Kan ni bli uppspelta eller irriterade och känna en plågsam känsla som tar sönder hela själen om ni är typ ur form, kanske trötta, och hör en låt eller ser en person eller ett namn eller någonting som inte passar in på något sätt?

Alltså det är inte ett klart tillstånd där man mår okej och tänker "hm.. det passar inte in riktigt" utan det är ett irriterat tillstånd där man är plågsamt självförsjunken djupt i sig själv o hjärnan känns som en tvångsmaskin som mal o mal jobbiga tankar o framkallar jobbiga känslor som man inte kan bryta.

Ännu värre är det om man skulle bli sjuk, typ kräksjuk eller nåt sånt. Då mal hjärnan på med tvångskommunikationen ännu värre än när man är frisk i kroppen. Typ om man ska kräkas och redan mår dåligt, så blir det inte bättre av att hjärnan mal o mal o mal en massa frågor och iakttagelser och onödiga saker som ett bilnummer som man såg när man var 12 eller nåt sånt.

Har ni också det så?

Ja... idag till exempel... har inte lust med någonting alls... är för trött för att orka vara uppe, och för stressad för att kunna komma till ro.

Ja men det är mer att man tänker plågsamt djupt och ännu värre och djupare blir det när man är sjuk eller trött.

Gjorde en alldeles för lång utläggning först

Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Inger skrev:Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Åh det låter skönt

Hej igen Albulena!

Jo men det är exakt det jag gör (har tänkt plågsamt djupt hela dagen idag, önskar jag kunnde tänka "lätta glada" tankar) och är (trött) idag.

Och du gjorde inte alls någon för lång utläggning tycker jag.

Albulena skrev:Ja men det är mer att man tänker plågsamt djupt och ännu värre och djupare blir det när man är sjuk eller trött.

Gjorde en alldeles för lång utläggning först

- FEL!

Albulena skrev:

Inger skrev:Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Åh det låter skönt

Varför? Vad är kvar när tankarna är som bortblåsta?

Det är både skönt och frusterarande på samma gång. Jag gillar nämligen att kunna använda hjärnan, och det är alltför sällan den är klar nog att ägna åt det jag egentligen skulle göra istället för att skriva här.

Gud ja, jag fastnar ofta i helt sjuka, jobbiga och hemska tankegångar som inte vill försvinna. Fullständig ro och stiltje upplever jag endast när tankarna står stilla, vilket bara händer när sitter jag är ensam ute i skogen på en gammal stubbe eller liknande.

earlydayminer skrev:

Albulena skrev:

Inger skrev:Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Åh det låter skönt

Varför? Vad är kvar när tankarna är som bortblåsta?

Men är det inte så att tankarna kan vara verksamma också om de inte stormar runt över medvetandeytan? Vad vet vi egentligen om tankarnas verkliga funktionssätt? Kan inte deras skenbara frånvaro föranledd av till exempel sjukdom eller trötthet innebära att de ges möjlighet att fortsätta sitt liv på djupare skikt inom oss och till och med mogna, just för att vi inte stör dem genom medvetandets olika krumbukter?

Det vill säga en slags parallell till den betydelse som drömmandet kan ha för vår förmåga att se det vettiga i olika föreställningar om våra val och vår syn på världen i smått och stort.

TK skrev:

earlydayminer skrev:

Albulena skrev:[quote="Inger"]Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Åh det låter skönt

Varför? Vad är kvar när tankarna är som bortblåsta?

Men är det inte så att tankarna kan vara verksamma också om de inte stormar runt över medvetandeytan? Vad vet vi egentligen om tankarnas verkliga funktionssätt? Kan inte deras skenbara frånvaro föranledd av till exempel sjukdom eller trötthet innebära att de ges möjlighet att fortsätta sitt liv på djupare skikt inom oss och till och med mogna, just för att vi inte stör dem genom medvetandets olika krumbukter?

Det vill säga en slags parallell till den betydelse som drömmandet kan ha för vår förmåga att se det vettiga i olika föreställningar om våra val och vår syn på världen i smått och stort.[/quote]


Det där lät helflummigt! Fattar ingenting

Kan vara otroligt jobbig särskilt när man tycker att man gjort bort sig, tankar som åter dyker upp när man vaknar på natten, och fortsätter även i halvdvala.

Kan också vara bra som när jag var magsjuk och dom snurrande tankarna löste ett problem på jobbet, som jag försökt lösa under två år.

TK skrev:

earlydayminer skrev:

Albulena skrev:[quote="Inger"]Jag brukar bli tvärtom när jag blir sjuk eller trött, att jag inte kan tänka alls.

Åh det låter skönt

Varför? Vad är kvar när tankarna är som bortblåsta?

Men är det inte så att tankarna kan vara verksamma också om de inte stormar runt över medvetandeytan? Vad vet vi egentligen om tankarnas verkliga funktionssätt? Kan inte deras skenbara frånvaro föranledd av till exempel sjukdom eller trötthet innebära att de ges möjlighet att fortsätta sitt liv på djupare skikt inom oss och till och med mogna, just för att vi inte stör dem genom medvetandets olika krumbukter?

Det vill säga en slags parallell till den betydelse som drömmandet kan ha för vår förmåga att se det vettiga i olika föreställningar om våra val och vår syn på världen i smått och stort.[/quote]

Och när tröttheten och/eller sjukdomen är över så hoppar en annan tankeverksamhet (som varit vilande då vår medvetande varit fokuserad på trötthet och/eller sjukdom) in och tar detaljerna (erfarenheten, upplevelsen etc), för dem till en helhet och börjar bearbeta en slutsats, som slutligen blir vår visdom? Eller menar du inom alla områden?

Ja, absolut! Gjorde en tråd om det, och tycker att din förklaring på fenomenet var upplysande. Jag har förmodligen tvångssyndrom eller liknande.

Albulena skrev:

TK skrev: ... något som inte är så lättgripbart ...

Det där lät helflummigt! Fattar ingenting

Om inte helt gripet ur luften, så visst var det jag skrev aningen svårfångat, för att nu uttrycka det milt. Men det ligger i sakens natur.

Det är just det jag skrev om, att inte tankarna kanske bara är det som vi tror att de är. Vi tror ju att vi tänker när vi gör det vi kallar för att tänka. Men vad är det vi gör? Hur går det till när vi använder vår hjärna för det.

Det är det knappast någon som vet, utan det är bara något som vi har olika uppfattningar om, i vardagsslag eller inom diverse vetenskapliga discipliner. Det kommer nog att dröja innan vetenskapen kommit så långt att hjärnans funktionssätt är utrett så långt att vi har några mer definitiva svar på sådana här frågor.

Min kommentar var nog mest riktad till earlydayminer, för den eventualitet att han kunde få någon ytterligare tanke att relatera till sitt övriga tänkande.

Det finns alltså många slags djupa tankar, jobbiga på lite olika sätt, kanske jobbande på olika plan eller hur man nu ska uttrycka detta mitt tankefrö.

Albulena. Jag är medveten om att det jag tog upp inte på något enkelt och direkt sätt knöt an till vad du sade i inledningsinlägget. Men det behöver inte betyda att det inte kan ge något att försöka förstå vad det är jag försöker få sagt. Fast är det för svårtillgängligt är det bara att bortse från det. Sådant gör vi alla för jämnan.

Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

MsTibbs skrev:Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

Superbra uttryckt.
Det kommer inifrån - inte utifrån, varför det är svårt att bara sluta. Man ""vill"" ju inte. Kan inte.

earlydayminer skrev:Och när tröttheten och/eller sjukdomen är över så hoppar en annan tankeverksamhet (som varit vilande då vår medvetande varit fokuserad på trötthet och/eller sjukdom) in och tar detaljerna (erfarenheten, upplevelsen etc), för dem till en helhet och börjar bearbeta en slutsats, som slutligen blir vår visdom? Eller menar du inom alla områden?

Det precis är en erfarenhet som jag gjort och som jag hört att även andra har gjort, när man tvingats till att avbryta sin ordinarie tankeverksamhet för att man exempelvis blivit så sjuk eller trött av annat skäl att man inte klarat annat än att låta tankarna mala (runt sjukdomen/...) eller ens att "tänka något över huvud taget". Det är där jag ser parallellen till drömmarnas betydelse för såväl tänkande som välbefinnande i stort.

Om det är något hopp som det är tal om, det kan det väl vara, men det kan också vara ett uppdykande (för att nu leka lite med associationerna). Fokusskifte, nya kombinationer, att "delar" eller "delmönster" fått ett nytt sammanhang att komma tillbaka i, eller att de rent av som jag antyder fått vara i fred för att mogna till efter sina egna förutsättningar ... Ja, alternativen är många. Att klä detta i ord tillhör inte det enklaste, möjligen kan det då och då vara rätt roligt att försöka göra det.

Helhet och visdom växer nog efterhand fram ur allehanda sådana omfokuseringar och perspektivbyten, och gynnas av att vi tillåter oss själva att emellanåt släppa den medvetna kontrollen för att förlita oss på vår egen förmåga. På det sättet blir inte heller helhet och delheter något statiskt utan förändras och allt efter hur vår kontext, vår situation ger betingelser för och sporrar oss i detta.

Det finns hur mycket som helst att spåna kring rörande detta med indelningar och helheter och vårt behov av sådana kategoriseringar för att fungera och hålla ihop som människor.

Vad jag i det här sammanhanget kom att tänka på är att det för somliga är vanligare att tankarna mal (med stor intensitet och "jobbighet") medan det för andra tycks bli ett tankestopp, men att det faktiskt kan finnas sådant som förekommer i bägge dessa "ytterligheter", nämligen något slags djupare "tankelager". Etc.

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

Superbra uttryckt.
Det kommer inifrån - inte utifrån, varför det är svårt att bara sluta. Man ""vill"" ju inte. Kan inte.

Jag vill inte sluta tänka, i positiva läger, hjärnan är både ett gissel och räddaren.

MsTibbs skrev:

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

Superbra uttryckt.
Det kommer inifrån - inte utifrån, varför det är svårt att bara sluta. Man ""vill"" ju inte. Kan inte.

Jag vill inte sluta tänka, i positiva läger, hjärnan är både ett gissel och räddaren.

Nej, och när jag blir fixerad vid en tanke kan jag inte per definition "ta bort" det. Fixeringen är fixerad - fast.

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:

Liljencroowna skrev:[quote="MsTibbs"]Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

Superbra uttryckt.
Det kommer inifrån - inte utifrån, varför det är svårt att bara sluta. Man ""vill"" ju inte. Kan inte.

Jag vill inte sluta tänka, i positiva läger, hjärnan är både ett gissel och räddaren.

Nej, och när jag blir fixerad vid en tanke kan jag inte per definition "ta bort" det. Fixeringen är fixerad - fast. [/quote]

Blir det inga minusgrader snart så får jag sätta fast tungan på gatljusen med karlssons klister istället.

Felpost. Shit. Apa också.

Edit: Hm! Men innan 15 minuter har gått så hinner jag slänga in att det du skriver är mycket intressant, TK.

MsTibbs skrev:

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:[quote="Liljencroowna"][quote="MsTibbs"]Folk brukar säga att jag tänker för mycket, som om jag kunde låta bli...

Superbra uttryckt.
Det kommer inifrån - inte utifrån, varför det är svårt att bara sluta. Man ""vill"" ju inte. Kan inte.

Jag vill inte sluta tänka, i positiva läger, hjärnan är både ett gissel och räddaren.

Nej, och när jag blir fixerad vid en tanke kan jag inte per definition "ta bort" det. Fixeringen är fixerad - fast. [/quote]

Blir det inga minusgrader snart så får jag sätta fast tungan på gatljusen med karlssons klister istället.[/quote]

Jo, precis. Det brukar ske mer i vissa perioder på året.