AAA skrev:

regnif skrev:Intressant tråd.

Hej regnif! Long time, läget? Ska du gå 17 nov i Sthlm?

Jag antar det är diskussionsgruppen? Jo, jag kan väl gå på den, men lovar inte att orka vara så aktiv eller så. Man funderar på att gå i graven för att man är så trött osv. Om jag inte gör det så går jag nog på den. Själv?

Jag hoppas att du finns kvar då regnif
Räknar själv med att gå till den träffen

nano skrev:

sommar skrev:Säger man inte till vinner man inte respekt utan blir behandlad som typ en "dörmatta" av många människor. Jag vet det av egen erfarenhet.
I en del situationer har man rätt att sätta sig själv först utan att vara egoist.

Gillar inte när en del aktivt letar efter dörrmattor, finns även folk som hjälper folk att inte bli dörrmattor med varierande framgång.
De gillar jag bättre.

Dessbättre finns det som sagt folk man kan vara snäll mot utan att bli dörrmatta med, dem gillar jag skarpt

Det här skulle jag verkligen behöva hjälp med..blir så ledsen på mej själv ibland när jag inte kan säga ifrån!!

Upplever mig själv som vänlig , kan säga ifrån om jag inte känner för något numera , har inte alltid varit så . Finns ju grejer som man pillat med under årens lopp , sedan kanske hjälpt någon som man känner . Plötsligt kan det komma folk som man inte har en aning om ?? Numera väljer jag själv vilka jag vill ha kontakt med . Har lärt mig under åren att kunna säga ifrån . Plus att jag avskyr när folk kommer utan att jag vet om det .

Ja, det är inte omöjligt Vi ses här innan!

Hoppas du inte bangar då
Fast jag vet inte ses här och ses här. Jag måste nog sluta med dator nu. Känner mig förlamad runt ögonen och stel där och vid nacken och så vidare. Borde nog lägga av med det rejält. Men det är så intressant här ibland..

MsTibbs skrev:

Kikarn skrev:

KrigarSjäl skrev:Byt ut snäll mot mjäkig.

för mycket kontakt med tanter

Så farliga är vi kvinnor inte över 35 att man behöver undvika oss för att inte riskera bli mjäkig!

"Tanter" är ett begrepp här på Aspergerforum, snarare än en åldersgrupp. Tanter kan vara socialarbetare, dagispersonal, handikappkonsulenter etc som klappar folk på huvudet och är präktiga, ungefär.

Kikarn skrev:
Åkej, så ni använder ett av få begrepp för kön kontra ålder som går att använda överhuvudtaget på ett nedvärderande sätt?
Ursäkta om jag bibehåller min rätt att kalla mig tant, för jag är ingen tjej (i alla sammanhang), kärring, dam, eller annat utan det enda jag kan beskriva mig med som innefattar både ålder och kön är TANT! För mig är det inget skällsord att vara tant, och jag tänker inte lägga någon nedvärdering i det heller!
Iofs, visst, jag är präktig och fördömande i en del frågor, inte i andra, men det tycker jag snarare är mänskligt och helt ovidkommande vilket kön jag tillhör.

Som jag nämnt i en annan tråd. Många aspergare tolkar saker precis efter orden. Och en tant är ju en tant och inget annat. Eller hur? På så vis kan det lätt bli missförstånd.

Zirre skrev:Som jag nämnt i en annan tråd. Många aspergare tolkar saker precis efter orden. Och en tant är ju en tant och inget annat. Eller hur? På så vis kan det lätt bli missförstånd.

Nämt i en tråd? Hur lyckades du med det? Jag själv skulle aldrig klara av att skriva på nått så smalt och litet som en tråd.

Hyper skrev:

Zirre skrev:Som jag nämnt i en annan tråd. Många aspergare tolkar saker precis efter orden. Och en tant är ju en tant och inget annat. Eller hur? På så vis kan det lätt bli missförstånd.

Nämt i en tråd? Hur lyckades du med det? Jag själv skulle aldrig klara av att skriva på nått så smalt och litet som en tråd.

Tråd, jaja så det kan bli

missbutterfly:


Känner igen mig delvis i din berättelse. Jag har sen jag var barn sett mig till andras behov, att vara empatisk och förstående, andra har fått gå före, har alltid delat med mig.


Jag undrar oxå hur jag kan vara så snäll som jag faktiskt är trots motgångar i skolan och mobbing, men rätt sorts vänner och musiken har alltid hjälpt mig samt bra föräldrar som är grunden till en hel del.


Jag kan vara den på jobbet som får dynga av att nån annan är jäklig ( om h*n skulle vara det av nån anledning ) , det får jämt jag utstå..sånt e mkt typiskt !


Är jag lite sur en dag så får jag dynga för det fast flera vet att jag har Asperger och dessa kan ha ångest och tvångstankar, det är oxå lite typiskt.

Jag har aldrig kunnat reagera korrekt i realtid. Tex i skolan så stod jag still och kröp ihop om jag blev slagen. Jag visste inte vad jag förväntades göra. Jag förstod ju att jag inte fick döda mina klasskamrater. Så småningom började jag örfila dem. Hade väl sett sådant i någon film, och tog efter beteendet.

Numera är jag mer aggressiv. Har varit nära att döda människor några gånger. Har liksom varit på vippen att sätta en morakniv i plytet på dem. Dock har det stannat vid att jag bara viftat med kniven och skrikit saker i stil med: Nästa gång du. Eller att jag bara stått utanför personens dörr och andats tungt, och sedan gått tillbaka till bilen eller hem. Ren feghet och handlingsförlamning. Det där förbaskade sunda förnuftet.

Men allra mest så har jag bara knutit näven i fickan och våldsfantiserat utan att verkställa.

Så min teori är att jag har den där extrema snällhetsspärren som egentligen är en trögtänkthet för att jag tänker så svartvitt. Släpper jag spärren kan jag ha ihjäl någon, för det är så jag tänker när jag blir riktigt arg, att jag måste förinta vederbörande.

Jag är så icke-verbal också, så jag kan inte hämnas med väl valda ord i realtid. Jag kan bara skrika som ett mongo och vifta med armarna.

Många gånger kan det ta en halvtimme, sedan förstår jag att fan, jag blev ju just kränkt. Så dags att bli arg då.

Jag skulle ju vilja kunna slakta folk verbalt bara så där *pang* och säga någonting klockrent kränkande som sänker personen helt. I mina drrömmar är jag ett verbalt geni med rapp käft. Men som sagt, ingen verbal förmåga i realtid.

sugrövmanövern skrev:Jag förstod ju att jag inte fick döda mina klasskamrater. Så småningom började jag örfila dem. Hade väl sett sådant i någon film, och tog efter beteendet.

Bara tills man fyllt 15 får man göra det Det var fan roligaste jag hört/läst på ett tag, du tog ifrån någon film att försvara dig hahahahahaha Det första man skall lära sina barn är att försvara sig själva anser jag, mobbning föregår överallt men mobbar man så får man ta mobbning tillbaka tycker man.

sugrövmanövern skrev:Jag har aldrig kunnat reagera korrekt i realtid. Tex i skolan så stod jag still och kröp ihop om jag blev slagen. Jag visste inte vad jag förväntades göra.
---
Många gånger kan det ta en halvtimme, sedan förstår jag att fan, jag blev ju just kränkt. Så dags att bli arg då.

Jag skulle ju vilja kunna slakta folk verbalt bara så där *pang* och säga någonting klockrent kränkande som sänker personen helt. I mina drrömmar är jag ett verbalt geni med rapp käft. Men som sagt, ingen verbal förmåga i realtid.

Total igenkänning. Jag FATTAR helt enkelt varken att jag blir kränkt, eller att jag kan göra något åt det.

Jag har dock aldrig örfilat någon eller egentligen slagits alls. Bara en gång som jag minns, och då höll jag på att döda en person, jag sparkade honom in i ett element, med huvudet före. Kunde ha gått vansinnigt illa, men gjorde det inte. Men när jag till slut blir arg, då slutar hjärnan att funka...

opteron skrev:Bara tills man fyllt 15 får man göra det

Nej det får man inte, varken före eller efter.
Däremot kan det hända att det blir allt från nästan helt strafflöst till en tur på något hem i flera år.

nano skrev:Nej det får man inte, varken före eller efter.
Däremot kan det hända att det blir allt från nästan helt strafflöst till en tur på något hem i flera år.

Lugna puckar, det var ett ironiskt skämt.