Jobbet blev för mycket igen

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, atoms

Jobbet blev för mycket igen

Inläggav Tant Grön » 2010-09-07 12:16:43

Har aldrig kvar ett jobb längre är 1-2 år och nu är det dags igen :x icon Orkar inte börja om igen. Vad gör man när orken tar slut???? Nyss fått diagnos- det är ju bra men varken livet eller jag förändras ju av det.
Tant Grön
 
Inlägg: 26
Anslöt: 2010-09-07

Inläggav clivia » 2010-09-07 12:21:05

Som tröst kan jag säga att jag tror du visst förändras, till det bättre!
Du kanske får bättre självkännedom så att du kan hjälpa andra att hjälpa dig så att du en dag kan behålla dina jobb längre tid.

Det var samma sak för mig men jag fick min diagnos långt efter jag redan gått in i väggen så att säga (bildligt talat), så för mig kan det dröja, om alls, då jag återvänder till ett jobb.

Du kanske fortfarande har en chans. Om du kan, vila upp dig ett tag nu och ta tag i jobbfrågan lite senare, om du kan.
Lycka till!
clivia
 
Inlägg: 1406
Anslöt: 2009-03-05
Ort: Lite här och där...

Inläggav Tant Grön » 2010-09-07 13:16:21

Jo, det är ju bra om självinsikten förbättras. Fattar inte att jag först nu efter 40 får kunskap om varför livet varit så tungt. Det är nästan skrattretande att jag inte förstått tidigare. Har träffat många med NPF i mitt jobb.

Tror nog att det blir bättre men vill ha ork att leva inte bara överleva. Har skämts så över att jag inte kunnat vara "normal" och inte fått ordning i mitt liv. Jag har på nåt sätt så mycket kapacitet men så lite förmåga :? Kanske ska försöka arbeta 50% istället för heltid. Vill kunna vara glad med familjen inte en utmattad zombie.
Tant Grön
 
Inlägg: 26
Anslöt: 2010-09-07

Inläggav clivia » 2010-09-07 13:24:01

Ptja...jag tror inte det behöver vara logiskt. Om jag också ska vara optimist så tror jag på att det är bättre sent än aldrig eller för sent....
Jag känner igen mycket så väl så väl i det du beskriver och i det jag själv hört andra med vår diagnos säga. Det som har sagts också att det är första perioden (något eller några år) som är tyngst sen kommer balansen mer.
Men att se bakåt och klandra sig tror jag inte löser något, personligen ser jag det som ett plus just nu. Jag kan inte påverka det som varit men det får bli min facit. Hur var det då? Är det som finns framför mig något som inte fungerat förr? Hur kan det bli annorlunda nu?
Dom frågorna kommer sen mer naturligt och blir inte lika tunga.

Men det är också därför vi finns här!
Så jätte välkommen i vårt lilla speciella gäng :D
clivia
 
Inlägg: 1406
Anslöt: 2009-03-05
Ort: Lite här och där...

Inläggav Flia » 2010-09-07 15:10:01

Har inte arbetsförmedlingen särskilda resurser för npf?
På några ställen vet jag att det finns i alla fall.
Flia
 
Inlägg: 2316
Anslöt: 2008-11-28
Ort: Östhammar

Inläggav barracuber » 2010-09-07 15:39:17

Flia skrev:Har inte arbetsförmedlingen särskilda resurser för npf?
På några ställen vet jag att det finns i alla fall.


Af Rehab heter det i min kommun, de har hand om all typ av rehabilitering, arbetspsykologutredningar m.m. Men min arbetsförmedlare arbetar inte ens hela sin tid inom Rehab.
barracuber
 
Inlägg: 10992
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav Flia » 2010-09-07 15:42:10

barracuber skrev:
Flia skrev:Har inte arbetsförmedlingen särskilda resurser för npf?
På några ställen vet jag att det finns i alla fall.


Af Rehab heter det i min kommun, de har hand om all typ av rehabilitering, arbetspsykologutredningar m.m. Men min arbetsförmedlare arbetar inte ens hela sin tid inom Rehab.


Kan du inte begära att få byta arbetsförmedlare då?
Flia
 
Inlägg: 2316
Anslöt: 2008-11-28
Ort: Östhammar

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in