Av en slump gjorde jag igår ett AQ-test på nån sida. Blev chockad över hur bra frågorna stämde in på mig och fick resultat 155 av 200 aspie-poäng... Vilket är väldigt högt så jag testade ett annat test och ett till och fick höga poäng på alla... Svarade helt ärligt på frågorna och så så det är nog stor risk att jag har asperger.....

Min fråga är hur vanligt är det att folk har asperger men får reda på det av en slump i vuxen ålder? Själv är jag ung vuxen och har alltid känt mig utanför och oförstådd...

Okej jag ska ta lite info som kan vara aspie-relaterat om mig.... Jag är väldigt envis och ifrågasätter alltid vad andra säger och tycker...Tror jag ser mer till enskilda saker än till helhetsintrycket kan t.ex. störa mig på att nån använder fel ord trots att jag förstår vad de menar...
När jag var liten gick det bra i skolan..eller väldigt bra. Jag borde ha fått mer stimulans och svenska och stavning har jag alltid varit jättebra på men inte att läsa. Hatar att läsa. Matte är jag också bra på¨men tycker det är så tråkigt. trots det fick jag mvg i 9an och klarade alla matte-kurser galant på gymnasiet. Orkade aldrig plugga på gymnasiet och störde mig på lärarna, var ofta tvungen att lämna klassrummet för att samla mig och ibland skolka jag.

När jag fastnar i nåt är jag fast. Minns i 1an spelade vi alla barn kula på skolgården och jag bara spela och spela och spela tills vi bara var några få kvar (en fluga) och när alla slutat spela fick jag byta aktivitet. Fortsatte likadant med pogg senare runt 5an var helt besatt och sen spelade vi alltid pingis i 7an halva 8an tills den flugan också dog ut trots att jag ville fortsätta spela. Är helt besatt i några få intressen och har inte ens ork att sätta mig in i andra och känner mig tung i huvudet konstant sen minst jag var 11 år minns jag det och jag får antidepressiv medicin som jag inte tycker ger nån skillnad. Kanske är det inte depression utan jag kanske bara har asperger.... Jag har väldigt svårt att leva och har jätteproblem socialt tänker inte ta upp alla social spezialare men det är riktigt tungt....

Hur ska jag lära mig och leva med den här diagnosen?? Borde jag ta en riktig diagnos eller räcker de med att "jag sj vet att jag har det här"??

Jag utgår från att jag har asperger och vill höra om ni också tror det.. Tja Goodbye

Jag fick diagnos i januari i år. Är 35 år. Jag fick diagnosen när jag börjat gå hos en kurator för att få bukt med mina aggressioner. En psykiater satte min diagnos. Visste då inget om asperger. Ska få träffa psykolog också för att göra fler tester, men min diagnos står fast efter tester på Neuropsykiatrin, men jag kan ha mer och därför ska jag få träffa psykolog.

Har du inga problem som hindrar dig och du behöver hjälp med, alltså inget handikappande, så ska du inte kunna få en officiell diagnos. Om du känner att du inte behöver en diagnos så kanske du ite har AS. Att du gjort ett quiz på internet innebär inte att du har diagnosen. Tycker inte heller att du beskrev någonting särskilt ovanligt.

lalala skrev:Hur ska jag lära mig och leva med den här diagnosen?? Borde jag ta en riktig diagnos eller räcker de med att "jag sj vet att jag har det här"??

Jag utgår från att jag har asperger och vill höra om ni också tror det.. Tja Goodbye

Lära sig att leva med diagnosen får man göra när man har fått den.
Och jag reagerade lite på "borde jag ta en riktig diagnos" - det är inte riktigt så enkelt att du kan "ta" en diagnos... Vissa här har stått i kö i flera år för att bli utredda för AS och därmed kunna få hjälp.

Huruvida du har AS eller inte är svårt för andra att avgöra via internet, precis som det är svårt att avgöra baserat på några quiz på nätet. Få av de tester som du kan hitta online används på riktigt, av utredarna.

Sen är det som Charley? skriver faktiskt ett diagnoskriterie att du har svårigheter i vardagen pga aspergern.
Läs diagnoskriterierna och se om de stämmer in på dig, snarare än att förlita dig på onlinetester, det är mitt tips.

Vilken skrämmande desinformation till en ny.

Man kan ha god nytta av att känna till AS oavsett om man senare bestämmer sig för att få diagnos eller inte. Den enda mening som finns med formell diagnos är rättigheterna, dvs LSS m.m. Att man behöver ha en mängd problem för att kunna få diagnos är rena formalia, och har inget med om man "har AS" eller inte.

Att online-testerna inte alls är aktuella i professionella utredningar är likaså ren desinformation.

Vad är egentligen er agenda? Är ni rädda för att era bidrag ska bli indragna?

Ja, läs lite mer, diagnoskriterier och om andra. Häng här och läs

Du berättar saker som kan bero på asperger, men det är ju svårt att veta exakt efter bara ett inlägg.

Du beskriver att du har sociala problem, och att du har depression. Om du har stora problem i livet så tycker jag att du ska ta kontakt med psykvården för att få utredas eller prata om ifall det är så att du kan ha något annat än "bara" depression.

Man kan också ha drag av asperger, eller "atypisk autism" där man uppfyller många men inte alla kriterier för diagnos autism eller AS.
EDIT: med det menar jag att det inte är så enkelt att man antingen har AS eller ej.

Problem i vardagen, socialt eller på jobbet ska krävas för diagnos, men faktum är ju ändå att det finns de aspergare som hamnar i en bra miljö, och som har det lättare i livet än en annan aspergare som kanske har "mindre" asperger men svårare miljö att tampas med. Så enligt mig så borde det ses individuellt det där kriteriet, att man avväger hur miljön ser ut, vad personen vill, om den lyckats få jobb inom sitt specialintresse t.ex.

Hej och välkommen!

Du kan vara aspig även om du inte har el kan få AS-diagnos. Men läs på forumet så får du mycken kunskap om AS.

Har du läst denna tråd: http://www.aspergerforum.se/vanliga-fragor-introduktion-till-asperger-t8504.html

Det nog finnas många odiagnosticerade aspergare, eftersom AS inte var känt förut. Dessutom är flickor annorlunda; deras aspighet syns inte alltid lika tydligt.

rdos skrev:Vilken skrämmande desinformation till en ny.

Man kan ha god nytta av att känna till AS oavsett om man senare bestämmer sig för att få diagnos eller inte. Den enda mening som finns med formell diagnos är rättigheterna, dvs LSS m.m. Att man behöver ha en mängd problem för att kunna få diagnos är rena formalia, och har inget med om man "har AS" eller inte.

Att online-testerna inte alls är aktuella i professionella utredningar är likaså ren desinformation.

Vad är egentligen er agenda? Är ni rädda för att era bidrag ska bli indragna?

Eftersom du skrivit ovanstående direkt efter mitt inlägg antar jag att "er" syftar på bl.a. mig.

Jag har inga bidrag, och förstår inte heller din fråga om agenda.

Jag ser ingen som skrivit att onlinetester inte alls är aktuella i utredningar. Däremot skrev jag själv att få av onlinetesterna används, detta baserat på den utredning jag själv genomgått, samt det jag läst om andras utredningar. Du menar att detta är felaktigt uppfattat från min sida? Ok, men beskyll mig inte för att felinformera andra, ta det direkt med mig istället och visa på vari mitt misstag ligger.

Sen hjälper det inte vad du eller jag anser om kraven på funktionsnedsättning för att få diagnos, de finns där ändå.

Jag förstår öht inte poängen med ditt inlägg, rdos. Givetvis är det bra att känna till AS, det har väl ingen motsatt sig?

IckyFlix skrev:Eftersom du skrivit ovanstående direkt efter mitt inlägg antar jag att "er" syftar på bl.a. mig.

Korrekt uppfattat.

IckyFlix skrev:Jag ser ingen som skrivit att onlinetester inte alls är aktuella i utredningar. Däremot skrev jag själv att få av onlinetesterna används, detta baserat på den utredning jag själv genomgått, samt det jag läst om andras utredningar. Du menar att detta är felaktigt uppfattat från min sida? Ok, men beskyll mig inte för att felinformera andra, ta det direkt med mig istället och visa på vari mitt misstag ligger.

I England lär ju Baron-Cohens AQ test (trots dess brister) användas i många utredningar. Bara som ett exempel. ASSQ, som var med i dotterns utredning, har stora likheter med online testerna du förfasar dig över.

IckyFlix skrev:Sen hjälper det inte vad du eller jag anser om kraven på funktionsnedsättning för att få diagnos, de finns där ändå.

Du missuppfattar. Jag uppfattar inte diagnoser som något bra, utan som ett misslyckande. Jag ser ett självändamål med att vara aspergare och INTE behöva diagnos. De "funktionsnedsättningar" (snarare psykiska pålagringar) som diagnoserna sätts på är saker man helst inte ska få som aspergare. De får man när man blivit illa behandlad av samhället under längre tid.

IckyFlix skrev:Jag förstår öht inte poängen med ditt inlägg, rdos. Givetvis är det bra att känna till AS, det har väl ingen motsatt sig?

Jag tror inte det är "bra att känna till AS". Jag tror det är bra att känna till hur man kan kompensera för AS, och slippa bli diagnosticerad.

lalala skrev:Hur ska jag lära mig och leva med den här diagnosen?? Borde jag ta en riktig diagnos eller räcker de med att "jag sj vet att jag har det här"??

Beror på. Det finns i egentlig mening inget "bot" mot AS, och heller ingen (riktig) hjälp för att komma över AS. Däremot så finns rättighetslagar för folk som t.ex. inte kan jobba, eller som behöver stöd av samhället. Tillhör du kategorin som behöver stöd, så bör du söka en professionell utredning. Har du bara drag, eller svårigheter med olika sociala grejer, så är det antagligen mer vettigt att läsa mer om AS/Aspies, och på det sättet lära dig att leva bättre (utan diagnos).

rdos skrev:

IckyFlix skrev:Jag ser ingen som skrivit att onlinetester inte alls är aktuella i utredningar. Däremot skrev jag själv att få av onlinetesterna används, detta baserat på den utredning jag själv genomgått, samt det jag läst om andras utredningar. Du menar att detta är felaktigt uppfattat från min sida? Ok, men beskyll mig inte för att felinformera andra, ta det direkt med mig istället och visa på vari mitt misstag ligger.

I England lär ju Baron-Cohens AQ test (trots dess brister) användas i många utredningar. Bara som ett exempel. ASSQ, som var med i dotterns utredning, har stora likheter med online testerna du förfasar dig över.

Jag förfasar mig inte över onlinetester, och jag ser inte heller konflikten mellan det du skriver ovan, och det jag skrivit tidigare.
Den poäng jag önskade framföra är att man inte kan diagnosticera sig själv enkom medelst onlinetester. Det kan vara så att du tycker tvärtom - det är ointresant för mig att diskutera. Jag motsätter mig bara att bli beskylld för något jag aldrig skrivit.

rdos skrev:

IckyFlix skrev:Sen hjälper det inte vad du eller jag anser om kraven på funktionsnedsättning för att få diagnos, de finns där ändå.

Du missuppfattar. Jag uppfattar inte diagnoser som något bra, utan som ett misslyckande. Jag ser ett självändamål med att vara aspergare och INTE behöva diagnos. De "funktionsnedsättningar" (snarare psykiska pålagringar) som diagnoserna sätts på är saker man helst inte ska få som aspergare. De får man när man blivit illa behandlad av samhället under längre tid.

Jag skulle vilja hävda att missuppfattningen är helt och hållet din.

rdos skrev:

IckyFlix skrev:Jag förstår öht inte poängen med ditt inlägg, rdos. Givetvis är det bra att känna till AS, det har väl ingen motsatt sig?

Jag tror inte det är "bra att känna till AS". Jag tror det är bra att känna till hur man kan kompensera för AS, och slippa bli diagnosticerad.

Nej, okej, du tycker att "man kan ha god nytta av att känna till AS". En viss nyansskillnad mot "bra att..." men knappast så stor att du kan förneka hela meningen.

IckyFlix skrev:Den poäng jag önskade framföra är att man inte kan diagnosticera sig själv enkom medelst onlinetester.

Om du menar att man inte kan få några förmåner ifrån samhället genom online-tester, så har du helt rätt. I övrigt har du fel, eftersom en självdiagnos handlar om att förstå sig själv, inte om man passar in på kriterier i DSM/ICD, eller vilken bedömning några professionella gör av en. I slutändan är det ändå man själv som bäst känner till hur man fungerar, inte en läkare.

rdos skrev:

IckyFlix skrev:Den poäng jag önskade framföra är att man inte kan diagnosticera sig själv enkom medelst onlinetester.

Om du menar att man inte kan få några förmåner ifrån samhället genom online-tester, så har du helt rätt. I övrigt har du fel, eftersom en självdiagnos handlar om att förstå sig själv, inte om man passar in på kriterier i DSM/ICD, eller vilken bedömning några professionella gör av en. I slutändan är det ändå man själv som bäst känner till hur man fungerar, inte läkare.

Ja, det är din åsikt. Detta är jag, som sagt, inte intresserad av att diskutera, du kanske inte läste den meningen?

Jag är nöjd med att ha fått försvara mig mot dina beskyllningar och märkliga insinuationer om mig, och sätter punkt för fortsatt diskussion om detta.

Till TS: bortse gärna från denna OT-diskussion. Jag hoppas att du kan få klarhet i dina frågor, och som sagt är det bra att läsa allt möjligt om AS, det finns mängder av gamla trådar här på forumet som är läsvärda, och Inger har en sajt som jag haft mycket nytta av, www.creative-minds.info om jag minns rätt.

Tack för svaren!

Det är nog lite som ni säger att det är omöjligt att "få" en riktig diagnos över internet. Jag har några särdrag som pekar på asperger som en del påpekar men att man kan ha det utan att bli diagnostiserad som aspie.

Charley? skrev:Har du inga problem som hindrar dig och du behöver hjälp med, alltså inget handikappande, så ska du inte kunna få en officiell diagnos. Om du känner att du inte behöver en diagnos så kanske du ite har AS. Att du gjort ett quiz på internet innebär inte att du har diagnosen. Tycker inte heller att du beskrev någonting särskilt ovanligt.

Jo, det är just det jag har.
Utan att gå in på detaljer så har jag många problem som hindrar mig i min vardag. Mycket handlar om saker som andra inte märker men socialt är det många som undrar om jag inte har social fobi eller liknande.

Socialt gillar jag inte att vara i stora sociala sammanhang eller möta personer på stan. Blir stel i kroppen och vet inte hur jag ska hantera mina armar och händer. Ofta hamnar händerna i fickorna eller så håller jag de högt och snurrar fingrarna runt varann. Gillar inte att pendla med armarna. Om jag går till höger om en lyktstolpe så måste jag gå på vänster sida om nästa för att "det ska gå upp jämnt" och jag snurrar på allt jag får tag på, snören, kedjor och pennor trycker jag upp och ner bläcket på hela tiden vilket störde mina lärare och klasskamrater. Känslig för ljud, speciellt bilar som tutar och liknande. När jag är i min värld så är jag "fast". Kan fastna i enkla frågeställningar och då kan jag läsa samma enkla fråga 20 ggr innan jag kan komma fram till ett svar. Det är jobbigt som attan.
Jag gnuggar ofta ögonen och drar i håret och jag gör grimaser speciellt i sociala sammanhang. Om jag har varit social en hel dag måste jag få vara ifred länge länge för att inte bli väldigt olycklig.
Jag kan få utbrott när andra inte förstår hur jag tänker och bara ser till en liten del av problemet. I efterhand har jag väl förstått att det är jag som använder alldeles för logiska tankemönster och inte ser det humana i en frågeställning eller påstående.


En annan sak som jag har enorma problem med är att jag tänker i mönster och siffror för mycket. Jag måste alltid räkna antal bokstäver i ett ord eller mening och summan ska helst bli jämn-jämna (dvs. 4-8-12-16-20 osv.) för att jag ska "vara nöjd" med meningens utseende eller ordets. Ibland vill jag att att ett ord ska var sju eller tretton siffror långt också för de är mina favoritnummer.
När jag blinkar kan jag se bilden av vad som var innan jag blinkade. Typ om jag åker buss och tittar på skuggorna som far förbi och blinkar så ser jag exakt var skuggan var när jag blinka trots att busasen kör i 90 km/h. Ser tusentals bilder i en tråd som far runt i en cirkel 20 varv per sekund då ser jag dess exakta position allt eftersom men det hoppar mellan varje position lite suddigt.........Orka mycket är nog ganska normalt men jag känner mig ej normal

Borde jag berätta för min psykiatriker om det här för han behandlar mig med anti-depressiv medicin som jag inte tycker hjälper så han vill öka dosen hela tiden? Alltså aspergare kan väl vara depression men jag känner inte riktigt att mitt tillstånd är depression.... Det går inte uupp och ner vilket riktig depression brukar och jag har inget behov av att dricka eller festa för att må bättre det hjälper inte alltså och sen har jag inga mörka tanker om typ döden och självmord vilket många med "allvarlig depression" brukar ha och han har sagt att jag har allvarlig depression så jag tar 3tabletter dagligen...... Äsh varför skriver jag så mycket nu lättar trycket från allt man känt inom sig genom alla år men skulle vilja säga 10000gånger mer men nu får det räcka!!!!

Borde jag berätta för min psykiatriker om det här för han behandlar mig med anti-depressiv medicin som jag inte tycker hjälper så han vill öka dosen hela tiden?

Bara ett förslag: Fråga om psykiatern har hör talas om As. Be om att få göra en utredning, det är ingen idé att grubbla ihjäl sig. Bättre att ställa sig på väntelistan för en utredning och under tiden läsa om As, gå på föredrag om As och snurra omkring på detta forum. MVH

Jag tycker det du beskriver låter likt både AS och tvångssyndrom. Sedan kan man ju börja med att nämna tvångsdragen för den som utreder en för AS, det kan hända att man kan få hjälp mot dem den vägen också. (Eller också blir man vägrad hjälp som finns just för att man har AS och kan bli tvungen att bråka för den - ledsen att behöva skriva sådant, men alltför mycket i hela den här branschen beror på vem man träffar, så bestämmer man sig för utredning kan det vara bra att kolla upp tänkbara utredningsställen innan.)

Jag har AS som huvuddiagnos med tvångssyndrom som tillägg. Jag tycker dina tvång låter "värre" än de jag har; mina kretsar mest kring kontrollbehov och tvångstankar. Sen kan man givetvis inte värdera så, men det jag menar är att jag får samma associationer som Zombie.
Det kan hur som helst vara svårt att skilja ut vad som är tvångssyndrom och vad som bara härrör AS, eftersom en del av aspergern också kretsar kring rutiner/ritualer.

Det låter som en bra idé att prata med din psykiater, ja. Gör som milve skrev, och fråga först om hen känner till AS.
Vilket landsting bor du i? Vissa landsting har kortare väntetider för utredning.