Jag har aldrig gillat julen. Om det beror på att jag har diverse diagnoser (vilket ÄR en del av alltihop) eller det faktum att min familj är ja fucked up, eller en magnifik kombination av de båda, det är jag inte så störtsäker på längre men ändå. Jag och vi andra som på ett eller annat sätt avskyr jul har överlevt.

En del av mitt motstånd är stressen runt allt som ska vara så bra, det ska fixas och donas. Sedan är det hela känslogrejen som jag, har jag kommit på nu med en diagnos på fickan, som jag aldrig riktigt har förstått vitsen med.

Det är dubbel-whammy i min familj. En person fyller år på juldagen. Att gå på själva kalaset är sedan länge uteslutet, bara julafton i år var en prövning och man kan knappast ha öronproppar när det pratas som värst. Ändå är de jular vi firar nu kanske tio procent av hur det var förut. Har ingen aning om hur jag överlevde dom.

Det är ju inte rakt av otrevligt. Jag gillar det ju också men det tar enormt mycket energi att orka med såna sammankomster. När allt var avklarat gick vi hem och tittade på dvd istället ohc åt godis.

Jepp. Julen har förstört min dygnsrytm, men jag överlevde. Det mesta som ska göras runt julen suger, men själva julen är mysig.

earlydayminer skrev:Jepp. Julen har förstört min dygnsrytm, men jag överlevde. Det mesta som ska göras runt julen suger, men själva julen är mysig.

Det håller jag med om. Kringjoxet runt julen, det är det särskilt jobbiga. Men julen som sig, levande ljus, lugn och ro. Det är fint. Vi hade tänkt midnattsmässa men jag har bara sovit så det blev varesig någon midnattsmässa eller julotta.

Aaah, lugn och ro. *Myser av tanken*

Jag har också sovit en hel del, vilket dessvärre har lett till att min dygnsrytm är helt upp och ner. Fick även ta en paus mitt under julfirandet, drog mig undan och ut på en promenad med vacker musik i hörlurarna. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Good times. Det vore intressant att få besöka en midnattsmässa, men enbart för upplevelserikedom. Har dock en svag känsla av att det också kan bli påfrestande.

earlydayminer skrev:Aaah, lugn och ro. *Myser av tanken*

Jag har också sovit en hel del, vilket dessvärre har lett till att min dygnsrytm är helt upp och ner. Fick även ta en paus mitt under julfirandet, drog mig undan och ut på en promenad med vacker musik i hörlurarna. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Good times. Det vore intressant att få besöka en midnattsmässa, men enbart för upplevelserikedom. Har dock en svag känsla av att det också kan bli påfrestande.

Lugn och ro ja, helt fantastiskt .
Jag tror nog att midnattsmässa hade blivit lite mycket ovanpå allting. Jag menar, jag har ju ändå sovit hur mycket som helst. Nu är jag ju en sån där som går i kyrkan ändå men helst när ingen annan är där . Fridfullt och skönt, en känsla av tidlöshet. Kanske en kantor som övar på orgeln.

Föreställ dig hur lätt det skulle vara om man visste att man alltid kommer leva med lugn och ro. Det vore helt fantastiskt underbart, men frågan är hur mycket man skulle lära sig.

Det låter åtminstone skönt, det är väldigt fridfullt i tomma kyrkor. Bättre det än att sitta i ett väntrum på sjukhuset.

earlydayminer skrev:Jepp. Julen har förstört min dygnsrytm, men jag överlevde. Det mesta som ska göras runt julen suger, men själva julen är mysig.

Håller med! Men inget ska/måste göras om man inte bjudit gäster enligt min mening. Dock har jag svårt att låta bli att bli stressad av alla julfixare samt julpyntar jag för att det "ska" göras och på sätt och vis gillar jag att julpynta. Mycket av julsysslorna har jag dock plockat bort (julgardiner, julblommor, julgodis, och baka pepparkakor), vissa för jag inte vill, andra för att jag inte orkar.

Naturligtvis finns finns det en passande sång av Tom Lehrer även för detta ämne...

All planering inför julen är skitjobbig (och jag suger på planering dessutom, pga min AS), men när allt jobbiga är klart, så är själva julen mycket trevlig.

Man måste offra sig lite ibland för trevliga traditioner! Sluta gnäll!

Jag tycker julfirandet i sig oxå är mysigt, jag bara älskar jul-sångerna på teve och radio. Jobbigt är butiks-köerna och folks stress, det tar ner känslan att ha trevligt i butik tycker jag, men det finns tydligen stress-coacher, kanske vore nåt


Jag väljer gärna en speciell butik men så lite folk som möjligt för att ej tröttna på sönderstressat folk och att jag själv blir fysiskt trött av de.


Jo julen är fortfarande en trevlig högtid, lite kort ibland bara, julafton går rätt fort, kommande dagar vet jag inte om de behövs egentligen, jo..kanske juldan så man kan vara uppe sent på julafton så klart

Juddy skrev:Jag har aldrig gillat julen. Om det beror på att jag har diverse diagnoser (vilket ÄR en del av alltihop) eller det faktum att min familj är ja fucked up, eller en magnifik kombination av de båda, det är jag inte så störtsäker på längre men ändå. Jag och vi andra som på ett eller annat sätt avskyr jul har överlevt.

En del av mitt motstånd är stressen runt allt som ska vara så bra, det ska fixas och donas. Sedan är det hela känslogrejen som jag, har jag kommit på nu med en diagnos på fickan, som jag aldrig riktigt har förstått vitsen med.

Det är dubbel-whammy i min familj. En person fyller år på juldagen. Att gå på själva kalaset är sedan länge uteslutet, bara julafton i år var en prövning och man kan knappast ha öronproppar när det pratas som värst. Ändå är de jular vi firar nu kanske tio procent av hur det var förut. Har ingen aning om hur jag överlevde dom.

Det är ju inte rakt av otrevligt. Jag gillar det ju också men det tar enormt mycket energi att orka med såna sammankomster. När allt var avklarat gick vi hem och tittade på dvd istället ohc åt godis.

Hade en toppenjul. Men det berodde nog på att jag valde att bo hemma hos mig hela tiden och inte bo i föräldrahemmet under jul. Nu har jag turen att bo nära mina föräldrar och en av mina mostrar. Kan gå till båda. Tidigare jular har jag alltid bott i föräldrahemmet och det har nästan alltid slutat med gräl ngn gång under tiden. Framför allt mellan syrran och mig då vi är väldigt olika. Hon brukar bara vara hemma två dagar. De dagarna blir väldigt intensiva för hon ska jämt göra så mkt. Det gör att jag stressar upp mig, liksom smittas av hennes stress/intensitet. Plus att man samtidigt slappnar av. Och när många slappnar av samtidigt..... tja det brukar inte gå så bra. Men att faktiskt bo hemma hela tiden var toppenbra. Vi behövde inte gå varandra på nerverna och jag kunde gå hem och vila upp mig.

Sedan hände det lite jobbiga saker efter jul men det var en helt annan sak. En felbedömning av mig helt enkelt men men. Det är intet nytt! Synd bara att det drabbade en utomstående bara!

Det är inte julen som så som jag tycker är så jobbig utan stressen runt omkring och så hela familjejoxet. Få av dem har kunnat acceptera att jag har bipolär sjd, att jag har asperger har jag inte ens nämnt för dem annat än för en person. Jag är helt slut när det är avklarat. Och då är den bestående känslan att tack gode gud att det är ett år till nästa gång. Men när det är lugnt och skönt och kravlöst, då är det helt okej. Men hela familjejoxet, det blir lite mycket.

Jag brukar bildligt talat köra huvudet i väggen, men den här gången gjorde jag det bokstavligt.

När vi kommit fram till min fars hus så är det trångt i tamburen. Min far kommer ut för att hälsa på oss i allmänhet och sitt barnbarn i synnerhet. Hunden skäller upphetsat. Jag försöker få av mig stövlar och ytterkläder snabbt och släpa in bagaget i gästrummet. Plötsligt tappade jag balansen och föll handlöst (jag hade ju bagage i varje hand) mot väggen. (Det var dotterns stövlar jag snubblade på.) Det gjorde ont, och jag kände att jag förlorade några välbehövliga hjärnceller.

Jag la mig på soffan en stund, och dottern kom med en våt handduk att lägga på huvudet (i stället för is). Jag är fortfarande öm uppe på skallen, men annars gick allt som vanligt.

Trångt i köket, irriterad stämning etc. Lyckades iaf med gemensamma krafter fixa den traditionella julmiddagen. Senare åkte några av oss (vi med XX-kromosomer) till midnattsmässan. Det var fint men allra mest andäktig blev jag av promenaden till och från kyrkan. Vit snö på marken och på träden, den svarta brusande ån, ljusen i fönstren, stillheten.

Sedan saknade jag förstås internet och möjligheten att få se på TV i lugn och ro utan att någon pratar samtidigt. Och givetvis sov jag dåligt, som alltid när jag sover borta.

Tiden före var också otroligt stressig med att handla julklappar och julmat och allt vi skulle ha med oss. Köpte tre sillburkar, som lämnades kvar på diskbänken hemma, så det blev en jul utan sill.

Jag skulle gilla julen odelat om någon annan fixade allt. Jag tycker jag har svårt att klara av "det vanliga", allt extra blir för mycket.