Jag är man, 37, bor i Göteborg, och har under flera år haft funderingar kring om jag kan ha asperger... först kom jag i kontakt med det genom en artikel på nätet jag råade snubbla över, som handlade om barn i Silicon valley med autism.
Sen fick jag tag på Inger Jalakas bok "Nördsyndromet" för inte länge sen och konstaterade att precis samma saker som jag om och om igen fightats med under hela mitt liv fanns beskrivna i den.

snabbcheck:

>besatt av symmetri och ordning när jag var liten

>lekte hellre med tekniska prylar och byggde saker än sparkade boll

>blev, skitstressad av oljud och mycket folk runtomkring under hela skolgången, satt helst på biblioteket hela rasterna. -samma problem än idag.

>fixar inte ögonkontakt.. det är skitknepigt, även om jag försöker klura på hur det går till.

>har aldrig haft mycket till mimik, även om jag suttit framför spegeln och försökt öva, öva, öva under långa perioder... så det har blivit lite bättre

>pratade länge med monoton röst... har vetat om det problemet länge -för att folk har kommenterat det under åren... och suttit och övat framför spegeln för att få till variation på röst och ansiktsuttryck .. det har blivit bättre, och jag behöver inte anstränga mig lika mycket längre
Dock har övandet blivit en besatthet som har slukat mycket av min tid; och nästan skett tvångsmässigt när jag har varit själv.

>Har varit deprimerad långa perioder

>Har svårt med procedurer och sammansatta uppgifter; så länge jag har ett schema med klart definierade deluppgifter funkar det... men så fort det är fråga om uppsatsskrivning eller liknande där jag inte från början har klart för mig vad som ska göras så känns det obehagligt, stressat, och jag faller ifrån och börja göra något annat.. det här är det jobbigaste av allt; det hindrar mig att få saker gjorda i livet!

>håller jag på med ett intresse blir det ofta till något som slukar all min tid och alla mina tankar ... ställer också till det när man behöver få saker gjorda.

>stökiga miljöer med buller och oljud stressar mig och får mig att må dåligt som fan. Nordstan i Gbg klarar jag inte långa stunder i.

Allt det här sammantaget pekar... vart?

... jag har aldrig varit i kontakt med psykolog, och har fått höra att det är rätt kört att få någon som helst hjälp eller stöd om man är över 35 och bor i Göteborg, så jag är lite vissen. Jag har planer och ambitioner i livet, men vissa saker har jag svårt att klara av utan hjälp.
Vart ska man vända sig, finns det något som överhuvudtaget går att göra?

Välkommen!

Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver, och tycker verkligen du borde försöka få till en utredning (under förutsättning att du anser dig ha tillräckligt stora problem).

Jag kan dock inte hjälpa dig med var du ska vända dig, men det finns säkerligen andra medlemmar här som kan.

Välkommen ! Jag bor också i GBG-regionen, vi blir fler och fler här med tiden.

MiniMe skrev:...
>har aldrig haft mycket till mimik, även om jag suttit framför spegeln och försökt öva, öva, öva under långa perioder... så det har blivit lite bättre

>pratade länge med monoton röst... har vetat om det problemet länge -för att folk har kommenterat det under åren... och suttit och övat framför spegeln för att få till variation på röst och ansiktsuttryck .. det har blivit bättre, och jag behöver inte anstränga mig lika mycket längre
Dock har övandet blivit en besatthet som har slukat mycket av min tid; och nästan skett tvångsmässigt när jag har varit själv.

Det har jag aldrig lyckats med. Jag har mycket samma problem - osäker (i min mening) mimik och monoton röst. Men jag har alltid avskytt och undvikit speglar så jag har aldrig tagit tag i mina "brister". Har funderat på röstpedagog men aldrig vågat ta steget.

MiniMe skrev:>Har varit deprimerad långa perioder

Jag har inte varit deprimierad under långa perioder men däremot väldigt djupt deprimerad under korta perioder. Kom tillbaka till jobbet men det blev aldrig detsamma, även om man hoppades det. SSRI hjälpte en hel del men ändå inte helt.

MiniMe skrev:>Har svårt med procedurer och sammansatta uppgifter; så länge jag har ett schema med klart definierade deluppgifter funkar det... men så fort det är fråga om uppsatsskrivning eller liknande där jag inte från början har klart för mig vad som ska göras så känns det obehagligt, stressat, och jag faller ifrån och börja göra något annat.. det här är det jobbigaste av allt; det hindrar mig att få saker gjorda i livet!

Ojoj vad jag känner igen mig!

MiniMe skrev:>håller jag på med ett intresse blir det ofta till något som slukar all min tid och alla mina tankar ... ställer också till det när man behöver få saker gjorda.

Jepp samma här.

MiniMe skrev:>stökiga miljöer med buller och oljud stressar mig och får mig att må dåligt som fan. Nordstan i Gbg klarar jag inte långa stunder i.

Känner inte igen mig. Har inga problem att vistas där. Fast jag föraktar den ytliga shoppling livsstilen i o f s. Men jag blir inte speciellt fysiskt trött (om det är det du menar) av miljön där.

MiniMe skrev:Allt det här sammantaget pekar... vart?

Vem vet? Jag har precis ställts i kö för neuropsykiatriskt utredning - hur lång kön är vågar jag inte tänka på. Du kanske borde göra detsamma. Ett sätt är att börja i din öppenvård.

MiniMe skrev:... jag har aldrig varit i kontakt med psykolog, och har fått höra att det är rätt kört att få någon som helst hjälp eller stöd om man är över 35 och bor i Göteborg, så jag är lite vissen.

Så där var det för några år sedan i bland annat Mölndal men det fick så mycket kritik så de var tvungna att backa. Idag är det förhoppningsvis bättre. Jag har ingen dagsaktuell status men skulle behöva få det även för egen del.

MiniMe skrev:Jag har planer och ambitioner i livet, men vissa saker har jag svårt att klara av utan hjälp. Vart ska man vända sig, finns det något som överhuvudtaget går att göra?

Vet inte. Beror helt på dina ambitioner. Var inte rädd för att söka hjälp och förklara din situation. Du har lika mycket rätt som någon annan. Lycka till och skriv gärna igen!

Välkommen hit! Det låter nog som du hamnat rätt här...

Hej och välkommen MiniMe!

Välkommen!

alfapetsmamma skrev:Välkommen hit! Det låter nog som du hamnat rätt här...

Jag sekunderar både välkomnandet och den bedömningen!

Jag med.

Grattis och välkommen till klubben!

Välkommen! Jag är ganska ny själv och rätt så nyutredd.

Jag fick diagnosen atypisk autism. Jag är liksom "halv-aspergare". Jag är inte NT (neurotypisk, "normal") och jag har inte heller "bara" autistiska drag, utan behövde en riktig diagnos ansåg läkarna. Men de tyckte inte jag passade in på alla kriterierna för aspergers syndrom, även om jag är en högt begåvad autistisk person. Jag trivs bra här i alla fall. Det är ett härligt gäng och det är så skönt att vara någonstans där man är normal!

Välkommen!
gillar att du gör sånna dära " > "
hehe

Pemer skrev:

alfapetsmamma skrev:Välkommen hit! Det låter nog som du hamnat rätt här...

Jag sekunderar både välkomnandet och den bedömningen!

Inger skrev:Jag med.

Och jag.

Zombie skrev:

Pemer skrev:

alfapetsmamma skrev:Välkommen hit! Det låter nog som du hamnat rätt här...

Jag sekunderar både välkomnandet och den bedömningen!

Inger skrev:Jag med.

Och jag.

Och jag.

Tack för välkomnandet och svaren!

Att förstå och ta till sig vad det här rör sig om har varit till väldigt stor hjälp, känns det som; nu har jag ett konkret grepp om vad problemen består i, och då är det lättare att jobba med olika sätt att tackla dem.

Just när jag läste om fenomenet att förlora sig i detaljer så klickade det till...

Jag har haft väldigt stora problem med det innan, men har nu börjat experimentera lite med flödesscheman för att förstå och hålla överblick över procedurer; och använder dem för att s.a.s. "gå tillbaka till källan" när jag märker att jag irrar bort mig eller förlorar mig i något ovidkommande, och det känns faktiskt som att det hjälper oerhört; jag har fått betydligt mer gjort de sista två dagarna än under två veckor innan dess =)

Just det ämnet tror jag att jag ska starta en tråd om på forumet; det kan ju vara av allmänt intresse

Skulle också vara kul att träffa några i Göteborgstrakten IRL och ta en fika; vore kul att lära känna fler i samma situation....

Om jag inte varit för trött för att skriva mer än två ord häromdan så hade jag velat säga att jag tycker MiniMes lista låter som det skulle kunna vara AS.

Känner igen mig på många punkter, t ex fixeringen vid symmetri och ordning, att bli helt absorberad av sina intressen, lite problem med ögonkontakt, och att bli stressad i stökiga och ljudliga miljöer.

Jag skrev ett meddelande tidigt imorse.... men det verkar ha försvunnit.

Jag försöker en gång till:

Tack för välkomnandet och svaren.

Jag har redan känt att det har hjälpt mig ganska mycket att komma till insikt om problemen och förstå vad de beror på: när ett problem är klart definierat är det lättare att jobba med strategier för att komma runt det.
Det här med bristande förmåga att orientera sig i ett sammanhang (central koherens) är nånting jag har väldigt svårt med.

Jag har t.ex. börjat experimentera med flödesscheman och diagram för att förstå och hålla reda på procedurer, och använder dem för att sas "gå tillbaka till källan" när jag förlorar mig i detaljer, och det känns som om det hjälper oerhört; jag har fått mer vettigt gjort under de senaste två dagarna än under två veckor innan dess.

Funderar på att posta en tråd om det någonstans på forumet; det kan ju vara av visst allmänt intresse.

Skulle också vara kul att få träffa lite annat folk som bor i göteborgsområdet: att ses några stycken över en fika vore inte dumt; skulle nån känna för det så återkom gärna =)

Kram allihop!

MiniMe skrev:Jag skrev ett meddelande tidigt imorse.... men det verkar ha försvunnit.

Jag försöker en gång till:

Tack för välkomnandet och svaren.

Jag har redan känt att det har hjälpt mig ganska mycket att komma till insikt om problemen och förstå vad de beror på: när ett problem är klart definierat är det lättare att jobba med strategier för att komma runt det.
Det här med bristande förmåga att orientera sig i ett sammanhang (central koherens) är nånting jag har väldigt svårt med.

Det har nog inte jag ifall som jag uppfattar begreppet. Om t ex någon säger "kan du skicka potatisen?" så säger jag inte "ja, det kan jag" (utom om jag vill skämta ) utan då skickar jag potatisen. Är det sådana saker du syftar på?

MiniMe skrev:Jag har t.ex. börjat experimentera med flödesscheman och diagram för att förstå och hålla reda på procedurer, och använder dem för att sas "gå tillbaka till källan" när jag förlorar mig i detaljer, och det känns som om det hjälper oerhört; jag har fått mer vettigt gjort under de senaste två dagarna än under två veckor innan dess.

Funderar på att posta en tråd om det någonstans på forumet; det kan ju vara av visst allmänt intresse.

Har du hållit på med programmering? Med tanke på flödesscheman och diagram, alltså.

Har du testat mindmaps (<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Mindmap">Wikipedia om mindmaps</a>) också? För mig har de blivit som en drog - helt oumbärliga när jag behöver nysta upp nånting och strukturera upp begrepp och kopplingar mellan saker. Ibland har jag känt att min förmåga att använda mig av mindmaps liksom har glidit mig ur händerna. Då måste jag gå tillbaka och läsa om nån mindmapbok, gärna skriven av Tony Buzan - skaparen av mindmaps.