag är väldigt glad eller väldigt trött, så kommer allt jag tänker ut ur munnen som en slags stream of consciousness. Jag försöker stoppa mig själv, men det går inte. [...] Det där speedade sättet att prata har fått mig att tänka att jag kanske har ADHD iaf. Men sen fick jag höra att det kan ha med Tourette's att göra istället.

Jag känner igen mig precis i det där. Övrig tid är jag en mycket "lugn och sansad" person, så detta bryter verkligen av. Det var intressant att höra att detta kan ha en koppling till Tourettes. Vet du var du läste/hörde om detta? Skulle gärna vilja veta mer.

Jag träffade en tjej som liksom jag hade AS och lindrig Tourette's och hennes psykiater hade sagt till henne att det maniska pratandet var kopplat till TS och inte till ADD, som hon också hade. Men jag undrar ändå ibland. För jag kan gå upp i varv ganska ordentligt ibland, och det verkar inte vara så med folk som bara har AS. Eller?

Jag tänker också på ADHD i det sammanhanget. Men framför allt undrar jag hur meningsfullt det ännu är att laborera med den ena eller andra etiketten, med tanke på dels att sådana här frågor om hur man är funtad verkar i hög grad gälla kontinua (glidande skalor) på olika ledder; dels att, vad jag förstår, området knappt har börjat utforskas och diagnoserna i brist på forskning är i hög grad försök att ringa in symptombilder på grundval av de enkla observationer läkare gör i sin praktik. (Och som jag tycker man kan se redan här på forumet inte är så värst skarpa, heltäckande eller korrekta i tolkningar och slutsatser alla gånger.)

Själv kan jag känna igen den där överspontaniteten från förr, och särskilt under stress. Men den ingick i det andra helt enkelt inte gav mig utrymme för. Antingen är du någon annan än du är eller så lämnar du världen, liksom. Sedan kompliceras saken av att jag också måtte ha genomgått en neurologisk utveckling mot bättre kontroll; men i den mån den psykiska misshandeln var med och utlöste den utvecklingen så var den inte värd det. (Det sagt också med udd mot "beteendemodifiering".)

Jag känner verkligen igen mig i detta:

Angelic Fruitcake skrev:När jag blir lite speedad, vilket händer när jag är väldigt glad eller väldigt trött, så kommer allt jag tänker ut ur munnen som en slags stream of consciousness. Jag försöker stoppa mig själv, men det går inte. Jag gör vilda associationer och byter ämne på ett utifrån helt ologiskt sätt, pratar vilt om alla möjliga saker, i högt tempo, med mycket snabba analyser och kommentarer. Ibland är jag omöjlig att ha i möblerade rum. Lyckligtvis brukar min pojkvän helt enkelt säga åt mig att jag pratar för mycket och att nu är det dags att vara tyst. Sen kanske jag inte lyckas på en gång, men då vet jag iaf att jag gått över gränsen.

Det där speedade sättet att prata har fått mig att tänka att jag kanske har ADHD iaf. Men sen fick jag höra att det kan ha med Tourette's att göra istället.

Och lite i detta:

clivia skrev:I mina svackor, dvs när jag är aningen mer trött kan jag plöstligt verka som den mest sociala inkompetenta på planeten för jag är rak och diplomati existerar inte.

Mina ord blir då lätt färre och direkta, inte nödvändigtvis korrekta.
Exempel är att jag kansek vill säga "det där passar inte dig" så kan det komma ut "du är ful".
eller man går till doktorn för man har ont i örat och jag kläcker ur mig "snälla skär av mig örat".

Det får mig blir frustrerad för min hjärna vill verkligen inte kommunicera med munnen. Jag hör jag säger något konstigt men det kommer inte till något "filter". Det är dom tillfällen jag känner mig som retarterad, kanske jag är..

Jag brukar inte säga elaka saker, men jag brukar säga helt fel saker. Ibland känns det som att jag ljuger, men jag gör det inte med flit. Tror det dels beror på att det jag känner i stunden, med min mun gärna blir till att jag känner så hela tiden. Som när jag sa att jag inte ville prata med min utrederska, utan mest ville ha en kram, så sa jag nåt om att det är så jag känner hela tiden. Men det tror jag i efterhand inte att jag gör, jag kände så just då, men i ögonblicket blev det till "alltid".

Jag får ofta revidera saker jag säger, för jag säger saker bombsäkert och så var det bara en liten pusselbit egentligen.

GÖR INTE DET!!!!
Att säga vad jag egentligen tycker är precis vad mina tvångstankar går ut på och det är så JÄVLA SVÅRT att kämpa emot!!!
I våras orkade jag inte kämpa emot och drev en kompis till sammanbrott. Då drabbades även jag av sammanbrott. Kompisen vill inte veta av mig längre och jag tror fortfarande att hon kommer att begå självmord och att hennes föräldrar kommer att ringa och säga: "XX har begått självmord och bredvid henne låg en lapp där det står DET VAR KAHLOKATTS FEL!" Inte en chans att jag någonsin skulle förlåta mig själv. Hon har då inte förlåtit mig, så hur skulle då jag kunna göra det!? Jag kommer att fortsätta hata mig själv till den dag jag dör.

Att säga allt man tänker på ser jag massor av olika skäl till - lustigt många: skrupulöst tvång som Kahlo, usel impulskontroll som tex ADHD, social ofärdighet som tex AS eller låg ålder, ticks som vid Tourettes, en övervärdig tanke som gör fullständiga rapporter till njutbar plikt, att man är Farao ...

Jag vill ha fler!

Jag säger ofta saker rakt ut på gott och ont. Endel människor tycker det är kul andra hatar det. Oftast händer det då jag e speedqt och uppåt på mitt jobbigaste skämthumör. annars kan det komma i samband med trots eller att jag e arg. Ser heller inte alltid om jag blir tolkad fel å måste försäkra mig om att det var i välmening (oftast iaf).

dino skrev:Är det typiskt asperger att säga allt man tänker på. Jag är lite så, även om det varierar lite i styrka, att jag säger allt, eller vill säga allt jag tänker på. Även fast det kan vara pinsamt etc (tänker inte på elaka saker här).

Att vara ÄRLIG är väl typiskt Asperger. Och om nåt är "fel" så påpekar man det, också Asperger tror jag väl. mmmmmmm

Jag säger inte allt jag tänker på. Kanske till nån jag "älskar äkta" då. Och litar helt på.

Okända säger jag inte så mycket till. Hehe. Som sagt beror på vem jag pratar med.

Blir jag ARG däremot så säger jag precis vad fan som helst. DÅ jävlar går munnen hehe.

Men FAN va rörigt jag skrev. Skitsamma.