Varför har ingen nämnt australiska engelskan?

vetej skrev:Varför har ingen nämnt australiska engelskan?

För att det låter bonnigt?

Jag tror du bara kopplar det till en viss bonnig person. Det är ofta så att ju mer attraktiv personen är, desto finare blir språket. Låter det sannolikt? : P

Pan Stranou skrev:

linek skrev:Arabiska fängslar mig och det är något vackert.

Jag mumsar också gärna på vad jag kallar afrikanska ljud: umlele, Ngorongoro, tsetse, Tsvangirai, Maputo, Ngbutene Ngbende, Mobutu Sese Seko Kuku Ngbendu Wa Za Banga.

Arabiska som egyptisk dialekt, är det bekant? Arabiskan tycks mig annars som ett disharmoniskt kackel utan ände (likt hebreiskan), men jag anar att någon punkt i framtiden slår mig på nästippen och ger mig fel. Kompositörer har också lärt mig att oharmoni inte nödvändigtvis behöver vara oharmoni och osmältbart.

Är det senare swahili? Jag minns att jag bläddrade i en swahili-svensk ordlista vid något tillfälle och att jag tyckte om det jag såg.

Egyptisk dialekt? Nix. Inte bekant. Jag tror mig veta att semiterna passerade nillandet på sin väg till saudiska öknen, från vilken de sedan har vällt ut gång efter annan, men just arabiskan minns jag inte om jag vetat hur den kom i svang. Den bara trollbinder mig med strupljud och glottalstopp som betydelsebärande enheter och med drömmar om basarer och särkar.



Den palestinska arabiskan lär skall vara behagligast, om du söker den kvaliteten, den irakiska vederstyggligast.

Och säkert swahili. Jag bara jammar på ljuden.

vetej skrev:Jag tror du bara kopplar det till en viss bonnig person. Det är ofta så att ju mer attraktiv personen är, desto finare blir språket. Låter det sannolikt? : P

Nej verkligen inte. Jag kopplar det till varje gång jag hört australiensiska.

linek skrev:Egyptisk dialekt? Nix. Inte bekant. Jag tror mig veta att semiterna passerade nillandet på sin väg till saudiska öknen, från vilken de sedan har vällt ut gång efter annan, men just arabiskan minns jag inte om jag vetat hur den kom i svang. Den bara trollbinder mig med strupljud och glottalstopp som betydelsebärande enheter och med drömmar om basarer och särkar.

Den palestinska arabiskan lär skall vara behagligast, om du söker den kvaliteten, den irakiska vederstyggligast.

Tanken var inte att framtvinga svar, men det var givetvis välkommet ändå. Behärskar du skriften? Och är det Linek av Arabien på bilden?
Lägger det senare på minnet.

Pan Stranou skrev:Tanken var inte att framtvinga svar, men det var givetvis välkommet ändå. Behärskar du skriften? Och är det Linek av Arabien på bilden?
Lägger det senare på minnet.

Det var lättare att svara än att reda ut med mig själv varför jag låtit det dröja.

Jag kan nog fortfarande stava mig igenom ett och annat, men det beror mest på att jag kan en liten smula persiska. Arabiskan är det fiaskomässigt tunt med, efter en sådan bild från den stora sandlådan.

Förresten lyssnar jag gärna till vilket som helst främmande språk. Informationen forsar fram i all sin komplexitet. Alla som kan tala är virtuoser. I yngre dagar lyssnade jag gärna på modem av samma anledning, komplexiteten i ljudet. Svårt är att frammana samma känsla då man hör ett språk man kan. Mystik uppvaktar fantasin.

Hur har du det på ungerns slätt? Litet har jag läst om Purkinjes vandringar och upptäckter. Medicin, ack, ack.

Pan Stranou skrev:Annars är jag mer intresserad av Latinamerikas indianspråk. Chicxulub, Tenochtitlan, Moctezuma... Mycket fint. Och om det nu verkligen finns inhemska språk där som är/var baserade på endast ett fåtal fonem, så vore det fascinerande.
Men spanska... Tu madre es una puta grande y tu padre es un matador. Caca, caca y caca. Usch. Italienska är inte heller vackert.

Mi madre es ena puta grande... ja, det är ju inte så vackert...

Latinamerikans spanska har mer frågetecken än utropstecken dock... och fonetiken sjunker i tonart och dras ut på ett annat sätt... Om spanska är macho kanske man kan säga att latinospanska är feminint?

Tänker framförallt på Dominikanska Rep, Panama och Kuba... men jag gissar mig till av det lilla jag sett att det är ganska allmängiltigt för Latinamerika i stort. Det är dialektalt två skilda språk med två olika kurser också.

Finska ... men finländarna är verkligen oaspergervänliga om det är möjligt att uttrycka saken så. Vet inte om det bättre med svenskor men åtminstone ser situationen inte att vara lika illa i Sverige.

Annars måste jag säga isländska och portugisiska. Av någon orsak är båda vackra språk även om dem är det på olika sätt. Tyvärr kan man inte studera portugisiska vid andra universiteten än i Stockholm

Det är lite märkligt att jag tycker om portugisiska fast jag är inte eh, speciellt förtjust i ryskan. För mej är ryska och portugisiska mycket likadana när man hör dem talas för första gången.

dalmål är bäst

AIKISBEST skrev:dalmål är bäst

Dalmål och ett Stockholmslag? Är du en förvirrad dalkarl?

tahlia skrev:Inga har ett så underbart språk (eller dialekt, beror på hur man ser saken) som skottarna!

Jag var i Skottland för länge sedan och jag blev förälskad i det svängande skottskan (inte någon kvinnlig svängande skottska dock).
Annars gillar jag Skånskan som påminner lite om Skottska för mig. Inte Malmömålet utan lite mer den norra skånskan. I Lönsboda talar man mycket speciellt och på ett sätt som jag gillar.

Ingen har nämnt hindi... tycker ni inte om språket?

linek skrev:Jag kan nog fortfarande stava mig igenom ett och annat, men det beror mest på att jag kan en liten smula persiska. Arabiskan är det fiaskomässigt tunt med, efter en sådan bild från den stora sandlådan.

Förresten lyssnar jag gärna till vilket som helst främmande språk. Informationen forsar fram i all sin komplexitet. Alla som kan tala är virtuoser. I yngre dagar lyssnade jag gärna på modem av samma anledning, komplexiteten i ljudet. Svårt är att frammana samma känsla då man hör ett språk man kan. Mystik uppvaktar fantasin.

Hur har du det på ungerns slätt? Litet har jag läst om Purkinjes vandringar och upptäckter. Medicin, ack, ack.

Får man fråga vart det bar åt? Egypten? En gissning. EDIT: Nej, inte Egypten, då hade du stått vid Giza. Tunisien? Marocko?
Vet du om skriften skiljer sig åt mellan arabländer och Iran? Persiska är ju ett indo-europeiskt språk vill jag minnas, så har de lika liten nytta som oss för de tecken som betecknar de ljud som inte finns med i vårt register (exempelvis de farynx-ljud du väl nämnde tidigare)?
Personligen har jag mycket lätt för att lära mig nya tecken och nya skriftspråk - gäller detsamma för dig? Andra får gärna också svara på detta. Arabiskan ställer dock till det litegrann med sina initiala, mediala och finala variationer.

Din inställning är god. Mystik spelar en stor roll, men jag tror faktiskt att det är en möjlighet att mystifiera det man redan har kännedom om. Det kräver en form av distansering och är säkerligen svårt och säkert lika onödigt som svårt när det finns hundratals med språk därute man inte behöver anstränga sig så för att förälska sig i.

Men Purkinje, eller Purkyně, var ju tjeck, läser jag. Begav han sig söderut på besök?
Där har vi ett annat vackert språk - tjeckiskan. Det mest milda av slaviska språk.
Men Ungern frågade du om. Jag befinner mig tyvärr inte där nu. Har inhandlat en bok i språket som jag tänker bekanta mig med så fort tillfälle ges. Bartók utgör flighter dit lite då och då, med sina verk för piano och sång. Kan rekommendera dem om man är något intresserad av ungerska och östeuropeiska språk (såsom bulgariska, slovakiska, rumänska, osv) och om man som jag tycker om kultiverad musik. Pianot blir emfas åt språket och tar aldrig sådana klavertramp det skulle innebära att överta dominans.
Det jag kan av ungerskan är för övrigt bara diverse enstaka ord, grammatiken saknas mig. Tyvärr.

Vill slutligen nämna det att jag finner att alla språk har sina kvaliteter. Finns något undantag? Nej, jag betvivlar faktiskt det. Bestyrker gärna det du skrev om information i sin komplexitet och det virtuosiska i att tala ett språk.

nassepuh skrev:Mi madre es ena puta grande... ja, det är ju inte så vackert... Wink

Latinamerikans spanska har mer frågetecken än utropstecken dock... och fonetiken sjunker i tonart och dras ut på ett annat sätt... Om spanska är macho kanske man kan säga att latinospanska är feminint?

Tänker framförallt på Dominikanska Rep, Panama och Kuba... men jag gissar mig till av det lilla jag sett att det är ganska allmängiltigt för Latinamerika i stort. Det är dialektalt två skilda språk med två olika kurser också.

Du har besökt Kuba väl? La Habana?
Förstår kanske vad du menar. Saken är den att jag har mina fördomar gentemot spanskan, vilka bottnar i ett lärarförakt och av den anledningen vägrar ge vika. Du kan inte ge något exempel på filum därifrån, som kan få mig att ändra uppfattning? ¡Annars söker jag tal av Fidel Castro!

Delusion skrev:För mej är ryska och portugisiska mycket likadana när man hör dem talas för första gången.

Det där låter mycket märkligt. De tillhör ju två olika språkgrupper och borde inte direkt påminna om varann.

vetej skrev:Ingen har nämnt hindi... tycker ni inte om språket?

Vet ej. Har hört mycket lite hindi, så jag kan inte riktigt uttala mig om saken. Detsamma för andra kanske.

Pan Stranou skrev:Vet du om skriften skiljer sig åt mellan arabländer och Iran? Persiska är ju ett indo-europeiskt språk vill jag minnas, så har de lika liten nytta som oss för de tecken som betecknar de ljud som inte finns med i vårt register (exempelvis de farynx-ljud du väl nämnde tidigare)?

Persiska använder i grunden samma alfabet som arabiska men man har lagt till extra bokstäver för ljud som inte finns i arabiska som g, p och v.

Pan Stranou skrev:Personligen har jag mycket lätt för att lära mig nya tecken och nya skriftspråk - gäller detsamma för dig? Andra får gärna också svara på detta. Arabiskan ställer dock till det litegrann med sina initiala, mediala och finala variationer.

Jag lärde mig det arabiska alfabetet en gång i tiden, men nu har jag glömt det mesta. Jag tycker inte det är så stora problem med initiala, mediala, finala och isolerade former. Det stora problemet med arabiska är att de normalt inte skriver ut vokalerna. Det gör det hopplöst att läsa om man inte känner igen orden.

Pan Stranou skrev:Vet ej. Har hört mycket lite hindi, så jag kan inte riktigt uttala mig om saken. Detsamma för andra kanske.

Här ligger kanske problemet med den här tråden. Av alla tusentals språk som finns är det högt räknat 20 som jag känner igen och vars skönhet jag kan ha någon åsikt om. Mot den bakgrunden känns det hopplöst att nominera världens vackraste språk.

Jo... jag har hört en del hindi på film och jag tycker det låter vackert. Inga störande halsljud...

Om jag ändå ska nominera ett av språken jag känner till väljer jag italienska. Välartikulerat, vacker satsmelodi och inga störande halsljud där heller.

/ﺲﭠﺎﻣ

Uddevalska..fast ja e inte objektiv..

Jag är förtjust i japanska, jag. Det är ett härligt språk


Som rollspelare måste jag ju också säga alviska, även om det inte är ett "riktigt" språk.

Skånska, helt klart. Men. även göteborska o. dalmål klingar bra i mina öron. Gillar R som låter lite ovanligt.

vetej skrev:Ingen har nämnt hindi... tycker ni inte om språket?

Tycker om hindi. Men föredrar dravidiska språk. Röstar på tamilska.

Jag är fortfarande förtjust i swahili, även om jag inte kan tala det själv. Det är uppbyggd på ett intressant enkelt sätt, om jag minns korrekt så:

Tvål + Vatten = Vattentvål (flytande tvål, sådan med pump)

Wa (människa) + Toto (liten) = barn

Wa (människa) + Zungu (vit) = viting (icke-afrikan mer exakt)

Jag kommer inte på fler exempel just nu, men läraren vi hade med oss har bott i Tanzania tre år så vi hade en hel del intressanta samtal kring språket. Det mest intressanta dock, är att det finns så otroligt många stamspråk där, som skiljer sig väldigt mycket från varandra. Tex sa jag "Jambo" (Hej) samt "Habari (gani)" (Hur är det? Nyheter idag?) till några barn och de förstod inte ens de orden, trots att Swahili och Engelska är huvudspråk i Tanzania.

Övrigt jag bara ÄLSKAR Lejonkungen-filmen!!!:

Simba = Lejon
Rafiki = Vän
Nala = Gåva
Shenzi (hyena) = Ociviliserad, demon, barbarisk
Pumbaa = oförsiktig, toker, vildbase
Safari (Mac webläsare) = Resa
Zira = hat
Sarabi = mirage (sv?)
Banzai = skulk, lurk (sv?)
Hakuna Matata = Inga bekymmer
Asante sana. Squash banana. Wewe nugu. Mimi apana. = Tack så mycket. Mosad banan. Du är en babian. Inte jag.

Vanliga fraser: http://www.kenyawildsafari.com/kenya-travel-tips/swahili-phrases.html

Jag säger som en fransman jag känner sade: Franska är enkelt. Häst heter cheval och resten av språket fungerar på samma logiska sätt.

Om vi nu skall skita i att vara PK, i förhållande till våra politiska åsikter, så måste det erkännas att den amerikanska, som talas i den djupa södern (Alabama, Louisiana...) är ett av världens vackraste språk: släpigt, avslappnat och lite sävligt, men samtidigt melodiskt, djupt och filosofiskt, på något sätt...

Riktigt bred skånska kan också vara väldigt vackert.

Tjeckiska.

Panika skrev:Tjeckiska.

Nu kom jag att tänka på en "tävling" på jobbet där vi försökte komma på det svenska ord som hade flest konsonanter i rad. Till slut bröt en av våra östeuropeiska gästforskare in med en hel mening på tjeckiska som inte innehöll en enda vokal.

Vackra språk var det ja. Vid närmare eftertanke vet jag ju vad just "vacker" heter på tjeckiska, krasna, och det är ju vackert. Jag har nämligen lyssnat på opera på tjeckiska, och det är vackert, men väldigt annorlunda.