Hej hej, en sak jag har funderat över, är om det är vanligare att aspergare är tankspridda?

Ett exempel var i skolan för många år sen, så hade klassen frågesport varje vecka. Man delades in i grupper och fick var sin papperslapp, där man skulle kryssa i vad man trodde var rätt svar som läraren läste upp.

Det är alltid en i gruppen som sen rättar svaren, och en gång råkade det visst bli min uppgift. Självklart fummlade jag till det och rättade fel.
Ingen annan vad jag vet, gjorde så grova misstag som att rätta en så simpel sak. Och min grupp klagade på mig för det.


Jag är på nått sätt allmänt tankspridd, jag har svårt för att göra uppgifter rätt, jag missar steg i uppgifter trots att jag tror lärt mig dem, ibland tänker jag helt knasigt och gör bara fel, osv.


Kanske är det att jag på nått sätt är okoncentrerad? Jag är i mina egna djupa tankar och "glömmer bort" att fokusera på det jag håller på med allt för ofta.

Hur är det för er andra? Upplever ni detta mycket?

Kan stämma för mig. Särskilt om jag gör det andra tycker jag ska göra.

Kan nämna också, att jag ibland gör *otroligt* tankspridda saker, så att man blir orolig för sig själv =P

Jag spelar mycket datorspel, som är mitt intresse (ett av mina få intressen). Många av mina tankspridda exempel finns där.

Ibland om jag ska köra lag-spel, man sammarbetar med ett lag mot ett annat, så händer det att jag i vissa stunder "glömmer bort" vilken sida jag egentligen är på och råkar skjuta på mina lagkamrater. Vilket förstås känns lite pinsamt.

Om man kör olika karaktärer i ett spel, som har olika förmågor, så kan jag ibland "glömma bort" vilken karaktär jag egentligen är, och försöka göra en gärning med den, men det funkar inte, då kommer jag på "Fan! Jag kör ju fel gubbe!"

Ibland händer det till och med att jag glömmer attackera mina fiender, fast dem står mitt framför näsan på mig.


När man kommer på sig själv på sånna här saker, så undar man hur det står till i huvet på en själv.

Jag har ibland tänkt, om jag ska skaffa körkort? Skulle jag börja tänka fel och bli okoncentrerad och glömma saker i trafiken? Det vore ju livsfarligt.

Eller så kanske man inte glömmer lika lätt i trafiken på det sättet eftersom det är mer "allvar" än att man t.ex håller på med datorn eller nått.

Hyper skrev:Kan nämna också, att jag ibland gör *otroligt* tankspridda saker, så att man blir orolig för sig själv =P

Jag spelar mycket datorspel, som är mitt intresse (ett av mina få intressen). Många av mina tankspridda exempel finns där.

Ibland om jag ska köra lag-spel, man sammarbetar med ett lag mot ett annat, så händer det att jag i vissa stunder "glömmer bort" vilken sida jag egentligen är på och råkar skjuta på mina lagkamrater. Vilket förstås känns lite pinsamt.

Om man kör olika karaktärer i ett spel, som har olika förmågor, så kan jag ibland "glömma bort" vilken karaktär jag egentligen är, och försöka göra en gärning med den, men det funkar inte, då kommer jag på "Fan! Jag kör ju fel gubbe!"

Ibland händer det till och med att jag glömmer attackera mina fiender, fast dem står mitt framför näsan på mig.


När man kommer på sig själv på sånna här saker, så undar man hur det står till i huvet på en själv.

Jag har ibland tänkt, om jag ska skaffa körkort? Skulle jag börja tänka fel och bli okoncentrerad och glömma saker i trafiken? Det vore ju livsfarligt.

Eller så kanske man inte glömmer lika lätt i trafiken på det sättet eftersom det är mer "allvar" än att man t.ex håller på med datorn eller nått.

Jag är själv fruktansvärt tankspridd. Jag har väl lite koncentrationsproblem ibland men det är bara tillfälligt.
Attackera fiender.. jag kör sällan lagsporter men jag har gjort självmål i dessa och dessutom fungerar jag väldigt tankspritt när jag utför uppgifter jag tycker är ointressanta. Eller kanske inte helt ointressanta. ibland känns det snarare som att världen går med hastigheten 100 och jag själv går i 150. Då hinner man fundera mycket i all dötid.

Jag brukar ofta göra fel när saker är för ostimulerande.

I trafiken är jag endast farlig när jag är engagerad i något annat. Jag har kört mot rött och brutit mot en mängd regler bara för att jag inte var med för ett ögonblick. Sen går jag in i lyktstolpar och snubblar på trottoarkanter om jag funderar på något och går samtidigt.
Men annars är ju det mesta man gör inövat så då får ju en del saker gå sönder. I trafiken så är det många människor som är farliga.. det gäller bara för en själv att hålla sig fokuserad.

Tankspriddhet känner jag i allra högst grad igen från mig själv, jag också. Blev tidigt något av en skröna och har levt ett liv med kom-i-håg-lappar överallt, på kudden, på skrivbordet, i skorna, i muggen jag har till frukost. Problemet har t.o.m. ibland varit att jag skrivit en lapp för långt i förväg och därför hunnit vänja mig vid den så pass mycket att jag glömt bort det den skulle påminna mig om.

Känner igen det där sista...

Min tankspriddhet yttrar sig bl. a. genom att saker försvinner för att sedan återfinnas på oväntade ställen. Exempel från denna vecka: Mobilen har jag hittat i kylskåpet, nyinköpta batterier under en kudde i soffan och (oöppnad) kattmat i en garderob.

Jag förstår inte riktigt varför det kallas "tankspriddhet". Min upplevelse av min egen "tankspriddhet" är snarare att det är för att man väldigt mycket fokuserar på en eller flera saker som allt annat faller undan....

För mig är det också så att om jag en morgon processar något väldigt starkt medvetet så missar jag "kontrollstationerna" som gör att allt jag gör mer automatiserat verkligen blir av. Då kan ett avsteg från rutinen göra att något moment blir bortglömt, såsom exempel att se till att jag har med mig plånboken/busskortet/nyckelknippan/mobilen etc.
Det kan också handla om irritation över någon detalj - (varför hittar jag inte två strumpor som passar ihop ?), vilket kan få en liknande effekt.

Vissa kallar sånt för "tankspriddhet". Jag fattar det inte.

Hyper skrev:Hej hej, en sak jag har funderat över, är om det är vanligare att aspergare är tankspridda?

Ett exempel var i skolan för många år sen, så hade klassen frågesport varje vecka. Man delades in i grupper och fick var sin papperslapp, där man skulle kryssa i vad man trodde var rätt svar som läraren läste upp.

Det är alltid en i gruppen som sen rättar svaren, och en gång råkade det visst bli min uppgift. Självklart fummlade jag till det och rättade fel.
Ingen annan vad jag vet, gjorde så grova misstag som att rätta en så simpel sak. Och min grupp klagade på mig för det.


Jag är på nått sätt allmänt tankspridd, jag har svårt för att göra uppgifter rätt, jag missar steg i uppgifter trots att jag tror lärt mig dem, ibland tänker jag helt knasigt och gör bara fel, osv.


Kanske är det att jag på nått sätt är okoncentrerad? Jag är i mina egna djupa tankar och "glömmer bort" att fokusera på det jag håller på med allt för ofta.

Hur är det för er andra? Upplever ni detta mycket?

Har du ADHD-diagnos?
För mig som har ADHD känns allt det där så självklart. Det är liksom sån jag är helt enkelt.

carl skrev:dessutom fungerar jag väldigt tankspritt när jag utför uppgifter jag tycker är ointressanta. Eller kanske inte helt ointressanta.

Jo, det är än svårare att vara koncentrerad och hålla reda på saker när uppgiften dessutom är tråkig/ointressant.

carl skrev:Jag har kört mot rött och brutit mot en mängd regler bara för att jag inte var med för ett ögonblick.

Det är just det jag är lite orolig för vad som kan hända mig, det räcker att man inte hänger med i ett kort ögonblick och det kan resultera i att man råkar göra nått väldigt dumt/farligt i trafiken.

carl skrev:Sen går jag in i lyktstolpar och snubblar på trottoarkanter om jag funderar på något och går samtidigt.

Har hänt mig ibland att jag har snubblat p.g.a det, fast inte alls så ofta faktiskt.
Om man är ute och går, så får man friskluft och blir pigg och tänker klarare, så då borde riskerna för att bli okoncentrerad minska. I alla fall i mitt fall tror jag.

marin139 skrev:Tankspriddhet känner jag i allra högst grad igen från mig själv, jag också. Blev tidigt något av en skröna och har levt ett liv med kom-i-håg-lappar överallt, på kudden, på skrivbordet, i skorna, i muggen jag har till frukost. Problemet har t.o.m. ibland varit att jag skrivit en lapp för långt i förväg och därför hunnit vänja mig vid den så pass mycket att jag glömt bort det den skulle påminna mig om.

Precis samma för mig, om mina föräldrar vill att jag ska göra uppgifter i huset medan dem är borta (typ städa, plocka ur diskmaskinen, gå ut med hunden, etc) så skriver dem alltid en lapp med alla uppgifter numrerade, punkt för punkt, som jag ska följa.

Det att man vänjer sig med lappen har hänt mig, fast inte så ofta.

Flia skrev:Har du ADHD-diagnos?

Nej, jag har inte det minsta ADHD.

Fast man behöver inte blanda in ADHD i det hela tänker jag. Det är så himla mycket som återfinns hos olika diagnoser, så det är onödigt att facka in det i det ena och det andra. Man kan bara konstatera det och försöka hantera det så gott det går. Jag är fantastiskt tankspridd, disträ, glömsk och professor Kalkylig. Och jag skiter i om det hör till ADHDn, ASen, PTSDen, utbrändheten eller nåt annat.

Hyper skrev:

carl skrev:Jag har kört mot rött och brutit mot en mängd regler bara för att jag inte var med för ett ögonblick.

Det är just det jag är lite orolig för vad som kan hända mig, det räcker att man inte hänger med i ett kort ögonblick och det kan resultera i att man råkar göra nått väldigt dumt/farligt i trafiken.

Fast när man först tar körkortet är man ju så koncentrerad på allt som händer eftersom allt är så nytt. Då finns inte mycket tid för tanke på annat.
Nu när jag har flera tusentals mil bakom mig så är ju bilkörningen bara rutin, då har det hänt att i väldigt lugn körning att jag börjat tänka på annat.
Men ändå ju mer rutin ju bättre blir man ju på att hantera svåra situationer.
Jag tror det löser sig..
Jag har bara varit med om skador på bilen än så länge, inga personskador.

alfapetsmamma skrev:Och jag skiter i om det hör till ADHDn, ASen, PTSDen, utbrändheten eller nåt annat.

Ja abslolut, man ska inte gräma sig för mycket i varför man har vissa svårigheter, man får ta det som det är.

Men denna tråd är nu till för att "gräma" sig över detta trots allt. Ibland måste man få vara nyfiken också.

carl skrev:Fast när man först tar körkortet är man ju så koncentrerad på allt som händer eftersom allt är så nytt. Då finns inte mycket tid för tanke på annat.
Nu när jag har flera tusentals mil bakom mig så är ju bilkörningen bara rutin, då har det hänt att i väldigt lugn körning att jag börjat tänka på annat.
Men ändå ju mer rutin ju bättre blir man ju på att hantera svåra situationer.
Jag tror det löser sig..
Jag har bara varit med om skador på bilen än så länge, inga personskador.

Jo, det är sant.

Det var intressanta svar från er här förresten, det verkar faktiskt som att folk med asperger verkar ha lättare för att glömma/vara tankspridd.

Men inget är ju dock bevisat, skulle jag fråga samma fråga i ett forum för folk som inte har asperger, så kanske svaren skulle bli detsamma
Kan ju vara slump..

Hyper skrev:

alfapetsmamma skrev:Och jag skiter i om det hör till ADHDn, ASen, PTSDen, utbrändheten eller nåt annat.

Ja abslolut, man ska inte gräma sig för mycket i varför man har vissa svårigheter, man får ta det som det är.

Men denna tråd är nu till för att "gräma" sig över detta trots allt. Ibland måste man få vara nyfiken också.

Det var mest ett svar på Flias inlägg...

Att det har en förklaring i hur man är skapt och inte att man är lat, slapp, arrogant, dum eller nåt annat som kan moraliseras över, DET tycker jag är högeligen intressant.

Om det är AS-drag eller ADHD-drag däremot tycker jag personligen är ovidkommande. Så länge det inte handlar om att man har AS-diagnos men skulle behöva ADHD-diagnos för att få adekvat medicin, då är det nåt annat.

Dividera i kriterier som ändå ska ändras och som läkare och vårdfolk följer olika (ICD eller DSM) gäspar jag åt, det var bara det.

Hur tankspridd jag är beror på hur min dag/vecka med stressorer ser ut.

Har jag -med mina mått mätt -för mycket att göra på en dag/en vecka funkar ingenting. Bara det att jag vet att så länge jag inte tvingar mig till ngt som är för stressigt/innebär för mkt mental belastning för mig så har jag inte dessa problem i så stor utsträckning.

Jag försöker anpassa mitt liv efter det jag klarar av och inte efter det jag inte klarar av (arbete, umgänge i "vanlig" omfattning med vänner, familj, släkt, regelbundna utåtriktade aktiviteter, laga mat etc). Tack vare detta kan jag idag behålla mina funktionsförmågor som t ex någorlunda tankeskärpa och vara "tankspridd - men bara till viss del".

Jag känner igen mig Flinta. Tankspriddhet har för mig att göra med stress eller att man är uppe i varv av andra skäl eller väldigt "inne på" något intressant eller möjligen att jag sover dåligt.

Jag antar att anledningarna att bli stressad under en dag är så mycket fler för en typisk person med AS än för mig, i varje fall om det handlar om en som inte har möjlighet att hålla en väldigt stark kontroll över sin miljö?

I så fall är det väl inte konstigt om det kan leda till tankspriddhet?

Samtidigt är min erfarenhet att tankspriddhet faktiskt kan ha att göra med hormonbalansen.

Tankspridd... tja.. jag grubblar åt helskotta för mycket och för djupt, och jag tänker ofta 200 tankar samtidigt, även om jag inte lyssnar till dem alla.

Vad skönt då finns det alltså fler än jag då

Vet inte om det är tankspriddhet men alltid när jag ska koncentrera mig på något faller jag in i dagdrömmar istället... Kan typ hålla koncentration max 10 minuter på t.ex. Matematik eller läsning sedan har jag börjat tänka på något annat igen.
Däremot när jag skriver filmmanus så har jag inte samma problem.

Ofta tankspridd eller disträ socialt också, försviner i tankar lite hurssomhelst, märker olika detaljer under samtalet och riktar koncentration åt fel håll..

Känner igen mej i dom flesta inläggen här..vad skönt att jag inte är ensam om detta!!
Många tankar snurrar också i mitt huvud, lyssnar till en del andra "pratar" jag med..

Jag tror att jag ska börja skriva ner mer på postitlappar, för att komma ihåg.