Bjäbbmonstret skrev:Gud så ni har det! Jag ska genast sluta klaga på min egen trötthet.

Du ja! Men du e ju NT!
(skojar bara med dig Bjäbbis)

Allvarligt talat, svaren pekar inte längre så entydigt mot "trötthet" som det gjorde i början. Det har dykt upp några alt 4-6 också.

Vilket återigen indikerar på diversifieringen på forumet.

Men majoriteten lutar ju fortfarande starkt övervägande mot trötthet. När det gäller mig själv - och fenomenet asperger som sådant - vet jag snart varken ut rller in.

Jag röstade på trean.

Fast sen när jag tänkte på vad ni andra har skrivit i tråden (röstade innan jag läst den) och samtidigt kom på att jag idag varit på stan i 1,5h och nu är så slut att jag bara komar, så kanske jag inte riktigt begriper min egen trötthet?

Inger skrev:Känner igen det där med feberkänsla trots normal temp.

Låter som om det är något helt galet, Sugis. Du har förstås inte lyckats få någon läkare att utreda vad det är för fel?

Nej, jag har inte orkat ta tag i det ännu, semestrarna borde vara över nu. Psyk har fö glömt att kalla mig till läkarmöte, de skulle höra av sig efter någon vecka, nu har över 4 veckor gått och inte ett pip .

Jag har uttryckligen bett dem hålla koll för att jag själv lider av telefonfobi och minnesförlust .

Jag har tänkt tjata till mig provresultaten från psyk för att kunna göra vidareutredning själv antingen privat eller via vårdcentral och remisser. Att säga "Jag blir så trött" känns fel i det här sammanhanget eftersom jag är utmattad redan .

Måste odla ilska, endast då får man hjälp.

Jag som har försökt bli snäll och glad . Jag vill inte vara en kverulerande bitterfitta på heltid.

Alternativ 1. Känner mig totalt utmattad och nästintill helt ointresserad av allt utom att sova. Vill gå till sängs nästan direkt efter att jag har stigit upp.

Jag googlade på sökordet >närminne< för ett par veckor sedan och fick upp kriterierna för ME och de stämde på pricken.

sugrövmanövern skrev:

Inger skrev:Känner igen det där med feberkänsla trots normal temp.

Låter som om det är något helt galet, Sugis. Du har förstås inte lyckats få någon läkare att utreda vad det är för fel?

Nej, jag har inte orkat ta tag i det ännu, semestrarna borde vara över nu. Psyk har fö glömt att kalla mig till läkarmöte, de skulle höra av sig efter någon vecka, nu har över 4 veckor gått och inte ett pip .

Jag har uttryckligen bett dem hålla koll för att jag själv lider av telefonfobi och minnesförlust .

Jag har tänkt tjata till mig provresultaten från psyk för att kunna göra vidareutredning själv antingen privat eller via vårdcentral och remisser. Att säga "Jag blir så trött" känns fel i det här sammanhanget eftersom jag är utmattad redan .

Måste odla ilska, endast då får man hjälp.

Jag som har försökt bli snäll och glad . Jag vill inte vara en kverulerande bitterfitta på heltid.

Du behöver skriva upp alla konstiga symptom du har. För att få en översikt, och kunna ge en läkare en översikt. Se om det finns samband. Ofta finns det det om man ser varifrån symptomen styrs (t.ex. hypothalamus).

Jag har haft, och har fortfarande lite, av samma symptom.
Jag blev utredd för kroniskt trötthetssyndrom, som jag alltså uppfyllde kriterierna för, men inte fick diagnos på p.g.a. min aspergerdiagnos (jag ältar det fortfarande).

Sedan visade prov att jag hade borrelia.
Jag fick tjata till mig borreliatestet.
Min läkarkontakt på psyk kallade mig inbillningssjuk.

Du kan säkert rätt enkelt få göra ett borreliatest.

Den där yrseln m.m. minskade kraftigt när jag började se till att äta precis innan aktiviteter, dricka ett glas mjölk så fort jag blev yr och svettig, och genom att skippa godis, socker och sådant.

Men försök inte få psyk att komma på vad det är, de säger oftast depression och liknande. Eller att man tänker för mycket och bara borde "göra" i stället.
Men om de är bra, kanske de kan gå igenom mediciner och kolla om det kan vara något med dem.

Labrapporten har du ju rätt att få.
Jag blir så trött på sådant som att de inte vill lämna ut. Hände det mig nu, så skulle jag be om journalen och om den inte kom, så skulle jag ta kontakt igen och säga att jag måste kontakta JO om de inte ger mig journalen.

Jag har förresten haft det som du med min hund. Senaste tiden kan jag gå mer och mer själv.

Jag har svårt att tro att stress enbart kan göra detta, men å andra sidan så utsätts "vi" för annan typ av stress än den som beskrivs ihop med stressymptom och utbrändhet.
När jag har vilat, så har jag inte alls kommit igen så som "vanliga utbrända" gör.

Nu pladdrar jag visst bara på, hoppas du kan få ut något av det jag skrev.

Jag tyckte ditt inlägg var givande.

Intressant statistik i alla fall, bara 1 hittills med normal ork! Nästan värre än jag trodde. (Om den nu är representativ.)

Hur är det med er äldre? Tycker ni att om så att ni har ju ändå studerat ett tag och arbetat ett tag så därför förtjänar ni att ta de lugnt? Har ni enklare att visa er trötta och svaga än oss yngre? Har ni större rätt att få vara trötta inför myndigheternas ögon?

Ja, det tror jag. Jag har dragit mitt strå till stacken, nu är jag trött och skäms inte för att ta det piano. Även om jag ett par decennier kvar till den legitima pensionsåldern. Jag har i alla fall försökt. Och jag fortsätter försöka, även om det inte är lönearbete. Men i min takt, efter vilja och ork.

Jag har inte mycket att välja på. Jag är väldigt trött och har dåligt ork, vare sig jag vill eller inte. Fast jag hoppas fortfarande på att jag på något sätt ska kunna förbättra orken och göra något vettigt och i alla fall bidraga till min egen försörjning, vare sig det är lönearbete eller någon egen verksamhet. Vi får se. Jag har inte gett upp. I nuläget orkar jag oftast varken göra sådant jag tycker är roligt eller sådant som behöver göras. Jag tror att AS-diagnosen har haft en positiv effekt, genom att avlasta mig en massa jobbiga funderingar över vad problemet är. Det känns som att jag vet bättre vad som gäller nu, och vet bättre vad jag har att utgå från och vilka förutsättningar jag behöver.

Bror Duktig skrev:Du behöver skriva upp alla konstiga symptom du har. För att få en översikt, och kunna ge en läkare en översikt. Se om det finns samband. Ofta finns det det om man ser varifrån symptomen styrs (t.ex. hypothalamus).

Låter klokt. Jag har tänkt sammanställa en symptomlista innan jag söker mer vård för kroppen. För man hinner inte rabbla allt på den där kvarten man får hos doktorn.

Bror Duktig skrev:Jag har haft, och har fortfarande lite, av samma symptom.
Jag blev utredd för kroniskt trötthetssyndrom, som jag alltså uppfyllde kriterierna för, men inte fick diagnos på p.g.a. min aspergerdiagnos (jag ältar det fortfarande).

Sedan visade prov att jag hade borrelia.
Jag fick tjata till mig borreliatestet.
Min läkarkontakt på psyk kallade mig inbillningssjuk.

Du kan säkert rätt enkelt få göra ett borreliatest.

Usch! Jag har inte blivit biten av någon fästing vad jag vet, men man kan ju aldrig vara 100% säker.

Bror Duktig skrev:Den där yrseln m.m. minskade kraftigt när jag började se till att äta precis innan aktiviteter, dricka ett glas mjölk så fort jag blev yr och svettig, och genom att skippa godis, socker och sådant.

Jo, det där är jag dålig på, att äta regelbundet. Glömmer att dricka också, eller ids inte.

Bror Duktig skrev:Men försök inte få psyk att komma på vad det är, de säger oftast depression och liknande. Eller att man tänker för mycket och bara borde "göra" i stället.
Men om de är bra, kanske de kan gå igenom mediciner och kolla om det kan vara något med dem.

Jag mår fö bättre sedan jag slutade med antidepp helt. Har blivit lite piggare. Psyk ser jag i dagsläget som en anhalt där jag kvitterar ut sömnmedicin och sådant.

Jag har gått en del helt ren från mediciner också, för att utesluta bensodiazepinförgiftning bland annat. Åt bara Circadin under ett ganska långt tag. så jag tycker mig ha kollat upp det där rätt noga. De värsta kroppsliga symptomen började när jag medicinerade med Lithium. Tappade ungefär en tredjedel av mitt långa tjocka hår bla, fatta skräcken! Hade sparat i säkert sex år och så bara börjar det ramla av . Knastrigt som svinto, lossnade både med rötter och gick av här och där.

Bror Duktig skrev:Jag har svårt att tro att stress enbart kan göra detta, men å andra sidan så utsätts "vi" för annan typ av stress än den som beskrivs ihop med stressymptom och utbrändhet.
När jag har vilat, så har jag inte alls kommit igen så som "vanliga utbrända" gör.

Nu pladdrar jag visst bara på, hoppas du kan få ut något av det jag skrev.

Precis, stress räcker inte som förklaring. Jag känner ju att jag är fysiskt sjuk.

Jag har alltid varit trött och orkeslös, men det har ju uppnått löjeväckande nivåer när man blir helt slut av att ta en dusch eller stå upp och vänta på kokande tevatten!

Det jag har kan ju hänga samman med mitt dåliga immunförsvar tex. Men de lyssnar inte på det ögat inom psykiatrin . Och den somatiska vården ser i papperen att man är ett psykfall och bedömer att man är hypokondriker. Mycket fördomar att hålla reda på när man söker vård, sannerligen.

Finner dina inlägg väldigt givande, alla tips man kan få är intressanta.
Jag menar, skulle jag få en diagnos som påvisar att jag är så här trött för alltid, fine, då får jag söka LSS. Men jag kan ju inte gå omkring och hoppas på att bli friskare än så här men inte veta vad jag lider av, det är ju idiotiskt. Det är vad de inom psyk tycker att jag ska göra. Tänka positivt. Men jag är ju skitpositiv, finns saker jag skulle vilja göra ibland tom, men kroppen pallar inte. Det är inte depression anser jag.

Tack för seriösa svar. Kan tänka mig att ni båda har ganska mycket energi att generera. Ni har onekligen mycket att komma med.

Till skillnad från dig Inger, jag skäms. Det kan bero på att jag inte kommit speciellt långt i livet, mer än att jag utvecklat mig själv till en person med mer kunskap om världen. Det är ändå värt en hel del i mina ögon, men ni vet ju hur det här med papper och bevis är, heh. Det blir så tungt när man tänker på hur mycket man har kvar att göra. Svåra tankebanor när man redan är ganska trött. När det gäller ledsamhet och tomhet är jag motståndskraftig som få. Min natur är optimism och hoppfullhet. Men jag har lätt för att bli besviken, för stora förväntningar på mig själv.

Tror ni att om vi yngre får chansen att jobba upp oss, tror ni då att vår trötthet (som får oss att känna oss som 80 år) påverkar oss yngre mer än er? Eftersom att ni ändå levt livet ett tag, dessutom har ni som fått diagnosen senare i livet bara haft en aning om vad det kan vara, om ens det. Eller är det helt individuellt och mer anpassat efter vilka bekymmer man har?

sugrövmanövern skrev:Men de lyssnar inte på det ögat inom psykiatrin . Och den somatiska vården ser i papperen att man är ett psykfall och bedömer att man är hypokondriker. Mycket fördomar att hålla reda på när man söker vård, sannerligen.

Och är man alternativkablad så att symptomen inte sammanfaller med något standardformulär blir de säkert inte mindre benägna att stämpla dem som inbillning.

Vad vi skulle behöva vore en lista på FK-anslutna kroppsläkare som kan, eller åtminstone förstår, det här med NPF inklusive risken för oortodoxa symptom. A-mamma? Andra?

***************************************************************

Nej, jag har inte heller kommit någon vart i livet. Jag är för trött för lyxen att hoppas på något (även om jag hasar på likt en nästan söndertrampad fluga), men jag skulle vilja reklamera det.

Zombie skrev:Vad vi skulle behöva vore en lista på FK-anslutna kroppsläkare som kan, eller åtminstone förstår, det här med NPF inklusive risken för oortodoxa symptom. A-mamma? Andra?

Här kommer vi till den mest irriterande delen i mitt vårdsökeri just i dagsläget.

Min nya vårdcentralläkare är bra. Smart, kunnig. Men hans händer är bakbundna av att han jobbar på vårdcentralen och att de måste snåla med ekonomin.

Så jag som patient måste motivera väldigt väl varför jag vill ha prover tagna och så där. Han har inte tid att tänka åt mig, mycket tidspress. Så det är frustrerande för både mig och läkaren.

De förra proverna togs på remiss från psyk. Psyk tycker fler prover är överflödiga. Jag befinner mig i rollen som doktor. GAAAH!

Har skummat igenom de flesta inläggen, men förstår inte riktigt; Trötthet är väl inget typiskt aspergersymptom? Att det kan bli en följd av understimulans, arbetslöshet, utanförskap, depression, medicinering och överstimulering av hjärnan kan jag förstå, men...

Har en aspergervän på 75 år som är i full fart varenda dag från morgon till kväll. Ingen trötthet där i alla fall, och ingen depression eller medicin.
Ändå vet jag att det kan ta tid för honom att stänga av hjärnan och somna.

Trötthet tror jag är ett av de svåraste handikapp som finns, eftersom det inte tas på allvar, man inte blir trodd eller förstådd, eftersom det inte riktigt räknas som ett allvarligt handikapp. Men då det kan verka totalförlamande på en människa så är det ju oerhört allvarligt.

Som barn och ung var jag inte trött (mer än på morgonen), men med åren och sjukdomarna har tröttheten blivit något som totalsaboterar mitt liv. En av mina sjukdomar: Sjögrens syndrom, skulle jag helst vilja få omdöpt till Kroniskt trötthetssyndrom eftersom det då skulla vara lättare för omgivningen att förstå vad jag lider av.

Debbido, i den så kallade tilläggsproblematik som många av oss aspergare har ingår trötthet ofta. Till följd av utbrändhet efter stress och ett liv av "kompensering", till följd av AD(H)D, till följd av en känslig konstitution som man själv eller andra har gjort våld på...

*************************************************************

sugrövmanövern skrev:

Zombie skrev:Vad vi skulle behöva vore en lista på FK-anslutna kroppsläkare som kan, eller åtminstone förstår, det här med NPF inklusive risken för oortodoxa symptom. A-mamma? Andra?

Här kommer vi till den mest irriterande delen i mitt vårdsökeri just i dagsläget.

Min nya vårdcentralläkare är bra. Smart, kunnig. Men hans händer är bakbundna av att han jobbar på vårdcentralen och att de måste snåla med ekonomin.

Så jag som patient måste motivera väldigt väl varför jag vill ha prover tagna och så där. Han har inte tid att tänka åt mig, mycket tidspress. Så det är frustrerande för både mig och läkaren.

De förra proverna togs på remiss från psyk. Psyk tycker fler prover är överflödiga. Jag befinner mig i rollen som doktor. GAAAH!

Undrar om det kan gå att pressa ut mer arbete ur FK-anslutna privatpraktiker. Eller om de är överlupna just för att den offentliga vården har blivit oseriös.

Zombie skrev:Undrar om det kan gå att pressa ut mer arbete ur FK-anslutna privatpraktiker. Eller om de är överlupna just för att den offentliga vården har blivit oseriös.

Om det går ett rykte om att en viss läkare verkligen är välfungerande så blir han strax nedringd av patienter - var så säker!

Såg just Uppdrag granskning; Ämne: Våra vårdcentraler, VC eller kanske bättre WC (skit i dem!) De skildrades helt akurat. Stafettläkare som yrar omkring och patienter som dör som flugor. Ingen håller i patienten, uppföljning etc. En enda husläkare är minimikravet för en fungerande vård.

Gick för några veckor sedan, med extrema smärtor, till VC. Fick där, i normal ordning, fel diagnos och fel medicin. Blev därefter mycket svårt sjuk i hög feber, ännu högre smärtor och viss andnöd. VC sa att jag gärna fick komma tillbaka och lämna ett urinprov för att se om jag hade urinvägsinfektion. Oh yeah? Nej, jag kunde inte ens klä på mig så sjuk som jag var och då jag inte erbjöds fullständig utredning, why bother?

Nej, jag valde att vänta och se om jag blev frisk - eller döende. Som döende har jag rätt att ta ambulans till Akuten, annars inte.

Febern gick ned efter en vecka men då fick jag totalt urinstopp - livshotande tillstånd. Äntligen Akuten med specialistläkare! Fick rätt diagnos och medicin, men utan uppföljning. Kateter installerades och togs senare bort av VC. Men jag kunde ändå inte kasta vatten såvida jag inte krystar. Det får jag inte göra sa en läkare igår. Jag skulle sätta på vattenkranen och slappna av - och? Mental träning mot en infektion som krupit in i mig och förorsakat rent fysiska skador ska jag övervinna med rinnande kranar och visualisering? Fuck!

earlydayminer skrev:Hur är det med er äldre? Tycker ni att om så att ni har ju ändå studerat ett tag och arbetat ett tag så därför förtjänar ni att ta de lugnt? Har ni enklare att visa er trötta och svaga än oss yngre? Har ni större rätt att få vara trötta inför myndigheternas ögon?

Jag skulle inte kunna dölja min trötthet, inte för mer än väldigt korta perioder.
Jobba fungerar inte.

Som yngre var jag likadan, kunde inte dölja eller låtsas och så, men jag var ju onekligen piggare.

Jag vet inte om jag förtjänar att ta det lugnt mer nu än förr. Jag har inte tänkt så.
Jag har aldrig haft dåligt samvete för att jag har behövt vara sjukskriven. Förr ville jag ju jobba och gjorde så gott jag kunde, så inte något dåligt samvete för långa sjukskrivningsperioder.
Och nu har jag inget val, och har också insett att om samhället vill frysa ut alla som inte passar in, så får de finna sig i att betala för det.

sugrövmanövern skrev:

Zombie skrev:Vad vi skulle behöva vore en lista på FK-anslutna kroppsläkare som kan, eller åtminstone förstår, det här med NPF inklusive risken för oortodoxa symptom. A-mamma? Andra?

Här kommer vi till den mest irriterande delen i mitt vårdsökeri just i dagsläget.

Min nya vårdcentralläkare är bra. Smart, kunnig. Men hans händer är bakbundna av att han jobbar på vårdcentralen och att de måste snåla med ekonomin.

Säger han det öppet? Inte för att jag tvivlar på att det ligger till som du säger med snålandet (både i tid och pengar), för det är ju typ standardfallet för många, men jag har nog inte hört någon nämna det öppet till mig förut. Eller jo, det har jag förresten, fast tillsammans med en medicinsk motivering till beslutet.

Samtidigt har de en viss valfrihet när det gäller resursallokering -- t ex visar flera undersökningar att höginkomsttagare får betydligt mer påkostad vård än fattigare motsvarigheter. (Gissningsvis för att höginkomstgruppen har lättare för att beskriva, argumentera, protestera, förhandla etc, de är i största allmänhet mer verbala och självsäkra i förhandling, och det är hårdvaluta när det gäller att få vård.)

Så jag som patient måste motivera väldigt väl varför jag vill ha prover tagna och så där. Han har inte tid att tänka åt mig, mycket tidspress. Så det är frustrerande för både mig och läkaren.

Jo så det är ju. Jag har fått de flesta av mina läkemedel och utredningar på egen begäran. Hade det inte varit för internet så hade man varit helt rökt.

Debbido skrev:Har skummat igenom de flesta inläggen, men förstår inte riktigt; Trötthet är väl inget typiskt aspergersymptom?

Det tror/trodde inte jag heller, bara att man är känsligare för påfrestningar och som följd av dem blir utmattad. Men jag och flera andra verkar ju helt utmattade även utan påfrestningar. Jag kan pga utmattning knappt ägna mig åt specialintressen även om jag lever under ideala förhållanden (dvs utan påfrestningar, åtminstone av ett sådant slag som ger utmattning), och det kan inte anses vara så typiskt aspigt, tycker man.

Men så har jag en sjukdom som förklarar det, men många andra här verkar motivera sin utmattning med just AS.

Sugrövmanövern:
Jag förstår helt problemet med att få vården att lyssna.

Även de som inte har haft livslånga problem, asperger o.s.v. blir välidgt lätt psykstämplade av sådana här besvär, eftersom de har remitterats till psyk först för misstanke om depression. Sedan har de samma situation som vi.

Alla typer av trötthetssyndrom, borrelia, fibromyalgi, viss reumatism m.m. som ger komplexa symptombilder och är lite "diffusa" (=svåra att diagnosticera), symptomen varierar från person till person och t.o.m. från dag till dag ibland, riskerar att kallas för psykiskt och/eller "du tänker för mycket på sjukdomar".

Om Borrelia: Du behöver inte ha märkt av någon fästing. Ibland kan man ha en nymf som när den ätit färdig, är lika liten eller mindre än en vuxen hungrig fästing.
Här där jag bor, har varje person jag frågar, behandlats för Borrelia Fästingarnas paradis. (Ändå så ville de inte testa mig.)

Man behöver inte alls få en ring, och det kan, oavsett vad Sverige tycker, bli långvarigt och s.k. kroniskt - utan att man blir vråldödssjuk så att man måste åka till akuten.
Min borrelia upptäcktes precis före fästingperioden, så läkaren tyckte att jag inte kunde ha borrelia, det måste ha läkt ut. Men jag fick effekt av medicinen, sämre när jag åt medicinen, och mycket färre smärtor efteråt.

Mat:
Jag klarade och orkade inte äta bra och regelbundet. Men nu har jag insett att det är så viktigt att jag måste prioritera det mest av allt (ihop med att vila och avbryta aktiviteter och minska/anpassa fysisk aktivitet så att jag inte tar ut mig helt).

Man måste inte stå och laga mat jämnt. Man kan hitta smarta sätt att göra mat som är väldigt enkelt, men tar minimalt med energi.
T.ex. Yogurt med nötter, eller skaffa en ånginsats och ångkoka kyckling och annat, bara att lägga i och låta stå tills min inställda timstock piper.
Tunnbröd kan vara bättre än vanligt bröd, mindre bröd, mer pålägg och mest "skorpa" som är lägre GI än det som är inuti limpor.
Och tvinga sig att lära sig dricka vatten.
Koka några ägg och ät. Man kan koka många och ha i två dagar.

Fast jag tycker att man hela tiden hamnar i situationen "jaha, nu var det redan dags för att göra mat IGEN.

Jag mår fö bättre sedan jag slutade med antidepp helt. Har blivit lite piggare. Psyk ser jag i dagsläget som en anhalt där jag kvitterar ut sömnmedicin och sådant.

Va bra! Jag klarade inte att sluta med antidepp. Äter MER i stället.
Jag fick riktigt djupa jävla egentliga depressioner med ångest när jag slutade.
Kanske man får fel medicin, SSRI som ger för dålig effekt och bara biverkningar. Voxra var mycket bättre för mig. (Jag äter fortfarande SSRI men i låg dos.)

De värsta kroppsliga symptomen började när jag medicinerade med Lithium. Tappade ungefär en tredjedel av mitt långa tjocka hår bla, fatta skräcken! Hade sparat i säkert sex år och så bara börjar det ramla av . Knastrigt som svinto, lossnade både med rötter och gick av här och där.

Jag fattar skräcken :'( Jag har ju nästan "spara håret och sköta det som vore det en baby" som specialintresse.)

Precis, stress räcker inte som förklaring. Jag känner ju att jag är fysiskt sjuk.

OM, sådant här beror på stress, så borde man få MYCKET mer hjälp än lite SSRI och uppmaning om att ta det lite lugnare.
OM, sådant här kan orsakas av stress, så har stressen ställt till med sådan oreda att det inte kan återställa sig av sig självt.
Hypothalamus kan påverkas av stress, och därifrån styrs ju väldigt många funktioner.
Men - inte ens riktigt utbrända normala personer verkar få sådana här symptom. Så antagligen är det för sådana som vi, en kombination med dåligt immunförsvar eller infektioner av ngt slag. Eller kanske gifter som vi tar upp lättare.

Finner dina inlägg väldigt givande, alla tips man kan få är intressanta.
Jag menar, skulle jag få en diagnos som påvisar att jag är så här trött för alltid, fine, då får jag söka LSS. Men jag kan ju inte gå omkring och hoppas på att bli friskare än så här men inte veta vad jag lider av, det är ju idiotiskt. Det är vad de inom psyk tycker att jag ska göra. Tänka positivt. Men jag är ju skitpositiv, finns saker jag skulle vilja göra ibland tom, men kroppen pallar inte. Det är inte depression anser jag.

En diagnos som är korrekt, gör ju att man kanske kan veta lite av vad man kan göra för att underlätta. Vissa sådana här tillstånd blir t.ex. bättre av motion, andra blir sämre, så det är ju bra att veta.

Jag är inte världens positivaste människa, snarare negativ. Men jag har inte tappat lusten (mer än när jag behövde antidepressiva). Jag vill, jag känner motivation, men jag orkar inte. Det är svårt att få dem att fatta.
Till slut blir man uppgiven och vill inget, känner som att allt är meningslöst. Och då får psykidioterna rätt. Då beror allt på det, inte tvärtom O_o
Förr hade jag svårt med allt som jag inte var intresserad och hyperfokuserad på, sådär aspigt. Men nu orkar jag inte ens det jag vill (även om det trots allt börjar bli bättre nu, jag orkar lite av det jag vill).[/b]

Altus skrev:

Debbido skrev:Har skummat igenom de flesta inläggen, men förstår inte riktigt; Trötthet är väl inget typiskt aspergersymptom?

Det tror/trodde inte jag heller, bara att man är känsligare för påfrestningar och som följd av dem blir utmattad. Men jag och flera andra verkar ju helt utmattade även utan påfrestningar. Jag kan pga utmattning knappt ägna mig åt specialintressen även om jag lever under ideala förhållanden (dvs utan påfrestningar, åtminstone av ett sådant slag som ger utmattning), och det kan inte anses vara så typiskt aspigt, tycker man.

Men så har jag en sjukdom som förklarar det, men många andra här verkar motivera sin utmattning med just AS.

Det är så det är för mig.
Att det inte blir bättre även under ideala förhållanden. Eller, jo, lite eftersom jag inte lever under ideala förhållanden.
Men jag tänker på som när jag arbetstränade. Hade det AS-anpassat, men blev totalt kraschad. Jag klarade mer utan att krascha förr när jag gjorde bort mig, fick sparken, blev utrfyst och mobbad.

Jag skrev inte i mina tidigare inlägg, men jag blev först så här onaturligt trött efter långvarig anorexi. Senare fick jag Borrelia vilket troligtvis var det som förvärrade allt.
Allt skulle bli bra när jag åt normalt, sade alla. Men inte fan blev det det. Jag kan väga precis normalt, som nu, men ändå beter sig kroppen som om den vore i svält.
Jag har läst att hypothalamus påverkas negativt av svält, så det är inte omöjligt att den har låst sig i felläge av svälten. Vissa system kan ju låsa sig så av stress eller sjukdom, och kan vara mycket svåra att skaka rätt igen.

Även om du (och jag och kanske Sugrövmanövern) har en sjukdom som kan förklara, så gör säkert AS sitt till också. Alltså genom att stressa och ha AS-relaterade problem (som ger stress) så blir ju inte sådana här saker bättre precis.
Immunförsvaret gillar inte sådan där stress som ligger på hela livet som det ofta gör vid npf.

Altus skrev:

Så jag som patient måste motivera väldigt väl varför jag vill ha prover tagna och så där. Han har inte tid att tänka åt mig, mycket tidspress. Så det är frustrerande för både mig och läkaren.

Jo så det är ju. Jag har fått de flesta av mina läkemedel och utredningar på egen begäran. Hade det inte varit för internet så hade man varit helt rökt.

Samma här.
FASS och googlande på symptom.
Borrelia hade jag inte misstänkt om jag inte hade haft internet.
Annat än SSRI hade jag inte vetat något om om jag inte hade haft internet.
Nu föreslog min nya läkare Voxra av sig själv, men jag hade nog sagt nej till den om jag inte hade läst och fattat skillnaden på olika mediciner.

Debbido skrev:Trötthet tror jag är ett av de svåraste handikapp som finns, eftersom det inte tas på allvar, man inte blir trodd eller förstådd, eftersom det inte riktigt räknas som ett allvarligt handikapp. Men då det kan verka totalförlamande på en människa så är det ju oerhört allvarligt.

Håller helt med.

Debbido skrev:Som barn och ung var jag inte trött (mer än på morgonen), men med åren och sjukdomarna har tröttheten blivit något som totalsaboterar mitt liv. En av mina sjukdomar: Sjögrens syndrom, skulle jag helst vilja få omdöpt till Kroniskt trötthetssyndrom eftersom det då skulla vara lättare för omgivningen att förstå vad jag lider av.

Kroniskt trötthetssyndrom är redan en egen diagnos. Skild från reumatism eller sådant som utbrändhet.

Sjögrens är jag förresten också utredd för.
Biopsi visade inget, men reumatologläkaren sade att jag kunde testas igen om några år, då jag hade symptomen, men att tester inte behöver visa något i början. Fast jag har haft problemen så länge så att biopsin borde ha visat något om det hade varit Sjögrens. Så jag tror inte att jag har detta i alla fall.

Debbido skrev:Men jag kunde ändå inte kasta vatten såvida jag inte krystar. Det får jag inte göra sa en läkare igår. Jag skulle sätta på vattenkranen och slappna av - och? Mental träning mot en infektion som krupit in i mig och förorsakat rent fysiska skador ska jag övervinna med rinnande kranar och visualisering? Fuck!

Tips för att kunna kissa när man inte kan utan att krysta:
Duscha ljummet vatten mot underlivet. Jag fick tipset vid ett speciellt tillstånd som ger svårt att kissa, och jag var inlagd.
Det fungerar otroligt nog jättebra. Och sitter man där och gör det för att kissa, så känns det INTE som onani ^_^ utan bara som att man kan kissa lätt.
Jag kan göra det fortfarande om jag har svårt att få ut allt (problemet gick aldrig över helt och hållet), men behöver (t.ex. när jag ska sova).