Är det någon mer här som från o till känner att man
skulle vilja begå ,, ni vet. Eller ja, droga sig fullständigt oigenkännlig?

Jag undrar om jag är verkligen bara väldigt överkänslig ibland.
Som om jag har ingen filter egentligen att ta ll skit i världen,
liksom det positiva.

Kan jag känna igen ja.

KÄNNER IGEN MIG HELT OCH HÅLLET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

SMOKE. Försök slappna av. Se "angreppen" som mindre hotande. Om du kan.

Grabbakram för FAAAAAAAAAAN!

(empatiöverkänslig = ostabil? = det är jag)

Önskar jag var din sköld... skäms att JAG inte är det...
Selfhatred... nu.
Jävla piss.

För 1000 år sedan skulle jag dött för dej. Nu är jag en överciviliserad fjolla. Kräker över mina egenskaper...

Detta är "fikandets" tidsålder.

Zen är inte ens i närheten. Funderar på DÖDEN i ett nära krig. Kanske är född sån bara. "Zen" är mina nästa utvecklingsnivå i NÄSTA liv. Känns fan så... skiter i min död.

Alltid sökt KRIGET i denna "form". Måste vara nästa iteration av varande eller dom efter det som är min "ZEN".

Döden är logisk nu. I ett krig. Jag fruktar inget. Skrattar bara.
Att jag är född VINNARE tyder på att krigen komme vinnas. Men åldern DÖDAR mig sen.

Känner jag igen. Jag har ingen mask utåt,inget skydd.

Ohhhh ja det har man kännt flera gånger men vafan man får kriga på och inte ge upp

Man får mota bort känslan vid dörren för att göra det enklare för sig men någon runda nere i det svarta hålet är bara normalt som jag ser det.

Ok. Dethär var då intressant.
Ska göra så, Treeman.

Känner igen mig, Smokescreen. Kramar från mig också!

(P.S. Jag är ingen "göbbe" utan en kvinna )

svartamolnet skrev:Känner igen mig, Smokescreen. Kramar från mig också!

(P.S. Jag är ingen "göbbe" utan en kvinna )

Haha. Ok. Kram tillbaka.

Visst känner jag igen mig!

Sa till min sambo häromdagen att jag fixar inte detta livet - är liksom inte skapt och anpassat för det... Är så otroligt jäkla överkänslig för vad andra i min omgivning säger, uttrycker och antyder. Men naturligtvis är det bara sådant som är negativt som jag tar åt mig av - det som är positivt kan väl inte vara riktat till mig inte? Sedan ser jag också alltid mig själv som orsak till andra människors dåliga humör och "olyckor", och analyserar sönder situationer och tänker på vad jag borde ha gjort eller sagt, eller inte ha gjort eller inte ha sagt...

Jag önskar varje sekund av mitt vakna liv att jag bara skulle få kunna dö, då smärtan och ångesten är så stark. Jag känner verkligen att jag orkar inte med detta längre. Vet bara inte hur jag ska ta mig ur det... Jag har också haft den tanken om att droga ner mig totalt, men jag vet inte... känner mig så uppgiven. Nu ska jag ialla fall gå och fylla på min kropp lite lagom med droger iform av Xanor, Imovane, Stesolid och Nozinan så att den värsta ångesten lägger sig en aning, så att jag får somna ifrån och vila mig ett tag från kaoset som försigår i min högprestrerande men funktionsskadade hjärna.

Smokescreen skrev:Är det någon mer här som från o till känner att man
skulle vilja begå ,, ni vet. Eller ja, droga sig fullständigt oigenkännlig?

Jag undrar om jag är verkligen bara väldigt överkänslig ibland.
Som om jag har ingen filter egentligen att ta ll skit i världen,
liksom det positiva.

Jag känner stabila aspergare och instabila. Jag själv hade en "störd" uppväxt. Om man har AS med de problem det medför så är nog risken för störningar större.

Jag råkar ut för känslo-"laviner". Det är precis som en lavin. Några ord sätter igång en rörelse, några ytterligare påfrestningar och sedan...har det nästan slutat med döden några ggr.

Beträffand dålig impulskontroll så är det vanligt inom autismspektrum. Stor känslighet hör också ihop med musikalitet och konstnärlighet. Så det behöver inte vara sjukt. Att man inte lyckas anpassa sig till en sjuk värld kanske är friskt?

It is no measure of health to be well adjusted in a sick society ?

Owl. Jag vet inte om du är en dude, men min hjärta går verkligen
ut till dig. Känns som vi borde starta ett samhälle vart finkänslighet är kanske inte ett sjukdom, om det är vad man kan kalla det.

Men nåja. Ska be dem inaktivera mig.
Här är det inte precis nödvändtvist högre finkänslighet frågan om.
Faktiskt värre. Men däremot är jag glad att ha fått höra
att jag är inte ensam om detta. Ha det bra.

No, I`m not a dude. I`m a girl in a twisted world... eller egentligen kanske jag borde kalla mig för kvinna när jag snart ska fylla 33.

Jag är "på" när det gäller det där sköna samhället du pratar om. Men eftersom jag har så jädrans svårt att komma igång och ta itu med saker (sk igångssättningssvårigheter), så är jag kanske inte rätt person att starta samhället med. Men jag kommer definitivt bli en medborgare där så fort det bara går; "Hurry, hurry!"