Men Flawed, man kan väl skala en banan även om man inte äter den?

atoms skrev:

lasseivägen skrev:Ja det är jätte lätt men jag fattar aldrig vad man ska ha den skalade bananen till.

Den ska stekas i stekpanna för då blir det stekt banan. Skalet däremot ska placeras någonstans där någon kan halka på det för att ge tyngd och innehåll till det gamla ordstävet "H*n halkade in på ett bananskal."

Å va fan gör man med den stekta bananen???

Å va gör man med alt klegget i stekpannan.

Bjäbbmonstret skrev:Men Flawed, man kan väl skala en banan även om man inte äter den?

Man kanske lider av banankontaksallergi?

lasseivägen skrev:Å va fan gör man med den stekta bananen???

Den stekta bananen kan man lägga på en tallrik. Man kan lägga vispad grädde på bananen och sedan kan man med hjälp av kniv och gaffel börja dela på bananen och föra in bitarna i munnen men då måste man öppna munnen också. Sedan tuggar man och sväljer. Det är precis som med andra saker som ligger på tallrik och ska delas med kniv och gaffel och föras in i en öppen mun för att tuggas och sväljas. Processen kallas "att äta". Smaklig måltid!

lasseivägen skrev:Å va gör man med alt klegget i stekpannan.

Klegget i stekpannan avskiljs lämpligen med hjälp av diskmedel och varmt vatten samt med diskborste. Finner du detta förfarande vara dig främmande råder jag dig att konsultera en kvinna ty dessa är kända för att vara kunniga i diskning. För att ytterligare underlätta kontakten med kvinnan kan du anlägga ett brytt ansiktsuttryck som på ett adekvat sätt förmedlar att du inte vet vad du ska göra och har du tur är kvinnan en "morsig typ" som direkt befriar dig från besväret. Ett tips är att steka fler än en banan och att bjuda kvinnan på den ena bananen och sedan verka så bortkommen vid omhändertagandet av den kleggiga stekpannan att kvinnan med hjälp av sin intuition förstår att du behöver hjälp med disken. Lycka till!

atoms skrev:Det är precis som med andra saker som ligger på tallrik och ska delas med kniv och gaffel och föras in i en öppen mun för att tuggas och sväljas. Processen kallas "att äta". Smaklig måltid!

Men det ligger ingenting på talriken för jag gillar varken stekt eller rå banan

atoms skrev:

lasseivägen skrev:Å va gör man med alt klegget i stekpannan.

Klegget i stekpannan avskiljs lämpligen med hjälp av diskmedel och varmt vatten samt med diskborste. Finner du detta förfarande vara dig främmande råder jag dig att konsultera en kvinna ty dessa är kända för att vara kunniga i diskning. För att ytterligare underlätta kontakten med kvinnan kan du anlägga ett brytt ansiktsuttryck som på ett adekvat sätt förmedlar att du inte vet vad du ska göra och har du tur är kvinnan en "morsig typ" som direkt befriar dig från besväret. Ett tips är att steka fler än en banan och att bjuda kvinnan på den ena bananen och sedan verka så bortkommen vid omhändertagandet av den kleggiga stekpannan att kvinnan med hjälp av sin intuition förstår att du behöver hjälp med disken. Lycka till!

Men jag har en gjutjärnsstekpanna å diskmedel är vi vite förbjudet i sånna.

Dessutom var jag gift med en psykolog å hon va dåli på att diska. Nuvarande särbon vill inte dika hos mig. Å själv har ja diskmasin.

Kanske sulle leta upp ett nyt kex som vill diska hos mig.

Vanligtvis brukar jag uppskatta sådana här upptåg (mot-trådar). Men en av de trådar den angriper är den om att lära sig simma, vilket är något som mina döttrar haft enorma problem med till följd av en överdriven försiktighet och rädsla för vatten. För min minsta har det inneburit ren mobbning, för den äldsta ett konstant dividerande med simläraren.

Försiktighet och rädsla av den här graden är inte ovanligt bland barn med AS. Bristen på förståelse för det är dock kronisk. Så nej... den här gången är jag inte road.

Jag skalar också bananer med hjälp av handledsknyck.

Om bananen är riktigt mogen kan den dock helt lossna från skalet under detta moment och fara iväg som en projektil. Detta har hänt mig några gånger.

Bror Duktig skrev:

Miche skrev:Själv kör jag helst på bana...

Jaha, den banan, eller?

Just den banan!

Ibland anser jag det nödvändigt att diska stekpannan med diskmedel. Då oljar jag in den med matolja på ett papper efteråt. Fungerar för mig.

Bananer måste precis ha blivit gula för att kunna ätas enligt mig. De får inte vara gröna, sträva och omogna och absolut inte brunfläckiga och äckligt söta. Skala dem = inga problem, men jag valde första alternativet.

NEJ. Totalt omöjligt, jag har givit upp efter 30 år av enträgna försök.

Vadloink hade tidigare en väldigt trevlig signatur.

-"Är det din banan?"
-"Nej, det är någon ananas."

Den nuvarande är också bra.

Här hemma tror jag att det står 2-2 mellan de båda huvudmetoderna. Öppna uppe- och nere-metoderna menar jag.

Det går också att hålla i bananen i det korta skaftet och snärta till som med en piska. Då öppnar sig de flesta bananer lydigt.

Vilken otroligt meningslös fråga.

Jag tror det är en kuggfråga. I själva verket vill Krigis ha en skalad banan, och vill se om någon förstår att han ber om det på NT-vis.

Kvasir skrev:Jag tror det är en kuggfråga. I själva verket vill Krigis ha en skalad banan, och vill se om någon förstår att han ber om det på NT-vis.

Så om han postar samma fråga på ett nt-forum så kommer personerna där antingen ge han en banan eller säga att de inte kan skala en?

Bananer har jag inga större problem med, däremot kan jag fortfarande inte skala en potatis utan att den faller sönder i mjöl, skära en tomat utan att den förvandlas till puré eller skära upp bröd utan att limpan sedan ser ut som en skidbacke.

Har du inte vässat kniven?

Jo, men det hjälper inte. För mig blir allt snett. När jag ritar människor kränger de som i storm. Jag är sned i huvet!

Kahlokatt skrev:Jo, men det hjälper inte. För mig blir allt snett. När jag ritar människor kränger de som i storm. Jag är sned i huvet!

Grattis! Du kanske har något sådant där medfött perceptions- eller motorikproblem som Giacometti, och honom gick det ju bra för.

Man tager en [WikiSve]pantograf[/WikiSve]. Huru man gör i ene datamaskin vetes dock intet med mindre jag koxar efter.

Och jo, nog känner jag igen den där försiktigheten som Tahlia beskriver, komplett med andras nådelösa oförståelse.

Kvasir skrev:

Kahlokatt skrev:Jo, men det hjälper inte. För mig blir allt snett. När jag ritar människor kränger de som i storm. Jag är sned i huvet!

Grattis! Du kanske har något sådant där medfött perceptions- eller motorikproblem som Giacometti, och honom gick det ju bra för.

Haha, ja, jag tänkte faktiskt på honom. Men jag kan inte skulptera och ritar bara hyfsat.
Jag skriver snett också. Om jag inte har hjälprader går skriften upp, ned och sedan åt vänster...

Kahlokatt skrev:

Kvasir skrev:Grattis! Du kanske har något sådant där medfött perceptions- eller motorikproblem som Giacometti, och honom gick det ju bra för.

Haha, ja, jag tänkte faktiskt på honom. Men jag kan inte skulptera och ritar bara hyfsat.
Jag skriver snett också. Om jag inte har hjälprader går skriften upp, ned och sedan åt vänster...

Det roliga med Giacometti är att han inte verkar ha gjort sina skulpturer som de var medvetet, utan det bara blev så. Han beskriver själv hur han verkligen kämpade med att få till normala proportioner, och ändå blev det i slutändan bara de där långa extremt magra figurerna. Jag har för mig att han själv konstaterade att han måste ha något perceptionsproblem av något slag.

Kahlokatt skrev:Jag skriver snett också. Om jag inte har hjälprader går skriften upp, ned och sedan åt vänster...

Skönt å höra att nån mer har problem att få raderna raka.

Siter faktiskt i banaproblemet. Föredrar äpplen och clementiner.

tahlia skrev: Vanligtvis brukar jag uppskatta sådana här upptåg (mot-trådar). Men en av de trådar den angriper är den om att lära sig simma, vilket är något som mina döttrar haft enorma problem med till följd av en överdriven försiktighet och rädsla för vatten. För min minsta har det inneburit ren mobbning, för den äldsta ett konstant dividerande med simläraren.

Försiktighet och rädsla av den här graden är inte ovanligt bland barn med AS. Bristen på förståelse för det är dock kronisk. Så nej... den här gången är jag inte road.

Jag tycker det är bra att diskussionen kommer upp. Det är så förbannat mycket som tas förgivet av högfungerande sprättar till Aspergare vars enda problem är lite lätta sociala interaktions och auktoritetsproblem.

Jag tycker att det är svårt att skala bananer.
Jag kan inte skala potatis, äpplen, päron utan skyddshandskar, eftersom jag då skär mig på skalaren.

Men de flinkfingrade dampbefriade superAspergarna som inte har några problem hånler bara åt sådant här. Fuck you, säger jag bara. Walk a mile in my shoes.