Hur många av er här (på forumet) och som har diagnoser lever på socialbidrag?

Jag har gjort. Efter ett halvår sa de att "eftersom du är sjuk ska du inte ha soc" sen fixade de aktivitetsersättning och NPF-utredning för mig.

Hoppas de här upplysningarna är endast till privat bruk

Har lidit från att ha behövt gå till soc (tills nu) i två länder. Fått tidigare två avslag från FK angående min ansökan om sjuk-/aktivitetsersättning.

Jag gör också det. Vissa här på forumet hävdar dock att ingen med en AS-diagnos skall behöva leva på socialbidrag. Jag har dock inte orkat att ta reda på vad som gäller.

alltid haft socbidrag, dock fortfarande existensminimum på grund av försäkringskassan fortsätter att gå helt emot vad massor av psykologer och läkare har sagt är rimligt för mig, alltså aktivitetsersättning. så tills vidare får jag 3500 i månaden istället för dom ca 7000 jag alltid haft laglig rätt till

andypandy skrev:Vissa här på forumet hävdar dock att ingen med en AS-diagnos skall behöva leva på socialbidrag.

Det låter ju jättekonstigt. Man får inte heltidspension automatiskt för att man har AS, utan pga hur sjuk man är. Jag levde på socialbidrag och sjukpenning när jag gjorde min utredning. Först när jag fått min arbetsförmåga utredd fick jag bli pensionär eftersom arbetsförmågan var 0%.

sugrövmanövern skrev:Först när jag fått min arbetsförmåga utredd fick jag bli pensionär eftersom arbetsförmågan var 0%.

Hur utreddes din arbetsförmåga? Träffade du en arbetspsykolog på arbetsförmedlingen? Behövde du visa - genom misslyckanden på praktik efter praktik - att du inte kunde/kan stå till arbetsmarknadens förfogande, d v s arbeta? Du får gärna pm:a om du inte vill svara i tråden.

Flinta skrev:

sugrövmanövern skrev:Först när jag fått min arbetsförmåga utredd fick jag bli pensionär eftersom arbetsförmågan var 0%.

Hur utreddes din arbetsförmåga?

På en Bedömning Arbete sysselsättningsutredning som ägde rum i psykiatrins arbetsterapilokaler. Jag sydde barnkläder åt röda korset, stickade mm. Detta gjordes i grupp med andra under cirka ett halvår. Man kollade hur jag arbetade, vilken ork jag hade och hur jag socialiserade och det blev "IG" .

Hade jag blivit godkänd hade de ju försökt få ut mig på arbetsmarknaden.

Flinta skrev:Träffade du en arbetspsykolog på arbetsförmedlingen? Behövde du visa - genom misslyckanden på praktik efter praktik - att du inte kunde/kan stå till arbetsmarknadens förfogande, d v s arbeta? Du får gärna pm:a om du inte vill svara i tråden.

Nej, arbetsförnedringscirkusen var redan över och jag var heltidssjukskriven när arbetsförmågeutredningen gjordes. Men dessförinnan hade jag plågats i diverse åtgärder bla ALU, datortek etc i fyra år innan jag blev sjukskriven. Sjukskriven i princip på inrådan av en klok handläggare på AF, som tyckte jag skulle söka psykvård istället för att söka jobb.

Det tog lång tid för dem att inse att det var någonting fel på mig, och själv fattade jag ingenting heller.

sugrövmanövern skrev:På en Bedömning Arbete sysselsättningsutredning som ägde rum i psykiatrins arbetsterapilokaler. Jag sydde barnkläder åt röda korset, stickade mm. Detta gjordes i grupp med andra under cirka ett halvår. Man kollade hur jag arbetade, vilken ork jag hade och hur jag socialiserade och det blev "IG" .

Jag förstår inte hur din arbetsförmåga påverkas av huruvida du socialiserar med dina arbetskamrater. Det troliga är att den höjs, eftersom du då kan lägga energin på det vitala.

Hur "lätt" är det att få ekonomiskt bistånd om man har AS?

Har hört nyligen att man kan få någon form av... Vad ska man kalla det "underhåll"? Vet en kille som fick det som "kompensation" för diagnosen. Är det vanligt? Hur bär man sig åt?

aktivitetsersättning heter det, dubbelt socbidrag för as-sjuka i stort sett. det får du ansöka med hjälp av läkare/lss. men det kommer ta ett bra tag eftersom det hänger på försäkringskassan, som i regel alltid nekar första gången, och sen gärna ett par ggr till. om du inte bevisligen är chanslös mot livet utan den hjälpen, men det är svårt att bevisa =)
jag har papper på det, får ändå inte hjälpen, får ingenting alls.

notch skrev:aktivitetsersättning heter det, dubbelt socbidrag för as-sjuka i stort sett. det får du ansöka med hjälp av läkare/lss. men det kommer ta ett bra tag eftersom det hänger på försäkringskassan, som i regel alltid nekar första gången, och sen gärna ett par ggr till. om du inte bevisligen är chanslös mot livet utan den hjälpen, men det är svårt att bevisa =)
jag har papper på det, får ändå inte hjälpen, får ingenting alls.

Usch nej, kalla det inte för "sjuka".

Aktivitetsersättning hette det..Aha i see. Har för mig att det har en del med kommunen man bor i också.

andypandy skrev:Jag förstår inte hur din arbetsförmåga påverkas av huruvida du socialiserar med dina arbetskamrater. Det troliga är att den höjs, eftersom du då kan lägga energin på det vitala.

Jag fick kritik för att jag bara socialiserade med en person - den som ville bli kompis med mig. Jag tog inga egna initiativ.

Men mest satt jag och stirrade ut i tomma intet utan att röra mig, utan att arbeta. Kunde sitta i en kvart bara rätt upp och ned enligt de som observerade mig.

Och allra värst var väl att jag helt enkelt sällan kom dit pga att orken tröt - jag är kroniskt trött.

Mitt sätt att socialisera ojämnt skapade ju dålig stämning, såklart. Det förstår jag nu många herrans år senare. De andra trodde säkert att jag inte gillade dem. Vilket nog stämde, jag hade ingenting gemensamt med dem, inget att snacka med dem om.

och ja, kalla inte aspergers en sjukdom. det är en personlighetsförändring och inget annat. panikångest är en sjukdom =)

jag har bevisligen hamnat på psykakuten eller satt mig själv i rejält svåra situationer varje gång jag försökt jobba, men dom verkar inte tycka det är bevis nog men jag tänker inte ge upp, det får man inte göra.

sugröv: jag har samma problem, skapar snabbt hat mot medarbetare om jag inte är maximalt motiverad till att jobba, och ska vi vara helt ärliga så när fan är man det =) slutar nästan alltid med bråk.

Vet inte om detta är fejk, men jag har hört av en person att när dennes son fick Asperger bekräftat så fick dom ut någon summa, dvs ersättning för sin "skada" av sitt försäkringsbolag på 100 000kr, vet inte om det är sant dock men så fick jag höra av pappan. Tror dock det är fejk eller ett skämt!?

Jag har aktivitetsersättning, men jag jobbar 6 timmar per dag med dataregistrering. Har fått förlängt till jul.

opteron skrev:Vet inte om detta är fejk, men jag har hört av en person att när dennes son fick Asperger bekräftat så fick dom ut någon summa, dvs ersättning för sin "skada" av sitt försäkringsbolag på 100 000kr, vet inte om det är sant dock men så fick jag höra av pappan. Tror dock det är fejk eller ett skämt!?

Jag läste om ett fall, där föräldrarna var riktiga idioter. De beslöt sig för att stämma sitt barns försäkringsbolag för att få ut ersättning för att barnet hade autism/AS. Man måste inse att ett försäkringsbolag har mängder med pengar och kan kalla in mängder med experter, som kan påvisa mängder med fakta. Det hela slutade med att barnet blev skyldig nästan en halv miljon kronor. Som väl var så betalade försäkringsbolaget tillbaka pengarna.

Man kan nog aldrig få ut pengar från ett försäkringsbolag,eftersom Asperger inte är förvärvat, utan ärvt från födseln.

Om dina föräldrar tecknade en barnförsäkring för dig när du var liten och betalade premien fram tills du var myndig, så kan du få ut pengar under förutsättning att du fick diagnosen innan du var 25 år, fast reglerna kan nog se lite olika ut.
Men det finns en del som uppfyller dessa kriterier och som fått ut både högre engångssummor och belopp varje månad som ibland rört sig om flera tusen.
Idag är det dock inte möjligt längre, neuropsykiatriska diagnoser är undantagna i barnförsäkringarna.

Personer med Asperger som blir långtidssjukskrivna kan också få ut pengar från försäkringar tecknade via fackförbund och via kollektivavtal, men är då kopplade till ersättningen och inte till en diagnos.

Jag har fått svaret från FK att asperger inte i sig är grund för att slippa jobba. De ska ju göra en separat bedömning för att komma fram till om man inte kan jobba. Dvs om det inte finns arbetsfunktion.

När jag läser ett par av inläggen i hela denna tråd så låter det lite som om det vore att man försöker göra sig till att inte jobba, nästan som om det är frågan om att göra så lite som möjligt fast ändå få pengar av FK.
Ok om man blir överkörd av myndigheter eller att de inte förstår men det är inte det intrycket jag får, mer en fråga om just slippa jobba för att det är kul o slippa typ.

Samtidigt är jag på något vis säker på att så inte är fallet, dels för att jag blivit anklagad för o inte jobba själv tidigare och dels för att jag fått höra mer bakomliggande orsaker men här låter det som om det är ren bekvämlighet på ett par av inläggen.

Har haft jobbtrassel själv förut men är glad att ha kunna ha jobb nu som gör att jag inte behöver passa nästan en endaste tid.

Jag har haft ett helvet i sju år med jobb, dvs arbetslöshet. Så jag vet att snackat om att folk inte vill jobba är fel. Man kan bli dissillusionerad. Man får inte den hjälp man vill och de jobb man erbjuds kan vara sådana som man inte passar för.

Stämmer för mig som har skolios och asperger syndrom. Det var först efter en arbetspsykologisk utredning som det började släppa för mig och jag har en sysselsättning nu. Men varje dag nästan får man fightas med någon som tycker att man inte vill jobba bara för att man är annorlunda och för att man har fått en anpassad arbetsmiljö.

Jag är själv väldigt trött på det där snacket att folk inte vill jobba. Trodde dessutom att folk på ett forum som aspergerforum där det finns folk som har ett dolt handikapp borde ha förståelse. Det är så att man kan bli dissillusionerad av dåliga arbetserfarenheter, framför all om man har odiagnosticerade handikapp. Man kan ha trauma from arbetsplatser som jag har haft. Att sedan skickas tillbaka till samma jobb med kommentaren att man inte har förstört sin rygg fullständigt ännu får en att vända sig emot samhället i stort. Framför allt om man inte vet vart man ska vända sig.

För människor med dolt funktionshinder finns det jobb men de kan ha blivit så enormt dåligt behandlade att de fruktar arbete för att de minns hur arbete har varit för dem hittills.

Jag fick prata med en arbetspsykolog som sagt och de gjorde en psykologisk profil av mig och sedan så fick jag prata med någon som arbetat med head hunting. Nu har jag sysselsättning på kontor det är bra. Men finns så många andra som lider och om de ser någon som har det bra så blir de avundsjuka och tycker att det är orättvis.

opteron skrev:Vet inte om detta är fejk, men jag har hört av en person att när dennes son fick Asperger bekräftat så fick dom ut någon summa, dvs ersättning för sin "skada" av sitt försäkringsbolag på 100 000kr, vet inte om det är sant dock men så fick jag höra av pappan. Tror dock det är fejk eller ett skämt!?

Det var väl en, numera bannad, medlem på detta forum (jag kommer inte ihåg nicket) som skrev att familjen fått ersättning från försäkringsbolaget för dennes Asperger.

nano skrev:När jag läser ett par av inläggen i hela denna tråd så låter det lite som om det vore att man försöker göra sig till att inte jobba, nästan som om det är frågan om att göra så lite som möjligt fast ändå få pengar av FK.
Ok om man blir överkörd av myndigheter eller att de inte förstår men det är inte det intrycket jag får, mer en fråga om just slippa jobba för att det är kul o slippa typ.

Samtidigt är jag på något vis säker på att så inte är fallet, dels för att jag blivit anklagad för o inte jobba själv tidigare och dels för att jag fått höra mer bakomliggande orsaker men här låter det som om det är ren bekvämlighet på ett par av inläggen.

Har haft jobbtrassel själv förut men är glad att ha kunna ha jobb nu som gör att jag inte behöver passa nästan en endaste tid.

Ja... Det fungerar ju så knasigt att när man fattat att man inte kan arbeta, hur mycket man än vill, så måste FKs övertygas på diverse sätt. Det räcker inte att läkaren skriver ett intyg, utan man måste vältra sig i sitt elände. Man får icke yppa något som helst som är positivt i ens liv för FK, det används direkt emot en.

Jag minns att jag en gång sade till en FK-tant att mina hundar inte kunde vara ensamma hela dagar (hon frågade mig om hundar kunde sitta ensamma i 9 timmar). Då blev svaret att jag inte skulle tro att jag skulle få pengar av FK för att vara hemma och pyssla med hundar.

Men det var ju inte det det handlade om, jag var ju ganska svårt sjuk i anorexi, hade läkare med vid besöket (tack och lov, en läkare som fick stopp på denna idiot). hade ingen diagnos då.

Detta visar övertydligt att FK greppar halmstrån för att slippa godkänna sjukskrivning/sjukersättning. Vad spelade hundarna för roll egentligen??? Jag var svårt sjuk i anorexi, och hade ännu oupptäckt AS, men kallades "personlighetsstörd UNS" och beskrevs som mycket udda och speciell person som behövde speciell anpassning för att klara att alls skaffa jobb.

När jag för några år sedan sökte sjukersättning, så frågades det hur ofta jag orkade gå ut o.s.v. Ja, gå ut gjorde jag varje dag, men svarade man det, så tolkades det som "gå ut och festa eller gå ut på krävande aktiviteter" vilket korta hundpromenader och brevlådan väl inte kan anses vara. Men de använder "öppna frågor" för att det ska visa rättvist, men det blir ju precis tvärtom när man inte vet vad frågan syftar till.

"Går du ut?" "Ja, varje dag." Det fick förklaras om och om igen för att förklara att det inte var krogbesök eller bergsklättring.

Så, ja, man måste verkligen vältra sig i sitt elände, och övertyga FK, eftersom FK letar halmstrån.

Det finns alltid en risk att en person inte klarar nästan någonting, men FK hakar upp sig på "aha, han är aspergare, men klarar att handla själv, HAN ÄR FRISK".

@nano igen: Jag förstår hur du tänkte, och jag kan tänka liknande; men då att det är förjävligt att det ska vara så. Hade FK sett till arbetsoförmågan lite också, så hade det blivit mer balanserat och rättvist och man hade sluppit försvara att man orkar gå till brevlådan eller hälsa på sin mamma.

På forum där folk har tillstånd som ofta orsakar arbetsoförmåga, så blir det ju så att man diskuterar strategier som egentligen syftar till att man ska undvika att hamna i FKs fällor (som t.ex. den jag beskrev med mina hundar som inte kunde vara ensamma). Och det kan säkert låta som att man "inte vill" arbeta just eftersom man diskuterar hur man ska lägga upp strategin för att få sjukersättning.