Heliora skrev:

KrigarSjäl skrev:

sommar skrev:(tex. pratar väldigt högt på stan). *suck*

Det här har jag väldigt svårt för, folk som omedvetet utmärker sig på det viset är otroligt pinsamma.

Jag är säkert också pinsam då, men det skiter jag i. Jag bryr mig inte om att vara så himla socialt korrekt och perfekt.

Du kanske inte ska skita i det, ärligt talat tror jag att du genom att du inte bryr dig är den primära faktor som gör att du skrämmer bort potentiella partners...

Jag har genom åren försökt medvetet ändra på mitt sätt för att jag velat passa in, det är på både gott och ont, men jag tror ärligt talat att genom att jag slipade bort de fulaste kanterna i mitt sätt så drog jag en vinstlott i Det Stora Partnerlotteriet!

Egentligen borde jag väl skrivit det här i din tråd där du beklagar dig över bristen på partner, men jag är för trött för att leta rätt på den!

Miche skrev:Du kanske inte ska skita i det, ärligt talat tror jag att du genom att du inte bryr dig är den primära faktor som gör att du skrämmer bort potentiella partners...

Jag har genom åren försökt medvetet ändra på mitt sätt för att jag velat passa in, det är på både gott och ont, men jag tror ärligt talat att genom att jag slipade bort de fulaste kanterna i mitt sätt så drog jag en vinstlott i Det Stora Partnerlotteriet!

Ja ja, jag har väl förlorat i det Stora Partnerlotteriet då för att jag har en hög röst...

Jag brukar försöka passa in rent generellt och folk brukar nog se mig som rätt normal - har inga synliga avvikande beteenden (som jag känner till), förutom just att jag råkar ha en hög röst. Dock är den inte extremt hög så folk vänder sig om eller nåt sånt. Men släkt och vänner brukar kommentera ibland att jag har en lite hög röst. Den är rätt svår att ändra på också, svårigheter att modulera röstvolymen ingår liksom i AS-paketetet.

Om min höga röst är ett så stort problem bland männen så får jag väl söka bland döva män och lära mig teckenspråk att kommunicera på. Fast då är ju urvalet ganska begränsat istället...

Nu har jag hittat en bättre tråd att svara i:
Hur få barn om man är singel och ful???

Jag är inte så förtjust i att vara med folk. Jag blir ansträngd, och efter en stund börjar jag bli sömnig. Däremot är det lite stimulerande att träffa folk, man får lite roligt. Dock brukar jag längta efter att få göra det jag vill, ensam alltså. Jag drar mig undan folk lite grann, för jag har något emot folk, eller snarare att de kommer in i min själ eller vad man skall säga.
Det är liksom dubbelt, jag tycker om det roliga men längtar samtidigt bort, jag blir inte nöjd.
Däremot vill jag inte att folk överger mig, jag gör allt för att hålla kvar dem, det gör så ont att bli övergiven, då känner man sig oomtyckt. Så jag varken trivs med att vara omtyckt eller oomtyckt. Fast hellre omtyckt än inte.
Så sammantaget mår jag både bra och inte av folk, jag får stimulans men blir uttröttad.

Vet ej hur det är med er andra i mitt fall så måste jag träffa folk nästanitll dagligen. Annars börjar överanalysera och förstora upp saker. Summan av kardemumman är att jag mår dåligt då jag oroar mig för mycket. Någon annan som känner igen sig?

Jag tycker om att träffa människor som jag upplever jag har något gemensamt med-människor vars konversationer är intresanta ämnesmässigt. Föreningar är okej då, kortare stunder på arbetsplatser kan gå (fikaraster och luncher är jobbiga om de är längre stunder att prata än 10 minuter blir ofta lite för mycket ointressanta ämnen som kommer upp då). Föreningsträffar och olika intressegrupper överhuvudtaget ger mig massor-dock ej energi! Jag blir trött av båda typerna av umgänge. Men samtidigt mår jag trots det bättre av att tillgodose mina sociala behov än att låta bli bara för att jag blir trött,

Fantasy

Att träffa folk som jag verkligen känner mig trygg med och har något gemensamt med gör mig glad och kan få mig att må bättre, även fast jag blir väldigt trött efteråt. Just nu finns det ingen människa jag känner så för. Jag är mer ensamvarg och innesluten i mig själv än någonsin.

Att ut bland människor bara för att träffa folk är inget jag uppskattar dock. Jag sitter mycket hellre isolerad här inne än går ut bland en massa främmande människor.

I två dagar nu har jag tvingats vara ibland en massa folk jag inte känner och dessutom förväntas vara social. Är helt slutkörd och känner mig mer deprimerad än på länge.

Mår bra av att träffa folk i små doser.