Bättre matchning mellan aspergare och arbetsplatser behövs. Jag startar nu Superarbetskraft – NPF-arbetsförmedlingen, eftersom jag har sett behovet sedan länge, och det andra initiativet inte har utvecklats.

Det är gratis både för arbetsgivare och arbetskraft.
(Jag räknar inte med att tjäna pengar på gratistjänsten, ifall någon är orolig.)

Dagens är bara första versionen. Meningen är att tjänsten skall förbättras. För det behövs att folk jobb-annonserar (gratis) och feedback rörande idéer (INTE på färger eller felstavningar, tack).

Dessutom vore det bra om organisationer som tjänar pengar på aspergare, utan att själva ha anställda aspergare, informeras om var de kan nå duktiga aspergare.

Bra och välbehövligt initiativ! Lycka till!

Håller med!

Jag är numera arbetssökande så jag tänker göra i ordning mitt CV och skicka in under veckan!

Jättebra initiativ och underbart formulerad text! Hoppas verkligen detta blir framgångsrikt.

Stort lycka till från mig!

Från mig med.

Och jag gillar klarspråket! Rättare sagt, det är enda chansen.

Det där "superarbetskraft" gör mig dock orolig. Det skulle så småningom kunna skapa orimliga förväntningar, kanske ingjuta i en del arbetsgivare någon grumlig föreställning om att vi skulle vara skyldiga att kompensera för vår kufiskhet genom att superprestera. Vilket ju många av oss inte kan och ingen ska behöva.

TORatANDET skrev:(Jag räknar inte med att tjäna pengar på gratistjänsten, ifall någon är orolig.)

Det är vad som borde oroa...

Tycker det ser skitbra ut!

Initivativet som sådant är jätteintressant och bra!

Hade du tänkt dig att göra webbsidan mer attraktiv rent läsbarhetsmässigt och funktionellt? Ska arbetsgivare verkligen vilja använda sig av sidan så måste den bli mer funktionell och textmassor måste disponeras om. Vi är ju inte de enda som försöker synas och höras då det kommer an på arbetsmarknad och arbetsliv så därför måste budskap levereras i en form som gör att tilltänka målgrupper tar till sig dem och inte bara sållar bort dem till förmån för annat. Finner man något krångligt och svåröverskådligt tenderar man gärna till att sålla bort det till förmån för annat. I synnerhet på webben. Såvida man inte finner ämnet jätteintressant, då kan man kämpa för att ta till sig saker oavsett hur svårläsbara de är.

Se inte detta som skarp kritik, snarare något som r viktigt att tänka på i kommande versioner. Vi måste helt enkelt fånga arbetsgivarnas (den målgrupp som här är svårast att nu ut till) intresse!

Inger skrev:Jättebra initiativ och underbart formulerad text! Hoppas verkligen detta blir framgångsrikt.

Tack för de positiva reaktionerna, Inger och alla andra.

Mycket bra tanke av sssssm. (Jag håller med.)

Design och stavning vill jag helst inte fasta i att diskutera, utan idéerna, (även om just Kristofer är en vettig och klok person).

Den största frågan (som jag söker helhetslösing för) är hur man får arbetsgivare att använda tjänsten (när jag har bara lite tid och lite pengar att lägga ner på marknadsföring).

T

TORatANDET skrev:Den största frågan (som jag söker helhetslösing för) är hur man får arbetsgivare att använda tjänsten (när jag har bara lite tid och lite pengar att lägga ner på marknadsföring).

Det beror på vilka arbetsgivare, privat, kommunal, småföretag osv...

Zombie skrev:Det där "superarbetskraft" gör mig dock orolig. Det skulle så småningom kunna skapa orimliga förväntningar, kanske ingjuta i en del arbetsgivare någon grumlig föreställning om att vi skulle vara skyldiga att kompensera för vår kufiskhet genom att superprestera. Vilket ju många av oss inte kan och ingen ska behöva.

Håller ej med. Min erfarenhet är just att man måste vara bättre än andra på sina starka områden, om man är annorlunda. En av mina käpphästar på ämnet asperger och arbete är just att försöka skapa rimliga föreställningar hos aspergare om detta. Sen behöver man oftast inte vara "super", bara man är klart bättre. Jag överdriver lite med "super" alltså, men det kanske behövs för att för att få fram budskapet.

Aspergare (och andra ovanliga) måste utveckla sina starka sidor och möjligheter, så att de kan kompensera, OM de vill ha bra arbeten.

Huruvida det borde vara så, är inget som jag styrs av.

Iofs intressant, men jag tror inte att detta kommer att dra till sig speciellt många arbetsgivare. Huvudproblemet är att det inte finns några förebilder som idag finns i arbetslivet, och referenser man kan kontakta ( deras nuvarande arbetsgivare).

Majoriteten av vettiga arbeten får man inte via annonser eller arbetsförmedlingen, utan genom kontakter. Jag har själv dottern på Prao på mitt jobb, och hon skötte sig utmärkt första dagen. Hon hade aldrig fått en Prao av denna kaliber utan min inblandning.

TORatANDET skrev:

Zombie skrev:Det där "superarbetskraft" gör mig dock orolig. Det skulle så småningom kunna skapa orimliga förväntningar, kanske ingjuta i en del arbetsgivare någon grumlig föreställning om att vi skulle vara skyldiga att kompensera för vår kufiskhet genom att superprestera. Vilket ju många av oss inte kan och ingen ska behöva.

Håller ej med. Min erfarenhet är just att man måste vara bättre än andra på sina starka områden, om man är annorlunda. En av mina käpphästar på ämnet asperger och arbete är just att försöka skapa rimliga föreställningar hos aspergare om detta. Sen behöver man oftast inte vara "super", bara man är klart bättre. Jag överdriver lite med "super" alltså, men det kanske behövs för att för att få fram budskapet.

Aspergare (och andra ovanliga) måste utveckla sina starka sidor och möjligheter, så att de kan kompensera, OM de vill ha bra arbeten.

Huruvida det borde vara så, är inget som jag styrs av.

Visst är det så att man måste betala för att vara annorlunda. Det är ju det som är problemet till att börja med.

Men här finns inte bara svart eller vitt, man kan karva i kanterna också (tyvärr den enda realistiska vägen i många sammanhang). Man kan, även i den här delfrågan, vara så revolutionär det finns utrymme för (även om den exakta bedömningen av det förblir just en bedömning), eller låta bli att försöka ändra något alls. Och jag tror, att väljer man den sistnämnda vägen gör man sig medansvarig för att situationen förvärras åt just det håll jag antydde - det är åtminstone så det brukar gå i liknande fall när folk "bara anpassar sig till realiteterna": man blir en till av dem som reproducerar dem.

Du väljer väg för ditt eget projekt, men jag hoppas du kommer att tydligt tala om vilken det blir. För det påverkar hur många av de arbetsföra bland oss som kommer att kunna ha nytta av dina tjänster, och de som inte har erforderliga "superkrafter" är ännu mycket mindre än de som har det betjänta av att slösa bort dem på något dödfött.

Det är en bra början. Ett initiativ många längtat efter, även om det finns saker som inte är perfekta.
Det jag saknar är det säljande argumentet. Varför skiljer sig denna förmedling från andra?

Riktningen är vald att konkurrera med vanliga förmedlingar och då kommer vi till det problem som rdos nämner: Exempel på människor som har lyckats nischa in sig trots problem.
Dessa människor kommer nog tyvärr inte till största delen att outa sig och kanske inte ens vet om att de existerar för att de klarar sig.

carl skrev:Det jag saknar är det säljande argumentet. Varför skiljer sig denna förmedling från andra?

En utmärkt vinkel, just för att jag inte har ett svar på frågeställningen, utan den väcker tankar och startar (kanske) processer.

När det gäller förebilder carl, så försökte jag (bl.a.) åstadkomma det med den här boken, 2003.

Zombie, jag uppskattade din feedback minst lika mycket fast jag inte höll med dig. Jag vill (självklart?) förändra, men med en annan ingång (till förändringen) än vad du föreslår.

T

Hoppas det är okej att jag lägger in ett bloggtips här. Det handlar om ämnet, om än lite perifert.

http://munderbar.wordpress.com/2010/04/ ... af-och-fk/

alfapetsmamma skrev:Hoppas det är okej att jag lägger in ett bloggtips här. Det handlar om ämnet, om än lite perifert.

http://munderbar.wordpress.com/2010/04/ ... af-och-fk/

Underbart inlägg om hur absurt AF och FK tänker.
Socionomutbildningen verkar inte skapa några större genier, om man uttrycker det milt...

Briljant skrivet blogginlägg!

Just den där ojämna begåvninsprofilen, och att alla aspergare är bra på olika saker, gör ju att man verkligen måste hitta exakt rätt jobb för att det ska funka. Men gör man det så kan det funka väldig bra.

I flera av de jobb jag haft har jag haft stor nytta av min sorterings- & systematiseringförmåga t ex, särskilt då i kombination med att jag fick jobba ifred och slapp dela rum med någon annan.

Själv tror jag ni missat det mest väsentliga. Utbildning av aspergare. Det är ju inte bara NTs som ska acceptera aspergare, utan det krävs nog lite av de aspergare som vill jobba. Man ska t.ex. inte tro att man bara passivt kan vänta på att andra ska skaffa ett jobb åt en. Inte heller ska man förvänta sig att man kan uppföra sig hur som helst och skylla det på AS. När det gäller speciella talanger, så måste man naturligtvis jobba med dessa, och framförallt med att få dem användbara på arbetsmarknaden.

Det är inte ofta jag säger sånt här, men jag tycker detta är ett mycket bra intiativ och är j-vligt sugen på att skicka in mitt CV i synnerhet då jag snart tar ut min examen och alltså skall söka mig in i en ny bransch, där jag verkar ha goda förutsättningar att fungera som "NT", om jag hamnar på rätt arbetsplat.

Jag skulle bara vilja veta hur pass många arbetsgivare det är som visat intresse, inom vilka branscher och ifall det rör sig om lönebidragsanställningar, eller "riktiga" jobb?

rdos skrev:Iofs intressant, men jag tror inte att detta kommer att dra till sig speciellt många arbetsgivare. Huvudproblemet är att det inte finns några förebilder som idag finns i arbetslivet, och referenser man kan kontakta ( deras nuvarande arbetsgivare).

Majoriteten av vettiga arbeten får man inte via annonser eller arbetsförmedlingen, utan genom kontakter. Jag har själv dottern på Prao på mitt jobb, och hon skötte sig utmärkt första dagen. Hon hade aldrig fått en Prao av denna kaliber utan min inblandning.

Det måste finnas andra metoder än nepotism för att ta sig in på arbetsmarknaden.

ford skrev:Det är inte ofta jag säger sånt här, men jag tycker detta är ett mycket bra intiativ

Mycket trevligt att höra, tack.
Ifall man vill träffa oss på Andet, och få lite tankar och en bok om Asperger-arbete, så gäller Örebro 7–8/5

ford skrev:och är j-vligt sugen på att skicka in mitt CV ...

Du (liksom andra här) är mycket välkommen att skicka in en annons om att jobb sökes, så lägger vi upp den.

ford skrev:Jag skulle bara vilja veta hur pass många arbetsgivare det är som visat intresse, inom vilka branscher och ifall det rör sig om lönebidragsanställningar, eller "riktiga" jobb?

Sen vi startade superarbetskraft.se för en vecka sedan har det (som man kan se), kommit in noll annonser från arbetsgivare och noll från arbetssökande. (Om det var vad du undrade.) Jag är inte förvånad. Jag sprider det så sakta till arbetsgivare, och jag kommer att sprida lite intensivare 3-7/5. De blir mer intresserade ifall det då finns några att rekrytera där.

Sen vet jag att det i veckan förts bra diskussioner mellan en arbetsgivare och aspergare, delvis som ett resultat av superarbetskraft.se. Men de annonserade inte, utan kom i kontakt direkt genom mig. Och så gör jag inte mer (undantaget om man vill betala mig tiotusentals kronor som rekryteringskonsult.) Det är annonser på webbplatsen som gäller.

KrigarSjäl skrev:Det måste finnas andra metoder än nepotism för att ta sig in på arbetsmarknaden.

Såklart det finns, men alla vägar som fungerar är värda att prova.

F.ö. så kan jag tipsa dig om att en förutsättning för att kunna befinna sig på arbetsmarknaden är att man dyker upp på jobbet mer än när man känner för det.