Hej på er,

jag är ny här. Hittade hit efter att ha googlat en del på Aspberger då min son som är åtta år precis påbörjat en utredning. Känner igen mig själv i mycket av aspbergerproblematiken. Eller, ja, det är väl klockrent att det är Aspberger vi har både jag och sonen.

Jag har tittat lite i trådarna här och känner igen mig i mycket.

Jag är för tillfället lite stressad, jag har två småtjejer som ska få frukosten serverad och jag har ställt klockan som ringer om fem minuter.

Välkommen!

Jag är själv rätt ny här och trivs jättebra. Känner mig så mycket mindre ensam efter att ha hittat hit. Hoppas du får stort utbyte av forumet.

Vill bara påpeka en liten detalj innan någon annan hinner göra det: Det heter Asperger och inget annat. Kan vara bra att veta den korrekta benämningen på det man lider av.

Hej och välkommen! Presentation är alltid kul men inget krav. De som skriver några rader om sig själva brukar få mer/snabbare feedback än den som bara smyger in lite anonymt och börjar kommentera i trådarna, men det väljer man ju själv hur man vill göra.

Nu har du iofs redan skrivit några rader om dig själv.

Välkommen, olgis!

Hallå hallå! Trevligt att du hittat hit!

Hej olgis

Hej olgis och välkommen!

Tack för välkomnandet!

marin139 skrev: Det heter Asperger och inget annat. Kan vara bra att veta den korrekta benämningen på det man lider av.

Hmm, jo jag ser det nu, jag som är så pedantisk med ord.

Jag är också ny. Har haft jättemycket stöd av människorna här. Välkommen!

Välkommen hit olgis!

Välkommen, välkommen!

Välkommen hit!

Willkommen bienvenu(e?) welcome!

Instämmer med Inger, delar vadloinks erfarenhet.

Jupp välkommen ^_^

Välkommen

Välkommen!

Välkommen!

Willkommen zu das Aschenbergerhausenpergeren. Viel spass!

Det var attan vad mycket välkommen det skrivits
Aja, jag lägger inte till ytterligare ett, TS (Tråd Skaparen) har redan fått en massa välkomnanden.

Får man vara nyfiken o fråga hur gammal du och barnen är TS?
Hur beter sig småttingarna och du själv?

Ännu fler välkomnanden, trevligt! Tack!

nano skrev:Får man vara nyfiken o fråga hur gammal du och barnen är TS?
Hur beter sig småttingarna och du själv?

Jag är 30 år och småflickorna är så pass små fortfarande. "Stora" lilltjejen är två år och väldigt pratsam av sig, hon pratar konstant och har ganska gäll röst Det är ganska jobbigt ibland, jag blir fort trött i huvudet så jag avleder mycket med barnkanalen, utevistelse också går hon 15-timmar i veckan på dagis.

Jag kan hänfalla lite för mycket åt att sätta småbarn framför TV:n, men jag är medveten om att det är ett problem, så jag ställer alltid klockan så att de får sitta en timme åt gången och att jag varvar med annat.

Det som blir ett problem, när barnen är äldre, är min totala brist på umgänge utanför familjen. Jag orkar inte med att underhålla vänskapskontakter.

Andra problem är min tidsoptimism och mitt teflonminne. Teflonminnet har jag lyckats styra upp riktigt bra de senaste åren med mobiltelefonens kalender och "att göra listor" som jag tejpar upp väl synligt på kylskåpsdörren.

*återkommer*

Sådär ja, nu är jag tillbaks.

Ett irriterande drag hos mig är förmågan och tendensen till att kopiera dialekter och manéer hos folk jag umgås med. Det kan bli pinsamt uppenbart ibland och jag måste skärpa mig för att inte börja prata dalmål om jag pratar med en dalmas exempelvis.

Jag har också en tendens att börja drösa över folk råd om de lättar sina hjärtan för mig. Jag har svårt att bara lyssna och jag kan bli märkbart irriterad när folk "gnäller".

Jag har vid ett tillfälle blivit (ovetandes) filmad av min man när jag sitter och berättar för min svägerska, som är rökare; varför hon röker, vad som händer i hjärnan när hon röker (vad som skapar beroendet) och hur hon bäst slutar. Hon ser rätt besvärad ut på filmen, ser jag i efterhand.

olgis skrev:Sådär ja, nu är jag tillbaks.

Ett irriterande drag hos mig är förmågan och tendensen till att kopiera dialekter och manéer hos folk jag umgås med. Det kan bli pinsamt uppenbart ibland och jag måste skärpa mig för att inte börja prata dalmål om jag pratar med en dalmas exempelvis.

Jag har också en tendens att börja drösa över folk råd om de lättar sina hjärtan för mig. Jag har svårt att bara lyssna och jag kan bli märkbart irriterad när folk "gnäller".

Jag har vid ett tillfälle blivit (ovetandes) filmad av min man när jag sitter och berättar för min svägerska, som är rökare; varför hon röker, vad som händer i hjärnan när hon röker (vad som skapar beroendet) och hur hon bäst slutar. Hon ser rätt besvärad ut på filmen, ser jag i efterhand.

Låter ganska aspigt allt det där.... Känner själv igen det där med att koppa dialekter och att bli irriterad (utan att visa det dock hoppas jag) när folk gnäller.

Sista stycket skulle kunna vara jag, jag kan bli så engagerad i att hjälpa att jag inte noterar den andres reaktion. (Fast om folk blivit besvärade så har de sällan sagt det till mig...)

Hej och välkommen! :-D

Välkommen! Själv ganska ny efter att ha fått diagnosen för en dryg månad sedan!