Mina föräldrar vill inte ha mig längre. De säger att jag mobbar dem.
De ska alltså försöka att hitta ett familjehem (fosterhem) till mig.
Jag står inte ut med mina föräldrar, så innerst inne vill jag flytta, men jag har otroligt svårt för förändringar och nya människor.
Jag har ingen aning hur jag ska göra!
Jag får bo hos dem om jag slutar att säga elaka saker till dem, men jag klarar inte att sluta, och jag vill bort från dem.

Vad tråkigt för dig.
Ibland kan människor i bråk säga saker de egentligen inte menar. Jag brukar ha svårt att inte ta saker bokstavligt när människor är arga, och istället bli väldigt sårad.
Om det skulle vara som de säger så vet jag tyvärr inget om familjehem.

carl skrev:Vad tråkigt för dig.
Ibland kan människor i bråk säga saker de egentligen inte menar. Jag brukar ha svårt att inte ta saker bokstavligt när människor är arga, och istället bli väldigt sårad.
Om det skulle vara som de säger så vet jag tyvärr inget om familjehem.

De har vid ett flertal tillfällen sagt att de tänker skicka mig till ett familjehem, så i går när de sade det till mig, svarade jag: "Ni säger ju det hela tiden! Menar ni allvar, eller?"
De sade att den här gången menade de det.

Withdrawn skrev:

carl skrev:Vad tråkigt för dig.
Ibland kan människor i bråk säga saker de egentligen inte menar. Jag brukar ha svårt att inte ta saker bokstavligt när människor är arga, och istället bli väldigt sårad.
Om det skulle vara som de säger så vet jag tyvärr inget om familjehem.

De har vid ett flertal tillfällen sagt att de tänker skicka mig till ett familjehem, så i går när de sade det till mig, svarade jag: "Ni säger ju det hela tiden! Menar ni allvar, eller?"
De sade att den här gången menade de det.

Har du någon vuxen du kan prata med det här om? Som en kurator eller psykolog?

carl skrev:Har du någon vuxen du kan prata med det här om? Som en kurator eller psykolog?

De finns, men jag klarar inte att prata med dem.

Hej!

För att kunna hjälpa dig, skulle det vara bra med mer information. Om du säger elaka saker till dina föräldrar när ni bråkar, vad är det då ni bråkar om? Är det vanliga tonårsbråk som när du ska komma hem på kvällen, om du har gjort läxorna, att du ska hjälpa till hemma eller vid vilken tid du ska lägga dig? Eller rör det andra, mer personliga saker? Du behöver inte ta upp jobbiga saker här, jag menar bara generellt vilken typ av bråk det rör sig om.

Alla tonåringar bråkar med sina föräldrar, det ska föräldrarna kunna hantera utan att behöva fundera på att familjehemsplacera sitt barn. Tycker jag. Men om du inte alls trivs hemma, kan familjehemsplacering vara ett alternativ. Försök dock att få åka och titta på familjehemmet innan du bestämmer dig. Med tanke på din ålder börjar du ju snart gymnasiet, kanske kan du bo på elevhem eller liknande under skoltiden?

Hälsningar

Lilla Gumman

Withdrawn skrev:

carl skrev:Har du någon vuxen du kan prata med det här om? Som en kurator eller psykolog?

De finns, men jag klarar inte att prata med dem.

Varför då?

Lilla Gumman skrev:Hej!

För att kunna hjälpa dig, skulle det vara bra med mer information. Om du säger elaka saker till dina föräldrar när ni bråkar, vad är det då ni bråkar om? Är det vanliga tonårsbråk som när du ska komma hem på kvällen, om du har gjort läxorna, att du ska hjälpa till hemma eller vid vilken tid du ska lägga dig? Eller rör det andra, mer personliga saker? Du behöver inte ta upp jobbiga saker här, jag menar bara generellt vilken typ av bråk det rör sig om.

Alla tonåringar bråkar med sina föräldrar, det ska föräldrarna kunna hantera utan att behöva fundera på att familjehemsplacera sitt barn. Tycker jag. Men om du inte alls trivs hemma, kan familjehemsplacering vara ett alternativ. Försök dock att få åka och titta på familjehemmet innan du bestämmer dig. Med tanke på din ålder börjar du ju snart gymnasiet, kanske kan du bo på elevhem eller liknande under skoltiden?

Hälsningar

Lilla Gumman

Det började med att jag sade: "Jag vill inte bo här mer!", och då ville min mamma veta varför. Så jag slängde ur mig allt det negativa jag tyckte om mina föräldrar. Jag förstår inte varför de blev ledsna, jag ljög ju inte precis. Jag sade som det var.

Ja, jag funderar på att bo någon annanstans under skoltiden.

carl skrev:

Withdrawn skrev:

carl skrev:Har du någon vuxen du kan prata med det här om? Som en kurator eller psykolog?

De finns, men jag klarar inte att prata med dem.

Varför då?

Jag har stora problem när det gäller att prata med folk.
Har talångest, hittar inte orden etc.

Withdrawn skrev:

carl skrev:

Withdrawn skrev:

carl skrev:Har du någon vuxen du kan prata med det här om? Som en kurator eller psykolog?

De finns, men jag klarar inte att prata med dem.

Varför då?

Jag har stora problem när det gäller att prata med folk.
Har talångest, hittar inte orden etc.

Har du berättat det för dem du bör prata med? Eftersom du skriver väldigt bra så kanske det är lättare att kommunicera med dem via text?

carl skrev:Har du berättat det för dem du bör prata med? Eftersom du skriver väldigt bra så kanske det är lättare att kommunicera med dem via text?

Jag kan inte på något sätt berätta för psykologen eller kuratorn att jag tycker att det är lättare att kommunicera skriftligt än muntligt.
Jag har frågat mina föräldrar om de kan säga att jag i stället vill skriva än att prata, men de bara tvingar mig att försöka prata. "För att öva på det."

carl skrev:Har du berättat det för dem du bör prata med? Eftersom du skriver väldigt bra så kanske det är lättare att kommunicera med dem via text?

Väldigt bra ide.

REDIGERING: Okay dom tvingar dej prata.

Dina föräldrar älskar dej. Och "vill ha" dej innerst inne. Är jag rätt säker på. Ni har bara lite bråk/problem nu.

Jag har aldrig stått ut med mina föräldrar. Inte tålt dom. Men jag drog mig alltid undan och var för mig själv. Brydde mig inte om dom, och dom brydde sig inte om mig. Bråk skulle bara gjort att vi fick "kontakt" vilket jag inte ville ha mer än nödvändigt.

treeman skrev:Väldigt bra ide.

REDIGERING: Okay dom tvingar dej prata.

Dina föräldrar älskar dej. Och "vill ha" dej innerst inne. Är jag rätt säker på. Ni har bara lite bråk/problem nu.

Jag har aldrig stått ut med mina föräldrar. Inte tålt dom. Men jag drog mig alltid undan och var för mig själv. Brydde mig inte om dom, och dom brydde sig inte om mig. Bråk skulle bara gjort att vi fick "kontakt" vilket jag inte ville ha mer än nödvändigt.

Jag håller mig också undan från mina föräldrar, och de träffar mig inte så ofta eftersom jag sitter i mitt rum och nördar mig med mina intressen.
Fast med en gång jag kommer ut ur rummet blir de riktigt irriterande och vill prata med mig. De frågar hur det gick i skolan, vad jag åt till lunch och en massa annat. Då säger jag som jag alltid brukar: "Jag vill inte prata med er" - och då tar de väldigt illa upp!
Egentligen är det inte så att jag inte vill prata med dem, jag vet bara inte hur man gör.

De gör mig förvirrade. Varje gång jag är relativt lugn och munter, kanske sitter och läser en bok, säger de att de älskar mig. När jag är hysterisk, nedstämd och stressad, verkar det som att de hatar mig.

Withdrawn skrev:De gör mig förvirrade. Varje gång jag är relativt lugn och munter, kanske sitter och läser en bok, säger de att de älskar mig. När jag är hysterisk, nedstämd och stressad, verkar det som att de hatar mig.

Jo men dom reagerar på att du inte mår bra. Då mår dom inte heller bra. Betyder inte att dom hatar dej.

Näe, det är oftast inbyggt i föräldrar att tycka om sina barn, visst går det att straffa sig ut men det är svårt även om det är möjligt.
Vill barnet i fråga göra bra saker så brukar föräldrar vilja hjälpa till om de orkar.

Jag föreslår att du ger dem ett chattkonto eller skriver brev till dem, eller maila, korta brev tror jag fungerar bäst.

Det låter bedrövligt att leva med folk som inte vill leva med en, eller uppleva det så, hur det nu än är med det. Att jag säger så är för att mina barn sagt sånt som att jag inte vill ha dem eller inte tycker om dem, vid tillfälle, och jag VET att det inte är så, från mitt perspektiv...

Men hursomhelst, hemskt att du ska känna det så, vad din familj nu än tänker.

Ska du bo nån annanstans än hemma tänker jag att det vore bra om det var nån som förstod sig på Asperger. Familjehem är nog inte det första jag skulle tänka på i så fall, om inte du kan få ett där de har den kompetensen. Om inte det kunde vara en släkting som du känner osv. Har inte orkat läsa i hela tråden, så du kanske har pratat om det men jag missat det..

Jag skulle nog utifrån det jag sett själv av såna problem hellre välja en bra internatskola med AS-inriktning, som Solhagagruppen eller Enigma omsorgs verksamhet. Men det är ju inget man bara får sådär, det måste man nog få beviljat via socialtjänsten, på nåt sätt.

Hoppas det löser sig för dig, det är ledsamt att höra om din historia...