Jag har nyligen gått igenom en utredning och fått berättat för mig att jag har AS och ADHD. Då mitt "specialintresse" är att läsa på om saker minst sagt ingående har jag läst massor i olika böcker forum och på nätet och till min förvåning har jag svårt att hitta andra som verkar fungera som mig.

Jag växte upp som en mobbad och omogen person som aldrig förstod hur jag skulle agera när jag var liten för att uppnå acceptans. Jag lärde mig efterhand men var alltid efter min egen årskull. När jag gick i lågstadiet började jag läsa, och då uteslutande faktaböcker om olilka ämnen. Mina klasskamrater läste skönlitteratur och sportade. Jag kunde väl sporta jag med men mer för att bli accepterad och blev uteslutande vald sist.

När datorerna kom in i var mans hus blev jag en datornerd. Hängde på BBS:er och drog hem terroristhandböcker, anarkistkokböcker och försökte mig på allehanda hyss. När jag kom till högstadiet började det yttre trycket bli för mycket och jag tänkte jag skulle testa att bli "kriminell" för att slippa mobbingen, så jag började göra inbrott, skadegörelse och råna någon då och då. Det fungerade ett tag men sedan började alla ta avstånd från mig. Jag var provocerande hela tiden och argumenterade ständigt emot allt som lärarna sa, hatade de judar var jag för och älskade de judar var jag emot. Jag avskyr allt som är standard och etablerat ( förutom det uppenbara som t ex att äta ) fruktansvärt tråkigt och förutsägbart.
Jag hade en slags "snäll" utsida och folk sade alltid till mig om jag gjort något olydigt, -Det här trodde jag inte om dig...
Det blev många förhör på skolan om försvunna kemikalier, syror diverse inbrott och rykten om vapen.

Hade lätt för att ta till mig fakta men ganska dålig på att plugga effektivt. Gick teknisk linje varpå jag krockade med allt och alla och fick ett slags sammanbrott åt det mer våldsamma hållet.
Tröttnade på allt, tänkte bara avsluta och kom då i kontakt med kristna som visade mig en värld jag inte sett förrut. Typ människor som inte behandlade mig illa, det var lite nytt för mig, de hade tålamod i oändlighet och berättade hela tiden hur jag kunde hantera saker bättre.

Gick massa år där jag gjorde lumpen, pluggade på olika ställen osv. Hörde att Linux var det svåraste man kunde ha att göra med och tog mig an det, blev då till slut en riktig datornerd med servrar/*nix som intresse. Har alltid varit faktaintresserad och när jag fick en utredning på halsen efter många perioder av långa sjukskrivningar och depressioner började jag läsa på om npf. Psykologen hintade tidigt om AS och jag börjde läsa, mentaliseringsproblem, (empatilös, whatever) Känslokall, rationell, behövde mycket info hela tiden för att förstå. Har svårt för sociala beteenden och förstå varför, auktoritetsproblem, ansiktsblind. Allt det här passar mig på pricken, jag är också en skitbra skådis som lärt mig hur jag ska föra mig för att ge ett speciellt intryck. En som analyserar allt hela tiden, vad folk säger, hur de säger det, kroppsliga beteenden. Jag har blivit känd som en som säger helt fel saker hela tiden, man får inte säga så! Folk kan bli ledsna, blah blah blah.

Men sedan kommer det som stör, jag läser här och blir alldeles förvirrad, folk som gråter, folk som går i naturen, folk som har hundar och som tittar på svensk kultur. Allt det här är helt främmande, jag kan inte alls njuta av naturen, jag vet mentalt att det är bra och så, men det finns ingen njutning där. Gråtande, visst jag har gråtit, när man bryter ihop och det är med flera års mellanrum, men hela tiden? Och alla dessa känslor det pratas om, jag kan inte förstå. Att ha hund, varför det finns ju inget syfte? Folk diskuterar utifrån känsloargument och värdeord, jag hade förväntat mig sakliga argument utan irrationella beteenden.

Jag är också allergisk mot sociala tillställningar där ut och supa och dansa är min största mardröm, patetiska ( jag menar inte att trampa på någon ) människor som beter sig som djur, fulla med alkohol för att på något sätt känna gemenskap eller nåt. Så läser man här att det finns massor av folk som går ut på krogen, jag blir så förvånad. Det är som motsatsen till mig, jag vet att spektrumstörningar är breda, men så breda? Sportintresse... Vuxna män som försöker knuffa en läderboll mellan 4 stolpar med fötterna... och sedan hypar det till himmelen hur "tekniskt" det är. En annan sak är ju begåvning, jag saknar begåvning, jag har inget specialintresse som gör mig omänskligt duktig, visst jag är allmänbildad sure men det är ju inget att hänga i julgranen.

Jag kan identifiera mig jättemycket med Sheldon i Big bang theory, men är inte lika tvångsmässig utan biter för det mesta ihop tyst om det blir störningar.

Är jag ensam om att fungera så här? Skulle så gärna vilja hitta en miljö där jag inte hela tiden behöver förklara mig, där man kan vara sig själv och inte behöva anstränga sig så mycket.

Jag tycker snarare att du låter som aspergertypen 1A.
Jag kan i viss mån känna igen mig i detta:

skitapa skrev:Psykologen hintade tidigt om AS och jag börjde läsa, mentaliseringsproblem, (empatilös, whatever) Känslokall, rationell, behövde mycket info hela tiden för att förstå. Har svårt för sociala beteenden och förstå varför, auktoritetsproblem, ansiktsblind.

Jag anser mig inte själv känslokall men kan säkert upplevas så när jag inte visar de "rätta" känslorna på "rätt" sätt.

Även detta kan jag känna igen mig i:

Jag är också allergisk mot sociala tillställningar där ut och supa och dansa är min största mardröm, patetiska ( jag menar inte att trampa på någon ) människor som beter sig som djur, fulla med alkohol för att på något sätt känna gemenskap eller nåt.

Någon bra skådis är jag däremot inte. Och jag älskar hundar och katter! Behövs inget annat syfte än att jag får se dem, höra dem, smeka dem, lukta på dem och ha dem omkring mig. Mycket enklare än att umgås med människor!

Men aspergare är väldigt heterogena. Du hittar säkert folk som fungerar som du här, men också de som är extra känsliga. Så att helt och fullt "vara sig själv" fungerar inte om man sårar andra.

Intressant att läsa, jag trodde elaka var elaka för att de ville vara elaka.
Tackar för info

Kul att du vill dela med dig. Jag har mentaliseringsproblem av olika slag att jag inte alltid förstår varför människor beter sig på vissa sätt som jag inte direkt kan relatera till. Vilket gör det svårare att delta.
Fast så stora problem som du beskriver har jag inte. Att bli ledsen av att andra människor blir ledsna eller att känna liknande känsla som en annan människa har jag inga problem med (även om det är svårt ibland att veta varför). Fast det går inte lika snabbt för mig att känna samma känsla som någon annan.
(Det är svårt att beskriva exakt hur känsloflödet fungerar, jag ska fundera på det under dagen.)

Du får nog räkna med att asperger är en ganska bred diagnos och det kan finnas många som är olika "bra" på olika saker.

Aspergertypen 1A, vad betyder det? Finns det subtyper, jag har gjort några snabba sökningar men kan inte hitta något enhetligt.

Jag ville på inget sätt antyda att jag är bättre än någon annan utan bara att jag skulle vilja veta om det fanns folk med liknande "problematik/fördelar" som jag har

Jag menar aldrig att vara elak, eller ja, om jag blir attackerad orättfärdigt typ att folk skriker åt mig nedvärderande inför alla i matrummet t ex kan jag "hämnas" genom att argumentera fram så att personen börjar gråta. Det har ju hänt på ett par arbetsplatser. Mest uppfattas det som att jag säger saker utan att riktigt förstå vad som är ok. Jag sa en gång till en ungdom som stod och såg ut som han hade mens, vad är det med dig? Varför ser du så ledsen ut, har du inga kompisar? Det var ju inte menat illa, jag har ju sett honom tidigare i sällskap med någon kompis. Det var ju bara ett sätt att prata med honom, genom lite skämtande. Min kollega reagerade dock kraftigt och tyckte att man inte får säga så.
Samma sak när någon ungdom frågar om man är ledsen eller sur, och man svarar -Nej jag har inga känslor jag är en kille. Det är ju också fel tydligen, ganska uppenbart dock att det är ett skämt.

Samma sak om någon tjej säger att hon väger för mycket, då kan man liksom inte hålla på med den fjantiga leken, -Nejdå, onej, du är inte aaaallls för tjock. Jag brukar istället säga, ja, visst har du lagt på dig lite? Så de slutar leka den där idiotleken. Men det är ju förstås då också fel. Hur man än gör, även om jag säger som man ska säga -Nejdå, ooonej du är inte alls för tjock. Blir de sura och tycker man är ironisk.

Vadå, rånade du folk enbart för att det är oetablisserat? Spänningen då? Du har alltså inte behövt pengar och planerat rån helt nykter (ensam?).
Sen gått ut och hotat folk till livet ifall de inte gör något som ger dig något de äger? Du skyller inte ens ifrån dig på något.
Det är knappast normalt, nej. Men så är du tydligen kristen oxå. Det var inte så långt ifrån jude ändå. (förstår btw inte att det kan vara ett personangrepp att säga att någon är hemsk baserat på vad de tycker, men whatever..) Lika bra att skriva att jag inte tycker man är hemsk bara för att man är troende. Det finns skit i alla läger sas.

Håller med om mycket annat dock, även om jag vet att sport kan vara roligt tidsfördriv, så är det patetiskt med vuxna människor som springer runt och jagar boll. Om husdjur så tror jag det är lättare att finna glädje i såna om man antingen är ensam eller har haft "hand om" såna som barn. Att växa upp i en lägenhet i betongmiljö utan kontakt med naturen förutom någon kurs i biologi är säkert bra om man har tänkt sig en framtid som kriminell. Bara en gissning, aspergerdiagnosen bör vara ett av dina minsta problem.

Jag slutade med nästan all olaglig aktvitet i samband med att jag blev frälst, förutom möjligen ett och annat hot och fortkörning samt fildelning. Hoten har inte varit i egenvinstsyfte utan för att få vara fredad hemma. Vi blev trakasserade av folk som slängde sten på fönstren, kan bli jobbigt i längden, så jag statuerade några exempel. Problemen har ju upphört.

Jag rånade inte folk på grund av spänning eller pengar, jag var nykter och ibland ensam. Vad skulle jag skylla ifrån mig? Jag gjorde det ju för att man förväntades göra sånt bland mitt umgänge. Normalt och normalt, det var då normalt i mitt umgänge. Jag förstår inte vilka andra problem jag skulle ha annat än att jag blir trött av allt i perioder, vilka större problem tänker du på?

skitapa skrev:Jag växte upp som en mobbad och omogen person som aldrig förstod hur jag skulle agera när jag var liten för att uppnå acceptans. Jag lärde mig efterhand men var alltid efter min egen årskull. När jag gick i lågstadiet började jag läsa, och då uteslutande faktaböcker om olilka ämnen. Mina klasskamrater läste skönlitteratur och sportade. Jag kunde väl sporta jag med men mer för att bli accepterad och blev uteslutande vald sist.

Jag sportade inte men jag läste gärna skönlitteratur (helst 'vuxen-böcker' på engelska).

När datorerna kom in i var mans hus blev jag en datornerd. Hängde på BBS:er och drog hem terroristhandböcker, anarkistkokböcker och försökte mig på allehanda hyss. När jag kom till högstadiet började det yttre trycket bli för mycket och jag tänkte jag skulle testa att bli "kriminell" för att slippa mobbingen, så jag började göra inbrott, skadegörelse och råna någon då och då.

Jag har aldrig haft någon lust att bli kriminell. Umgicks ett kort tag med kriminella, de var rätt hyggliga personer men jag passade inte riktigt in där.

Det fungerade ett tag men sedan började alla ta avstånd från mig. Jag var provocerande hela tiden och argumenterade ständigt emot allt som lärarna sa, hatade de judar var jag för och älskade de judar var jag emot.

Att du gillar att provocera i denna känsliga fråga har ju varit uppenbart i den andra tråden. Kanske det kunde vara intressant för dig själv att titta lite närmare på varför.

Jag avskyr allt som är standard och etablerat ( förutom det uppenbara som t ex att äta ) fruktansvärt tråkigt och förutsägbart.

Jag också. När jag var yngre gillade jag att klä mig annorlunda, ha udda åsikter och chockera. Även om jag fortfarande klär mig som jag vill och tycker vad jag tycker så har dock behovet att chockera bara för att sticka ut minskat med åldern.

Jag hade en slags "snäll" utsida och folk sade alltid till mig om jag gjort något olydigt, -Det här trodde jag inte om dig...
Det blev många förhör på skolan om försvunna kemikalier, syror diverse inbrott och rykten om vapen.

Jag har också en snäll utsida men värre bus än att dricka hembränt i skolan på Lucia var inget som lockade mig.

Hade lätt för att ta till mig fakta men ganska dålig på att plugga effektivt. Gick teknisk linje varpå jag krockade med allt och alla och fick ett slags sammanbrott åt det mer våldsamma hållet.

Jag har svårt att ta in sånt som inte intresserar mig, men har aldrig haft våldsamma tendenser (har bara AS, inte ADHD).

Tröttnade på allt, tänkte bara avsluta och kom då i kontakt med kristna som visade mig en värld jag inte sett förrut. Typ människor som inte behandlade mig illa, det var lite nytt för mig, de hade tålamod i oändlighet och berättade hela tiden hur jag kunde hantera saker bättre.

Wow. Såna har jag aldrig mött. Jag försökte desperat läsa filosofi- och etikettsböcker i tidiga 20-årsåldern för att fatta hur man uppför sig men det var sällan något som var applicerbart i mitt liv.

Gick massa år där jag gjorde lumpen, pluggade på olika ställen osv. Hörde att Linux var det svåraste man kunde ha att göra med och tog mig an det, blev då till slut en riktig datornerd med servrar/*nix som intresse. Har alltid varit faktaintresserad och när jag fick en utredning på halsen efter många perioder av långa sjukskrivningar och depressioner började jag läsa på om npf. Psykologen hintade tidigt om AS och jag börjde läsa, mentaliseringsproblem, (empatilös, whatever) Känslokall, rationell, behövde mycket info hela tiden för att förstå. Har svårt för sociala beteenden och förstå varför, auktoritetsproblem, ansiktsblind. Allt det här passar mig på pricken, jag är också en skitbra skådis som lärt mig hur jag ska föra mig för att ge ett speciellt intryck. En som analyserar allt hela tiden, vad folk säger, hur de säger det, kroppsliga beteenden.

Låter som urbilden av en aspergare.

Jag tillhör inte den där typiska typen, även om jag utvecklats väldigt långsamt socialt.

Jag har blivit känd som en som säger helt fel saker hela tiden, man får inte säga så! Folk kan bli ledsna, blah blah blah.

Jag har också alltid haft en tendens att pluppa ur mig de mest olämpliga saker: "grodyngel under tungan" som någon här tidigare uttryckte det.

Men sedan kommer det som stör, jag läser här och blir alldeles förvirrad, folk som gråter, folk som går i naturen, folk som har hundar och som tittar på svensk kultur. Allt det här är helt främmande, jag kan inte alls njuta av naturen, jag vet mentalt att det är bra och så, men det finns ingen njutning där.

Jag njuter av naturen, även om jag måste ha sällskap av antingen datorn, någon person eller en bra bok för att inte bli otålig och rastlös. Att bara njuta utan att samtidigt få något gjort har jag svårt för annat än i korta stunder.

Gråtande, visst jag har gråtit, när man bryter ihop och det är med flera års mellanrum, men hela tiden? Och alla dessa känslor det pratas om, jag kan inte förstå.

Jag gråter ganska sällan och har bara känslor när det är relevant.

Att ha hund, varför det finns ju inget syfte?

Exakt min åsikt. Antar att många får ut något av sällskapet men för mig skulle det mest bara vara besvär. Även med katter som jag älskar.

Folk diskuterar utifrån känsloargument och värdeord, jag hade förväntat mig sakliga argument utan irrationella beteenden.

Antar att du menar mig bl a. Som jag förklarade har jag helt enkelt tröttnat på att vara neutral och saklig och sammanfattar gärna min inställning (som vuxit fram långsamt under många år, inte sällan på tvärs mot den rådande opinionen) i några få ord.

Dessutom känner jag direkt om det är någon som i första hand vill provocera och få uppmärksamhet och har inte längre någon lust att ge energitjuvar mer av min tid, när jag vet på förhand att det inte kommer leda till något annat än att jag slösat bort ännu en dag då jag kunde gjort något vettigt.

Jag är också allergisk mot sociala tillställningar där ut och supa och dansa är min största mardröm, patetiska ( jag menar inte att trampa på någon ) människor som beter sig som djur, fulla med alkohol för att på något sätt känna gemenskap eller nåt.

Samma här.

Så läser man här att det finns massor av folk som går ut på krogen, jag blir så förvånad.

Det finns alla sorter inom spektrumet, med ibland diametralt motsatta intressen och sätt att fungera.

Det är som motsatsen till mig, jag vet att spektrumstörningar är breda, men så breda? Sportintresse... Vuxna män som försöker knuffa en läderboll mellan 4 stolpar med fötterna... och sedan hypar det till himmelen hur "tekniskt" det är.

Har exakt samma åsikt. Men jag kan respektera att det finns de som har sport som specialintresse, även om jag inte förstår hur man kan ha det. De å sin sida kanske tycker mina specialintressen är knäppa eller ointressanta.

En annan sak är ju begåvning, jag saknar begåvning, jag har inget specialintresse som gör mig omänskligt duktig, visst jag är allmänbildad sure men det är ju inget att hänga i julgranen.

Jag är både allmänbildad och har vissa specialbegåvningar, men tror inte jag skulle kunna läsa på högskola t ex.

Jag kan identifiera mig jättemycket med Sheldon i Big bang theory, men är inte lika tvångsmässig utan biter för det mesta ihop tyst om det blir störningar.

Är inte det någon sorts sitcom? Jag har extremt svårt att förstå att det finns aspergare som tycker sånt är roligt.

Så, nu behöver jag jobba lite.

När det gäller just Israel har jag tagit den ställningen att alltid försöka resonera objektivt, överföra situationer på andra länder och se om det blir någon skillnad. Det handlar på inget sätt om att provocera, blanda gärna inte ihop att inte dela en uppfattning med att provocera. Jag tycker inte det är provocerande att väga in så mycket fakta så möjligt i mina ställningstaganden. Det är kanske därför jag ofta framstår som ett enigma som läser arabiska medier, vänstermedier och högermedier för att få en bättre bild.

Jag kan rekommendera ovanstående tv-serie, min fru tittar mycket på serier och Big bang theory sticker på det sättet att den handlar om 4 personer som ska föreställa vara totalt socialt inkompetenta och väldigt begåvade. Det roliga med det är att det Sheldon, som anses vara en "extra störd" individ, säger hela tiden är sant, fast de andra inte fattar det. Hans resonemang är helt korrekt och underbart att följa.

Och tack för er uppriktighet, det är alltid intressant att läsa om andra som har liknande erfarenheter/åsikter/beteenden.

skitapa skrev:Jag slutade med nästan all olaglig aktvitet i samband med att jag blev frälst, förutom möjligen ett och annat hot och fortkörning samt fildelning. Hoten har inte varit i egenvinstsyfte utan för att få vara fredad hemma. Vi blev trakasserade av folk som slängde sten på fönstren, kan bli jobbigt i längden, så jag statuerade några exempel. Problemen har ju upphört.

Händer ofta att småsaker blir större problem om man överdriver så, märks ju tydligt. De som kastade sten kanske hade sina orsaker med, sen blev de tydligen rånade, nästa steg kan vara en misshandel osv osv. Bästa är att undvika sånt ime. Visar man ingen reaktion så upphör problemen garanterat till slut. Själv hade jag nog kastat en kastrull i skallen på den som kastade stenar på mitt fönster iofs. Bor ganska långt ovanför marken och är en jävel på att träffa det jag siktar på.. :p

skitapa skrev:Jag rånade inte folk på grund av spänning eller pengar, jag var nykter och ibland ensam. Vad skulle jag skylla ifrån mig? Jag gjorde det ju för att man förväntades göra sånt bland mitt umgänge. Normalt och normalt, det var då normalt i mitt umgänge. Jag förstår inte vilka andra problem jag skulle ha annat än att jag blir trött av allt i perioder, vilka större problem tänker du på?

Att du är en betongapa.

Jag är ingen betongapa, jag bor i en radhusliknande lägenhet med skogen utanför fönstret. Jag försökte btw att ignorera problemen bra länge, men iom att det fanns en risk att mitt barn blev skadat av glassplitter tyckte jag att det är bättre att vända på situationen, först konfronterade jag personen och sa att jag skulle döda honom och hela hans familj + några väldigt psykologiskt valda rader, när personen ändå fortsatte med stenkastningen så jag tog med en riktigt stor och obehaglig backup (läs två meter muskler utan minspel samt kal upptill) och åkte hem till hans familj som jag lät spåra, de fick panik och jag förklarade sakligt vad problemet var och att det vore olyckligt för dem om det fortsatte. Innan det hade vi också besökt lite platser och frågat omkring efter ledaren till gruppen, så att ryktet gick ut.

Efter det har det varit knäpptyst, enda jag lagt märke till är att polisbilar har som vana att snurra kring vårt hus på kvällarna. Antar att inte vill att det busas kring mitt hus nu. Så som jag sa, det var på inget sätt i vinstsyfte utan för att de skulle sluta. Kan inte polisen göra jobbet måste man göra det själv. Det kanske låter som jag är labil och lite impulsiv men det är jag inte, allting var kalkylerat och det var aldrig fråga om att göra någon illa på riktigt.

Du är en betongapa om du inte är beroende av naturen och handlar allt du behöver på ICA imo. Jag gör iofs samma sak själv, men ser det inte som något positivt, försöker vända på det så att jag blir beroende av naturen istället för ett samhälle där alla ska vara lika/se likadana ut.

Kan inte se det som annat än att du är impulsiv. Själv skulle jag aldrig skriva det du har skrivit nu t.ex om jag misstänkte att jag var polisanmäld och jag inte vill bli inlåst. Rån/hot är väl mer än två års fängelse som straffskalan ligger på, dvs tillräckligt för husrannsakan eller att de sniffar din nätverkstrafik just nu. Tror dock att de brukar vara ärliga ifall man ringer polisen och frågar ifall de har några anmälningar mot en. Men vissa saker kanske man inte vill ha reda på.

Ok, enligt din definition stämmer det bra. Då är jag en betongapa, dock handlar jag helst på willys då det är störst gångar där minst folk och bäst parkering. Jag har ADHD men utan impulsivitet, det var en kalkylerad risk jag tog med avseeende på beviskedjan, jag anser det vara mycket svårt att få till en fällande dom. Rånen är preskriberade sedan länge. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om min trafik sniffades, jag har varit lite olydig och skickat intressanta mail över gränserna, det och öhh, uttryckt mina åsikter till samtliga riksdagspolitiker om att de kommer få stå till svars för sitt agerande. Var lite nervös efter det där men det verkar ha ordnat sig

Nej polisen har ingen skyldighet att upplysa dig om eventuella utredningar, det kallas förundersökningsekretess.

skitapa skrev:Jag kan rekommendera ovanstående tv-serie, min fru tittar mycket på serier och Big bang theory sticker på det sättet att den handlar om 4 personer som ska föreställa vara totalt socialt inkompetenta och väldigt begåvade. Det roliga med det är att det Sheldon, som anses vara en "extra störd" individ, säger hela tiden är sant, fast de andra inte fattar det. Hans resonemang är helt korrekt och underbart att följa.

Jag är inget fan av amerikansk komedi normalt sett, men BBT är verkligen annorlunda.

För övrigt känner jag igen mig mycket i det du skriver, exempelvis detta med att ställa sig frågande till dans/alkohol/fotboll ... har alltid haft svårt att förstå saker som utförs i grupp, eller som är beroende av att utföras i grupp.

Men om du har fru, då behöver du ju inte fundera på alkohol/gå ut och dansa - för det är väl därför 99, 99 % går ut och dansar och dricker, för att lägra en partner? *fattar inte det beteendet*

Ok, jag trodde det var nyligen det hände. Ingen skyldighet men de kan t.ex vara intresserade av att få tummen ur röven.

Jo, att skicka arga mail/hot till politiker lär väl inte göra att man prioriteras minst av FRA. Du skulle nog behöva kryptering på din lina. Finns s.k VPN's som gör det automatiskt, men du har säkert en trojan installerad i hårdvaran redan.

Trojan i hårdvaran, det vore något. Känner jag behov av kryptering när jag skickar något använder jag det. Men jag kör också en TOR-server här hemma, så jag kan ju alltid använda mig av det om jag har lust att vara anonym. Det dumma är att detta forum med en överrepressentation av paranoida människor körs i klartext så VPN lär inte hjälpa mig mycket. När det kommer till vanlig kryptering av lokal data kör jag kryptering av hemkatalogen utom på servrarna där det är lite svårt att hitta något över huvud taget. Oj måste dra. Ha det så gott

Just det, glömde att du var linux användare. De brukar ha mer koll än noll. Saknar med krypterat forum. Kasst nu när lösenord och allt är i klartext.

Jag har fått uppfattningen att ganska många aspergare är lugna och inte så aktivt brottsliga. Själv skulle jag ha väldigt stora problem att begå ett brott om det varken fanns ett större syfte än lagen eller någon annan som gynnades än jag själv.

skitapa skrev: Aspergertypen 1A, vad betyder det? Finns det subtyper, jag har gjort några snabba sökningar men kan inte hitta något enhetligt.

Det var mest ett skämt, eftersom vad du beskriver i mycket tycks överensstämma med aspergerstereotypen. Annars finns det faktiskt fyra undertyper:
Lorna Wings fyra huvudtyper

skitapa skrev:Jag menar aldrig att vara elak, eller ja, om jag blir attackerad orättfärdigt typ att folk skriker åt mig nedvärderande inför alla i matrummet t ex kan jag "hämnas" genom att argumentera fram så att personen börjar gråta. Det har ju hänt på ett par arbetsplatser.

Jag tror aldrig jag skulle kunna få någon vuxen människa att gråta. (Däremot tycks jag kunna få folk att bli arga på mig utan att ens fatta det.) Antingen kan du vara väldigt elak el så var personerna väldigt ömhudade när det gällde dem själva.

skitapa skrev:Mest uppfattas det som att jag säger saker utan att riktigt förstå vad som är ok. Jag sa en gång till en ungdom som stod och såg ut som han hade mens, vad är det med dig? Varför ser du så ledsen ut, har du inga kompisar? Det var ju inte menat illa, jag har ju sett honom tidigare i sällskap med någon kompis. Det var ju bara ett sätt att prata med honom, genom lite skämtande. Min kollega reagerade dock kraftigt och tyckte att man inte får säga så.
Samma sak när någon ungdom frågar om man är ledsen eller sur, och man svarar -Nej jag har inga känslor jag är en kille. Det är ju också fel tydligen, ganska uppenbart dock att det är ett skämt.
Samma sak om någon tjej säger att hon väger för mycket, då kan man liksom inte hålla på med den fjantiga leken, -Nejdå, onej, du är inte aaaallls för tjock. Jag brukar istället säga, ja, visst har du lagt på dig lite? Så de slutar leka den där idiotleken. Men det är ju förstås då också fel. Hur man än gör, även om jag säger som man ska säga -Nejdå, ooonej du är inte alls för tjock. Blir de sura och tycker man är ironisk.

Att råna folk tycker iaf jag är rätt elakt, tyder på brist på både empati och moral. Men jag fattar det som att du nu iaf utvecklat moral.

När det gäller dina skämt så kan du haft "fel tonfall" el "fel mimik", så att det mer låtit som ett hån än ett skämt.

Folk som frågar om de är för tjocka vill få bekräftelse på att de inte är det. Så då ses man nog som elak om man inte ger den bekräftelsen. Är man tjock så vet man det, man behöver inte fråga. Men jag skulle inte ljuga utan hellre säga "Ask me no questions and I tell you no truths". Eller så skulle man kunna säga "Varför frågar du mig, det viktiga är väl vad du själv tycker?" Å andra sidan tycker jag sällan att folk är tjocka, eftersom jag jämför med mig själv. De är bara mulliga, möjligen "kraftigt byggda". "Traditionellt byggd", som Mma Ramotswe i Damernas Detektivbyrå säger om sig själv

Här är förresten en parallell som jag nyss läste i en engelsk deckare:
"...'mitt minne är inte vad det har varit. Jag är en gammal kvinna nu, Jimmy.' Hon log och väntade på att bli motsagd. Det verkade som det dröjde ett ögonblick innan han förstod spelets regler. Fran märkte att hon höll andan. Det var en så grov vink om att en komplimang var på sin plats. Skulle han verkligen vara fräck nog att ignorera den?"
Är man aspergare kanske man inte ens fattar att någon är ute efter komplimanger. Eller så struntar man helt enkelt i det och inser inte att man då blir sedd som oartig och omöjlig.

Jag tycker också att du är typexemplet på asperger...

Angående känslomässighet här på forumet så tror jag mycket av det du uppfattat som känslomässighet är en ganska typsik grej som brukar hända här på forumet om det är polariserande frågor.
Många här har väldigt bestämda åsikter och gillar verkligen inte att rubbas ur dem. Det skapar väldigt stora känsloyttringar.
Det tycker jag skiljer sig från att bli känslomässigt upprörd över saker så att diskussioner inte ska kunna föras rationellt, för det tycker jag fungerar relativt bra här så länge ingen fått för sig något..
De enda starka känsloyttringarna som syns är isåfall ledsamhet för djur som blir skadade, eller ovanligt brutala eller tragiska människoöden, eller frågor som rör människor som ligger nära en själv.

Det är ungefär vad jag märkt, känns förnuftigare än mycket irrationellt beklagande som annars kan ske bland människor.

Att gilla djur/natur verkar vara något som aspergare ofta gillar på ett antingen/eller-sätt.

Med aspergare så är det väldigt vanligt att man är antingen "på eller av" när det gäller saker. Det verkar snarare vara det som är det gemensamma, än om man gillar något eller ej.

Alltså många som kan vara "praktexemplar" till aspergare, men som ändå är motsatser vad gäller t.ex. gilla djur.

En del aspergare och autister tycker också att de förstår sig på djur bättre än människor, och intresset har då kanske vuxit sig stort från det.

Att vara elak är att vara grym utan annat syfte än egen njutning i min definition, det är skillnad om man biter ifrån för att folk inte ska hacka på en. Jag är som sagt inte en elak person, jag skulle aldrig göra någon illa utan att de attackerade mig först, eller ja, och min närmaste familj. Jag har också moral, och i vissa frågor är jag helt fanatisk i andras ögon. När det kommer till lagar och regler som inte har något syfte är jag inte lika nogräknad.

Det verkar logiskt det du säger carl, att det nog är i just polariserade fråger jag tycker mig se det här. Men kan ändå acceptera om andra här inte är som jag när det gäller den här punkten.

Väldigt intressanta tankegångar bror duktig, jag tycker mig faktiskt ha sett just det att man är antingen för eller emot, och kan samtidigt känna igen det i mitt eget liv, inte så sällan blir man ju anklagad för att se allting vitt eller svart.

Tack för allas synpunkter, väldigt roligt med feedback och intressanta tankar