Finns det fördelar med att ha en AS-förälder?

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Finns det fördelar med att ha en AS-förälder?

Inläggav Alien » 2007-11-03 19:35:02

Kanske om man har AS själv, då förstår föräldern en bättre.

Men finns det nån fördel för ett NT-barn att ha en AS-förälder?

Idag diskuterade min dotter med mig. Hon tyckte att alla tyckte lika i gruppen utom hon. Nån tycker nåt, och sen hakar alla andra på och hon blir den enda avvikande. Hon tycker dessutom att de svänger väldigt. Ena stunden tycker alla si, nästa dag så.

Jag sa att hon antagligen tänkte mer rationellt och mindre känslomässigt än de andra. Att hon var mindre påverkad av grupptänkandet och mer självständig. Och att hon hade självförtroende nog att gå emot majoriteten.

Som förklaring tog jag helt oblygt mig själv och sa att jag inte var någon gruppmänniska. Tycker jag något så ändrar jag mig efter fakta, inte efter att de som tycker annorlunda är fler el har högre rang än jag. Så jag hade nog påverkat henne omedvetet. Jättebra, tyckte dottern, hon ville inte alls vara nån inställsam och mjäkig gruppmänniska.

Jag kände mig förstås stolt och belåten. Min dotter har blivit stark och självständig tack vare sin aspiga mor. :lol:

Fast det innebär ju inte bara fördelar, hon kan bli ansedd som en envis och jobbig jävel. Men eftersom hon är NT så tror jag hon kan ändra sig när hon tycker det behövs, något som är omöjligt för mig.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46091
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav Matulda » 2007-11-05 12:55:30

Det tror jag definitivt! Det finns fördelar med allt.

Och om man nu generaliserar så tror jag att barn med AS förälder lär sig rakhet och ärlighet. De lär sig att säga vad de tycker och att stå för det. Nackdelen är som du säger att man blir obekväm, men har man den grundtrygghet som det verkar som om din dotter har så kommer hon istället att bli en rakryggad person som folk litar på. Man vet vad man får och man får det man ser! Du lär henne att stå för den hon är och det är bra. Det behövs fler sådana i samhället istället för den mjäkigheten som många har.
Senast redigerad av Matulda 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Matulda
 
Inlägg: 187
Anslöt: 2007-11-04

Inläggav Pemer » 2007-11-05 20:08:24

De här bitarna låter som ett än bättre skäl att förhoppningsvis skaffa barn så småningom... :)
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Pemer
 
Inlägg: 13588
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Alien » 2007-11-06 1:22:56

Samtidigt beundrade hon sin NT-far som tålmodigt och vänligt lyckades lirka ut en berusad från restaurangen. Hon har inte själv så mycket tålamod men jag hoppas hon ärft en del av sin fars förmågor också.

T ex har jag aldrig kunnat lära henne hur hon ska få vänner och behålla dem, eftersom jag själv aldrig haft några. Det som jag tycker är viktigt, att man är pålitlig och lojal är inget som vinner vänner. Man ska vara cool och häftig. Så där har dottern fått klara sig själv utan annan hjälp än sina spegelneuroner.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46091
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav sugrövmanövern » 2007-11-11 16:11:24

Min pappa har med stor sannolikhet AS. Det är svårt att få kontakt med honom, han lever i sin egen lilla värld med sitt specialintresse och snackar inte mycket. När vi barn föddes visste han inte hur han skulle hantera det. Vad ska jag göra med de här små liven? Han förstod sig inte på oss.

Han är väldigt snäll och det finns inte ett ont ben i hans kropp. Men han var lättirriterad och jag kände det som att han mest tyckte vi var jobbiga när vi var små. Han är väldigt frenetisk i sitt specialintresse och vill vara ifred med det, det är väldigt tvångsmässigt.

Han mår inte bra, är deprimerad :? . Tar till flaskan och är i förnekelsefasen vad gäller detta, som troligtvis kommer att leda till en för tidig död.

Fördelar? Jag vet inte. Jag hade hellre sett att han var en välmående NT-människa.

Han och brorsan kan inte kommunicera så bra. Han hjälper ju brorsan en del med grejer, men far är så lättirriterad och brorsan tycker det är trist när de ska göra saker tillsammans och farsan gnäller och surar hela tiden. Det draget har även jag ärvt, tappar tålamodet lätt, svär, gnäller och är allmänt trist att samarbeta med.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11110
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Inläggav sugrövmanövern » 2007-11-11 16:14:15

Pemer skrev:De här bitarna låter som ett än bättre skäl att förhoppningsvis skaffa barn så småningom... :)
Tänkte fråga en grej :) . Har du mycket erfarenhet av barn? Varit mycket barnvakt eller nåt? Eftersom du är så säker på att du vill ha barn?
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11110
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Inläggav Panika » 2007-11-11 18:36:03

Moderatorn:
:D Hej
Jag vill i all välmening påpeka att denna tråd heter "Finns det fördelar med att ha en AS-förälder?"

Håll er inom detta ämne tack.
Senast redigerad av Panika 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Panika
 
Inlägg: 986
Anslöt: 2007-07-18
Ort: Helsingborg

Inläggav Pemer » 2007-11-11 19:19:10

sugrövmanövern skrev:
Pemer skrev:De här bitarna låter som ett än bättre skäl att förhoppningsvis skaffa barn så småningom... :)
Tänkte fråga en grej :) . Har du mycket erfarenhet av barn? Varit mycket barnvakt eller nåt? Eftersom du är så säker på att du vill ha barn?

Jag svarar på det och hoppas det är okej (det handlar ju i alla fall om en förhoppningsvis blivande AS-förälder), så låter vi tråden hålla sig till ämnet sedan, hoppas vi.

Jag råkade börja se fram emot att växa upp och bli vuxen och pappa till egna barn redan i fyra-fem-årsåldern, och det har regelbundet funnits bekanta till familjen med småbarn under resten av min uppväxt, mitt första jobb var på dagis och så småningom har jag blivit morbror och i varje fall lite då och då barnvakt (men tyvärr har syster med familj kommit att bo på annan ort). Älskar barn högt och innerligt, och har aldrig sviktat i min övertygelse att jag absolut ser fram emot och drömmer om egna med den rätta.

Att jag både har den synen och har AS tror jag är en ovanligt fin kombination, kanske framför allt om barnen ärver diagnosen. De lär inte få en eventuell diagnos ställd vid 33, om man säger så... :)

...så försökte jag knyta an till trådens ämne än mer.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Pemer
 
Inlägg: 13588
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Måste skryta

Inläggav Alien » 2007-11-19 14:33:10

Jag hittade ett e-mail från min dotter i spam-mappen (tur att jag kollade innan jag deletade).

Tack mamma, för att du har uppfostrat mig så bra. Allt jag är är jag tack vare dig (och lite av pappa). Utan dina värderingar i livet hade jag kanske varit någon helt annanstans. Och det vet jag att jag inte vill vara.

Detta apropå att en kompis till henne sagt att hon var så målmedveten.

Jag är inte ens säker på (fast jag gärna vill tro det) att hon blivit som hon blivit pga mig och mina goda uppfostran. Det kan vara goda gener (finns det gener för självförtroende och målmedvetenhet?) el bara tur.

Men jag är lycklig över att hon har gott självförtroende trots att jag inte har nåt. Har ju varit rädd för att hon skulle få min osäkerhet i arv. Jag har bestämda åsikter men uppträder ofta mesigt.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46091
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav lar66 » 2009-07-22 19:46:55

Klart det finns fördelar:
a) i mitt fall så upptäckte jag ett mycket tidigt symptom på sjukhussjuka hos min yngsta son, och han fick behandling i tid.

b) jag visar att man kan ha hobbies som (man själv i alla fall tycker) är intressanta.

c) man kan själv vara ett exempel på att moden inte måste följas, men ändå hålla en egen slags "stil".

d) man kan ibland bistå med sina kunskaper (ex i skolan), som hade varit svårt att hinna skaffa med en stor bekanskapskrets.

e) man brukar ofta förstå vad mobbing handlar om, eller hur det känns att allmänt vara lite utanför.

f) som någon sade, man kan uttrycka avvikande åsikter, gärna i rätt sällskap som kan ta det. I fel grupp så kan det dock bli lite problem...

Det var en kille i WTC som inte ville åka tillbaka upp i tornet igen på chefens begäran (man hade blåst "faran över"), det räddade livet på honom.
Senast redigerad av lar66 2011-05-04 10:51:13, redigerad totalt 1 gång.
lar66
 
Inlägg: 385
Anslöt: 2007-02-10
Ort: Stockholm

Inläggav Lnovgo » 2009-08-25 10:40:54

I min familj var vi mer eller mindre aspiga hela bunten. Vi blev som en kulturell minoritet, och jag tror definitivt att det var bättre för mig än att vara annorlunda överallt. Jag blev för det mesta förstådd där hemma, men ofta inte t.ex. i skolan. Jag föreställer mig att det skulle vara rena skräcken att växa upp i en NT-familj.
Senast redigerad av Lnovgo 2011-05-04 10:51:14, redigerad totalt 1 gång.
Lnovgo
Inaktiv
 
Inlägg: 879
Anslöt: 2008-05-06

Inläggav alfapetsmamma » 2009-08-25 13:47:42

Klart det finns, vare sig barnet är aspigt själv och det finns en större chans till förståelse barn och förälder emellan eller barnet är mer entigt och kan lära sig en del av sin aspiga förälder.

Vidare är föräldrar till npf-iga ungar skolade på ett sätt som faktiskt gör dem eller kan göra dem till trevligare vuxna för andra ungar.

Iaf har jag fått höra att jag är så snäll och uppmärksam med andras ungar, och jag tror helt klart att mitt sätt att förbereda, förklara, ta reda på vad ungen vill själv spelar stor roll där.

När jag träffade en nätis som jag inte träffat och då inte heller var bekant med hennes barn så frågade jag dem var de ville sitta när vi fikar, om de ville ha stor eller liten sked till sin kaka, om de vill ha en ny sked när den tappade den förra på golvet o sånt och de hade tyckt jag var så snäll och mamman tyckte jag var en ängel.

Kan ju direkt säga att jag gjorde som med mina ungar, för att det blir så mycket trevligare för alla då. Alltså är jag npf-certad, på sätt och vis. Och det gagnar NT-ungar.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 10:51:14, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Zombie » 2009-08-25 15:16:56

Roligt att se dig, Lnovgo!
Lnovgo skrev:I min familj var vi mer eller mindre aspiga hela bunten. Vi blev som en kulturell minoritet, och jag tror definitivt att det var bättre för mig än att vara annorlunda överallt. Jag blev för det mesta förstådd där hemma, men ofta inte t.ex. i skolan. Jag föreställer mig att det skulle vara rena skräcken att växa upp i en NT-familj.

Det där kan vara så olika. För mig var det rena skräcken både att växa upp i en AS-familj (låt vara odiagnosticerad) och att ha (vad jag i efterhand kan säga att jag upplevde som) idel NT:s omkring mig. Ingenstans alls att vila eller bli förstådd.

Ändå förstod nog mina föräldrar en hel del mer än vad jag märkte. Men det var ändå en del enkla saker de inte förstod, och de var dåliga på att kommunicera och att handla.
Och vi fick naturligtvis ingen hjälp, om inte för annat så för att NPF var okänt då. Antagligen spelade det in att de därmed inte heller förstod eller var rimliga mot sig själva särskilt bra.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 10:51:14, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav alfapetsmamma » 2009-08-25 20:15:35

Zombie skrev:Det där kan vara så olika. För mig var det rena skräcken både att växa upp i en AS-familj (låt vara odiagnosticerad) och att ha (vad jag i efterhand kan säga att jag upplevde som) idel NT:s omkring mig. Ingenstans alls att vila eller bli förstådd.

Ändå förstod nog mina föräldrar en hel del mer än vad jag märkte. Men det var ändå en del enkla saker de inte förstod, och de var dåliga på att kommunicera och att handla.
Och vi fick naturligtvis ingen hjälp, om inte för annat så för att NPF var okänt då. Antagligen spelade det in att de därmed inte heller förstod eller var rimliga mot sig själva särskilt bra.


Jag har nog också växt upp med npf-isar som inte vetat att det var nåt sånt och inte bara kynne, ovanor, karaktär, olater, nerver, fostran osv som gjorde dem till vad de var. Och de var också oförstående inför mina egenheter.

När jag skrev om att vara en tillgång som bokstavsberikad förälder så tänkte jag på att man i så fall är medveten om sina egenheter och har nån slags koll på sig själv, sina styrkor, drag, gränser osv, även om naturligtvis inte kan styra över alltihop.

För trött för att försöka förklara hur jag menar, om det nu är otydligt, sorry.

Jo förresten, om jag VET hur jag känner inför ljud, stress, äcklig konsistens på mat och annat, och VET att det handlar om att inte kunna känna på nåt annat sätt, inget som går att ta sig i kragen kring, så kan jag behandla mina barn annorlunda, när de får liknande problem, eller problem som jag kan hänföra till alternativkablage.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 10:51:14, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Alexandra » 2009-08-25 20:44:59

Det är i lägen som detta som jag önskar att denna sektion vore dold. ;)

Nåväl. Såvida föräldern med AS är medveten om sina svagheter/styrkor kan jag se vissa fördelar - ja! - som även ett sk "NT-barn" skulle kunna dra nytta av.

I mitt personliga fall så förhåller det sig som så att de som orkat/kunnat/velat hjälpa och stötta varit NT. (Vill dock göra det lilla tillägget att det finns de som själva har haft NPF men trots ett gott hjärta så att säga velat men inte kunnat.)

Sen har jag ju också exempel runtomkring mig på mycket kärleksfulla och kompetenta föräldrar som har - eller skulle kunna platsa för - en AS-diagnos. Summan av kardemumman blir väl (kanske) att vi alla är väldigt olika.
Senast redigerad av Alexandra 2011-05-04 10:51:14, redigerad totalt 1 gång.
Alexandra
Inaktiv
 
Inlägg: 1388
Anslöt: 2009-01-02
Ort: Stockholmsförort

Inläggav Zombie » 2009-08-25 22:15:11

Jag tycker du var kristallklar, A-mamma.
Alexandra också - det som framför allt finns att veta är att vi är olika, ja.

Annars var väl också min poäng ungefär att mycket hänger på självkännedom såväl som allmänna insikter, sämja med sig själv, rimlig miljö omkring sig och träning i att tänka utanför lådan.

Därutöver kan jag väl upprepa mig från annat håll och säga att nog även här skillnaden mellan en lyhörd, reflekterad och kanske erfaren person och en olyhörd, oreflekterad och kanske oerfaren avgör bra mycket mer än den mellan NPF och ej. (Kanske rentav en del personer utan NPF, som "trots det" har tvingats genom ekluten, har en flexibilitet i tänkandet och litet sådant som ingen egen erfarenhet av NPF kan ersätta?)
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 10:51:15, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Alien » 2009-10-16 1:16:35

När jag tänker efter tror jag att jag varit en sämre mamma för ett aspiebarn.

Min utgångspunkt var att min dotter inte skulle få det som jag. Hon skulle inte bli ensam och mobbad i skolan. Eftersom jag inte fått någon diagnos då, så tänkte jag att det var min uppväxt som gjort mig så blyg och udda. Alltså gällde det att se till att hennes blev helt annorlunda:

- Jag var hemma tills jag började skolan: Hon började på daghem och sen i förskoleklass, ständigt omgiven av andra barn

- Jag satt bara hemma och läste och ritade efter skolan. Jag ville att hon skulle pröva på så många aktiviteter och träffa så mycket folk som möjligt. Alltså skickades hon iväg på kyrkans barnkör, teatergrupp, dansträning, scouterna, fiolspelande etc. Till slut gjorde hon uppror. Hon ville ju bara vara med kompisarna också. Fast efter några år hade hon själv börjat på så många aktiviteter att hon var där igen: stressad. Jag gjorde henne kanske bara stressad och rastlös. :(

Men hade hon haft AS hade det verkligen kunnat skada henne, att ständigt vara tvungen att göra saker med andra, okända barn.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46091
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in