Permanenta skador av stress?

av **barracuber** » 2009-08-28 23:42:33

Igår eller idag var det nån som skrev en intressant grej som "stuck in my mind". Det var i trötthetstråden (orkar inte läsa om den just nu) och det var antingen Kvasir eller Bror Duktig.

Grejen var att stress kan ge permanenta skador på hjärnan o/e kroppen. Kanske kan låta självklart men jag tycker sällan eller aldrig att det framkommer i debatt, böcker mm. Forskas det något inom detta?

Exempel (behöver inte läsas, hoppa isf till nästa stycke):
Har en närstående släkting -okej då, det är min svärmor: 65+, blev änka tidigt, nyligen läkarundersökt med idel toppvärden. Däremot uppenbart och livslångt stresskänslig. Nästan narcissistiskt behov av att klaga och "bli tyckt synd om". Definitivt NT och definitivt stress-skadad (av att bli änka?) enligt min gissning, troligen permanent.

Ni behöver inte komma med teorier om just det här exemplet. Är lika intresserad av alla era tankar och kunskaper om detta med permanenta stress-skador.

Visst diskuteras detta alldeles för lite? Ännu ett exempel på där läkarvetenskapen famlar i mörkret?

Gör den här spinofftråden som en niche till trötthetsdiskussionerna. Lägger den i Övriga Ämnen eftersom stress är så vanligt även bland icke npf:are.

av **Moggy** » 2009-08-28 23:50:01

Tycker nog att frågan diskuteras rätt mycket och att många experter hävdar att stress för med sig andra långvariga symptom och skador och att stress kan förändra kemin i hjärnan som t.ex leder till att man inte längre tål stress efter att ha blivit utbränd en gång. Stress anses ju även vara en faktor som leder till en för tidig död.

Så, nä, jag tycker inte att det är nåt som det är tyst kring.

av **barracuber** » 2009-08-29 0:08:49

Moggy skrev:Tycker nog att frågan diskuteras rätt mycket och att många experter hävdar att stress för med sig andra långvariga symptom ...

Långvariga är jag helt med på. Men permanenta?

Moggy skrev:... och att stress kan förändra kemin i hjärnan som t.ex leder till att man inte längre tål stress efter att ha blivit utbränd en gång.

Jag vill nog titta inte enbart på kemin i hjärnan utan även på andra mer svårupptäckta problem. Immunförsvar, sköldkörtel, känslighet mot gifter och viss kost, kanske elkänslighet? Vissa av dessa är saker som kommer fram i Ingers Trötthetstråd.

Moggy skrev:Stress anses ju även vara en faktor som leder till en för tidig död.

Och vad gör de åt det undrar jag?l

av **Bjäbbmonstret** » 2009-08-29 0:12:31

Det hjälper inte att sluta stressa för att bli av med psykosomatiskt framdrivna symptom...så jo.

Muskelspänningar kan leda till kronisk värk, sömnbrist till att man går upp i vikt och åldras fortare, man säger numera att magsår inte orsakas av stress utan av någon bakterie men måste det inte vara lite stress också för att det ska uppkomma?

av **Inger** » 2009-08-29 0:13:26

barracuber skrev:Och vad gör de åt det undrar jag?

Avslappningsband. :wink:

Vad ska de göra åt att någon blir stressad av att bli änka, förlora jobbet, plugga etc? Inte läkarnas uppgift att skydda alla landets medborgare mot motgångar.

Däremot kunde de ju erkänna problemet lite mer på golvnivå där man träffar patienten, och inte bara i forskarkretsar. Känns som ett glapp däremellan, eller inbillar jag mig bara det?

Själv känns det som om jag blivit permanent överkänslig mot stress efter att ha haft det väldigt jobbigt tidigare.

av **barracuber** » 2009-08-29 0:42:28

Inger skrev:
barracuber skrev:Och vad gör de åt det undrar jag

Avslappningsband.

Jag tänkte mer på att forska om stressens effekter, fysiologiska och kemiska samband o sånt.

Inger skrev:Vad ska de göra åt att någon blir stressad av att bli änka, förlora jobbet, plugga etc? Inte läkarnas uppgift att skydda alla landets medborgare mot motgångar.

Om många dör tidigt är det säkert demagogiskt gynnsamt för samhället (som det ser ut idag)

Inger skrev:Däremot kunde de ju erkänna problemet lite mer på golvnivå där man träffar patienten, och inte bara i forskarkretsar. Känns som ett glapp däremellan, eller inbillar jag mig bara det?

Vet inte. Jag tycker det skulle vara frustrerande att jobba som läkare och inte kunna hjälpa sin patient. Men läkarna är väl liksom vi andra beroende av hur forskningen går.

av **Zombie** » 2009-08-29 0:54:05

Och av sin numera främsta skyldighet, nämligen att hålla sina överordnades budgetar "i balans" och "tänka på näringslivet". Jag tror allvarligt att det är en medverkande orsak till att insikterna inte "når golvnivå". Om sedan via tidsanda och sund självcensur eller via direkta direktiv kanske är svårare att säga.

Förresten kanske det också tar emot att hjälpa andra med just stress när man själv håller på att stressas ihjäl.

av **barracuber** » 2009-08-29 1:16:25

Zombie skrev:Förresten kanske det också tar emot att hjälpa andra med just stress när man själv håller på att stressas ihjäl.

Så sant. Min syster jobbar på polisen. Under hennes många år kan man ju lätt föreställa sig vad hon har fått se, hon har varit på alla avdelningar som finns utom patrullerande konstapel. Det som hon tyckt varit hemskast har varit vattenliken - say no more.

Iaf, hon har av arbetet blivit (eller kanske alltid har varit) ganska tuff och luttrad, liksom känslopausad eller avstängd. Och detta lär väl vara ganska vanligt bland polispersonal, brandmän. Och folk inom vården?

Det kanske är så läkarna hanterar sin stress.

av **Inger** » 2009-08-29 1:28:40

Tror det är vanligt att man måste lära sig stänga av för att klara jobbet, även om man var normalempatisk från början. Många i sådana yrken känns som att de får något sorts skal med tiden, vars tjocklek varierar med hur jobbiga situationer de utsatts för, som skydd. Antar att det är den psykiska motsvarigheten till valkar vid hårt kroppsarbete. Som sen kan vara svåra att "fila ned".

Vilket blir olyckligt när de som söker hjälp är i behov av någon med snarare över normal empati.

Sen när det gäller läkare så är det ingalunda så att de som är bäst på att studera och samla medicinska fakta i huvudet är de som har mest empati eller hand med människor. Och vice versa. Detta kan också vara knutet till temperament eller personlighetstyp redan från början.

Tänker på en kille i min klass i högstadiet. Han var en otroligt varm person som älskade djur och människor och hans högsta dröm var att bli läkare för att kunna hjälpa andra. Han hade blivit en fantastisk läkare tror jag. Men han kom inte vidare för att det var något löjligt irrelevant betyg som han inte hade femma i, typ gympa eller dyl. Detta störde mig till max redan då för det kändes bara så fel.

Medan jag har mött många läkare som varit totalt uppe i huvet och duktiga på att memorera vad olika mediciner gör etc men som inte har förmågan att SE patienten de har framför sig eller kommunicera på ett bra sätt.

av **Saninaé** » 2009-08-29 1:54:27

Inger skrev:Däremot kunde de ju erkänna problemet lite mer på golvnivå där man träffar patienten, och inte bara i forkarkretsar. Känns som ett glapp däremellan, eller inbillar jag mig bara det?

Menar du att säga någonting i stil med "jaja, jag bryr mig om ditt dumma problem, så här gör man för att hantera själva stressen..."?

av **Inger** » 2009-08-29 2:15:34

Nej, att man kanske ö h t inser, medger och informerar om att ens situation kan ha orsakat permanenta förändringar i ens förmåga att funka och tåla stress. Men det får de nog inte för FK.

av **alfapetsmamma** » 2009-08-29 11:00:18

Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Det är förövrigt så vissa får skador som senare kan tas för npf, och där sammanblandning kan ske.

Rekommenderar kapitlet om PTSD och ADHD i Gender issues i ADHD, det går förresten att köpa enskilt utan att köpa hela boken. Vidare kan du gärna läsa Gunilla Brattberg, hon har skrivit MASSOR om det här. Kolla in på Värkstaden.

av **barracuber** » 2009-08-29 12:10:12

alfapetsmamma skrev:Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Pratar du med mig? Ok det ska jag göra. I första inlägget tänkte jag närmast på de inlägg som antingen Kvasir eller Bror Duktig skrev i Ingers Trött-tråd. Orkar dock inte leta upp dem just nu.

alfapetsmamma skrev:Det är förövrigt så vissa får skador som senare kan tas för npf, och där sammanblandning kan ske.

Rekommenderar kapitlet om PTSD och ADHD i Gender issues i ADHD, det går förresten att köpa enskilt utan att köpa hela boken. Vidare kan du gärna läsa Gunilla Brattberg, hon har skrivit MASSOR om det här. Kolla in på Värkstaden.

Tack för tipsen. Tycker du det diskuteras för lite? Detta med permanenta skador av stress alltså? Det jag reagerade på i Ingers tråd är att så många går år ut och år in utan att bli hjälpta. Exempelvis Bror Duktig och Sugis. Även Zombie reagerade.

av **barracuber** » 2009-08-29 17:06:05

Hon fick hjärnblödning av stressen på jobbet</a> (GP 2008-08-27)

Kerstin Rosén trillade ihop på förskolan där hon arbetade. Hon hade fått en hjärnblödning och är nu först i landet med att få den klassad som arbetsskada. Med 31 barn i gruppen var det stressen som gjorde henne sjuk...

Strax före jul 2001 drabbades Kerstin Rosén av en hjärnblödning efter en extremt stressig period på jobbet. Hon arbetade som förskollärare på en förskola i Partille där fyra personal under hösten ansvarat för 31 barn. Flera av hennes kollegor hade blivit sjukskrivna och ersatta av vikarier och organisationen på arbetsplatsen var rörig efter flera chefsbyten på kort tid.

- Det var kaotiskt. Hade det varit 18 barn i gruppen hade det aldrig hänt, säger Kerstin Rosén som drabbades av afasi och en halvsidig förlamning efter hjärnblödningen.

Extrem arbetssituation
Kerstin kopplade hjärnblödningen till den extremt belastade arbetssituationen på förskolan. Två läkare som analyserade sjukdomsförloppet kom också fram till att det sannolikt fanns ett sådant samband. Försäkringskassan ansåg däremot inte att hjärnblödningen skulle klassas som arbetsskada och avslog hennes begäran.
Men när frågan senare skulle avgöras i länsrätten vann Kerstin. Försäkringskassan överklagade då vidare till kammarrätten där hon nu också fått rätt.

Överklagar inte
Försäkringskassan har valt att inte överklaga kammarrättens dom som nu blivit principiellt viktig när det gäller kopplingen mellan arbetsbelastning och hjärnblödning.

- Det är första domen där en person fått en hjärnblödning godkänd som arbetsskada på grund av extrem arbetsbelastning, säger Anders Eklund på Lärarförbundet som varit Kerstin Roséns ombud.
I och med att Kerstin Roséns hjärnblödning klassats som arbetsskada har hon nu rätt till livränta.

Livränta
* Om din förmåga att skaffa dig inkomst genom arbete blivit nedsatt med minst en femtondel till följd av en arbetsskada kan du få livränta.
* Livränta beviljas för viss tid eller tills vidare. När Försäkringskassan beräknar livräntan jämförs den inkomst du skulle haft om du inte blivit skadad, med den inkomst du beräknas få efter skadan. Livräntan är skillnaden mellan inkomsterna.

Källa: Försäkringskassan

av **tveskägg** » 2009-08-29 17:52:26

alfapetsmamma skrev:Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Fast den vanliga diskussionen om stress handlar nästan bara om stress på vanliga svenssonjobb där man inte riskerar att bli dödad. Inte om att någon skulle kunna få stresskador av krig eller grova övergrepp inom familjen. Det är synd tycker jag.

Jag tänker att personer som jobbar ihjäl sig inte gör det för att jobbet de facto är stressigt utan för att de av någon anledning inte kan säga nej. Kanske är de personer som växt upp med att de inte duger om de inte är perfekta.

av **barracuber** » 2009-08-29 18:12:39

tveskägg skrev:
alfapetsmamma skrev:Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Fast den vanliga diskussionen om stress handlar nästan bara om stress på vanliga svenssonjobb där man inte riskerar att bli dödad. Inte om att någon skulle kunna få stresskador av krig eller grova övergrepp inom familjen. Det är synd tycker jag.

Jag tänker att personer som jobbar ihjäl sig inte gör det för att jobbet de facto är stressigt utan för att de av någon anledning inte kan säga nej. Kanske är de personer som växt upp med att de inte duger om de inte är perfekta.

Det finns säkert massvis med anledningar till varför folk - NT som AS - bränner ut sig och får enorma problem att komma tillbaka.

Du har en poäng att det finns en klar risk att NT-populationens stressproblem lätt kommer att överskugga några stackars utstressade aspergare. Både inom forskning och vårdens engagemang.

För oss aspergare är det en oroväckande tanke. Mot en kompakt NT-majoritets problem står våra promillen oss ganska slätt. :evil:

EDIT: tänkte inte på att jag faktiskt gjorde oss aspergare en björntjänst genom att publicera artikeln nyss om förskoläraren som fick hjärnblödning. :oops:

Även om hennes fall är tragiskt i sig så hjälper det ju inte att hålla fokus på vår egen sak precis.

av **alfapetsmamma** » 2009-08-29 19:34:32

barracuber skrev:
alfapetsmamma skrev:Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Pratar du med mig? Ok det ska jag göra. I första inlägget tänkte jag närmast på de inlägg som antingen Kvasir eller Bror Duktig skrev i Ingers Trött-tråd. Orkar dock inte leta upp dem just nu.

alfapetsmamma skrev:Det är förövrigt så vissa får skador som senare kan tas för npf, och där sammanblandning kan ske.

Rekommenderar kapitlet om PTSD och ADHD i Gender issues i ADHD, det går förresten att köpa enskilt utan att köpa hela boken. Vidare kan du gärna läsa Gunilla Brattberg, hon har skrivit MASSOR om det här. Kolla in på Värkstaden.

Tack för tipsen. Tycker du det diskuteras för lite? Detta med permanenta skador av stress alltså? Det jag reagerade på i Ingers tråd är att så många går år ut och år in utan att bli hjälpta. Exempelvis Bror Duktig och Sugis. Även Zombie reagerade.

Nu fattar jag ärligt talat ingenting. Jag tyckte du efterlyste mer diskussion och mer info, då fick du det jag känner till, så här på rak arm. Mer än så var det inte. Jag håller på att korrläsa nånting och har huvudet fullt av det plus är spytrött, kanske inte ska skriva inlägg alls..

av **alfapetsmamma** » 2009-08-29 19:36:53

tveskägg skrev:
alfapetsmamma skrev:Tycker du ska läsa på om posttraumatiskt stressyndrom allmänt, då kan du hitta massor om hur hjärnan skadas, särskilt om det stressande inträffar tidigt.

Fast den vanliga diskussionen om stress handlar nästan bara om stress på vanliga svenssonjobb där man inte riskerar att bli dödad. Inte om att någon skulle kunna få stresskador av krig eller grova övergrepp inom familjen. Det är synd tycker jag.

Jag tänker att personer som jobbar ihjäl sig inte gör det för att jobbet de facto är stressigt utan för att de av någon anledning inte kan säga nej. Kanske är de personer som växt upp med att de inte duger om de inte är perfekta.

Det som JAG tycker är synd är att man antingen talar om chefer eller tjänstemän som har duktig flicka-syndrom, eller om folk som våldtagits systematiskt i krig. Inte om folk som blivit mobbade i skolan eller som sttressas av arbetslöshet och inte finna sin plats. Om vi nu uppehåller oss vid npf, classroom trauma och annat jag läst om på sistone och som berör mig mycket.

av **barracuber** » 2009-08-29 19:48:59

alfapetsmamma skrev:...
Nu fattar jag ärligt talat ingenting. Jag tyckte du efterlyste mer diskussion och mer info, då fick du det jag känner till, så här på rak arm. Mer än så var det inte. Jag håller på att korrläsa nånting och har huvudet fullt av det plus är spytrött, kanske inte ska skriva inlägg alls..

Jag menade inte 'diskuterades för lite här' utan ute i samhället. Sorry om jag var oklar...

av **Alexandra** » 2009-08-29 21:21:13

alfapetsmamma skrev:Det som JAG tycker är synd är att man antingen talar om chefer eller tjänstemän som har duktig flicka-syndrom, eller om folk som våldtagits systematiskt i krig. Inte om folk som blivit mobbade i skolan eller som sttressas av arbetslöshet och inte finna sin plats. Om vi nu uppehåller oss vid npf, classroom trauma och annat jag läst om på sistone och som berör mig mycket.

Amen. (Gärna uppmärksamhet till krigsoffer och Duktiga-Annika också. Naturligtvis.)

av **tveskägg** » 2009-08-29 21:58:50

alfapetsmamma skrev:Det som JAG tycker är synd är att man antingen talar om chefer eller tjänstemän som har duktig flicka-syndrom, eller om folk som våldtagits systematiskt i krig. Inte om folk som blivit mobbade i skolan eller som sttressas av arbetslöshet och inte finna sin plats.

Fast duktiga flickan kanske är duktig just för att hon blivit mobbad i skolan och flytt in i skolböckerna? Jag var inne på det spåret men jag insåg att jag bara lurade mig själv.

Har dock några bekanta som skaffat sig fina yrken bara för att "ta revansch på mobbarna". Bland annat en tjej som pluggade 4 år till ett yrke hon totalt saknade fallenhet till. Men hon var så inne i att hon skulle ta revansch så hon vägrade inse det förrän hon tog examen. Och jo, hon fick ett jobb där hon tjänade mer än mobbarna. Men hon kunde inte sköta det så det dröjde inte länge innan hon fick sparken.

Att det inte pratas mer om detta är väl för att inte många chefer och tjänstemän säger att de valde yrket pga att de ville överträffa sina mobbare.

av **alfapetsmamma** » 2009-08-29 23:11:15

tveskägg skrev:
alfapetsmamma skrev:Det som JAG tycker är synd är att man antingen talar om chefer eller tjänstemän som har duktig flicka-syndrom, eller om folk som våldtagits systematiskt i krig. Inte om folk som blivit mobbade i skolan eller som sttressas av arbetslöshet och inte finna sin plats.

Fast duktiga flickan kanske är duktig just för att hon blivit mobbad i skolan och flytt in i skolböckerna? Jag var inne på det spåret men jag insåg att jag bara lurade mig själv.

[...]

Att det inte pratas mer om detta är väl för att inte många chefer och tjänstemän säger att de valde yrket pga att de ville överträffa sina mobbare.

Plus att prestationstänk är så satans inmurat i det här samhällets värderingar.

Och är prestationstänket inte riktat mot att jobba halvt ihjäl för att tjäna pengar man inte hinner eller orkar spendera så är det att vara bäst på att ha Carpe diem som sitt motto (spyr i närmsta buskage) och yoga, och slappna av och ha sunda värderingar, och måna om familjen och om kvalitetstid med sin partner osv.

Bläk.

Och givetvis får Gull-Britt som slitit ut sig som FK-tjänsteman och alla som kommit ifrån krigshärdar och alla alkis-barn också all uppmärksamhet de kan få, det handlar inte om vi mot dem, jag tycker bara att det är lite synd att man aldrig pratar om hur jävla stressande det är att stå utanför alla "vanliga sammanhang" och då menar jag inte det man VILL stå utanför, utan att inte ha semester för att man är långtidssjukskriven, att ha så lite pengar att man inte kan "unna sig" (även om vi inte är fattiga som man är fattig i u-länder) utan lever i en slags kommunarrest osv osv.

Inget som står i tidningarna eller är på teve känns som det angår mig, för jag har inte ett vitten av det liv som man skildrar som normalt där.

Men hur en sån som jag lever, det är som att det inte finns, för de enda psykfall som syns i media är såna som är snygga som Heberlein, har sin ohälsa bakom sig eller på nåt sätt säljer lösnummer. Känns det som i dag. Usch vad självutlämnande det här blev då..

av **lasseivägen** » 2009-08-30 21:32:48

Va sjukskriven 2 år för utbrändhet, har jobbat 4 år efter det.
Första åren var jag mycket stresskänslig, nu har det nog pajat något mer i hjärnan, kan nämligen skit helt i när nån försöker få mig att utföra saker på kortare tid.
Kan iof ha å göra me att jag bara har 3 år kvar till pension.

av **Lilla Gumman** » 2009-08-30 22:56:50

Hej!

Jag är stresskänslig. Om jag stressar blir jag trött. Orkar till exempel inte med ett vanlig lönearbete. Det är något som troligen inte kommer att förändras.

Jag skulle väl egentligen kunna jobba, men jag skulle inte orka med ett normalt liv utanför det. Jag skulle vara helt slutkörd varje dag efter jobbet, ha ångest för allt jag inte orkar göra hemma, få ångest för att jag hellre vill vara hemma än gå till jobbet o.s.v.

Jag skulle vara så stressad att ingen skulle vilja vara nära mig. Och till sist skulle jag krascha.

Hälsningar

Lilla Gumman

Permanenta skador av stress?

Permanenta skador av stress?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in