prntscr skrev:Är i samma sits, och det håller på att bryta ner mig. Förr i tiden kunde jag lägga en stolthet i att vara annorlunda, att tänka på ett orginellt sett. Med åren har jag dock mer och mer börjat inse att det tänket bara är en ren försvarsmekanism. Människan är ett flockddjur, och människor som inte behärskar det sociala spelet är defekta. Vilken vettig människa lägger en stolthet i att vara funktionshindrad? Vad är intelligens och specialintressen om du saknar allt vad charm och social kompetens heter? Intressen är, när allt kommer till kritan, bara förströelse - något man slår ihjäl dödtid med. Vänner däremot, och partners, det är livets själva essens. Kan jag inte lyckas på det området kan jag lika gärna dö. Har ingen lust att leva hela livet utan att ha åstadkommit något. Problemet är att jag inte vet hur jag skall bära mig åt för att skaffa det jag vill ha. Frustrerande.