Mitt under allt annat som man mår skit över.......

Jättekul.................

2barn. 1år om några dagar och en på 5......

Vad jobbigt!

Sorry. Beklagar din situation.

Jag vet hur svårt det är, även om det var jag som tog steget till uppbrott i mitt fall. Men jag vet hur otäckt det är att gå från familj till ensamstående, hur osäkert allt plötsligt ter sig. Jag har inte fått fast mark under fötterna än, men nu efter drygt tre månader kan jag i alla fall andas.

Pm:a mig om du vill prata privat. Mina barn är också små, 2 och 5.

vet inte va pm betyder... tyvärr.....

Önksar bara jag hade en vän som ja viste vem va som man ungicks med...... men har ingen ja litar på.. (har för stor sån där förmåga se att alla tjejer runt mig bara ... äh strunt samma... spelar roll )

Skruttibangbang skrev:vet inte va pm betyder... tyvärr.....

pm = privat meddelande.

Det finns två små grunkor i vänstra kanten av varje forumpost - profil - pm - och klickar man på pm-grunkan så dyker det upp ett formulär för att skriva ett pm.

Titta i Angelic Fruitcakes forumpost så ser du pm-grunkan där. Klicka på grunkan.

Vad tråkigt. Tänker på dig.

Pm = personliga meddelanden, som ett emailsystem i miniatyr här inne på forumet. Titta i menyn uppe till vänster efter Inga nya meddelanden. Där kan du läsa och skapa personliga meddelanden.

Jag tänker genast att sambon har fördomar om att asperger är något annat än det är, som utvecklingsstörning eller så.
Jag trodde tills jag började läsa om det att aspergers då satt man i princip i rullstol o dreglade, därför tänkte jag första gången jag fick förslaget "aspergers, jag? aldrig!".

Har han bara sett de dåliga sidorna på papper är det nog dags att du får papper på de bra sidorna med.
Det kan de säkert ordna, tror tom att om du skulle fråga socialtjänsten om att betala det o att anledningen att de ska betala är att killen ska tordas stanna så blir de nog glada om du inte blir överarbetad av att vara singelmamma.
Då kan det ju hända att de behöver hjälpa dig o det kostar ju.

Billigare då o ge killen papper på positiva saker så han törs stanna.
Kan tänka mig att han faktiskt är rädd.
Det är ju alternativkablage du har, inte utvecklingsstörning.

Alfapetsmamma myntade begreppet alternativkablage om jag mins rätt.

Kan bara sända dig min tanke och en "cyberkram", Skruttibangbang.

Jo han har fått lite jobbigt efter min diagnos poppa upp...
Mkt svar på varför ja är i vissa situationer...
Här e de mkt att sex inte är "inne i schemat" o ja tycker de e svårt vara impulsiv (blivit svårt efter barnen liksom...)

Jo han är nog rädd....

Hmm...
Tack för svar!!!!!

Hoppas ni kan reda ut detta genom att prata med varandra! Kanske ni ska ha ett nätverksmöte med din kurator. Det ska vi ha.

Hej!

Tänker på dig, Skruttibangbang. Du får en cyberkram.

Det är inte lätt att leva ihop med någon, och småbarnstiden är värst. När den ena har AS blir det ännu knepigare. Men du är ju samma människa nu som innan du fick diagnosen. Diagnosen kan ge svar på många frågor. Men jag håller med om att man inte ska fokusera enbart på det som inte fungerar. En lista med vad som fungerar och en med det som inte fungerar. Sedan kan man fokusera på det som du är bra på.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag beklagar verkligen, Srutttibangbang. Tänker oxå på dig...

Förstår att det är jobbigt. Men jag hoppas det går bra både med sambon och sjukskrivningen.

nano skrev:Alfapetsmamma myntade begreppet alternativkablage om jag mins rätt.

Ja, jag gjorde det nog härinne, men jag har sett differently wired och andra versioner som är mycket mycket äldre, så jag är tyvärr inte upphovskvinna till ordet, bara spridare. Men det gläder mig att se det användas.

Och nano, du och min lillis var så gulliga att se tillsammans igår, det gladde mitt mamma-hjärta. (Fast hon charmar ofta vuxna, det är jämnåriga vanliga ungar hon inte funkar med.)

det var roligt, det är ju lite så man vill skaffa en egen kotte men den saken får framtiden utvisa antar jag.
Det var iaf kul.
Skickar ett PM också.

Skruttibangbang skrev:Jo han har fått lite jobbigt efter min diagnos poppa upp...
Mkt svar på varför ja är i vissa situationer...
Här e de mkt att sex inte är "inne i schemat" o ja tycker de e svårt vara impulsiv (blivit svårt efter barnen liksom...)

Jo han är nog rädd....

Hmm...
Tack för svar!!!!!

Jag tycker du förtjänar bättre än texten ovan. Med två barn kommer inte vuxen- och kärleksrelationen er emellan i första hand utan ni två som föräldrar.

Parterapi? Viktigt ovsett utgång i relationen. Jag har egen erfarenhet från det manliga (jag är inte speciellt manlig, men har pung) perspektivet och har en del behandling och terpai bakom mig så lite erfaren är jag.

Varm, välvillig vänskapskram i alla fall!

alfapetsmamma skrev:Och nano, du och min lillis var så gulliga att se tillsammans igår, det gladde mitt mamma-hjärta. (Fast hon charmar ofta vuxna, det är jämnåriga vanliga ungar hon inte funkar med.)

Nano är nog bra med barn, det kan jag nästan läsa mellan raderna!

Fika med Skruttibangbang?

Det är ju sån där träff i Stockholm 25 september om Skruttibangbang kanske kan gå då? (Vet ej var du bor, men alla fördomsfria och älskvärda människor bor i Sthlm.)

RÄTTAR MIG SJÄLV OVAN!

Jag hade partiell blindhet eller aningen för snabba neuroner då jag missade att det står "Ort: Stockholm" på Skruttibangbang.

Rättar igen:
---
Sthlm: Diskussionsgrupp nästa träff 21 september, kl 19.00. Matteus skola som vanligt. Rum C 206
---
var det jag menade (inget 25 september.)

Ledsen att höra detta och jag hoppas ni kan lösa problemen. Rädsla är i alla fall lättare att komma till rätta med om man upplyser och pratar och lyssnar. Det är värre när någons känslor bara dör.

Tänker på dig!

Jag önskar dig lycka till och tror att det är bra att försöka prata med varandra. Men inte överösa partnern med allt man tänker i samma sekund tankarna kommer Har svårt att förstå själv vad som pågår i mitt liv nu så det är nog inte lättare för min familj.

Samtidigt som en diagnos förklarar mycket är det ju också slutgiltigt på nåt sätt, jag har ju trott att jag kan "träna" bort mina svårigheter. Om jag bara hittar rätt metod! Har intalat både mig själv o andra att jag nog snart funkar som jag ska, dvs normalt. Så det är lite skrämmande för alla, men nu finns äntligen möjlighet att välja medvetet hur jag vill ha det. Och är det som familjen vill undrar jag

Kanske detta känns igen?

Trodde också jag kunde träna bort allt knas...men nu e ja sån här jämt....
Hmm...
Gäller få hjälp få ett schema som iaf får en att kanske klara av familjen utan att gå ner sig i deppet helt o hållet för att kämpa uppåt.......

Tack igen

Mina barn är stora nu men under småbarnstiden trodde jag ofta att jag skulle drunkna av alla krav. Det är svårt att orka med sin familj hur mycket man än älskar dem och vill finnas för dem. Försök få stunder för återhämtning under dagen. Kram

Jodå, det är mycket riktigt en - i normalfallet dessutom kanske än mer socialt inriktad - träff den 25 september också, se min signatur. Det var säkert det AAA hade en minnesbild av från början.

Om det skulle vara av intresse att komma då är även de små barnen välkomna, så inget krav på att du kan ordna barnvakt heller.

Även jag önskar givetvis varmt lycka till med situationen och skickar en styrkekram!

Det verkar ju bara som att din sambo har hamnat i den där absurda linjen att tycka "jaha, har hon Aschbärgjler, då är hon inte den jag trodde utan någon man borde akta sig för".

Men du är ju fortfarande just den han har fallit för, känt att han älskar och skaffat barn med - och det är ju den personen du är, just för att du har Asperger. På något vis gäller det väl "bara" att få honom att fatta det sammanhanget. Vidgar han sina vyer en smula och tänker efter lite borde han förhoppningsvis vara kapabel till det (men fixar han inte det är han naturligtvis inte värd dig).