Jag har själv inte än läst igenom journalen: men ni som har det - stämmer det överens med din egen uppfattning om hur du fungerar och har gjort osv?

Nja, alltså det står för lite i den och de tar för lätt på min problematik. Man kan lätt få intrycket att jag är en ganska förnöjsam liten tågtidtabellsamlare, vilket inte stämmer. Galopperande ångest nämns aldrig, vilket var vad jag sökte hjälp för.

Har inte läst den på senare år dock, skulle vara intressant att se vad som står om ECT, psykos, depression etc från senaste tiden.

Jag har inte läst min journal. Beroende på hur långt tillbaka jag skulle läsa så kan det väl vara så att en del grejer stämmer olika bra. Det som skulle saknas är väl då karaktären av mina problem och omfattningen. Det som står stämmer nog. Som jag har förstått det så brukar journalanteckningar vara ganska objektiva och kliniska eller vad man ska kalla det.

Innan det var snack om AS så stod det säkert med massa grejer om djup depression, social fobi och kanske t.o.m. något om tvångsmässighet eller depressivt sätt att tänka. Nu står det väl NPF-grejer med tillhörande psykgrejer. Jag skulle gissa på att det stämmer ganska bra i mina journaler. Dom gånger jag blir missförstådd inom psykiatrin handlar nog mer om att inte bli förstådd än att det verkligen saknas grejer i journalen.

Det värsta i min journal är deras (läkarnas och psykologernas) tolkningar.

De tror hela tiden att jag menar något annat, har någon underliggande förträngd problematik.

Samt att de förminskar problem.

Annars står det väldigt mycket som borde få vem som helst att tänka på asperger.

Jag har läst min journal ända från barndom till nu.

Ja, iaf till största delen.

Jag har bara läst min psykjournal, dock inte journal från de två möten jag hade med en psykolog och en psykiater för himla massa år sedan, de skulle jag vilja ha, enda jag minns då är att de sa jag hade panikångest.

Jag tycker mina journaler stämmer rätt bra, enda jag är förvånad över är varför jag inte fick någon depressionsdiagnos tidigare? Nu har jag iaf fårr "återkommande depressioner" som diagnos så det löste sig ju tillslut.

Det jag stör mig på i journalen är endel faktafel, som namn på min psykolog, felaktiga telefonnummer, fel boendeort för min familj (liten ort, de visste inte, så jag sa nära en större ort, som de inte visste så jag sa nära en ännu större ort nio mil undan...), att jag skurit mig med "rakblad" (PAPPERSSKALPELL SA JAG GODDAMMIT!!!)...

MsTibbs skrev:Ja, iaf till största delen.

Jag har bara läst min psykjournal, dock inte journal från de två möten jag hade med en psykolog och en psykiater för himla massa år sedan, de skulle jag vilja ha, enda jag minns då är att de sa jag hade panikångest.

Jag tycker mina journaler stämmer rätt bra, enda jag är förvånad över är varför jag inte fick någon depressionsdiagnos tidigare? Nu har jag iaf fårr "återkommande depressioner" som diagnos så det löste sig ju tillslut.

Det jag stör mig på i journalen är endel faktafel, som namn på min psykolog, felaktiga telefonnummer, fel boendeort för min familj (liten ort, de visste inte, så jag sa nära en större ort, som de inte visste så jag sa nära en ännu större ort nio mil undan...), att jag skurit mig med "rakblad" (PAPPERSSKALPELL SA JAG GODDAMMIT!!!)...

ÅÅååhhhh. Såna fel avskyr jag. Det känns som att de inte lyssnat då.

Har ni som är homo/bi berättat om er läggning? Det har inte jag. Ser ingen anledning till det.

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Ja, iaf till största delen.

Jag har bara läst min psykjournal, dock inte journal från de två möten jag hade med en psykolog och en psykiater för himla massa år sedan, de skulle jag vilja ha, enda jag minns då är att de sa jag hade panikångest.

Jag tycker mina journaler stämmer rätt bra, enda jag är förvånad över är varför jag inte fick någon depressionsdiagnos tidigare? Nu har jag iaf fårr "återkommande depressioner" som diagnos så det löste sig ju tillslut.

Det jag stör mig på i journalen är endel faktafel, som namn på min psykolog, felaktiga telefonnummer, fel boendeort för min familj (liten ort, de visste inte, så jag sa nära en större ort, som de inte visste så jag sa nära en ännu större ort nio mil undan...), att jag skurit mig med "rakblad" (PAPPERSSKALPELL SA JAG GODDAMMIT!!!)...

ÅÅååhhhh. Såna fel avskyr jag. Det känns som att de inte lyssnat då.

Har ni som är homo/bi berättat om er läggning? Det har inte jag. Ser ingen anledning till det.

Ja, jag har min läggning i journalen, i och med det samtal som jag hade med psykiatern på sjukhuset efter mitt su-försök så kom det med i sammanhanget.

"...det är heller inte populärt att vara lesbisk eller bisexuell som pat tror att hon är utan att ha provat..."

...som om man skulle behöva prova för att veta säkert...

MsTibbs skrev:

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Ja, iaf till största delen.

Jag har bara läst min psykjournal, dock inte journal från de två möten jag hade med en psykolog och en psykiater för himla massa år sedan, de skulle jag vilja ha, enda jag minns då är att de sa jag hade panikångest.

Jag tycker mina journaler stämmer rätt bra, enda jag är förvånad över är varför jag inte fick någon depressionsdiagnos tidigare? Nu har jag iaf fårr "återkommande depressioner" som diagnos så det löste sig ju tillslut.

Det jag stör mig på i journalen är endel faktafel, som namn på min psykolog, felaktiga telefonnummer, fel boendeort för min familj (liten ort, de visste inte, så jag sa nära en större ort, som de inte visste så jag sa nära en ännu större ort nio mil undan...), att jag skurit mig med "rakblad" (PAPPERSSKALPELL SA JAG GODDAMMIT!!!)...

ÅÅååhhhh. Såna fel avskyr jag. Det känns som att de inte lyssnat då.

Har ni som är homo/bi berättat om er läggning? Det har inte jag. Ser ingen anledning till det.

Ja, jag har min läggning i journalen, i och med det samtal som jag hade med psykiatern på sjukhuset efter mitt su-försök så kom det med i sammanhanget.

"...det är heller inte populärt att vara lesbisk eller bisexuell som pat tror att hon är utan att ha provat..."

...som om man skulle behöva prova för att veta säkert...

Å fy. Vilken äcklig rad med text. Ryser. Så personligt inlägg från en allmän person.
Jag har aldrig testat heller; varför skulle jag det? Jag är då inte det minsta tänd på kvinnor/tjejer.

Undrar vad denna heteronormativitet kommer ifrån. Speciellt från sjukdomsfolket som väl ändå måste ha en mer lidande-definition på sjukdom/störning.

Första gången jag läste min journal så log jag för det mesta, ställde mig frågan: "Hur kan de se sådant här?" (när jag inte hade sagt något specifikt om något) och såg ut så här när jag sa "Huh! De märker detaljer väldigt bra."

Började också få några tårar när jag läste vad psykiatern tolkade; "uttrycker idéer om ringaktning av sig själv." Stod även att en del av det jag sa kunde tolkas som vanupplevelser, men att det sannolikt var kopplat till Aspergers syndrom.

Sanningen gjorde riktigt ont. Men det var skönt att någon kunde se det, så det var inte bara dåligt. Kände mig mycket friare efter att jag läste min journal och vissa tester.

Det är skönt att läsa om signifikanta styrkor! Man blir lite stolt över sin hjärna. Hehe, sen hittar man på ursäkter när man läser om svagheter.

Det är en knepig upplevelse att läsa så mycket om sig själv. Hur de tolkar och uppfattar ens beteende och ord. Men det är också mycket lärorikt, även om man inte håller med i allt. Psykiatern skrev med precis allt, hela rubbet. Hur denne tolkad det jag sa och gjorde - allt. Det kändes överdrivet, men tryggt. Befann mig i goda händer.

Hur som helst, idag vill jag säga att det mesta negativa i min journal skulle säkerligen strykas.

earlydayminer skrev:Första gången jag läste min journal så log jag för det mesta, ställde mig frågan: "Hur kan de se sådant här?" (när jag inte hade sagt något specifikt om något) och såg ut så här när jag sa "Huh! De märker detaljer väldigt bra."

Började också få några tårar när jag läste vad psykiatern tolkade; "uttrycker idéer om ringaktning av sig själv." Stod även att en del av det jag sa kunde tolkas som vanupplevelser, men att det sannolikt var kopplat till Aspergers syndrom.

Sanningen gjorde riktigt ont. Men det var skönt att någon kunde se det, så det var inte bara dåligt. Kände mig mycket friare efter att jag läste min journal och vissa tester.

Det är skönt att läsa om signifikanta styrkor! Man blir lite stolt över sin hjärna. Hehe, sen hittar man på ursäkter när man läser om svagheter.

Det är en knepig upplevelse att läsa så mycket om sig själv. Hur de tolkar och uppfattar ens beteende och ord. Men det är också mycket lärorikt, även om man inte håller med i allt. Psykiatern skrev med precis allt, hela rubbet. Hur denne tolkad det jag sa och gjorde - allt. Det kändes överdrivet, men tryggt. Befann mig i goda händer.

Hur som helst, idag vill jag säga att det mesta negativa i min journal skulle säkerligen strykas.

Det är lite den känslan jag själv hoppas känna om jag får läsa den.

Man ska inte lägga för starkt känslomässigt värde i det man läser. Kan tänka mig att det blir extremt jobbigt för personer med vissa svårigheter. Ta det på allvar ska man naturligtvis göra, men man får inte tro att "det där är allt man är". Jag menar, det står bara någon rad om att jag har ett musikintresse. Det borde egentligen ha majoriteten av texten.

Jag förstår.

Jag litar på min psykiater - hon verkar vettig.

Har ej kollat min.

Liljencroowna skrev:Jag förstår.

Jag litar på min psykiater - hon verkar vettig.

Det är en illusion. Med så mycket idioter i samhället så dröjer det inte länge innan man blir förstörd av att försöka laga dem.
Om man ska vara nöjd med vad de skriver om en så tror jag att man måste ljuga som en gris. Thomas Quick fick väl som han ville, fast han var iofs nerknarkad.

Parvlon skrev:Har ej kollat min.

Liljencroowna skrev:Jag förstår.

Jag litar på min psykiater - hon verkar vettig.

Det är en illusion. Med så mycket idioter i samhället så dröjer det inte länge innan man blir förstörd av att försöka laga dem.
Om man ska vara nöjd med vad de skriver om en så tror jag att man måste ljuga som en gris. Thomas Quick fick väl som han ville, fast han var iofs nerknarkad.

Men allvarligt, hon verkar vettig.

Min journal stämmer till största delen. Finns vissa felaktigheter men inte några som är grundade på felaktiga antaganden, utan snarare på missförstånd. En stor del av min journal har jag blivit nekad att ta del av, så huruvida den stämmer återstår att se.

Min journal, och ännu värre, den "journal" som förs av kommunen vid LSS-ansökningar, innehåller mängder av småfel, som fel efternamn, fel namn på folk, fel sysselsättningar jag har haft, fel bostadsort inom kommunen, allvarliga fel som "det upplevdes avslappnande" när det var tvärtom o.s.v. (Allvarligt med tanke på vad jag sökte för insats.)

Men det jobbigaste är ändå tolkningsfelen i psykjournalerna. Jag blev tillfrågad om jag vara avundsjuk på min lillebror. Det var jag inte, och sade det. De frågade mer ändå, och jag sade med eftertryck att det var jag INTE.

I journalen står det att jag säger mig vara inte avundsjuk på ett sådant sätt att de förstår att det jag försökte dölja en kraftig avundsjuka(!?!).

Många sådana saker. Jag blev arg när de sade "och då slår din pappa dig?", vilket tolkas som att det syns tydligt hur jag försöker skydda min far. HAHA HOHO - inget kan vara mer fel, men jag kan ju inte ljuga om pappa. "Skydda honom" har jag aldrig gjort, utan alltid öppet berättat saker, lite för öppet enligt de flesta (utom psyk som har lite svårt att förstå - de har bestämt sig för att det man berättar är "toppen av isberget").

Vid ett tillfälle blev jag överkörd av en som jag var ihop med. Ren olyckshändelse. Detta har psyk tolkat som att min partner var våldsam och hade gjort det med vilje. Ju mer jag förklarade, desto mer tolkades det som att jag försvarade personen och att jag verkligen hade blivit avsiktligt påkörd. Inget var mer fel. (Den som vill veta hur det gick till, säg till så kan jag detaljförklara.) Man förstår av journalerna att hon inte var övertygad om att det var en olyckshändelse. Och så står det att jag reagerar typ verbalt aggressivt när de "bara" frågar vad jag hade gjort för att partnern skulle köra över mig.

Jag har alltid varit arg och sur under psykologbesök. Hela livet. Sagt att de säger felaktiga saker och att de har förutfattade meningar och att det de säger är feltolkningar alltihop. De har aldrig fattat det.

Innan min utredning för AS, som vuxen, kontaktades BUP för att lämna ut journaler till utredarna. Då började de förhöra min mamma om varför journalerna skulle ut. Mamma svarade som det var, och då säger de att om det hade varit nu, så skulle de ha misstänkt AS på mig. Jaja, det är lätt att säga när man får misstankarna serverade.

BD. Så sjukt det kan gå till!

Jag har inte läst min journal, bara min utredning. Där står det att jag har utvecklat ett "hjälpjag". Fast det jaget är försvunnet nu som tur är.

Vad för journal? Får man det när man får diagnos eller vad?

Peace skrev:Vad för journal? Får man det när man får diagnos eller vad?

Man får en journal om man haft kontakt med psykiatrin. Även på Vuxenhabiliteringen förs journal, men jag tror inte det är den som man talar om här. Utredningen tror jag ligger som en bilaga, i varjefall ingår inte min utredning i journalen. Jag var ioft utredd hos en privat psykolog, kanske ingår utredningen i journalen om man utreds på BUP eller inom vuxenpsykiatrin. Alla papper jag fyllt i i psykiatrin är åtminstone bilagor, de kom inte med när jag beställde hem min journal, även om några av dem nämns i texten.

MsTibbs skrev:

Peace skrev:Vad för journal? Får man det när man får diagnos eller vad?

Man får en journal om man haft kontakt med psykiatrin. Även på Vuxenhabiliteringen förs journal, men jag tror inte det är den som man talar om här. Utredningen tror jag ligger som en bilaga, i varjefall ingår inte min utredning i journalen. Jag var ioft utredd hos en privat psykolog, kanske ingår utredningen i journalen om man utreds på BUP eller inom vuxenpsykiatrin. Alla papper jag fyllt i i psykiatrin är åtminstone bilagor, de kom inte med när jag beställde hem min journal, även om några av dem nämns i texten.

Ok. Har väl också en sån då. Tror dock inte att jag skulle få läsa den, om den ens är "klar".

Peace skrev:Ok. Har väl också en sån då. Tror dock inte att jag skulle få läsa den, om den ens är "klar".

Journaler blir aldrig "klara", en journal är som en dagboksanteckning, där det skrivs vad som hände på varje läkarbesök, hur du mår då mm. Jag har beställt journalen tre gånger, eftersom det fyllts på med nya anteckningar sedan förra gången jag beställde.

MsTibbs skrev:

Peace skrev:Ok. Har väl också en sån då. Tror dock inte att jag skulle få läsa den, om den ens är "klar".

Journaler blir aldrig "klara", en journal är som en dagboksanteckning, där det skrivs vad som hände på varje läkarbesök, hur du mår då mm. Jag har beställt journalen tre gånger, eftersom det fyllts på med nya anteckningar sedan förra gången jag beställde.

Hur kommer det sig att du inte fick bara tillägget?

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:

Peace skrev:Ok. Har väl också en sån då. Tror dock inte att jag skulle få läsa den, om den ens är "klar".

Journaler blir aldrig "klara", en journal är som en dagboksanteckning, där det skrivs vad som hände på varje läkarbesök, hur du mår då mm. Jag har beställt journalen tre gånger, eftersom det fyllts på med nya anteckningar sedan förra gången jag beställde.

Hur kommer det sig att du inte fick bara tillägget?

Jo jag fick bara tillägget. Jag beställde från och med det datum som var sist i förra.