Svårt eller lindrigt funktionshindrad? (Omröstning)

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Hur funktionshindrad är du?

svårt - klarar inte stå till Arbetsmarknaden ff.
33
29%
mellan - har inte hittat min plats ännu
58
51%
lindrigt - har ett jobb precis som andra
22
19%
 
Antal röster : 113

Svårt eller lindrigt funktionshindrad? (Omröstning)

Inläggav msitua » 2007-08-02 10:48:51

Hej

Om jag har förstått saken rätt så har vi olika funktionsförmåga.

Jag blir ofta fixerad i tanken och min tanke blir som både en fristad som fängelse.

Jag klarar av att arbeta 3 timmar 4 dagar per vecka sedan är jag slutkörd. Jag förväntar mig att ha aktivitets/sjukersättning hela mitt liv.

Jag har ett par bra sidor såsom jag är smart, tycker om att lära mig mer om världen, jag är duktig på att fotografera, men faktum kvarstår att jag inte är som andra, jag är avvikande.

Min fråga är den: ser ni er som svårt eller lindrigt funktionshindrad?
Senast redigerad av msitua 2011-05-04 10:39:13, redigerad totalt 1 gång.
msitua
 
Inlägg: 557
Anslöt: 2007-04-26
Ort: Jonkoping

Inläggav tahlia » 2007-08-02 10:56:18

Tja, om man skall se till arbetsförmåga så får jag ju lov att stoppa mig i facket "svårt funktionshindrad". Men i övrigt så stämmer det ju inte. För "svårt funktionshindrad" i min värld innefattar också att man har svårt att tex sköta sin ekonomi, sitt hem (städning och liknande), kontakter och dyligt.
Tja, jag vet inte. Det är väl en definitionsfråga som så mycket annat.
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 10:39:13, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10775
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav catasa » 2007-08-02 11:19:13

Jag ser mej själv inte som "svårt", men jag klarar inte stå till arbetsmarknadens ff iaf.
Jag klarar av att sköta mitt hem, hushåll och min ekonomi. Om jag får ta det i min takt och på mitt sätt.
Jag har dock svårare för att klara av andra människor och sociala situationer. Jag har svårt att förstå andra människor, och deras avsikter. Jag tycker andra människor ofta missförstår mej, och jag känner ofta att jag inte har mycket gemensamt med andra människor.
Jag vet själv vem jag är, men jag har ännu inte hittat en plats ibland andra för en person som mej.
Andra som inte känner mej lika väl som jag känner mej själv tycker att min AS är lindrig eller verkar lindrig.
Jämför jag med andra med AS så finns det dom som har större och fler svårigheter än vad jag har. Men det finns också dom som, vad jag tror, har det lättare. Jag bara gissar, för jag vet att jag inte kan veta, eftersom jag inte är dom.
Senast redigerad av catasa 2011-05-04 10:39:13, redigerad totalt 1 gång.
catasa
 
Inlägg: 615
Anslöt: 2007-01-22
Ort: Stockholms län

Inläggav msitua » 2007-08-02 15:44:57

Jag ber om ursäkt om jag har definierat funktionshinder på fel sätt
Senast redigerad av msitua 2011-05-04 10:39:13, redigerad totalt 1 gång.
msitua
 
Inlägg: 557
Anslöt: 2007-04-26
Ort: Jonkoping

Intressant omröstning :)

Inläggav sugrövmanövern » 2007-08-02 18:09:40

Svårt funktionshindrad. Och att inte kunna arbeta känns som mitt minsta problem. Största svårigheterna ligger i att inte kunna sköta sådant som mat och sömn, trots sömnmedicin så är jag ofta vaken flera dygn i sträck. Städningen har jag accepterat att den är eftersatt. Sociala kontakter - jag vågar inte ens ringa mina föräldrar, har svårt att dyka upp hemma hos dem oanmäld, måste ha ett ärende. De är världens snällaste och jag är alltid välkommen, men säg det till min hjärna som är mongo. Stark ångest hela tiden, generaliserat ångestsyndrom säger läkaren att jag har. Svårt deprimerad sedan tidiga tonåren, detta bidrar nog också till att livet blir svårt. Ja, och så har jag Damp/ADD också. Vad är Asperger - vad beror på annat? Svårt att veta.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 10:39:13, redigerad totalt 1 gång.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11110
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

mittimellan

Inläggav Flinta » 2007-08-02 21:03:50

catasa skrev:Jag ser mej själv inte som "svårt", men jag klarar inte stå till arbetsmarknadens ff iaf.
Jag klarar av att sköta mitt hem, hushåll och min ekonomi. Om jag får ta det i min takt och på mitt sätt.
Jag har dock svårare för att klara av andra människor och sociala situationer. Jag har svårt att förstå andra människor, och deras avsikter. Jag tycker andra människor ofta missförstår mej, och jag känner ofta att jag inte har mycket gemensamt med andra människor.
Jag vet själv vem jag är, men jag har ännu inte hittat en plats ibland andra för en person som mej.
Andra som inte känner mej lika väl som jag känner mej själv tycker att min AS är lindrig eller verkar lindrig.
Jämför jag med andra med AS så finns det dom som har större och fler svårigheter än vad jag har. Men det finns också dom som, vad jag tror, har det lättare. Jag bara gissar, för jag vet att jag inte kan veta, eftersom jag inte är dom.


Jag känner igen mig i allt du skrivit, så hade jag också kunnat formulera min beskrivning av mig själv. Jag har nog varken svår eller lätt AS, det känns som den är mittimellan. Men man kan ju bara diagnostisera sig själv utifrån det andra beskriver, och jämföra med det man själv upplever.

Arbete (restaurang, städ/inventering, lärarvikarie) har inte funkat de få ggr jag prövat men jag ska ge det tid och försöka med ngt annat, typ arbetsträning. Jag klarar av att pressa mig enormt (inte ovanligt bland oss känns det som), och har "klarat" dessa jobb + universitetsstudier utåt sett...men inuti...Jag blev och är fullkomligt utbränd efter detta. Priset har varit för högt - det är inte värt att försöka prestera som andra, det håller inte i längden -jag måste hitta nåt som jag klarar av utan att det tar så mkt energi. "Det viktigaste är inte att arbeta, det viktigaste är hur du mår psykiskt", sa en tjej till mig, och jag påminner mig om detta ibland. Så jag blir klokare...

Ibland när jag berättat för andra som inte känner mig väldigt bra (det gör nästan ingen) att jag har AS får jag ofta höra att "jaha, AS, då måste du ha en lindrig variant, du är ju inte socialt tillbakadragen t ex". Kan förtydliga med att jag nästan aldrig upplevt att det varit trevligt och behagligt att umgås, utan att det nästan alltid inneburit/innebär stress och att jag tröttas (utmattad efter 1 timme) , och att det i stort sett aldrig varit ngt som jag kunnat njuta av/som givit mig något, även om jag önskat/önskar det vore så.

Städning och ekonomi klarar jag själv, men det tar extremt mkt energi det också. Ska jag tvätta, som jag gör 2 ggr i veckan, är det dagens projekt, och jag orkar inte med så mkt annat. Får jag tid på mig klarar jag att organisera saker, men det tar längre tid än för andra. Jag behöver överhuvudtaget mkt ställtid - tid att ställa in/om/av om jag ska börja/sluta med ngn ny syssla/aktivitet/rutin. Och jag behöver mkt mkt egen tid för att tänka, jag måste få ordning på alla tankar som det jag gjort under dagen frambringat, annars kommer jag inte till ro och går omkring och känner mig uppstressad och orolig.

Jag har överskridit mina begränsningar och de problem som orsakat utbrändheten och gjort att jag inte klarar "en vanlig vardag" har varit

1. koncentrationsstörningar
2. svårigheter med "socialt samspel" (detta klarar jag inte alls, även om alla inte uppfattar mig så)
3. sömnlöshet
4. hemförhållanden m sjuka föräldrar
5. djup depression

Allt ovanstående i mkt hög grad
Senast redigerad av Flinta 2011-05-04 10:39:14, redigerad totalt 1 gång.
Flinta
 
Inlägg: 5428
Anslöt: 2007-07-21

Inläggav weasley » 2007-08-02 21:25:26

funktionshindrad...

....lustigt ord egentligen....

...vem bestämmer vad för funktion man måste klara för att inte vara funktionshindrad?

måste man klara funktionen "sortera strumpor"? eller är det mer värdefullt att klara funktionen "diska"?

vem bestämmer när man är hindrad av något?

är man per definition hindrad i sin funktion för att man, trots att man har två fungerande armar, inte intresserar sej för disk? eller att sortera strumpor?

om jag är totalt ointresserad av disk och strumpsortering, skaffar jag en diskmaskin och slänger ner strumporna i lådan i en enda röra. är jag funktionshindrad då?

om jag har väldigt svårt för att komma ihåg att betala räkningar, är jag funktionshindrad då? vem har bestämt det? (mer än kronofogden..)

vari ligger funktionshindret att man jättelätt kan lära sej tretton språk? att man kan bli expert på insekter? är det viktigare att diska, alltså? varför?

jag bara undrar...



EDIT: ångest kan vara funktionshindrande. har man ångest gör man knappt ens det man trivs med.
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 10:39:14, redigerad totalt 1 gång.
weasley
 
Inlägg: 9949
Anslöt: 2007-04-18
Ort: eth0

Inläggav ChristofferC » 2007-08-02 22:05:04

Jag ser mig själv som knappt funktionshindrad alls. Jag är bara annorlunda. Jag skulle nog inte klara av ett väldigt socialt jobb, det är väl mitt största problem då det begränsar jobbmöjligheterna lite. Att jag inte vill skaffa körkort kan väl också ses som ett funktionshinder på sitt sätt.

Jag har svårt att komma igång med saker och ting, och har även svårt att avsluta det jag har påbörjat (är det typiskt AS?). Det ser jag som ett funktionshinder, för jag skulle säkert kunna åstadkomma så mycket mer om jag inte hade de problemen. En del av problematiken här är väl att man är perfektionist.

Att jag tröttas ut av socialt umgänge ser jag inte som nåt stort funktionshinder, för jag har så mycket tid för mig själv på kvällar och helger. Att jag inte är så "smidig" i sociala situationer är inte heller nåt stort problem, för jag föredrar ändå att vara för mig själv för det mesta, och folk i min omgivning verkar inte bry sig om så mycket att jag är som jag är (jag studerar datavetenskap och där finns det fler som är lite skumma).

Att jag förmodligen aldrig kommer lyckas så bra med det motsatta könet och hela den biten på grund av att jag är som jag är känns lite tråkigt så klart, men jag tror att det är överskattat ändå. Jag tänker givetvis inte ta på mig en social mask och dölja vem jag egentligen är "bara" för att få ihop det med nån, utan jag hoppas i min enfald att nån ska uppskatta mig som jag är.

Om man bortser från dessa små petitesser har jag inga stora funktionshinder som jag kan komma på just nu. Till på köpet så har jag en masssa fördelar. Har lätt att lära (speciellt om det är något jag är intresserad av), är bra på logiskt tänkande, har spetskompetens inom mitt största specialintresse, är bra på att fokusera på en enda sak osv.

Man måste se till det positiva och inte haka upp sig på det negativa!

Om någon mot förmodan inte förstod det så röstade jag "lindrigt - har ett jobb precis som andra" även om det inte stämmer exakt eftersom jag inte har nåt jobb.
Senast redigerad av ChristofferC 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
ChristofferC
 
Inlägg: 52
Anslöt: 2007-08-02
Ort: Linköping

Inläggav sugrövmanövern » 2007-08-02 22:19:55

weasley skrev:
...vem bestämmer vad för funktion man måste klara för att inte vara funktionshindrad?

måste man klara funktionen "sortera strumpor"? eller är det mer värdefullt att klara funktionen "diska"?

Definition...svårt. Men om man säger så här: Disk och tvätt är bara två exempel man ofta tar upp för att alla känner till det, inte nödvändigtvis för att det är ens största problem.

För att spinna vidare på just sådana problem skulle jag säga att för just mig ligger funktionshindret i att svårigheterna jag har vid disk, tvätt städning kan appliceras på i princip alla vardagliga sysslor och händelser.

Avsaknaden av korttidsminne, förmågan att zooma iväg och få autistanfall även när jag gör saker som kräver koncentration som att steka en sojabiff, oförmåga att prata samtidigt som jag gör saker, svårigheter att planera osv ställer till det.

Duscha, ska jag ha i shampo först eller ska jag tvåla in kroppen först? Hur brukar jag göra, kommer inte ihåg.

Oförmågan att lära mig saker gör att varje dag är en ny inlärningsfas.

Äta frukost, nej idag vill jag inte ha filmjölk. Okej, så fem timmar senare har jag fortfarande inte ätit för jag kunde inte ta beslut om vad jag istället ville ha, kunde inte tvinga i mig filmjölken som jag tidigare bestämt mig för att leva på denna vecka.

Så...gå promenad. Ska jag gå en lång eller kort idag, vilka skor ska jag ha? Det är ju varmt ute, så det får bli de röda luftiga. Okej. Tre timmar senare sitter jag vid datorn. Promenaden, den glömde jag bort att gå.

Tvätten som jag tvättade för ett bra tag sedan ligger osorterad i en ikeakasse, så jag köpte nya trosor igår för att slippa ta itu med den tvättade tvätten 8) . Att jag hade tänkt ut i förväg hur jag skulle göra med tvätten sket sig, för jag var för trött i huvudet.

Kliva upp på morgonen, vilken ordning ska jag göra morgonbestyren i, jag är så hungrig, egentligen vill jag borsta tänderna först, men jag måste äta något, så där föll de rutinerna, nu vet jag ju inte hur jag ska gå tillväga. Jävlar, en kompis ringde och ville träffa mig, ja nu kullkastades hela dagens planering.

Att inte kunna se ett händelseförlopp för sin inre syn, att aldrig komma ihåg saker, att inte kunna följa förutbestämda rutiner pga bristande energi eller glömska, alla dessa autistanfall när jag bara står och stirrar ut i luften, att allt jag gör tar lika mycket energi var för sig, det tycker jag är ett funktionshinder.

Prioritera, det är svårt. Jag kan konstatera att den där tvätthögen, den är inte så viktig, det är viktigare att hälsa på mamma eller krama hunden. Men innan jag kommit fram till det beslutet har jag lagt ner massor av tankeverksamhet på den där tvätthögen och dess vara eller icke vara.

Även om jag inte vill så lägger jag dagligen ner stor tankeverksamhet och enorma mängder energi på triviala ting.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
sugrövmanövern
 
Inlägg: 11110
Anslöt: 2007-01-12
Ort: Marianergraven

Inläggav Milyc » 2007-08-22 9:58:36

Jag har många funktionshinder, en lindrig CP-skada, skolios, epelipsi, och förträngning i matstrupen. Dessutom NPF-diagnosen Aspergers syndom. På pappret är jag svårt funktionshindrad. Därför har jag under min uppväxt blivit överöst med hjälpinsattser på gott och ont och fick permanent sjukersättning vid 16 års ålder.

Men jag klarar av att sköta ekonomi, och hushåll själv, och klarar heltidstudier på universitet. Sköta hushållet var dock något jag behövde lära mig i vuxen ålder sedan jag flytta hemifrån då jag inte kunde det automatiskt som många NT gör Jag har däremot svårt för förändringar som jag är oförberedd på, är inte så så social varken ifråga om förmåga eller vilja, är allmänt ganska opraktisk och har vid motgångar svårt med tempramentet. Jag har lite svårt att hitta i frammande miljöer men det tror jag att jag kan öva upp om jag börjar resa mer själv.

Jag tror att jag kan arbeta om jag skulle lyckas bli anställd någonstans men har hittils aldrig varit det och vet därför inte säkert. Det beror ju också väldigt mycket på om jag får ett jobb som passar mig eftersom jag har mycket ojämn begåvningsprofil.

Slutligen kan jag väl säga att jag betraktar mig som relativt lindrigt funktionshindrad och mitt AS ser jag främst som ett annorlundaskap som i en värld formad av och för NT blir ett funktionshinder i många avseenden men som ändå har påtagliga fördelar.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Milyc
Inaktiv
 
Inlägg: 2078
Anslöt: 2007-02-22

Inläggav vallesmamma » 2011-02-23 15:16:12

Svårt för mig, klarar varken av att jobba eller studera. Vet att denna tråd är gammal men ämnet är väl aktuellt?
Senast redigerad av vallesmamma 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
vallesmamma
 
Inlägg: 918
Anslöt: 2010-01-05
Ort: Luleå

Inläggav Marabou » 2011-02-23 15:42:35

Jag skulle säga så här:

I arbetslivet: svårt funktionshindrad
I privatlivet: lindrigt funktionshindrad

Jag har samma svårigheter i arbetslivet som i privatlivet (dvs svårt att förstå instruktioner, göra saker i rätt ordning, långsam, klumpig, dålig motorik, blir lätt trött etc) men i privatlivet får dessa svårigheter inte på långa vägar lika stora konsekvenser som i arbetslivet. Privat lider jag inte särskilt av dessa svårigheter. Där upplever jag mig alltså som lindrigt funktionshindrad. I arbetslivet däremot får de såna oerhörda konsekvenser att jag överhuvudtaget inte klarar av att jobba. Således upplever jag mig som svårt funktionshindrad i arbetslivet.
Senast redigerad av Marabou 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Marabou
Har också skrivit som Vampire.
 
Inlägg: 403
Anslöt: 2010-06-28
Ort: Stockholm

Inläggav MsTibbs » 2011-02-23 15:47:52

mellan - har inte hittat min plats ännu
(eller svår?)

Jag skulle tro att jag kommer ha vissa anpassade jobb, inte Myrornas lager direkt, men jag skulle aldrig passa på McDonalds. Men jag vill tro att det inte är kört. Har varit sjukskriven, aktivitetsersättning, 2,5år och ska vara till augusti sen får vi se vart jag hamnar. Jag mår bättre nu, men tror aldrig jag kommer bli "normal"...
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs
 
Inlägg: 22872
Anslöt: 2007-07-30
Ort: 127.0.0.1 Spindelnätet Karlstad i Värmland

Inläggav Gafsan » 2011-02-23 21:43:08

Jag skulle nog säga att jag är lindrigt funktionshindrad jämfört med många andra. Jag har jobb, familj och ett väldigt "normalt" liv. Men den lilla skillnaden som ändå finns där mellan mig och andra gör ändå en mycket stor skillnad. I hela mitt liv har det funnits osynliga hinder som har gjort att jag ständigt mått dåligt, underpresterat och misslyckats. Kanske inga stora misslyckanden men väldigt, väldigt många små på nästan alla områden. Så även om det kanske inte är något allvarligt funktionshinder så är det ändå väldigt genomgripande.
Senast redigerad av Gafsan 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Gafsan
 
Inlägg: 3595
Anslöt: 2011-01-23
Ort: En väldigt trevlig liten stad nånstans

Inläggav Kahlokatt » 2011-02-23 22:27:01

weasley skrev:funktionshindrad...

....lustigt ord egentligen....

...vem bestämmer vad för funktion man måste klara för att inte vara funktionshindrad?

måste man klara funktionen "sortera strumpor"? eller är det mer värdefullt att klara funktionen "diska"?

vem bestämmer när man är hindrad av något?

är man per definition hindrad i sin funktion för att man, trots att man har två fungerande armar, inte intresserar sej för disk? eller att sortera strumpor?

om jag är totalt ointresserad av disk och strumpsortering, skaffar jag en diskmaskin och slänger ner strumporna i lådan i en enda röra. är jag funktionshindrad då?

om jag har väldigt svårt för att komma ihåg att betala räkningar, är jag funktionshindrad då? vem har bestämt det? (mer än kronofogden..)

vari ligger funktionshindret att man jättelätt kan lära sej tretton språk? att man kan bli expert på insekter? är det viktigare att diska, alltså? varför?

jag bara undrar...



EDIT: ångest kan vara funktionshindrande. har man ångest gör man knappt ens det man trivs med.


Det var väldigt bra skrivet! :D
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt
 
Inlägg: 21459
Anslöt: 2008-10-08
Ort: Personal Prison

Inläggav geocache » 2011-02-23 22:31:36

Jag valde det första alternativet. Men det är enbart när det gäller daglig arbete/anställning jag känner av min funktionsnedsättning (som jag föredrar att kalla det), eller arbeten där jag själv inte får tillfälle att bestämma när jag ska ta rast eller sluta arbeta för dagen.
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Inläggav Deadly_Nightshade » 2011-02-26 0:59:01

Arbetsliv - mellan till lindrigt. Jag klarar inte av sociala jobb (support och dyl.) och det flesta jobb hade jag inte stått ut med pga brist på intresse. Men det finns också några jobb som är passande, inom t.ex. IT eller grafisk design. IT och grafisk design är två väldigt bra områden för personer med AS tycker jag (om man har intressen av något av dessa ämnen givetvis). Folk har större överseende med social klumpighet i dessa branscher och ett annorlunda outside-the-box -tänkande är bara välkommet.

Socialt - Mellan till svårt skulle jag vilja påstå. Jag är varken 100% ensam (har några få kompisar jag umgås med mer sällan än ibland) och jag är heller inte oförmögen att kommunicera och jag har ingen ångestproblematik. Men jag har aldrig haft några riktiga vänner eller djupare relationer; aldrig haft någon flickvän eller ens haft några som helst chanser. Jag tycker det säger jävligt mycket.


Sugrövmanövern:
Den där rosa färgen är störande och typografiskt inkorrekt (klarsvenska: svårläst). :roll:
Senast redigerad av Deadly_Nightshade 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Deadly_Nightshade
 
Inlägg: 881
Anslöt: 2009-07-03
Ort: Stockholm

Inläggav internettt » 2011-02-26 1:03:21

svårt - klarar inte stå till Arbetsmarknaden ff
Senast redigerad av internettt 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
internettt
 
Inlägg: 456
Anslöt: 2010-12-12

Inläggav Arkimedes » 2011-02-26 1:09:36

mellan - har inte hittat min plats ännu
Senast redigerad av Arkimedes 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Arkimedes
 
Inlägg: 4043
Anslöt: 2010-10-27

Inläggav Laika » 2011-02-26 18:21:44

Jag har inte hittat min plats ännu. Det behöver förvisso inte bero på aspergers. Det verkar tvärtom vara ganska typiskt för tjugofyraåringar att de inte hittat sin plats.
Senast redigerad av Laika 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Laika
 
Inlägg: 649
Anslöt: 2010-05-23
Ort: Helsingborg

Inläggav Miche » 2011-02-26 23:52:13

Ligger mellan mellan - har inte hittat min plats ännu och lindrigt - har ett jobb precis som andra eftersom jag haft jobb som jag stormtrivts med men för tillfället inte har något men söker och borde kunna få ett nytt arbete relativt snart!

Har därför inte röstat!
Senast redigerad av Miche 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Miche
 
Inlägg: 28797
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Inläggav Xzirie » 2011-02-27 0:36:43

Mycket svårt. Kommer aldrig kunna jobba och tjäna pengar som folk. Det blir soc resten av livet.
Senast redigerad av Xzirie 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
Xzirie
 
Inlägg: 760
Anslöt: 2010-04-12
Ort: Göteborg (no-go zone)

Inläggav matterik » 2011-02-27 5:29:03

Jag klarar inte heller av arbetsmarknaden eller arbetsförmedlingen.
Senast redigerad av matterik 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
matterik
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 2085
Anslöt: 2010-01-17

Inläggav AAA » 2011-02-27 11:15:11

Jag tror inte det finns många som klarar av de flesta jobb som finns! Det finns heller inte så många som får precis det jobb de vill ha. Men inte beror det på dras funktinsnedsättning i de flesta fall?

Jag har jobb med en chef som fattar hur jag är (han ser mig faktiskt som funktionshindrad och försöker inte göra om mig eller skuldbelägga på grund av bristande motivation, organisation eller resultat).
Senast redigerad av AAA 2011-05-04 10:39:15, redigerad totalt 1 gång.
AAA
 
Inlägg: 2381
Anslöt: 2009-05-23

Återgå till Aspergare och vården



Logga in