Inger skrev:

missbutterfly skrev:Tjejen skriver med sådan inlevelse att det verkar märkligt om det inte är hon själv som är/ har varit med om dessa upplevelser.

Det finns faktiskt folk som har förmågan att leva sig in i andras problem utan att själva vara i den sitsen.

Insinuation att missbutterfly skulle vara oempatisk igen.

Kan du/vi/alla inte sluta med detta?

En sak jag sannerligen tycker det här debaklet har visat är att det skulle behöva diskuteras hur man kommunicerar så att en motpart kan se det som konstruktivt.

I det här fallet till exempel:

* när man kritiserar personer som försöker hjälpa till konkret;

* när det finns inblandat himmelsvida skillnader i hur man tolkar en text och i vad för erfarenheter man har av relevanta ting och från vilket perspektiv man har fått sig dem till livs;

* när (som man får räkna med på ett forum för funktionshindrade) de som försöker hjälpa till rent praktiskt kan tänkas göra det med krafter de inte egentligen har, utan är tvungna att ta sig, och som inte räcker till att hantera reaktioner de bara kan uppfatta som demoraliserande, eftersom det är, eller de har, alltför lätt att hitta "det och det och det gör ni fel" och svårt att hitta "gör så här och så här istället" eller "kan jag hjälpa till?" i dem.

************************
Kan inte låta bli att tala om att jag har valt bort en del rätt uttrycksfulla ord om att hjälpa eller stjälpa medan andra försöker få något gjort, när jag skrev ihop sista punkten ovan. Jag säger inte att "kritiken" har varit menad så, men jag säger att vi är några som har upplevt den så.

Zombie skrev:En sak jag sannerligen tycker det här debaklet har visat är att det skulle behöva diskuteras hur man kommunicerar så att en motpart kan se det som konstruktivt.

Visst kan man diskutera men jag tror vi bara kommer att komma på tre sätt:

* Bli en exklusiv vänkrets där alla känner och tar hänsyn till både varandras behov av förklaringar och behov av "kramar"/"rakhet"

* Utse domare i diskussionerna

* Fortsätta som hittills med god vilja blandat med bråk, öppet för alla och med sällsynta ingripanden från moderatorer

Diskuterar man ett ämne måste man vara beredd på att alla faktiskt inte håller med. Och inte köra med någon typ av maktmedel och försöka tysta kritiker. Och i de här trådarna har man tyvärr gjort sitt bästa för att tysta just kritiker och den typen av maktspråk stinker rejält. Tyvärr har de som vågat ställa kritiska frågor också tystnat och det är inte ok.

Trampe, du har PM.

Trampe, du har helt missat vad jag skrev och också, så vitt jag kan se, vad den här sortens ärenden handlar om.

Och mot bakgrund att att TK, Inger och andra ändå redan har sagt det jag sa, och uppenbarligen misslyckats även de, ger jag upp mitt diskussionsförsök.

Jag har inte missat det. Men samtidigt så har jag jobbat som socialsekreterare i 13 år samt själv innan det suttit i socialnämnd. Och med bakgrund av de kunskaper jag har skaffat mig så använder jag dessa till att våga vara kritisk om jag anser att det behövs.

Men Trampe (det var rakt av dig att tala om det men) nu spär du ju på flesta fördomar om socialsekreterare som finns!

Just för att du har den bakgrunden så borde du vara extra noga med att försöka se varje fall från missnöjda och misstänksamma klienters håll. Då hjälper du till just med att motverka fördomarna och stärka den ömsesidiga tilliten mellan myndighet och klienter.

Trampe, just for the record: när du talar om "maktmedel", "maktspråk" och "tysta kritiker" så har du missat vad jag skrev, jo.

Men tack för den oväntade redovisningen av din bakgrund. Och tack jonsch för att du fann ord för vad jag tänkte.

Zombie skrev:Trampe, just for the record: när du talar om "maktmedel", "maktspråk" och "tysta kritiker" så har du missat vad jag skrev, jo.

Men tack för den oväntade redovisningen av din bakgrund. Och tack jonsch för att du fann ord för vad jag tänkte.

Nä, jag håller inte med där. Just det faktum att man kan stöta och blöta olika sidor av en fråga på ett forum är det som oftast leder till bäst resultat. Men om man avfärdar kritikerna då stryper man en del av diskussionen.
Det vi har gemensamt på forumet är att vi har Aspberger de flesta av oss i alla fall men vi har också tämligen skilda bakgrunder.
Att jag är socionom är ingen nyhet det berättade jag redan i den tråd jag presentererade mig i.
Fördomar om socialsekreterare, vad att de är envisa som Aspbergare eller vad. Ok, jag har inte samma myndighetsmisstanke som många på forumet har.

Samtidigt så köper jag långt ifrån allt vad myndigheter hittar på, har tagit mina fighter.

Tillåt mig gnälla ... Aspbergare

Retas du eller?


En socionom som inte kan stava till detta för många av oss viktiga ord gör inte att din ställning som föredetta soc-sekreterare stärks inför oss.


Annars håller jag med, viktigt att inte tysta kritiker. Övertyga däremot.



I övrigt har jag inge koll på denna tråd alls.

Ber om ursäkt om jag stavat fel. Borde kanske använda word och stavningsfunktionen. Men budskapet kommer fram ändå och det är det viktigaste.
Och då jag är tämligen nydiagnostiserad så är jag inte helt klar vilken beteckning som är pk för oss med Aspberger.

Trampe skrev:Men om man avfärdar kritikerna

Sorry Trampe. Det är det du missar att jag inte gör.
Samma sak när du helt i onödan talar om för mig vad man kan göra på ett forum.
Men jag orkar som sagt inte formulera om mig, så vi kommer inte längre här.

(Jag tror dock det finns andra som kan dechiffrera det jag skrev. Ingen anklagelse, men sådant kan vara något så fruktansvärt olika mellan olika personer. Vilket jag också åtminstone antydde.)

Jag tycker att det är synd att vi ses som "kritiker". Det vi gör är att försöka bidra med våra erfarenheter i vissa fall ur ett yrkesperspektiv och andra fall genom olika livserfarenheter.

Detta betyder inte att vi inte bryr oss om hur det går för tjejen eller att vi tycker ASP C är ett utmärkt ställe.

Jag iaf tycker att Inger har gjort ett fantastiskt bra jobb med att uppmärksamma berörda instanser om att ASP C behöver en granskning av sin verksamhet, och att ha förmedlat en PO kontakt till tjejen.

Men för min del tycker jag att man ska vara väldigt försiktig att utgå från vad tjejen behöver eller vad som är bäst för henne bara genom en kontakt över nätet och ev per telefon.

Vem av oss har rätt och kan säga vad som är det bästa för den här tjejen eller vad hon behöver, som är baserad på en kortvarig men intensiv kontakt över nätet, iaf har flertalet av oss aldrig möt eller känt henne personligen irl.

Vad är det vi vet om tjejen och hennes liv innan placeringen?
Dessutom vad vet vi om hennes vännina Miss K som skriver här.

Jag vet iaf noll, iaf som bygger på fakta.(som går att styrka)

Det jag vill visa på är att det är lätt att vilja tro oss veta mer om någon, än vad vi i själva verket gör.

Även om man är en bästis/nära vän så vet man inte allt. Till och med som förälder vet man inte ens allt om sitt barn.

Väl skrivet, men ursäkta, idel självklarheter. Jag går fortfarande bet på hur vi kan försöka kommunicera, men vill åtminstone tala om det. För en sak jag är i den här metafrågan är less på att bli underskattad.

Trampe, måste bara påpeka en sista sak. Det verkar som om du återupptog diskussionen där du lämnade den i förra tråden för ett par veckor sen och inte märkt att det hänt en hel del sedan dess. Kanske ett aspigt drag för jag brukar också mentalt gärna ta vid där jag slutade och blir ibland förvånad att resten av världen inte stått still under min frånvaro.

Kanske har du också känt att dina erfarenheter och kunskaper inte blivit tillräckligt beaktade i diskussionen. Men jag tror inte du nämnde din bakgrund då (eller så missades det i den allänna floden). Och eftersom det redan gjorts div åtgärder sen du var här sist, varav mycket inte lämpar sig att diskutera öppet på forumet, så kändes dina synpukter lite senkomna och irrelevanta, tyvärr. Och inte så lite nedlåtande, som om alla som engagerat sig i det här är kompletta idioter som inte kan tänka själva. Du påpekade knappst något som vi inte redan diskuterat eller tagit i beaktande.

Om du vill tolka det som att "avfärda kritiker" eller "strypa diskussionen" när jag påpekar detta och bedömder det som viktigare att skydda den det berör, än att tillfredställa allas nyfikenhet med varenda detalj som man inte fått de berördas tillåtelse att delge, så får du väl göra det.

Både jag, Pemer och Kringelhora har säkert redan skrivit mer än vi borde bara för att visa att det går framåt för dem som är oroliga. När vi uttryckligen ber ALLA att ge tråden en paus och låta myndigheterna reda ut det här ifred, varför är det så svårt att bara släppa det? Vad vill du uppnå med att fortsätta?

Zombie skrev:Väl skrivet, men ursäkta, idel självklarheter. Jag går fortfarande bet på hur vi kan försöka kommunicera, men vill åtminstone tala om det. För en sak jag är i den här metafrågan är less på att bli underskattad.

(min fetmakering)

Då är vi flera.

För oss sk "kritiker" så handlar det nog dessutom också om att hela tiden bli avfärdade och uppmanade till att vi ska sluta skriva i tråden och att det vi har att säga inte är värt något osv. vilket jag upplever som tråkigt.

Ofta är det självklarheterna som man är mest blind inför och har svårast att hantera för att man tar dem som så givna att de glöms bort.

Trampe skrev:
Det vi har gemensamt på forumet är att vi har Aspberger

Det är du nog ensam om. Jag har Asperger.

Med dina argument och din läxande ton har du spätt på alla fördomar om socionomer jag av egen erfarenhet redan byggt upp. Jag får svårt att ta dig på allvar, tyvärr.

Sam skrev:Ofta är det självklarheterna som man är mest blind inför och har svårast att hantera för att man tar dem som så givna att de glöms bort.

Tala för dig själv i så fall. Jag har inte det problemet.

Tror det åter kan vara en skillnad mellan tåg- & spindeltänkare. För oss spindeltänkare är det en självklar del i processen att väga allting i huvudet hundra gånger om. Skulle man skriva ned det skulle det snabbt bli hundra sidor, därför censurerar man sig själv och försöker fokusera på det man bedömer kan föra fallet framåt och förhoppningsvis ge klarhet i slutändan.

Vissa av oss har kanske också vant oss vid att leva med osäkerheter och lärt oss att ibland handla ändå, eftersom det annars inte skulle bli något gjort alls om man måste veta allt i förväg som man i ett visst skede inte kan veta något om och där det inte går att diskutera sig fram till fakta som först framtiden kan ge.

Att vissa upplevt sina synpunkter inte uppskattade är tråkigt men något man alltid riskerar när man skriver på ett forum. Och i den här tråden priorieterade somliga av oss en person i potentiell nöd framför medforumiters ev känslor.

Ingen av er verkar f ö ha beaktat mina t ex. Hur oerhört mycket tid och energi det tagit att bemöta era ständiga ifrågasättanden, som hade kunnat användas bättre.

Jag har det extremt jobbigt själv just nu men tog mig ändå tid att skriva och ringa lite eftersom jag råkade ha uppgifterna och blev betrodd av de berörda. Men mer än så orkar jag inte.

Du och några till har gjort det arbetet orehört mycket tyngre och inte lättare, även om ni intalat er själva att ni bara menar väl. Nu orkar jag inte mer.

Med risk att ta till ett fjantigt språkbruk:

Förhoppningsvis kan vi allihop ta såväl ilska mot varandra och lika mycket misstänksamsamhet som välvilja åt olika håll och svepa in oss allihop i en och samma varma filt. Vi kan väl sitta så och bara beakta situationen och våra reaktioner några dagar?

Och, under några dagar alltså, när vi släpper ifrån oss någon kommentar i ämnet så låter vi den vara kort och hellre (filtigt) luddig än bitsk; vi kanske kan hålla kommentarerna korta och antingen direkt vänliga eller otydliga, i några dagar?

/ J

[Edit] Tack för de lugnande inlägg som faktiskt skrivits om att det händer saker i fallet!

Inger skrev:Trampe, måste bara påpeka en sista sak. Det verkar som om du återupptog diskussionen där du lämnade den i förra tråden för ett par veckor sen och inte märkt att det hänt en hel del sedan dess. Kanske ett aspigt drag för jag brukar också mentalt gärna ta vid där jag slutade och blir ibland förvånad att resten av världen inte stått still under min frånvaro. !

Ok, jag borde stava Asperger rätt, jag håller med. Men sen så har jag följt tråden precis som jag tror många av de som framfört åsikter som stridit mot vad som ni fört i tråden. Till sist går jag in i diskussionen igen när jag tycker den har spårat över rejält när man skäller på alla myndighetspersoner som är inblandade och då även det personliga ombudet.

Sam skrev:Ofta är det självklarheterna som man är mest blind inför och har svårast att hantera för att man tar dem som så givna att de glöms bort.

Ja precis. I detta fall bör man gå tillbaks till det allra första som skrevs:

"HJÄLP, FÅNGE HOS ASPENTER"

Det handlar inte om att diskutera hur man bäst hjälper Miss X.

Det handlar om hur man bäst hjälper Miss X att komma bort från AspCenter.

Man kan ifrågasätta varje enskild detalj i det oändliga men helheten säger tveklöst att Miss X vill bort från AspCenter (och att hon fortfarande är kvar där). För mig är detta ställt bortom allt rimligt tvivel trots att jag inte har ett enda bevisat faktum.

Själv har jag inga praktiska möjligheter att göra nåt konkret i sakfrågan, alltså hur man hjälper Miss X att komma bort från AspCenter men jag vet hur jag INTE ska bete mig.

Ett sätt att MOTVERKA målet är förstås att trötta ut Inger & Co med oändlliga OT-diskussioner om saker som inte alls har med målet att göra.

Så låt nu Inger & Co jobba ifred med detta. Eller ifrågasätt om Miss X verkligen vill bort från Aspcenter eller ej eftersom detta är grundfrågan. Men kom ihåg att ett ifrågasättande av detta är samtidigt ett ifrågasättande av Kimmelies berättelser.

En sak att diskutera för framtiden, om nu det kan göras i en konstruktivare anda än den som har rått här: var och hur ska vi hjälpa aspergare som råkar i klammeri med myndigheterna på möjligen orättvisa grunder och som synbarligen ingen annan hjälper?

Det här forumet har nu visat sig vara en undermålig arbetsplats.
Det är förvisso inte heller avsett som en sådan. Men synd ändå, tycker jag, eftersom vi inte har något alternativ.

Eller är OA ett sådant? Kommer tillräckligt många att gå över dit och dessutom kunna både stanna där, göra konkret nytta och låta bli att tjafsa sönder varandras arbetslust?
För mig ser det ut som om OA idag i praktiken utgörs av Pemer.

Och jag kan bara medge att jag just inte har några krafter att sätta in. Och jag är inte den enda som har sådana problem. Det är sådant som gör det så viktigt att kunna samarbeta med istället för motarbeta varandra.
Att kunna läsa vad folk med helt andra tänkesätt, erfarenheter och temperament skriver.
Att lära sig tonfall så att folk med helt andra tänkesätt, erfarenheter och temperament inte känner sig behandlade som idioter.
Eller de man ska hjälpa känner sig så misstrodda att de är färdiga att gå.
Att kunna urskilja när det är läge att vrida och vända på tusen eventualiteter och när andra redan har gjort det;
när det är läge att gå i elden och ta de personliga riskerna med ett nytt projekt och när det är läge att svälja litet skiljaktigheter för att ge dem som redan arbetar med det arbetsro eller rentav hugga i där de lämnar utrymme.

Zombie skrev:En sak att diskutera för framtiden, om nu det kan göras i en konstruktivare anda än den som har rått här: var och hur ska vi hjälpa aspergare som råkar i klammeri med myndigheterna på möjligen orättvisa grunder och som synbarligen ingen annan hjälper?

Det här forumet har nu visat sig vara en undermålig arbetsplats.
Det är förvisso inte heller avsett som en sådan. Men synd ändå, tycker jag, eftersom vi inte har något alternativ.

Eller är OA ett sådant? Kommer tillräckligt många att gå över dit och dessutom kunna både stanna där, göra konkret nytta och låta bli att tjafsa sönder varandras arbetslust?
För mig ser det ut som om OA idag i praktiken utgörs av Pemer.

För just aspisar är väl OA det bästa alternativet - om vi som sagt använder det (så flitigt att hjälpsökande hittar dit lika lätt som hit). Annars torde det finnas en och annan sammanslutning av folk som kämpar mot myndigheter rent allmänt - jag snubblade över en på nätet ikväll. Tyvärr var folket bakom den så upprörda att de i sin tur snubblade över både språket och sina argument men det finns nog folk att samla, om man letar.

Om man ska ge sig till att drömma litet så finns det på den rent medicinska sidan av samhällstjänsterna en myndighet som tillser att de läkemedel och andra vårdresurser som sätts in är till nytta, ekonomiskt effektiva och slutligen något tredje som jag glömt. Om motsvarande myndighet instiftades också för "hem" och /re/habilitering av alla de slag, så vore man kanske en bit på väg för att slippa sådana här trådar.